tag:blogger.com,1999:blog-75156685144685369402024-03-06T04:15:41.675+01:00Tänk till för att tro - vet varför du tror/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.comBlogger342125tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-84803604330505947382023-06-20T15:26:00.006+02:002023-06-20T16:23:19.493+02:00En kommentar til artikeln fra "Skeivtkristetnettverk" om at "kristne verdier krenker skeive/mennesker" - Är kränkning en synd?<p>För några dagar sedan kom det en artikel som hade många författare, däribland Metodistkyrkan i Norges rektor på seminariet. Det som fick mig att reagera var uttrycket, eller meningen, där det stod att "det är en paradoks at kristne verdier krenker skeive [mennesker]". Jag har svårt att förstå hur vi fortfarande kan vara kvar på denna nivån för antingen har författarna inte lyssnat eller så missförstår dom med vilje. Det är en mening utan ett enda rätt.</p><p>Låt oss se vad Jesus gjorde och försöka förstå om han kränkte någon, och om så var fallet, ifall det var "en paradoks" eller ett problem eller sanningen eller nödvändigt.</p><p></p><ul style="text-align: left;"><li>Jesus kallade en grupp människor, eller alla i en folkgrupp, för "Djävulens barn". </li><li>Jesus kallade religiösa ledare för "hyggorms yngel".</li><li>Jesus kallade en kvinna för "hund".</li><li>Jesus kallade alla människor för syndare.</li><li>Jesus kallade alla i hans hem-synagoga för otroende.</li><li>Gud kallade Jesajas folk för syndare</li><li>Gud kallade Moses folk för styvnackade avgudadyrkare.</li><li>...the list goes on.</li></ul><div>Utifrån en vanlig definition av "å krenke" (<span face="sans-serif" style="background-color: white; color: #202122; font-size: 14px;"><i>En krenkelse er en ytring som oppleves som et nedrig eller sjofelt angrep på ens personlige integritet, selvforståelse og virkelighetsforståelse. Wikipedia)</i> </span>så ser vi tydligt att Jesus måste ha kränkt dessa människor. Enligt författarna är detta alltså högst problematiskt, eller en paradoks (något omöjligt att tänka sig). Logiken blir otvetydigt den att, som den metodistiska biskopen i USA Karen Oliveto sa, "-Även Jesus måste bekänna sin synd 'bigotry'/kränkelser", vilket innebär en katastrofal och direkt obiblisk nedmontering av Jesus som syndfri. Antingen är kränkning fel ord eller begrepp att använda eller så är det fel facit att använda eller så är kränkning inte så farligt som det låter <i>eller</i> så kan kanske kräkning leda till själanöd. Kanske är det nödvändigt att bli kränkt för att så kunna bli frälst?</div><div><br /></div><div>Detta är problem nummer 1, att logiken i resonemanget innebär att man måste också säga att Jesus kränkte människor med allt vad det innebär av synd och påföljande tolkningsgymnastik och dårskap. Det går bara inte.</div><div><br /></div><div>Problem nummer 2 är att man med sitt uttalande menar att den kristna kyrkan har, i 2000 år, kränkt och således syndat mot människor genom att utifrån sitt trosgrundlag påpeka människors synd och behov av omvändelse och frälsning, att kyrkan egentligen är en kränkande institution som borde läggas ner...för hur kan den få fortsätt om den kränker människor till höger och vänster? Detta handlar inte bara om vår tids favorittema, sex, men allt annat kyrkan har sagt som gör att människor känner sig kränkta. Det går heller inte att tänka sig, normalt sett.</div><div><br /></div><div>Problem nummer 3 är just detta med att människor måste känna sig kränkta för att en kränkning ska ha ägt rum. En objektiv förståelse av kränkning finns inte...och således kan person A känna sig kränkt men inte person B, av samma person C. Detta innebär, om vi följer författarnas resonemang, att kristna aldrig kan veta hur man ska uttala sig eller bete sig eller beskriva Guds frälsning till människor...för det kan ju kränka någon någongång. Kyrkan och kristna måste alltså sluta upp med all evangelisering och det går heller inte att tänka sig.</div><div><br /></div><div>Problem nummer 4 är den kolossala ironin att dom som använder dessa uttryck och formuleringar och teologier (som vi ser exempelfierat i artikeln) nu har blivit vår tids Fariséer som hindrar människors frälsning. Följ detta resonemanget så får nu se:</div><div>På Jesus tid fanns det en grupp människor som hette Fariséer. Dom var religiösa ledare. Jesus var väldigt arg på dom därför att dom på olika sätt hindrade människor från att komma till Gud och bli "frälsta", om vi kan kalla det för det. Extra lagar och tillägg och mänskliga traditioner gjorde det omöjligt för människor att nå fram till Gud...och Jesus såg detta som ett otroligt allvarligt problem. </div><div><br /></div><div>Dagens liberala/progressiva teologer och religiösa ledare gör motsatsen till vad Fariséerna gjorde men resultatet blir detsamma. Dessa dagens Fariséer säger numera att "allt är ok" och att våra personliga känslor ska styra budskapet och sanningen från Guds ord och allt tal om omvändelse till frälsning från våra synder är onödigt och utdaterat. Vi måste inte kränkas och allt tal om synd eller omvändelse eller att vi inte "duger som vi är" kränker våra känslor och självuppfattning och identitet. Det är syndigt och således bort med det...men då också bort med möjligheten till omvändelse och syndernas förlåtelse. Ergo, människor kan inte nå Gud.</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Låt det vara sagt en gång för alla. </div><div>Vi som håller oss till Bibelens klara budskap, och till den lika tydliga kristna traditionens tolkningar kring detta tema (mänsklig sexualitet), har ingenting emot personer som har en icke-heterofil sexuell läggning. Alla människor har lika värde. </div><div>Alla <u style="font-style: italic; font-weight: bold;">handlingar</u> har det inte. Hur kan detta vara svårt att förstå?</div><div>Det vi står för är att Gud har tydligt och klart sagt att vissa sexuella handlingar är syndiga/mot Guds plan och vilja/inte möjligt att fortsätta med för dom som vill följa Jesus eller komma till Himlen. Detta gäller till exempel sex utanför äktenskapet som är mellan man och kvinna. Det gäller också andra sexuella uttryck som t.ex. bruk av pornografi, utomäktenskapligt sex eller lustfyllda tankar om andra. Är det kränkande, och således syndigt, att kalla en utomäktenskaplig affär för synd? Personen följde bara sitt hjärta. Varför inte?</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Jag undrar om det inte är direkt nödvändigt att bli kränkt för att kunna bli frälst, att inse att man inte är sin egen kung och har alla rätt. Att Gud är högre och sitter på tronen och att man inte gör det själv. Att man hade fel. Att man såg sitt värde eller sin identitet i avgudar. </div><div>Ingen syndare har någonsin tyckt att det var roligt eller trevligt men hur annars blev vi klara över vårt springande behov av Guds nåd om inte för att våra synder och våra fel dömde oss och kränkte vår suveränitet? </div><div>Karen Olivetto hade fel, Jesus behövde inte bekänna sin synd av kränkningar. Dom var inte synder, något mot Guds vilja, men vägen till frälsning, något Olivetto förnekar behövs.</div><div><br /></div><div>Det betyder inte att alla sätt att evangelisera är lika goda. Vissa är väldigt dåliga, men vi kan inte på något vis sätta "kränkning" som ett litmus test eller en hemsk synd, att ingens känslor eller egenuppfattning aldrig får ifrågasättas eller utmanas. Gör vi det måste vi inkludera Jesus och menar någon på fullt allvar, förutom en förvirrad biskop, att Jesus syndade med att kränka andra?</div><div><br /></div><div>Vi och våra känslor och handlingar är inte Alpha och Omega. Vår identitet och självförståelse är inte fullkommen sanning och ofelbara. Har vi glömt att vi är syndare i behov av Guds nåd? Är det inte så att först när vi har mött Guds sanning och blivit "kränkta" av den som vi inser vår syndiga position och behov av Gud, som i sin tur leder oss till frälsning, till Gud? </div><div><br /></div><div>Vi måste följa Jesus så gott vi kan och i Hans kärlek och i Hans sanning berätta för andra om Honom och inte överge makten till ett diktatoriskt fängelse byggt av våra egna känslor och tankar och dess orimliga och barnsliga krav på fullständig auktoritet.</div><div><br /></div><div><br /></div><div><i>f.d. kränkt syndare som fick höra den tuffa (kränkande?) sanningen om min synd och möjligheten för förlåtelse och upprättning genom omvändelse och tro och som nu lever i rättfärdigheten som kommer från Gud.</i></div><div><br /></div><div><br /></div><p></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-45516208196593313652023-06-13T17:22:00.001+02:002023-06-13T17:22:14.197+02:00Teologiverkstaden del 3 - är Gud alltid med oss?<div>Svaret är nej, det är han inte.</div><div><br /></div><div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Men ack, så vanligt det är att höra att det är så. Alla metodister säger ibland "Det bästa av allt (är att) Gud är med oss!", något som vår grundare sa på sin dödsbädd. Andra säger det på andra sätt men underförstått är att Gud alltid är med oss och aldrig lämnar oss.</div><div><br /></div><div>Men så står det inte i Bibeln, där Gud de facto lämnade sitt folk gång på gång. Märk väl, inte för att han inte är trofast men för att dom lämnade Honom...och däri ligger skillnaden som dom flesta inte tänker på. </div><div>Man är van att hålla fast vid Bibelord som t.ex. "Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, varken X eller Y, eller ..." som Paulus säger i Romarbrevet 9. Men det betyder inte att Gud alltid är med oss. </div><div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtAWMl_mNo5DCDEncWlxADNB9R8Blc0y920s5Z_cYDjfpnZcm1dEaoF4FjX8zo8AgEocx6AydCuB2WEh3cw2KiYY6bYomALyPmiRravFhV5WjQ05L2adyiMIdZwuttIcy90nfGlQRebjgpfMfjQW73X7e15GArsKO2Kv0uXTP2Gq1vdcnvOu8tGigJ/s512/god%20is%20with%20me.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="288" data-original-width="512" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtAWMl_mNo5DCDEncWlxADNB9R8Blc0y920s5Z_cYDjfpnZcm1dEaoF4FjX8zo8AgEocx6AydCuB2WEh3cw2KiYY6bYomALyPmiRravFhV5WjQ05L2adyiMIdZwuttIcy90nfGlQRebjgpfMfjQW73X7e15GArsKO2Kv0uXTP2Gq1vdcnvOu8tGigJ/s320/god%20is%20with%20me.jpg" width="320" /></a></div></div><div>Ta den unge rike mannen som mötte Jesus. Han hade levt ett gott och andligt liv men saknade, enligt Jesus, en sak. Ge allt du äger till dom fattiga och följ mig. Det gjorde inte den rike mannen och "gick därifrån bedrövad". Svårt att se att "Gud var med honom", eller hur? Han lämnade ju Jesus efter sig...och Jesus sprang inte efter och försökte få honom på andra tankar. Gud var inte med den unge, rike mannen.<br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div></div><div>Jag har länge undrat över varför så få människor har så svårt att tänka sig att Gud inte alltid är med oss, särskilt i kyrkans värld. Det är ju inte ens logiskt att tänka sig att Gud skulle vara med oss om vi syndar grovt och medvetet, t.ex.. </div><div>Jag tror ett svar handlar om att många har svårt att få ihop Guds helighet, särskilt i Gamla Testamentet, med Jesus mänsklighet i Nya Testamentet. Guds helighet kan inte blanda sig med vår ohelighet och samtidigt gick Jesus mitt ibland oss. Hur går det ihop? Står det inte att Gud inte ens kan se på vår syndighet? (Hab 1:13). Angående Habakkuk så tror jag det är mer poesi än fakta författaren ger uttryck för här. Uppenbarligen har Gud sett våra synder sedan tidernas begynnelse och uppenbarligen lämnar han inte oss människor vid första "bästa" synd. </div><div><br /></div><div>Gud lämnade Templet i Jerusalem (Ezekiel 10) därför att Israeliterna inte valde bort avgudarna.</div><div>I Johannes 1 står det att "Guds egna" inte tog emot honom och således är dömda.</div><div>I 1 Korinterbrev 6 står det att vår kropp numera är "Andens tempel" och att vi inte tillhör oss själva utan Gud. </div><div><br /></div><div>Är det då så långsökt att tänka sig att Gud kan lämna oss och inte alltid vara med oss, om vi följer avgudar (för övrigt det sista budet i Bibelen)?</div><div>Gud är inte alltid med oss därför att vi väljer andra gudar och är det något vi kan lära av Bibeln så är det att Gud har 0 tolerans med avgudar. Det är ju det första budet!</div><div><br /></div><div>Finns det några tecken på att Gud inte är med oss? Hur vet man om Gud är med oss/mig eller inte?</div><div><br /></div><div>Jag tror det handlar mycket om avgudar och att göra plats i våra liv för det som inte är av Gud. Annars är det svårt att urskilja "tecken" på att Gud inte är med oss. Var går gränsen, liksom, för hur mycket synd och elände och otro och vantro och hädelse innan Gud drar?</div><div><br /></div><div>Jag vet inte var den gränsen går men jag vet att Gud i sin godhet måste ha berättat det för oss. Det är orimligt att tänka sig att Gud har gjort sig allt det besvär han har gjort genom världshistorien för att uppenbara sig själv för oss utan att också göra det möjligt för oss att uppleva och veta om Han är med oss...eller inte. </div><div><br /></div><div>En generell regel tror jag är att undgå att se på världslig framgång som ett tecken på att "Gud är med". En stor församling har inte Gud med sig automatiskt bara för att den är stor. Detsamma gäller också tvärtom, alla små församlingar är inte med Gud automatiskt. </div><div><br /></div><div>En annan generell regel, tror jag, är om en kyrka eller församling helt uppenbart har valt bort Gud och Hans ord. Ett exempel är Visby domkyrka, som jag besökte härom veckan. När du går in i den kyrkan hänger där två "sten"tavlor. På dom, som ska likna Moses stentavlor", kan man läsa direkta hädelser och avgudadyrkan ("Fader jord och moder sol älskade med varandra och skapade universum med dess atomer..."). I ett annat andaktsrum i ena hörnet har man dekorerat ett altare med en Pride-flagga och en "One world, one religion" flagga (tror jag det var). Ett altare i en kyrka är en symbol för Guds närvaro, taget från det allra heligaste rummet i Templet. Att dekorera den med en Prideflagga är en hädelseakt då den flaggan står för mänsklighet och sexualitet och har ingenting med Gud att göra. </div><div>Det är en sak om en församling eller kyrka vill markera att Gud älskar alla människor eller har skapat alla människor, det är en annan att drapera en Prideflagga över ett altare.</div><div><br /></div><div>En tredje generell regel som kan hjälpa oss att förstå och förnimma om Gud är med oss, eller inte, är vår andliga hälsa. Det säger sig självt att vi mår bättre, andligt sett, om Gud är med oss och att motsatsen är densamma (vi mår andligt sämre om Gud inte är med oss). Här måste man dock komma ihåg att andlig hälsa inte är detsamma som att "må bra". Kristendomens historia är full av människor som haft Gud med sig men ofta upplevt både tvivel eller ett andligt mörker, även om dessa människor tillhör minoriteten.</div><div>Till exempel, är det rimligt eller Bibliskt att tro att Gud är med en kyrka som vår, UMC, som befinner sig i en schism? Är han då inte med den nya Global Methodist church? Eller är Gud med bägge två även om dom hänger sig och tror diametralt motsatta saker?</div><div><br /></div><div><br /></div><div><b>Till sist en fundering...</b>varje gång jag ska predika frågar jag Gud om han är med mig. Tillbaka får jag frågan, "-Är du med mig?". Kanske är det där, utan att släta över problematiken kring huruvida Gud är med UMC eller inte, svaret finns. Är vi med Gud?</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-6792519419156953932023-05-26T15:43:00.002+02:002023-05-28T15:08:03.499+02:00Bortom homosexualitet och splittring - Metodistkirken 2.0, hva trengs?<p><i> Så er tiden inne da jeg må prøve å skrive på norsk...spennende.<br /></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;">Biskop Christian sa for en tid siden at "Vi [Metodistkirken] kan ikke holde på slik som vi gjør nå [hvis vi ønsker å ha en fremtid som kirke]"...og jeg er helt enig med han i det. Vi kan ikke holde på som vi gjør nå for det som tar vår tid og fokus handler ikke om noe som kan hjelpe kirken med det hun trenger hjelp med. Det vi gjør nå er å gjøre alt vi kan for å ligne på verden ellers. Ikke rart at det ikke blir så mange metodister av det.</span></div><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzQ-gsN_CP8dvt_Jqss9pSAtdGbVVCHBpltwyNUzK-equMi1PY-XXkoFYTI7d-AJ3swI-jQ3Xva5YQ2kFmR9YTiUpO-WD6l0SxTYFNPCnhqDyTlBxTH972piVBQOCnLdmTdrAlQAy0R5td8tC8U44nJ174zpwjAXdtuwPP8qmJBdRth8oECswT6GIi/s1760/5-points.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="840" data-original-width="1760" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzQ-gsN_CP8dvt_Jqss9pSAtdGbVVCHBpltwyNUzK-equMi1PY-XXkoFYTI7d-AJ3swI-jQ3Xva5YQ2kFmR9YTiUpO-WD6l0SxTYFNPCnhqDyTlBxTH972piVBQOCnLdmTdrAlQAy0R5td8tC8U44nJ174zpwjAXdtuwPP8qmJBdRth8oECswT6GIi/s320/5-points.jpg" width="320" /></a></div>Spørsmålet blir da, hva trenger egentlig Metodistkirken for å "må bedre", for å lykkes og vokse å ha åndelig fred med seg selv? Hva er det vi <i>ikke </i>må fortsette med å gjøre?<p></p><p>Hvis vi er enige i at hun ikke mår så bra nå, hvilket burte være helt åpenbart for alle, og ikke kommer til å må nåe særlig mye bedre når dette med homofili er avklart, hvilket også burte være åpenbart for alle, så er vi nødt til å tenke litt større og litt dypere. Vi trenger å tenke på to ting:</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Hva er det som gjør at kirken ikke mår så bra / Hva er problemet?</li><li>Hvordan kan vi fikse problemet? Hva trengs?</li></ol><div>Dette er noe som mange har tenkt over i lang tid og derfor er det ikke helt enkelt å finne den gode løsningen...fordi da hadde vi hørt om den allerede. Men, jag har noen tanker om hva jeg tror er nødvendig for oss å gjøre hvis vi ønsker å ikke bare fortsette som vanlig og håpe på at det "ordner seg". </div><div><br /></div><div>Først, hva er problemet? </div><div><b>1.</b> Jeg er overbevisst om at Metodistkirken sliter med en "dress som er altfor stor for kroppen", en organisasjon som er langt større, tungere og dyrere, enn nødvendig. </div><div>Jeg er veldig klar over at Metodistkirken langt mer enn andre frikirker er glad i ordninger og prosedyrer og regelverk og alt mulig...men jeg tror den tiden er forbi. Det passer dårlig inn i vår tid og i vår situasjon. Vi må bli mye mindre og mye billigere og mye mer tilpasset vår størrelse og ekonomi og våre behov. </div><div>Hva skjer hvis vi tenker tanken at vi kanskje ikke trenger tilsynsprester lenger...eller MNA...eller sentralt ansatte konsulenter/medhjelpere. Hva med årskonferansen, må vi ha den? Må vi ha en biskop? Hva skulle vi ha startet hvis vi hadde dannet kirken idag?</div><div><br /></div><div><b>2.</b> En (nå kun teoretisk) konneksjonalisme som ikke funker. </div><div>I teorin er en konneksjonal kirke helt klart den beste og mest Bibliske måten å være en kirke på, uten tvil. En kirke er et mirakel av den Hellig Ånd fordi det er kun den Hellige Ånd som kan føye forskjellige mennesker sammen i en tro, i et sinn og i en visjon (Fil 1:17 og 2:2). Uenighet leder til "uenhet" og en kirke som er delt og uenig med seg selv kan ikke bestå...det ser vi nå. Forvirring og usikkerhet er ikke noe en kirke ska drive med.</div><div>Men...</div><div>Å virke som at vi er en <i>fungerende </i>konneksjonal kirke når vi egentlig ikke er det skader mer enn det hjelper. La virkligheten bli synlig og gjør kirken så kongresjonalistisk som mulig. Det er den allerede. Det er veldig trist...men nødvendig. Det er slik de fleste menigheter allerede lever idag.</div><div><br /></div><div><b>3.</b> Å tilhøre UMC er en del av problemet. </div><div>Gå ut av UMC og danne en ny norsk metodistkirke. </div><div>Tenk etter, hva hjelper det oss å tilhøre UMC egentlig? Er det virkelig så flott å tilhøre UMC lenger? Vi har biskoper som driter i kirkeordningen. Vi har en polarisering som er ekstrem. Vi har en kirke som er et speil av amerikansk politikk. Er det greit for oss? </div><div>Hvorfor ikke forlate UMC og bygge noe nytt som er vårt eiet? Jeg har større tro på at det er mulig å danne noe nytt enn å få UMC til å fungere godt. Alt som trengs er mot, vilje og en sann erfaring av at Gud er med oss. Vi trenger ikke ens å kalle det for en splittelse men en "natural outcropping".</div><div><br /></div><div>Ja, for alle som har verv i UMC er dette litt trist da det er gøy å dra på konferanser og workshops med mere...men det er dyrt og tar tid og fokus fra vår norske kirke og dens behov. Hvorfor ska vi i Norge se til en sentralkonferanse eller Generalkonferanse?</div><div><br /></div><div>Det meste av tro og lære kan vi ta med oss, akkurat som Wesley gjorde med læren fra den Anglikanske kirken...så kan vi tilpasse alt av struktur og orden og whatever for norske forhold. Kan vi til og med tørre å tenke tanken at vi ser til at den nye kirken dannes av 50/50 progressive og konservative metodister??? Kan vi komme videre på den måten...eller må vi krangle og bli mer polariserte?</div><div><br /></div><div><b>4.</b> Fokus på småting og vår tids trender.</div><div>Kutt ut alt fokus på småting og spørsmål og læredoktriner som ikke er sentrale for kirkens oppdrag OG kutt ut med å prøve å finne ut hvem vi er eller hva en kirke er eller hva vi tror. Vi er for opptatt av hva verden driver med. La oss gjøre det vi tror og være stolte og sikre på at det vi tror er sant og rett og till gagn for menneskers liv og frelse! Jeg gidder ikke å holde på med "Er frelsen kun mulig i Jesus?" eller "Må mennesker virkelig omvende seg og tro?" eller "Er Gud allsmektig?". Vi har ikke tid til slike ting.</div><div>Verden er mer forvirret enn på lenge og vi må tørre å stå fast og peke på sannheten om Guds skapelse og vilje og frelse.</div><div><br /></div><div><b>5. </b>Kutt ut planer/strategier/program.</div><div>Hvis vi ska fortsette med å være en kirke må vi bli flere, det er A og Å. Som det er nå er vi fortsatt en kirke med "43 menigheter" fordi staten pøser på med penger (for de aller fleste menigheter). Det holder ikke. </div><div>Å bli flere skjer ikke gjennom en plan eller en strategi eller et program eller slik. Vi har prøvd alt av planer og strategier men har det lykkets? Er vi flere? Nei. Er vi bedre nå? Nei.</div><div>Kirken er ikke en bedrift men du verden hvor ofte jeg har hørt og sett bedriftsverdens tanker komme inn i kirken. Det går bare ikke.</div><div>Å bli flere skjer fordi Gud kaller og drar mennesker til sin kirke fordi at mennesker kan mennesker møte Gud, her, få tilgivelse for synder, bli gjenopprettet og fylt av den Hellige Ånd till et helligt liv i kjærlighet og medmennesklighet. Å bli frelst, rett og slett. Det ble en Metodistkirke en gang i tiden av slike ting. Det gikk bra den gangen, hvorfor ikke nå? Har vi ikke prøvd å endre og justere på vår "produkt" tilstreklig nå, uten resultat?</div><div>Kirken er til for menneskers frelse, rett og slett. Det er derfor vi eksisterer. La oss fokusere på det igjen, for vi gjør det ikke nå. Det er vanskelig nok.</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Så til sist. Jeg er veldig klar over at for mange høres dette ut som om jeg siger at "alt var bedre før" og at alt ordner seg hvis vi begynner å synge salmer og har orgelmusikk i gudstjenesten med vekkelsemøter og slik. Det er feil. </div><div>Det jeg mener er to ting:</div><div>a) vi må endre vår struktur og organisasjon og tilpasse den til dagens kirke og hva vi trenger. Det aller meste kan endres på eller justeres. Veldig lite må leve videre.</div><div>b) vi må slutte med å justere og endre på vår tro til å passe verdens trender og stole på at den tro som kom før vår tid bærer også idag. Tilpass <i>måten </i>vi gjør ting på men <i>ikke inneholdet</i>. Uansett hvis vi blir flere eller ikke, vi må gjøre hva vi kan slik at så mange som mulig "can be saved from the wrath to come", for å sitere John Wesley. </div><div><br /></div><div>Gidder vi å prøve noe nytt?</div><p></p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-54405783385964042712023-04-07T16:43:00.000+02:002023-04-07T16:43:02.256+02:00The problem of sin och Good Friday - the cross was not enough<p>Well, since I enjoy and buy books based on their catchy titles I figured this title would get your attention...and here you are.</p><p>As I prepared for Easter this year I found myself looking at all the well known Bible verses and stories that tell us about that amazing weekend so long ago. All of creation collided here, visible and invisible, and the story is so well known that it is very hard to think new thoughts, let alone find something that you didn't know from before...something new.</p><p>Well, this year I did...maybe.</p><p>As far as I can tell the common understanding of Easter is that Jesus died on the cross on <i>Good Friday</i> for our sins. He paid the price, he took the/our punishment, he paid the ransom, he offered himself as a perfect sacrifice, he "propitiated" God's wrath and he just flat out played the Devil like a banjo. For our sake and out of love. According to 1 John 4:10 we finally have the answer to Haddaway's question "-What is love?".</p><p><i>On Saturday</i>, He descended into Hell/the Kingdom of the dead, battled and/or fought the Devil and preached victoriously to those who were there and had died during the Old Covenant. He led them out of there in victories procession (Eph 4:8). I know, for some the events of Holy Saturday are kept at a distance and only a brief mention in the creeds suffice for them. Fine.</p><p><i>On Easter Sunday </i>Christ rose from the dead, actually and physically, and thus defeated death proving that He was Who he claimed to be...the ultimate "Get out of jail" card freely offered for all who believe and follow. Heaven's door is opened and Hell is no longer the only option for humanity.</p><p>A neat progression and dividing up of the events of that first Easter. What could be more obvious?</p><p><br /></p><p>Well, hang on. In 1 Cor. 15:12-17 Paul says that if Christ hadn't risen from the dead our faith and preaching would be in vain/meaningless and we would still be in our sins. Did you get that? Still. In. Our. Sins.</p><p>The problem of sin seemingly wasn't finished on Good Friday on the cross. Something else, or more accurately something <i>more</i>, was required for us to not "still be in our sins". Something more was necessary to render our entire faith not vain or meaningless. The cross wasn't enough. </p><p>The astute Christian will at this point notice that I am not saying that was Christ did on the cross was insufficient to achieve what it did, but that the problem of sin required Jesus to die on the cross AND also something more. I think it is because sin is a multifaceted problem and that it therefore needed to be dealt with in several different ways, thus defeating all of its evils. This leads us to try to define what sin actually is...and if you have read this far I'm guessing you find this important enough to warrant a few minutes more to follow...and you would be correct. It is very important, indeed.</p><p>So what is sin? Let us examine the quintessential moment in time when sin is at its worst but also clearest...the Garden of Eden and the Fall of Man. This is where sin is seen most clearly.</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Sin is <i>breaking God's law</i>, inviting punishment. This happened when they ate the fruit.</li><li>Sin is <i>doubting God's word, or goodness</i>. This happened when they decided to listen to the Devil and take him seriously.</li><li>Sin is <i>separation from God</i>'s fellowship. This happened when they hid as they heard God walking towards them.</li><li>Sin is <i>aligning with the Devil</i> and getting a new "god". This happened when they agreed to obey the Devil and eat the fruit.</li><li>Sin<i> opened up Creation to the rule of the Devil</i>. This happened when they agreed to disobey God and obey the Devil since they were tasked with ruling over creation.</li><li>Sin is <i>shame and guilt</i>. This happened when they covered their nakedness.</li><li>Sin is <i>disharmony, or disunity</i>. This happened when Adam and Eve started blaming others.</li><li>Sin is <i>banishment from God and ending up in the "kingdom of this world", i.e. the Devil's world</i>. This happened when they were cast out of the garden and kept away never to eat from the Tree of Life.</li></ol><div>So let's take a look at these. Which ones did Jesus "fix" on Good Friday and which ones did He not? I'd say that Good Friday took care of number 1 and 6. Jesus took our punishment and he took our shame/guilt. A case could be made that he also "fixed", or healed, number 7 (by tearing down the "wall of hostility" between races).</div><div><br /></div><div>That leaves 2, 3, 4, 5 and 8. </div><div>Number 2 was sort of taken care of on Good Friday because He took our punishment and thus proving His goodness and trustworthiness, but this is also something that required more time and thus was "fixed" by inviting people to follow Him as disciples. Trust takes time, but all in all we could include most of problem 2 in Good Friday.</div><div>That leaves 3, 4, 5 and 8. How would Jesus fix those problems?</div><div><br /></div><div>Well, by rising from the dead and not remaining dead (which would inherently hinder fellowship) He fixed problem 3 by "un-hiding" from death and forever be able to invite us to fellowship.</div><div>Problem 4 was also solved by the resurrection because the ressurrection demoted the devil from his position and made it possible for humans to have a new allegiance with God. </div><div>Problem 5 was fixed by the resurrection since it showed that Jesus is the true ruler of the universe, the only almighty one.</div><div><br /></div><div>Problem 8 is the key here. Jesus fixed that problem by establishing a new kingdom with himself as the only king through his resurrection. Now there is not a Garden of Eden <i>AND </i>a place outside the Garden of Eden/the kingdom of God. Now all of creation is the Garden of Eden, metaphorically speaking, albeit broken due to human actions and fall.</div><div><br /></div><div><br /></div><div>Reading through my own post at this point I realize that it might not be as neat as I have made it sound. I do, however, believe that there is something in all of this that makes a difference for our everyday lives and I think we can find it if we look a little deeper in problem 8.</div><div><br /></div><div>You see, Paul says that without the resurrection we would still be in our sins and the question thus becomes...what does it mean to be "in" our sins? Notice Paul didn't say that our guilt would remain or that our punishment would remain...he said that we would still be <i>in </i>our sins.</div><div><br /></div><div>I think that what we have here is a key that unlocks a lot of what the New Testament writers talk about and that, in my experience, elicit the most doubt or negative feedback from people. It seems to me that the NT writers talk about something very profound and very deep when they talk about the new life in Jesus Christ, a life that sounds and seems impossible or unattainable, to most people. </div><div>For instance, Paul talks about being a slave to righteousness and being raised into a new life.</div><div>John talks about a Christian not sinning.</div><div>Peter talks about being holy in all we do.</div><div>The author of Hebrews talks about Christian perfection.</div><div><br /></div><div>In fact, a careful study of the first several chapters of 1 Corinthians seem to indicate that Christians are not people who have been forgiven and live their lives as usual, nor do they talk about Christians as people with new beliefs. Paul seems to talk about Christians as people who are of a different state of being, new creations who look human and in many ways are human but amazingly have been "born again" into something new. A Christian is no longer "in their sins" but in something else, something made possible by the resurrection. </div><div><br /></div><div>What is that "something"? </div><div><br /></div><div>That is for another time but I have a feeling it is very exciting and very different from the lukewarm life most of us don't like.</div><div><br /></div><div><br /></div><p></p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-16687880339267156052023-04-05T18:54:00.000+02:002023-04-05T18:54:04.125+02:00Bortom homosexualitet och en kyrka i splittring, del 1 - hitta en väg vidareDet är stilla veckan nu, eller Passionsveckan som den kallas i icke-nordiska land där tystnad inte är en dygd. Vi ser tillbaka på Palmsöndagen och ser fram till Getsemane, Korset, Helvetesresan och Den Tomma Graven. Det ska mycket till för att inte ha hört talas om denna veckan även om den religiösa analfabetismen breder ut sig.<div><br /></div><div>Det passar bra att tänka och skriva om "nya vägar" eller "bortom grav/splittring/whatever" denna veckan. Det ligger i korten och tankarna för alla som tror är redan inställda på den våglängden. Det är denna veckan vi firar att den gamla världsordningen dör och den nya växer fram.</div><div><br /></div><div>Idag skriver jag "del 1" i en serie blogginlägg som jag hoppas kommer att handla om vad som finns bortom diskussionen och kalabaliken som har handlat om mänsklig sexualitet och homosexualitet i lära och praxis. Ingen kan påstå att denna debatten/diskussion/disaster är i proportion till hur omfattande frågan är eller hur många den berör eller hur central den är i kristen teologi och praxis. Ett exempel:</div><div><ul style="text-align: left;"><li>325 e.Kr. hade man ett kyrkoråd i Nicea för att bestämma om Jesus var Gud eller en skapelse; man beslutade om den Niceanska Trosbekännelsen som vi använder än idag; man fastställde när Påsk ska firas, </li><li>381 e.Kr. klargjorde man vem den Heliga Ande var/är i trosbekännelsen och höll fast på Jesus gudom.</li><li>451 e.Kr. fastställde man att Jesus hade en mänsklig och en gudomlig natur; skapade Kalsedons trosbekännelsen (som används än idag).</li><li>553 e.Kr. beslutade man att klargöra att Origenes teori om att alla själar har alltid funnits i en "Well of Souls", m.m..</li><li>680 e.Kr. fastställde man att Jesus inte hade bara en vilja eller en energi men två, bl.a..</li><li>787 e.Kr. fastställde man att ikoner kan beundras (som redskap i tillbedjan, t.ex.).</li><li>2019 e.Kr. fastställde Metodistkyrkans Generalkonferens att män inte ska ha sex med andra män, och kvinnor likaså ska inte ha sex med varandra.</li></ul><div>Alla kyrkoråd har alltid haft en period både innan och efteråt där olika meningar och "sidor" har kämpat för sin sak men efter en tid har man accepterat Guds vilja genom dessa råd (som oftast endast innehöll ordinerade och var långt ifrån demokratiska). Jag kan inte komma undan att det känns som om vi har hamnat väldigt långt ner på listan över viktiga ämnen i våra metodistiska konferenser...för att inte nämna hur odemokratiskt och kaos-artat vi håller på nu.</div><div>Det är inte konstigt att Metodistkyrkan (och många andra), i en värld av omedelbar och anonym tillgång till alla tänkbara pornografiska fantasier, har fastnat i en nedåtgående spiral om vem som ska ha sex med vem och att vi nu befinner oss i en splittring om sex...men ändå.</div></div><div><br /></div><div>Säga vad man vill om det men det känns ganska futtigt. Har vi inte större problem än så i ett samhälle där färre än 5% går på gudstjänst någon gång i månaden eller där färre än 15% av Svenska kyrkans medlemmar tror på Jesus (är det bättre hos oss?) eller där vi har minskat i medlemstall i över 80 år utan avbrott?</div><div><br /></div><div>Om detta är vårt Getsemane där vi måste välja Faderns eller vår egen vilja, vilket känns befogat med tanke på att tusentals församlingar går olika vägar, kan man undra om det finns en framtid för kyrkan. Kan man fortsätta eller ska man börja om från början? Har man kraft, modighet eller vilja att hitta en väg man inte har hittat på 80 år när den vägen man har varit på har lett till en tragisk och katastrofal splittring?</div><div><br /></div><div>En sak är säker, allt prat om "vi måste hålla ihop" och "enhet i Kristus som en mångfald" och andra hoppfulla slogan-kandidater, måste upphöra. Dom påminner mig om en pastor i en UMC kyrka i Mississippi som sa: "-Now that we are moving to a new church building I want us to be like the Israelites with Moses, Moses who said that everyone must come with me! All of us must come!!". Med tanke på att dom flesta inte gick med Moses utan dog i öknen kan man undra...</div><div><div>Att påstå att man kan vara "enig om att vara oenig" eller "en mångfald i enheten i Kristus" eller "en enhet men inte enighet" eller annat liknande verkar uppenbart något man försöker hitta på för att bevara kyrkans numerär. I vilken annan fråga skulle man nästan tvinga alla att vara enhetliga men inte eniga? Skulle man acceptera att kyrkan både accepterade kvinnliga präster och inte gjorde det? </div><div>Skulle man ropa "Mångfald i enhet!" om det handlade om skilsmässans synd eller inte?</div><div>Skulle man tjata om enhet, enhet, enhet om det gällde Guds allsmäktighet eller inte?</div></div><div><br /></div><div>När Bibeln talar om enhet och enighet och att vara av ett sinne eller en tro så jämför den vår situation med Treenighetens situation. Jesus säger att vår, vi kristnas, enhet är ett mirakel för den är som Treenighetens. Är det någon som tror att Treenigheten <i>inte</i> har en tro, en mening, en vilja? </div><div>Detta är något som inte kan hända genom vår egen kraft, något som skapas av Anden. En enhet och enighet i tro, med mångfald av män/kvinnor, vit/svart/röd/gul, ung/gammal, rik/fattig, osv.. Mångfalden har aldrig handlat om vad vi tror eller vad vi gör men att vi <i>alla </i>får plats i Guds kyrka, en mångfald av människor som alla har samma tron på samma Gud och praktiserar samma tro på 1000 olika sätt men i pch genom samma Ande.</div><div><br /></div><div>Ergo, om vi <i>inte </i>har en enhet OCH enighet OCH en tro så är vi inte i den enhet som Anden skapar och mänsklig enhet är inte målet. Oenighet och o-enhet är ett oundvikligt tecken på att vi <i>inte </i>har del i den mirakulösa enhet som Anden skapar och Jesus pratade om, den som Treenigheten har. Då blir frågan, hur kommer vi tillbaka dit?</div><div><br /></div><div>Vägen för Metodistkyrkan efter hennes nuvarande Getsemane stund måste handla om att sluta tjata om en låtsas-enhet och inse att man är i splittring, en de facto icke-enhet, och att man måste respektera varandra genom att vara ärliga och öppna med det. Kyrkan är i en schism och den som inte har fattat att det är allvarligt har stora problem. Det är en tragedi och den kan knäcka oss...men det är inte hur många vi är som knäcker oss eller inte. Vi är en kyrka, inte en förening eller ett bolag. Det är Gud som håller oss uppe och det är Gud som bevarar oss, inte den Norska statens pengar. Frågan är om vi väljer Guds vilja eller vår egen.</div><div><br /></div><div>Metodistkyrkan är inte den enda sanna kyrkan som har all sanning. Vi är i schism i minst 3.e led så vi behöver inte oroa oss över att Jesus kyrka står och faller med oss. En Metodistkyrka som har skapat en mänsklig låtsas-enhet eller enighet bara för att behålla en slags image eller känsla om att vara "ett" är inte heller det särskilt viktigt. <i>Det viktigaste är att den är, både i enhet och enighet, med Gud</i>. Det kan den inte om den vidhåller att en enhet utan enighet i tro är viktig.</div><div><br /></div><div>Metodistkyrkan måste bestämma sig för vem hon är och vem hon tillhör och vad allt det innebär innan det är för sent och människan, i all sin iver att tjäna ett syfte, drar iväg på egen hand och försöker renovera Henne i egen kraft där endast ytlighet och glättiga klyschor finns men ingen kraft och inget liv från Gud.</div><div><br /></div><div><i>Det </i>är vägen vidare, bortom homosexualitet och kyrkans nuvarande Getsemande stund. </div>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-54117676280631872952023-03-21T17:12:00.000+01:002023-03-21T17:12:03.458+01:00Stolt metodist?<h3 style="text-align: left;"><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Det här blogginlägget är lite speciellt och för många kanske frågetecknet är en "trigger". Självklart bör man vara stolt av att vara metodist (särskilt om man är pastor)!</span></h3><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Samtidigt är svaret långt ifrån självklart för många, ibland så till den grad att själva frågan uppfattas som meningslös. Vem bryr sig om vilken etikett man använder som kristen, huvudsaken är vad man gör och tror!</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Något som också är ganska vanligt är att man utropar sin stolthet på grund av ett uttalande man är enig med eller något som har hänt i kyrkan som man tycker är bra. En ganska temporär förståelse av att vara stolt, eller hur? Man är stolt när något man tycker om händer. Kortlivat och ganska skört. Fairweather friends.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Det är ironiskt för mig att så många är stolta metodister när det passar eftersom Metodistkyrkan är så extremt tydlig med att den <i>inte </i>handlar om det som är temporärt eller individualistiskt. Utan tvekan är Metodistkyrkan den frikyrka som har använt mest tid och energi på att skapa en gemensam förståelse av vad man tror och tycker, vad det innebär att vara <i>en kyrka</i> och inte en förening eller en klubb. Ingen annan frikyrka har en så utarbetad och gedigen kyrkoordning som Metodistkyrkan som beskriver att man är en kyrka som har en överordnad roll och betydning som trumfar den personliga uppfattningen, att Guds ande leder kyrkan och inte individer som leder kyrkan...och samtidigt så är dom allra flesta metodister mer upptagna av individualistiska val och tyckanden. Man är stolt metodist när det passar "mig" men har en ganska tunn förståelse av att den personliga uppfattningen är inte A och O. Den är underordnad kyrkans förståelse av Guds vilja. Med andra ord, i Metodistkyrkan är kyrkan större än summan av alla medlemmar. Den påstår och menar att den är alla medlemmar OCH Gud som genom sin Ande skapar något mer, större och heligare (än en grupp människor som är medlemmar i samma förening). </span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">När detta skrivs kan man läsa på olika sociala media att många metodister inte är särskilt stolta av att vara just metodister därför att ett beslutande organ (en centralkonferns) har beslutat något man inte tycker om. Det var fel beslut, skriver man, och istället för att hålla fast vid en metodistisk förståelse av vad det innebär att vara kyrka (nämnligen att man håller ihop och väljer att böja sin egna personliga vilja för kyrkans gemensamma förståelse, och beslut, som kyrkan menar är ett resultat av Guds egen Ande) så skriver man högljutt att det är bättre att dom som har fel försvinner så att man kan få som man vill.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Det är kortsiktigt och fel och skapar bara ett politiskt spel för att på något sätt få igenom sin vilja, ett spel som aldrig tar slut och skapar kaos och splittring varsomhelst det går fram...och här är vi nu.</span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;">Jag tror Metodistkyrkan, iallafall i teorin, har en utmärkt chans att vara Guds kyrka i världen och inte blåsa dit dom starkaste stämmorna skriker och kräver. Jag tror att Metodistkyrkan mer än dom flesta frikyrkor har en chans att låta Guds stämma tala och leda istället för dom duktigaste eller kunnigaste personerna som vet hur man organiserar och spelar spelet där man får igenom sin vilja med alla möjliga medel.</span></div><div><span style="font-family: arial;">Faran är inte om homosexualitet blir acceperat eller inte, egentligen, men om kyrkan ger upp sin förståelse av sig själv och hamnar i samtidens individualistiska drev där människorna bestämmer och ingen väljer att böja sin vilja eller sitt knä. </span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Hur blev det så att den personliga uppfattningen, eller tron eller förståelsen, är så stark att den kräver att alla andra måste böja sig istället för tvärtom? Hur blev det så att man, som ett bortskämt barn, kräver att alla andra måste ändra sig för själv är det omöjligt? Alla andra har fel men inte jag.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Tänk om det är så att jag har fel, eller du? Är vi då villiga att böja oss och acceptera att vi inte har alla rätt? Är vi villiga att låta Gud styra kyrkan genom in Ande och böja oss för Hans vilja och ledning...eller är det bara när vi är glada över beslutet och vägvalet som vi "böjer oss"?</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Den enda lösningen på kyrkans nuvarande problem med tusentals av församlingar som lämnar och där det vanligaste är att man ropar och gapar tills man får som man vill, är att människor väljer att följa Guds ledning av kyrkan som kyrkan själv säger inträffar under "Holy Conferencing", eller konferenser och mötesplatser där man samlas för att söka Guds vägledning och vilja. </span><span style="font-family: arial;">Att man väljer att underordna sig sin egen kyrka för man tror att Gud talar till kyrkan tydligare och klarare än till det egna sinnet. För att man är en god och stolt metodist.</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Vem som helst kan ha fel och har fel om både det ena och det andra. Idag är man säker, imorgon inte lika säker. Guds vilja blir fånge till min vilja och vad jag tycker och tänker. Hur kan det bli bra?</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;">Metodistkyrkan har fortfarande ett unikt läge att finna Guds vilja bland alla högröstade och duktiga även om det inte verkar så. Det finns tid. Är det fortfarande möjligt att vi väljer Gud före oss själva och följer vår kyrka dit hon upplever att Gud leder...eller är det för sent och den högröstade eller duktigaste människan vinner?</span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial;"><br /></span></div><div><span style="font-family: arial; font-size: small; font-weight: normal;"><br /></span></div><div><br /></div><h3 style="text-align: left;"><div><span style="font-size: small;"><span face=""GT America Standard", Helvetica, "Helvetica Neue", Arial, "Segoe UI", Roboto, "Droid Sans", sans-serif" style="font-weight: 400; letter-spacing: -0.32px;"><br /></span></span></div></h3>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-81456207623281222902023-01-31T20:07:00.003+01:002023-01-31T20:15:46.420+01:00Teologiverkstad, del 2 - enkla korrigeringar till dåliga teologiuttalanden<p>För dom allra flesta är teologi en helt okänt och förlegat område, ungefär som alkemi eller astrologi. Många håller på med det, eller gjorde det för länge sedan, men deras relevans för ett modernt samhälle är näst intill obefintlig. Jag tror det är så det uppfattas i våra nordiska länder. </p><p>Samtidigt så är det med teologi som med många andra akademiska områden och ämnen, deras relevans märks indirekt. När jag växte upp var det populärt med "gender studies" och "feminism studier" på högskolorna, kanske på allvar för första gång. Det tog 20-30 år och så fick vi doktorsavhandlingar om tågstationers patriarkala design och män som tävlar i kvinnornas 50m frisim, och vipps var 150 år av jämlikhetsarbete utraderat.</p><p>Vem trodde det 1995?</p><p>Teologi märks "på gatan" långt efter att den själv tycker att den har nått ett genombrott. Den kolossalt dåliga liberalteologin fick sin början av 1900-talet men har först nu gjort sig känd i "vardagskyrkan" när man har biskopar som förnekar Marias jungfrufödsel av Jesus eller ändrar "Fader Vår" till något könsneutralt eller stolt proklamerar att Helvetet inte finns. Det tar tid för akademiska teorier att landa på första sidan. </p><p>Det som är ironiskt med teologi är att det är det vanligaste akademiska ämnet i samhället. Alla är teologer. Alla som säger att dom inte tror på Gud gör ett teologiskt uttalande. Alla ateister gör det och alla New Age människor gör det och alla andra gör teologi. Man kan inte vara människa utan att vara teolog och jag tror inte det är en slump. Problemet är bara att det finns god och dålig teologi, och precis som med gender-studierna som uppenbarligen har spårat ur så leder dålig teologi till helt fel slutsatser, om än inte lika fel som "patriarkala tågstationer".</p><p>Teologi är en karta av verkligheten. Dålig teologi är dålig kartläsning och leder dig vilse, god teologi leder dig rätt. Här följer några exempel på dålig teologi jag har hört det senaste och som behöver rättas till. </p><p><b>Gud är inte, eller kan inte vara, allsmäktig</b>: Jag har svårt att förstå denna, särskilt med tanke på att det var en präst som sa det. Det är själva grundtanken i att det bara finns <i>en </i>Gud. Vidare är det också det första adjektivet i den trosbekännelse som alla kristna bekänner sig till (Apostoliska trosbekännelsen, som börjar med "Jag tror på Gud Fader den <i>allsmäktige</i>, skapare av Himmel och jord...). Bibeln är så tydlig på denna punkten att det är orimlig tolkningsgymnastik att inte hitta det. Att det ibland kan vara svårt att <i>se</i> hur Gud kan vara allsmäktig är en sak, till exempel varför en olycka eller sjukdom inte stoppas, men att hävda som sant att Gud inte är allsmäktig är bara svagt. Jag har svårt att korrigera denna på ett avancerat sätt och kan bara säga att Gud är allsmäktig, punkt slut, oavsett hur det ser ut. Läs Jobs bok.</p><p><b>Jesus är inte den enda vägen till Fadern: </b>Igen, svårt att korrigera detta med något djupare än ett enkelt, "- Jo, det är Han för det var det han sa". Många tycker att det är trångsynt och alldeles för svart/vitt. Dom allra flesta påstår sig trivas bäst i det grå spektrumet där ingen vet någonting med säkerhet, förutom att ingen kan veta något med säkerhet. Men där är onödigt att vara. Vad är det för Gud man tror på som inte skulle kunna kommunicera med sin egen skapelse på ett förståeligt sätt? Att gömma sig i det grå är fegt och ett tjänstefel för dom som själva inte vet och därför insisterar på att ingen annan heller vet något.</p><p><b>Syndafallet var något positivt för där blev människan autonom och fick kunskap: </b>Detta är <i>by far </i>det dummaste jag har hört inom teologins värld. Det Bibeln säger är, "For as by a man came death, by a man has come also the resurrection of the dead. For as <u>in Adam all die,</u> so also in Christ shall all be made alive." Hur svårt kan det vara? Att hävda att bryta Guds lag, gömma sig för Gud, få straff av Gud och acceptera Frestarens alternativ <i>som något positivt</i> är så svårt att förstå att det måste krävas gigantiska missförstånd (eller kunskaps-glapp) hos den som tror något sådant. Självklart var Adam och Evas synd katastrofal för mänskligheten och fick varenda en av oss att hamna i "-Var god tag vänster vid den Stora Vita Tronen på Domedagen" gruppen. Utan Syndafallet, inget kors. Kom igen...</p><p><b>Jag läser och/eller predikar inte från Gamla Testamentet längre</b>: Också en klassiker bland teologins misstag. Den som inte läser eller predikar från GT har ytterst små möjligheter att förstå vem Jesus var/är och varför han gjorde och sa det han gjorde. Att dumpa GT är den äldste heresin (villoläran) när Marcion klippte bort det (och dom flesta böckerna i NT) därför att hans Gud inte kunde vara så som GT beskrev Honom. Dom som klipper bort GT är fast i hubris fällan, om dom inte strävar med att nå ett tresiffrigt IQ. Bara för att person A i vår tid har en Gudsbild som kraschar lite med den Gud som GT beskriver så är det ju uppenbarligen höjden av hubris att hävda att just hans/hennes Gudsbild är den korrekta. "Gud verkar så sträng eller ond eller arg", påstår många som inte läser eller predikar från GT...utan att reflektera över Jesus ord om Domedagen eller det faktum att Jesus är lika mycket Gud som Fadern och således är överallt i GT, precis som Anden och Fadern...och således är densamme igår, idag och i evighet. GT är inte alltid lätt men tack och lov att kyrkan tidigt förstod hur viktigt det var. Bara en sådan liten sak att dom första kristna, och Jesus själv, läste och predikade GT och argumenterade för Jesus utifrån GT. Ironiskt att så många nu för tiden skulle göra tvärtom och klippa bort GT för att man tror att det hindrar folk att se den "snälla och goda Jesus". </p><p><br /></p><p>Dessa, och många andra, teologiska påståenden är exempel på dålig teologi som måste korrigeras. Inte av min smarthet men av kyrkans historiska minne. Det har alltid varit tendenser hos vissa att Ctrl-X i teologiens värld när man inte förstår eller är enig, men eftersom teologi, som många andra områden, tar tid att sippra ner till "mannen på gatan" så är det lika bra att jag tar chansen här och nu och gör vad jag kan så att vi slipper dras med teologins variant av knäppa teorier á la "patriarkala tågstationer" och istället hittar rätt väg, precis som Gud tänkte när han kommuncierade med oss. Livet är svårt nog utan dålig/grå teologi.</p><p><br /></p><p>Det får räcka för denna teologiverkstaden. Misströsta inte, det kommer säkert flera.</p><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-37219816837344474572023-01-23T15:56:00.002+01:002023-01-23T15:56:47.934+01:00Teologiverkstaden, del 1 - vem bestämmer vad som är rätt tro?Min fru har en mer eller mindre reell dröm om att mitt under en söndaggudstjänst, under min predikan, ställa sig upp i kyrkbänken och säga "- Det är vad du tror!"...på skoj.<div>Ännu har det inte hänt men vi får se hur det går. </div><div><br /></div><div>Jag tror hennes humor, omedvetet, har hittat kristenhetens svaga punkt. Vem har egentligen rätt tro?</div><div><br /></div><div>Den svenske ärkebiskopen skrev nyligen en krönika i Dagen (Sverige) där han bland annat skrev att "ingen <i>vet </i>ju egentligen hur det ligger till". Jag skulle tro att många tycker det låter ödmjukt och modernt, inte så där dogmatiskt och gammaldags. Post-modernismen i ett nötskal. Alla får pris och alla blir nöjda.</div><div><br /></div><div>Det ärkebiskopen antagligen känner till men undlåter sig att skriva är att hans påstående endast reflekterar <i>hans </i>uppfattning om verkligheten, <i>han </i><u>vet ju </u>inte<i>. P</i>ost-modernismen fungerar så för alla som prenumerar på den. Den baserar sig inte på fakta eller ens vetenskap eller tradition utan på individens uppfattning och känsla. </div><div>Ett exempel: Vetenskapligt och Bibliskt finns det bara två kön. Samtidigt är det en trend nu som nästan uppfattas som självklar bland en hel del människor att kön är flytande och det finns massor och man kan byta och välja själv. Filmen "What is a woman?" sätter det på sin spets...för ingen i dokumentären kan svara på denna mest fundamentala fråga. Det väljer alla själva fast ingen vet vad det är man väljer...</div><div><br /></div><div>Sådana galskaper kan bara existera i ett samhälle där att <i>inte</i> veta är en dygd och där relativism har ersatt objektiv sanning som norm och målsättning.</div><div>Detsamma gäller absolut inom kyrkan och på många sätt tror jag Reformationen var gnistan som gjorde att vi nu har denna "dumpster fire".</div><div><br /></div><div>Så då, till sist, till dagens fråga. Hur besvarar man dålig teologi i ett sådant samhälle? Finns det någon som kan säga "Nej, där har du fel." eller "Nej, så är det inte." och vem är det i så fall?</div><div><br /></div><div>I en kyrka utan påve kan svaret bara bli, något tragikomiskt,"-Så har vi alltid trott förut." Alla som har varit aktiva inom frikyrkan har lärt sig att tycka väldigt illa om detta uttryck, ofta på goda grunder då det har använts för att kväva varje minsta förslag och förändring...men det finns såklart en uppenbar skillnad här. Uttrycket som ingen tycker om är "-Så har vi aldrig gjort förut" men det jag tänker på är "Så har vi altid trott förut". Ser du skillnaden?</div><div><br /></div><div>Rätt tro måste vara den tro som har överlevt mer eller mindre oförändrad sedan Jesus tid. Allt nytt är suspekt och sannolikt fel, något som går på tvärs med hur hela vårt samhälle fungerar. Allt nytt är ju alltid bättre, tänker man utan att tänka. En ny mobiltelefon är säkert bättre än en äldre, men det har givetvis inget att säga till om ifall en ny tro är bättre, eller mer sann, än den gamla.</div><div><br /></div><div>Detta är inte ett nytt problem. Tidigt insåg kristendomen att "Det står så i Bibeln!" inte räcker. Alla heretiker har alltid hävdat att dom har Bibeln på sin sida, allt ifrån Arius användande av texten att "Jesus är den förstfödde..." för att hävda att Jesus var en skapelse, till dagens långt sämre exegetik när man påstår att David och Jonatan var homosexuella älskare.</div><div>Poängen är att det krävs något mer än Bibeln för att bestämma vad som är rätt eller fel tolkning/förståelse av texten. Bibeln är grunden och utgångspunkten och skiljepunkten men vems tolkning bestämmer.</div><div><br /></div><div>Utan en påve och speciellt när dom allra flesta inte kan eller läser sin Bibel finns det bara ett alternativ...och det "uppfanns" av en munk på 400-talet, Vincent of Lerins. Hans uttryck "Det som har trotts av all, på alla platser och genom alla tider" är ett litmustest för att hitta rätt tro. Det använde också när kyrkan växte och spred sig utöver världen. Kanske trodde man i Alexandria att Jesus inte var Gud, men då kunde man lätt peka på att det har kristna gjort överallt annars, genom alla tider och bara enstaka personer. Jesus är Gud, således.</div><div><br /></div><div>Alla doktriner och dogmas måste klara detta...och det gör till exempel inte dagens hysteriska favorittema, homosexualitet. Alla kristna har, på alla platser och genom alla tider, trott att mänsklig sexualitet är, som rätt tro, mellan man och kvinna i äktenskapet. Punkt. Därför måste dagens förslag till ändring av kyrkans lära falla. Den klarar inte "så har kyrkan/kristna alltid trott".</div><div><br /></div><div>Det som är grundläggande för ett sådant förhållningssätt är att Jesus och lärjungarna hade den sanna tron och vi har den inte. Tvärtom mot allt annat i vårt samhälle så måste kyrkan alltid se tillbaka till Jesus och inte framåt mot en "bättre" framtid. För kyrkan och kristna är det alltid att hitta tillbaka till Jesus och lärjungarnas tro, inte vår egen. Och nej, Anden leder oss inte in i nya sanningar som inte har funnits förut. Den leder oss in till det som Jesus sa som lärjungarna inte förstod. Alltså, inte söka sann tro utåt men ner på djupet i det Jesus redan har sagt och undervisat.</div><div><br /></div><div>Teologiverkstaden återkommer.</div><div><br /></div>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-45407260801979614432022-12-29T18:34:00.000+01:002022-12-29T18:34:21.910+01:00Filmen Troll och tiden vi lever i<p>Jag såg nyligen filmen "Troll" och blev positivt överraskad. Långt bättre skådespelare än i t.ex. svenska filmer gjorde en glimrande insats och man prövade till och med ett brandtal av hjältesoldaten före den slutliga kampen á la Independence Day. Fantastiska effekter. Drama. Pansarvagnar i ett öde Oslo med flyglarmet i bakgrunden. Nice.</p><p>Jag tror inte att dom försökte göra en film som skulle spegla, eller kritisera, vår tid och vårt samhälle. Jag tror dom bara ville göra en spännande och modern film om den norska mytologien/folktron om troll...och dom lyckades. </p><p>Det var lite senare på kvällen som jag började undra om inte filmen ändå är en ganska korrekt bild av hur vårt samhälle ser ut och tänker. </p><p>Filmens succé handlar inte bara om bra skådespelare eller fina effekter. Jag tror att den ockå "tap into" en djupare mänsklig sanning, en slags känsla av att världen är djupare och mer spännande än vad vår kära vetenskap och uber-rationella tänkning ofta tillåter. Att det finns djup och mening bakom allt och framförallt våra trista timmar man har scrollaat på Instagram eller försökt hitta en film på Netflix. Filmen påminde oss om att det finns någt som heter gott eller ont, och att det finns monster och hjältar. Att tro är viktigare och långt närmare sanningen än så kallat vetande.</p><p>Mitt i en tid och i ett samhälle där människor inte längre kommer ihåg <i>varför </i>man gör det man gör eller vart man är på väg fick man i denna filmen en liten inblick i att <i>mening </i>är det viktigaste av allt. </p><p><br /></p><p>Vårt samhälle är farligt splittrat och kvävande ensamt. Egoism och våld i vardagen. Kristendomens långa och rika historia av moral och etik, rätt och fel, och berättelse om hur verkligheten ser ut har slutat fånga människors intresse, om man ens pratar om det. </p><p>Ingen vet längre vad som är meningen med det man gör eller vart man är på väg. I vårt samhälle och i vår tid har våra liv fastnat i ett cirkelresonemang där ingen längre kommer ihåg meningnen med allt. Är det så konstigt att en värld som vår på allvar diskuterar hur många kön det finns eller vad en kvinna är? Vi har tappat bort, eller dribblar med, våra absolut mest fundamentala sanningar därför att man har tillräckligt med tid och pengar och bekvämlighet att göra det...och därför att man inte kommer ihåg meningen bakom allt. Ingen dribblar med verkligheten om ett monster hotar huvudstaden. Det goda måste bekämpa det onda och man måste välja sida.</p><p><br /></p><p>Ok, man kanske inte ska dra på för stora växlar med en film som handlar om troll och folktro men jag undrar om det inte krävs det för att vi ska se förbi all teknik och vetenskap som har tagit död på allt som egentligen har ett värde och en mening. Vi har aldrig haft det så lätt och bekvämt som nu och samtidigt har vi aldrig haft så mycket psykisk ohälsa och ensamhet. Varje gång jag ser en undersökning som påstår att skandinaver är dom lyckligaste människorna på jorden ser jag bara krampaktiga försök att dölja sanningen att man är så förtvivlat ensam eller meninglös. Human-etikerna sägar att meningen med livet och allt är vad man gör det till själv...men det är ju därför så många har gett upp eller hamnat i våldsamma maktkamper eller tröstlösa sessioner på nätet porrsidor. Om det var så enkelt att man kunde skapa sin egen meningn skulle ju ingen ställa frågan...men frågan ställs hela tiden och ingen har längre några svar.</p><p><br /></p><p>Jag tror att filmer som "Troll" väcker något inom oss och skapar ett eko in i vår verklighet. Vi kommer kanske inte ihåg vad det är eller vem vi är eller var vi får plats i den stora berättelsen....men vi hör ett svagt eko och känner en svag doft från en svunnen tid och svunna minnen. Något väcks till liv i oss som påminner oss om hur verkligheten och vi själva egentligen är.</p><p>Det var kristendomen som berättade för oss om verkligheten förr i tiden och det är kristendomens kollaps i våra land som har gjort att vi inte längre kommer ihåg hur verkligheten egentligen är och fungerar. Det var, och är, bara kristendomen som förstår det goda och det onda. Att det faktiskt finns monster. Att ondskan är aktiv och levande och ivrig att förstöra oss. Att det goda är starkare. Att offer och smärta är en del av livet men att Gud alltid segrar. Det var och är kristendomen som berättar för oss om det goda och Gud som kämpade mot Djävulen och alla hans monster och vann. </p><p>Alla sanna kristna tror på långt mer osannolika verkligheter än vad vi kan se i filmen. Vi tror på osynliga demoner och änglar för att inte säga en osynlig Gud...som alla har direkt och indirekt inverkan på vår värld. Vi tror att Gud kan bryta naturlagar. Vi vet allt detta och har berättat det för världen i över 2000 år....men i vår tid har kyrkan slutat med detta i stor grad och resultatet är förödande.</p><p><br /></p><p>I slutet av filmen ser vi hur hjältinnan inte vill döda trollet utan försöker prata med det. Tala det till rätta. Resonera med det. Det är den moderna världen, och kyrkans, sätt att agera. Ondskan är egentligen inte ónd, bara missförstådd. Med goda resonemang och sunt förnuft kan man hitta en lösning.</p><p>Häri ligger problemet.</p><p>Problemet är att man inte kan resonera med onskdan och man kan inte glömma bort den och hoppas att den inte finns. Här ligger också den moderna kristendomen och dess samtids största svaghet. Man kan helt enkelt inte förstå ondskan och dess natur. Kyrkorna har slutat förkunna synd eller Helvete eller förtappelse eller demoner eller offer därför att man förstår inte ondskan och har i dom flesta fall helt enkelt sluta tro på sådant. Man har, som den liberala teologins fader Bultman sa, växt upp och slutat tro på sagor. Det moderna samhället måste också bygga på mänskligt förnuft och rationellt tänkande. Det kan inte finnas plats för något utanför vetenskapens heliga väggar...men problemet är att det inte stämmer överens med verklighetens. Man försöker tvinga terrängen att se ur som sin egen karta och har ironiskt nog blivit mer dogmatisk än den tro man försöker ersätta.</p><p><br /></p><p>Inget kommer att förändras bara för att en film om Troll har succé...men det är inte omöjligt att en människa här och en människa där vaknar upp och inser att det moderna samhället på något sätt skavar mot verkligheten och börjar söka efter hur det egentligen ligger till. </p><p>Ett bra ställe att börja "vakna upp" på är hur mycket du som människa är värd i denna värld av monster och Gud och demoner och änglar. Spelar du någon roll? Har du något värde? Finns det någon mening med ´ditt liv?</p><p>Samhällets gudar, vetenskapen och det mänskliga förnuftet, har ett svar. Du är värd cirka 6000kr (det är vad det din kropp är uppbyggd av kostar att köpa). Mening får du skapa själv och rent statsitiskt spelar du ingen som helst roll. I sann Kristendom är ditt värde oändligt och evigt och unikt "du". Din mening är starkt sammnbundet med Gud själv och ditt mål är att vara hus Gud själv i evighet. Svårt val?</p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-944616532267938072020-11-24T16:13:00.001+01:002020-11-24T16:15:59.046+01:00Sedvanlig reflektion efter en årskonferens<p> Så har ännu en årskonferens avslutats och bearbetningen börjar. Hur gick det?</p><p>Det är svårt att säga hur det gick för det beror ju på vad man förväntade sig. Följande är dock några kalla fakta som kom fram:</p><p></p><ol style="text-align: left;"><li>Kyrkan tappade år 2019 80 medlemmar, ungefär en genomsnittlig församling, och hade per 31/12/2019 4009 medlemmar.</li><li>Gudstjänstbesök minskade med ca. 3500 människor i 2019, jämfört med 2018.</li><li>Kyrkans ungdomsförbund MBU tappade över 10% av sina medlemmar på ett år.</li><li>Kyrkans finanser visar på ett underskott om cirka 1,6 miljoner (om jag såg rätt).</li><li>Kyrkan ska uttala sig / komma med en offentlig ursäkt för sin tidigare behandling och bemötande av LBHTI+ människor.</li></ol><div>Kalla fakta ger inte hela bilden men det visar på att kyrkan har ett behov av att vända trenden för det börjar bli ganska ont om tid. Med tanke på det kom det upp ett tema om "Kirke på nye måter" i olika rapporter. Det handlar om att försöka hitta nya sätt att vara kyrka på, om det så gäller café-kyrka eller andra mer otraditionella uttryck. Mycket handlade också om hur kyrkan och församlingar anställer/utnämner pastorer till tjänst. </div><div><br /></div><div>Känslan så här i efterkant är ovanligt god, faktiskt, och jag tror det handlar om vilka förväntningar jag hade. Kyrkan har nu, efter årskonferensen 2019, bestämt sig för vilken riktning den vill gå (när det gäller frågan om mänsklig sexualitet) men detta är inte <u>en</u> fråga som står för sig självt utan en fråga som representerar ett förhållningssätt och förfarande. Som sades i hälsningen från biskopen i DnK i starten på konferensen: "I undersøkelsen av det norska kirkelandskapet står DnK og Metodistkirken på den ene kanten, kalle det for den liberale fløyen om dere vill". Så är det och så kommer det att fortsätta vara. Det är bara att förvänta sig mer och mer av det.</div><div><br /></div><div>I detta kommer tanken om <i>enhet</i> fram väldigt ofta och kyrkans ledelse har i ljuset av den senaste tidens utveckling gång på gång talat om hur viktigt det är att behålla enheten, att stå tillsammans. Detta tror jag inte främst beror på en teologisk övertygelse lika mycket som en praktisk verklighet, då den teologiska enheten lyser med sin frånvaro men den praktiska verkligheten är övertydlig. Kyrkan är helt enkelt för liten för att klara sig om den delas. </div><div>Allt detta händer inom en kyrka som på världsbasis nästan helt säkert kommer att dela sig i två delar och det finns redan exempel på i vårt närområde där några församlingar valde att gå en annan väg än vad årskonferensen gjorde (Sverige). </div><div><br /></div><div>Det är inte lätt att vara metodist nu för tiden...men när var det lätt senast att vara kristen över huvudtaget?</div><div><br /></div><div>Man kan klaga hur länge som helst för kyrkan har alltid något i sig man inte tycker om. </div><div>Man kan försöka använda demokratiska grepp för att vända den teologiska tendensen i kyrkan.</div><div>Man kan göra som man vill och stå på sitt oavsett vad som händer.</div><div><br /></div><div>Jag tror att det bästa i kyrkans situation just nu är att fokusera på den enskilda församlingen och den enskilda medlemmen och den enskilda människan du möter. Dom flesta av oss möter inte så många människor om dagen som tydligt annonserar en längtan efter Gud, tillhörighet eller frälsning...samtidigt är det vår tro att det är precis det som människor längtar efter innerst inne. </div><div>Kanske det bästa vi kan göra nu för vår kyrka, men främst för våra medmänniskor, är att leta fram den längtan i oss själva och ge oss hän. </div><div><br /></div><div>Kyrkan ber ofta "Kom Herre Jesus!"</div><div>Låt oss också säga "Jag kommer, Herre Jesus!".</div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><p></p>/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-70674155382244183772019-08-20T17:13:00.001+02:002019-09-19T14:11:20.527+02:00A response to bishop Alsted's article on Emergent Methodism<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Introducti<span lang="EN-US">on</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<b></b></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Thank you,
bishop Alsted, for this article/reading, <a href="https://www.emergingmethodism.com/new-article/remembering-the-mission-during-disagreements">https://www.emergingmethodism.com/new-article/remembering-the-mission-during-disagreements</a>, of the events that took place in early
Christianity and your thoughts on how it relates to the current UMC situation. </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">As I read
and tried to understand your reasoning, I found this to be your over-arching
theme and message: </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i>The mission of the church
{making disciples…] was the ultimate concern for the early church, to the
extent that certain traditions (you mention circumcision as an example) weren't
allowed to "stand in the way". The periphery of the faith, as you
read the text, wasn't allowed to stand in the way of the center. Practice was
made secondary to profession. </i><br />
<span style="font-family: "times new roman";"><i></i><i></i></span><br /></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i></i></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">If this is
a correct understanding of your article it becomes clear to me that your
underlying point is to show the UMC a historical precedent for how a church can
live with seemingly mutually exclusive practices, a position that if plausible
and Biblical, offers hope and promise to our current situation. You do note
that the precedent has to do with membership, which is both correct and a
little perplexing to me since the current UMC problem doesn’t deal with
membership but Christian living, i.e. discipleship, issues.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></h3>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Reflections on the
reading by bishop Alsted</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">I enjoyed reading the Biblical material and bishop Alsted's well put together reading of them However, I felt that an important and perhaps crucial part was missing. </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">First, the
devil is in the details, as they say. The practice of circumcision and the
practice of homosexuality isn't an "apples to apples" comparison. We
are talking about two different things. One has to do with <i>admission into</i>
the people of God and the other has to do with how then such people should live
to <i>stay in</i> covenant with God. Making converts or making disciples.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Second, the
mission of the Church has never been about just helping people get “admission”
into God’s kingdom/family but more about making new creations, born again
people. Holiness. To limit the mission of the Church to making converts for
the transformation of the world is to miss the point of the church. Allow me to
quote Ephesians 4:</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i><span lang="EN-US">And he gave
the apostles, the prophets, the evangelists, the shepherds and teachers, to
equip the saints for the work of ministry, for building up the body of Christ,
until we all attain to the unity of the faith and of the knowledge of the Son
of God, to mature<b>[perfect/teleios]</b> manhood, to the measure of the
stature of the fullness of Christ, so that we may no longer be children, tossed
to and fro by the waves and carried about by every wind of doctrine, by human
cunning, by craftiness in deceitful schemes. </span><b>Rather, speaking the
truth in love, we are to grow up in every way into him who is the head, into
Christ</b>, from whom the whole body, joined and held together by every joint
with which it is equipped, when each part is working properly, makes the body
grow so that it builds itself up in love.</i></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="color: #208080;"><i>(Eph 4:11-16, emphasis mine)</i></span><br />
<span style="color: #208080;"><i><br /></i></span><span lang="EN-US"></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i></i></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">The mission
of the Church is so much more than making sure people find God. It is to be the
body of Jesus, infused with His Spirit, offering God’s transforming grace that
makes people grow up in Christ. New. Holy. This is why I believe that we can’t put a
spotlight on the center and leave the boundaries to “missional contexts”. </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><b>Making
disciples is both</b>. It is about the center <i>and </i>the so-called boundaries.
This is clearly recognized in many other areas in the Christian life as otherwise
the word “disciple” would just float around
in a sea of subjective feelings and desires. </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></h3>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Back to the reading by
bishop Alsted</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">As
previously mentioned, Paul and James and Peter and the others in Acts 15 were
confronted with who the salvation of and in Jesus Christ was <i>for</i>. We
(the UMC) are discussing what that life <i>looks like</i>.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<div style="text-align: center;">
<span lang="EN-US">Jesus or
ethics. Center or boundary. Which comes first? Which is more important? </span></div>
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">I see a resemblance
here to the Reformation and how it took Christendom 500 years to agree that
salvation isn’t just about the initial salvation moment but the whole life of a
person. We are <b>being </b>saved daily is the Biblical term. Luther/Paul was
right, our salvation is only by grace through faith. Rome/James was also right,
we are saved by our works. The only possible combination of these two seemingly
opposites is to reconcile what we mean by “saved”. </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Is it only about the center
(Jesus and the cross and what we believe and salvation from sin when we repent
and confess) or is it about the boundaries (ethics and morals) OR is it both? </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">The German Lutheran church and Rome agreed recently that it is both. We are
saved by grace through faith that produces good works/behaviors in the new life
of the non-believer turned disciple in a creation-making-new process called
sanctification.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Makings
disciples/Christians is about both center and boundary. Jesus and
ethics/morals. Holiness.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></h3>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Making disciples is
both center and boundary because the goal is holiness</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">As the early church started to find its way we
see that it/she understood her position as both a continuation and a superseding
of the old covenant. The Sabbath/Saturday become Resurrection day/Sunday. The
sacrificial system became the cross. Circumcision became baptism (adherents of
infant baptism especially highlight this link). </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">However,
not everything was changed or transformed. Remembering Jesus' words about not
cancelling the Law the early church understood that the mission of God in the
world hadn't really changed that much. The Old Covenant was God's mission of
creating a new people for Himself and make them into His likeness, i.e. holy.
This is evident from Leviticus 19 ("Be Holy, as I the Lord your God is holy).
To be an old covenant "christian", or person who belonged to God, was
to become like God. This is echoed in 1 Peter 1:13. God is, curiously, very
interested in ethics and moral living. </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">The New Covenant
is no different. Jesus was sent to Earth to invite everybody to become part of
His new people (the born-again ones). This included ethical and moral commands
(“-Go and sin no more”, "-To love me is to obey me") and the Pauline
letters are full of examples of what this means/meant. To be a christian was, and
is, to be somebody in the process of being transformed from darkness to light,
from sinful to holy. </span><br />
<span lang="EN-US">Same story as under the Old Covenant. Intriguingly, the Council of Jerusalem
included "sexual immorality" in their list of 4 commands (the others
were to abstain from food sacrificed to idols, blood and anything that had been
strangled. The inclusion of ‘sexual immorality is a curious but crucial
inclusion) for the new, gentile Christians. Obviously, this included
homosexuality as it was clearly an immoral act as they had understood
God’s revelation. Nothing existed to make them change that.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
It's about living in a covenant with God moving towards holiness.<span lang="EN-US"> As is clear from multiple (tragic) scriptures that covenant can be broken by
people's behavior, whether it was idol worship, immorality, unbelief or other
perversions of God's covenant. Seemingly, sexual immorality is something that
can break the covenant/relationship between people and God after it has been
entered (whether by circumcision or baptism). The Pauline letters and Revelation
point this out vividly.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></h3>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">The mission of the
Church</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">I agree
that Jesus/God and his love and desire to save the world is at the core of what
a church should be about. However, without any definition of who this Jesus is
and what He wants and what He wants from His church it quickly becomes very difficult
to understand what this mission is (notice also that there is very little
mention in the Bible of “how” God wants us to this). Without a guiding church,
itself awash in the Holy Spirit, humanity is lost. The means become goals and the goal is whatever is in fashion.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">This is so
because many things in the Christian life and in the Church and in the Bible
are not self-explanatory. In fact, many are quite difficult to understand
and/or practice. What is a “disciple?” What is “holiness?” Who is “God?” How is
the “church” the “body of Christ?” The list goes on even before we get into
ethics and Christian living.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">One could
argue that the point of the Bible is to allow humanity to see and read and
understand God’s revelation of His will for humanity. However, I also believe
that He created the Church to guide humanity in understanding and living this
out, i.e. in and with God's holiness, mainly because it doesn’t happen automatically. People don’t follow and
love and live the covenant with God as per the Bible by themselves. Sin will
see to that.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">If there is
truth about God and mankind and Creation and the relationship between these
parties to be found the Church must not be confused or downright wrong about it.
If the Church doesn’t know what it means to be a disciple of Jesus then what
does She know? </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">This is why
the church can’t disagree with Herself about things/issues that are in
themselves destructive for the life in covenant with God. This is why in the Old
Testament God instructed the Israelites to destroy all the idols in the land.
This is why in the New Testament God demands a pure heart with a death to the
old self. Holiness is and must be the goal and it is also the means, or process, of the life of a disciple.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">In short, I
don’t think we can separate the center from the boundaries when it comes to the
topic of human sexuality. Not all so-called boundaries are connected with the
center in the same way but as is clear from Scripture, sexual immorality is
destructive to the covenant relationship God desires with humanity and thus unable
to exist where a covenant with God is desired. To allow sexual immorality as a
church is then to be grossly mistaken. </span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span>
<span lang="EN-US">The center,
Jesus and His love and mission for the world, can’t be divorced from the
boundary of human sexuality simply because human sexuality is included in what
God the center desires to restore, renew, recreate. That must also be the desire
of the church. Holiness is all encompassing.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US"><br /></span></h3>
<h3 style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 18.73px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 700; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Final thoughts</span></h3>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Bishop Alsted
and I share the same missional challenges of a post-secular society of the
likes the world has never seen. Scandinavia is the new frontier. </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">His
question at the end of his reading asks how the church in such an environment can
“realistically balance faithfulness towards the center and missional impact?” I
think the key word is “realistically.”</span><span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">What does
he mean by that? Does it mean that it is unrealistic for the church to hold on to
unpopular boundaries (especially in the context of human sexuality) and still
expect to have any missional impact in secular areas? Does it mean that the
church must adapt to the world to have a missional impact as long as the
adaptation only touches so-called boundary issues? </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">I don’t
know what he means but I can recognize the frustration of trying to find out
how to be “the Church” in a culture that has already been here, bought the
t-shirt and moved on to Netflix and whatever cause is currently trending on Twitter.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">There
really are only two options. Either surrender to the culture and maximize whatever (boundary-?)
adaptions felt necessary to have any missional impact or maximize the connection
between the center and boundary so that the offer given by the church is
something radically different, true and fully involving a whole new life for
the whole person. Holiness.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">In short,
either the church adapts as much as possible or it combines the center and the
borders as much as possible. </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">Personally,
I would argue for a maximizing of as much of the center and the so-called
boundaries as Biblically and historically possible, into a beautiful whole,
where every aspect of life is connected to its center, Jesus Christ. </span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">The goal is
holiness, maximum Jesus in our lives. We shouldn’t limit God’s mission in the
world to the absolute minimum, even if it was possible.</span><br />
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
</div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span lang="EN-US">We don’t circumcise
new members anymore. We offer them holiness.</span></div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-61601777149966895042019-06-25T15:32:00.000+02:002019-06-25T16:00:22.505+02:00Tankar i skymningen - efter en ödesmättad årskonferens<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="text-align: left;">
Det är mycket jag inte kan skriva denna gången för sådant ska en präst <i>inte </i>skriva. Det i sig är en indikation på något av det viktigaste jag vill skriva om såhär efter en årskonferens med katastrofala beslut.</div>
<br />
Jag känner igen mig i Paulus beskrivning i Romarbrevet 7 om att det finns två krafter i mig och att jag slits mellan de två. Å ena sidan vill jag skriva <b>%&¤"¤!</b> och å andra sidan hör jag Jesus som säger att jag ska älska mina fiender/motståndare. Hela denna sorgliga saga om hur en hel årskonferens väljer att acceptera och välsigna något som en Generalkonferens/Kyrka har sagt är oförenligt med Guds lära är på ett sätt ett ypperligt tillfälle att både pröva och öva sig på helighet, eller heliggörelse som det heter.<br />
Kanske ska jag tacka Gud för möjligheten att lära sig mer om helighetens väg genom en årskonferens där mycket gick galet? Där motståndarna vann dagen. Där man fick höra allt möjligt konstigt som inte har i kyrkan att göra över huvudtaget ("-Vi ska lyssna på vår jord för Gud är i allt" (vilket är panteism)?<br />
<br />
<b>Ok, så till detta med årskonferensen och vad som hände</b>. Jag antar att alla vet vad som har hänt och vad som har beslutats vid det här laget.<br />
<ul style="text-align: left;">
<li>En brett sammansatt utredning. </li>
<li>Ett år. </li>
<li>En framtida och ny slags (metodist)kyrka med två syn på äktenskap, homosexuella relationer och ordination av homosexuella. </li>
</ul>
För många är detta en ny process. För mig är det samma gamla visa.<br />
För många är det osäkert och ovisst hur det kommer att bli. För mig är det uppenbart.<br />
För många känns det bättre att säga att "man ingenting vet säkert". För mig är det att ge falska förhoppningar.<br />
<br />
<b>Följande är fakta</b>:<br />
- UMC har beslutat, med en ökande majoritet de senaste åren, att homosexuella relationer är oförenligt med kristen lära, det vi också kallar synd.<br />
- Den Norska årskonferensen, som är en del av UMC, har beslutat att man ska utreda hur man kan bli en kyrka med en annan/två syn på detta, alltså acceptans och icke-acceptans.<br />
- Detta förslag förkastades av UMC på extraordinära generalkonferensen 2019 (One Church plan).<br />
- Detta betyder att den norska årskonferensen är i strid med UMC. om än bara i intention och ännu icke i praksis. Detta är vidare uppenbart bara en tidsfråga eftersom flertalet på den norska årskonferensen var överväldigande för två syn, eller det som också kallas för "the One Church plan".<br />
- <u>Alltså har två saker hänt på årskonferensen</u>. Man har beslutat att utreda hur man kan välsigna det UMC har sagt är synd och man har beslutat hur man kan vara kyrka på ett sätt som UMC har avvisat.<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<b>Följande är spekulationer som tangerar fakta</b> (ja, jag vet att många vägrar spekulation men i dessa saker krävs det en vilja att <i>inte</i> se verkligheten för att inte kunna säga något):</div>
<ol style="text-align: left;">
<li>Metodistkyrkan i Norge har med denna årskonferens beslutat att lämna UMC. Det är inget man säger högt och det är inget man kan läsa i besluten MEN det är det enda rationella och möjliga framtiden med tanke på de beslut som finns och den mångåriga trend vi har sett. Det finns absolut ingenting som tyder på att UMC kommer att ändra syn och, till exempel, acceptera en One Church plan. Det är ju precis det den extraordinära generalkonferensen kom fram till...efter två års utredning, massiv propaganda från biskopsrådet och massivs fokus på bön. En av anledningarna till detta är att kyrkan minskar i liberala områden och ökar i sina konservativa områden. Detta är något många i Norge försöker komma undan eller bortförklara eller önsketänka om. Många i Norge är glada och stolta över den långa historia man har med UMC och allt vad det innebär med att tillhöra en stor, international kyrka. Man "grasp after straws" för att hålla sig fast i men sanningen är den...att i och med denna årskonferens har den norska årskonferensen beslutat att gå sin egen väg och lämna UMC. Man kan inte ha kakan och äta den också.</li>
<li>Metodistkyrkan i världen, UMC, står inför en mycket osäker framtid. Diskussioner och samtal pågår runt om i USA som handlar om det är möjligt att behålla kyrkan som <i>en</i> eller om den kommer att spricka. Några prominenta pastorer i USA har valt öppet motstånd och vägrar att följa generalkonferensen. Andra diskuterar nya slags metodistkyrkor. Det är osäkert om det finns en UMC kvar så värst länge till...men det förändrar inte den norska Metodistkyrkans framtid och dess relation till UMC. Den kommer aldrig att inkludera UMC. Det som kan händra är att den kopplar sig till en ny Metodistkyrka som är både internationell och har två syn på homosexuelitet. <i>Det</i> vet vi inget om.</li>
<li> Det kommer att bli allt mindre plats för konservativa positioner och konservativa perspektiv i den norska metodistkyrkan framöver. Vi ser detta överallt och på ett sätt är det naturligt. De som kallas liberala har i och med detta förslaget fått den officiella majoritet dom har haft inofficiellt under en längre tid. Det finns en uppdämd frustration som kommer att ta sig uttryck i val till styrelser och råd, skriv och artiklar i Brobyggaren, på nätet och andra sätt. Ledande personer i kyrkans styrelser och råd stöttar denna nya process och är ganska tydliga med hur dom vill leda kyrkan vidare.</li>
<li> Det kommer att bli svårare att stå för en konservativ syn på t.ex. äktenskap framöver. Det skrivs och påstås att "alla ska få plats" och att man som liberala "pressar på men pressar inte ut". Det upplevs mest som semantik för att det ska kännas bättre för dom som pressar på. När jag stod inför årskonferensen och talade för förslaget om att vi skulle förbli lojala mot vår kyrka/UMC upplevde jag en sällan skådad olust och motstånd i publiken. Jag tror aldrig jag har talat inför en publik som jag uppfattade så emot det jag sa. Det tror jag inte kommer att minska.</li>
</ol>
<div>
<b>Till slut</b></div>
<div>
Det som har hänt är ganska fascinerande eftersom årskonferensen har fattat ett/två beslut som egentligen har en väldigt stor kontaktyta med teologi och Bibelförståelse...utan att det egentligen föreligger genomarbetade teologiska eller Bibliska grunder bakom beslutet. På vilka teologiska eller Bibliska grunder har den norska årskonferensen beslutat att man önskar acceptera homosexuella relationer?</div>
<div>
Det enda jag har sett är ett dokument på Facebook (till en speciell FB grupp) från rektorn på kyrkans teologiska seminar och som efter egen utsago varken är komplett eller uttömmande. Dessutom har jag redan visat att det är fullt av grundläggande fel, svag Bibelgrunnelse och felaktiga resonemang. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Har kyrkan fattat ett beslut baserat på känslor? Samtal? Personliga erfarenheter? Ett förändrat samhälle? Det vanligaste jag har hört är det två sistnämnda men jag vet inte och det är anmärkningsvärt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Och så detta med enhet. Nej, kyrkans enhet är ingenting protestanter kan skryta med, rent generellt sett. Inte heller är det en enhet om man inte är enig i vad man tror. Om man tar bilen till två verkstäder och får två olika besked om vad som är fel råder det inte enighet och det finns ingen en enhet bara för att verkstäderna är i samma koncern. Tvärtom.</div>
<div>
Den enda enheten denna årskonferensen har bidragit till är en illusion. En enhet där oenighet råder. Ett rike i strid med sig själv kan inte bestå.</div>
<br />
<b>Ok</b><br />
<b></b><br />
Jag har alltid försökt vara präst för alla i mina menigheter och det är jag fortfarande, men, jag inser givetvis att många i mina menigheter tycker att årskonferensens beslut är bra. Därför är man kanske inte enig med allt det andra jag skriver här heller. Det är som det är. Det går inte att göra alla nöjda och i detta allvarliga läge väljer jag att skriva som jag känner och ser det. Årskonferensen har i mina ögon fattat ett felaktigt beslut med minst två allvarliga konsekvenser. Det är ett beklagligt utfall och ett misstag.<br />
<br />
Jag tänker nu tre saker.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmidznOGfCFJQGbN_LI4vPTad8H06GkFXOEQfg9MagLybbF79qzbBEE802EIaRYMlNX66ey5av6X2tA-lobPAp0ICOsS2_pZxtbwQ9kOnz7_j7HZmuYcd-Y8S4FkxuDy8sOTcdzivRGO4/s1600/jesus+choice.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="539" data-original-width="926" height="232" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmidznOGfCFJQGbN_LI4vPTad8H06GkFXOEQfg9MagLybbF79qzbBEE802EIaRYMlNX66ey5av6X2tA-lobPAp0ICOsS2_pZxtbwQ9kOnz7_j7HZmuYcd-Y8S4FkxuDy8sOTcdzivRGO4/s400/jesus+choice.jpg" width="400" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmidznOGfCFJQGbN_LI4vPTad8H06GkFXOEQfg9MagLybbF79qzbBEE802EIaRYMlNX66ey5av6X2tA-lobPAp0ICOsS2_pZxtbwQ9kOnz7_j7HZmuYcd-Y8S4FkxuDy8sOTcdzivRGO4/s1600/jesus+choice.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: right; color: #0066cc; float: right; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmidznOGfCFJQGbN_LI4vPTad8H06GkFXOEQfg9MagLybbF79qzbBEE802EIaRYMlNX66ey5av6X2tA-lobPAp0ICOsS2_pZxtbwQ9kOnz7_j7HZmuYcd-Y8S4FkxuDy8sOTcdzivRGO4/s1600/jesus+choice.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a>1. Om du är glad och nöjd idag, tänk på att många inte är det och att du vet hur det känns att befinna dig i minoritetens läger. Kom ihåg var du kom ifrån i din nöjdhet. Vänd dig uppriktigt till Gud och sök Hans kärlek till din nästa.<br />
2. Om du är missnöjd och frustrerad, kom ihåg att andra också har varit det länge. Sök dig uppriktigt till Gud och sök Hans kärlek till din nästa.<br />
3. Ska du lämna kyrkan eller förbli? Sov på saken.<br />
<br />
I allt, sök Hans vilja som är<br />
vår fred.<br />
<br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-50577775945066608052019-06-19T14:53:00.002+02:002019-06-19T15:16:54.514+02:00Tankar i skymningen - istället för att oja sig...en vision för morgondagens Metodistkyrka<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Låt oss låtsas att alla olika slags konferenser slutade upp med att se sig om efter andra kyrkolösningar eller om gräset är grönare någon annanstans när det inte blir som man vill. Det är alltid lättast att ge upp och söka nya "hunting grounds". Det är alltid svårast att bli kvar och säga "ok, vi gör som du vill".<br />
Låt oss låtsas att vi slapp alla splittrande förslag och problem kring den eller den frågan och istället valde att se framåt på hur vi ska lösa (Metodist-)kyrkans problem. Det problemet kan summeras i två ord:<br />
<br />
Inget funkar.<br />
<br />
Ytterst få människor blir frälsta i dagens Metodistkyrkor, för att tala klarspråk. Det absolut vanligaste skälet till att människor väljer att bli medlemmar i dagens Metodistkyrkor är en flytt från ett annat (läs DnK) samfund. Givetvis händer det att en människa kommer till tro från otro men det är undantagen som bekräftar regeln. Väldigt,<i> väldigt</i> få blir omvända från otro till tro, död till liv, ateist till kristen. Detta är problemet bland alla problem eftersom just frälsningen är ett av kyrkans mest grundläggande uppdrag, jämte att lovprisa Gud, be för världen och vara/bygga Guds rike i världen.<br />
<i></i><i></i><br />
Nu är det ju inte så att detta är en överraskning eller att kyrkan bara har tittat på. Under mina drygt 45 år som Metodist (i alla möjliga slags positioner och roller) har åtminstone följande prövats för att vända den accelererande nedåtgående trenden (eller vitalisera kyrkan, som det också heter):<br />
<ol style="text-align: left;">
<li>- Powerpoint istället för pappersprogram, psalmböcker och flanellografer</li>
<li>- Youtube klipp istället för dammiga anekdoter</li>
<li>- Sinnesrogudstjenester</li>
<li>- Konserter av olika slag</li>
<li>- Olika slags körer</li>
<li>- Forbollslag</li>
<li>- Närradio</li>
<li>- Kvällsgudstjänster</li>
<li>- Myldredagar</li>
<li>- Utomhusgudstjenester</li>
<li>- Justin Bieber-/LEGO-/Minecraft-/Bondegudstjänster</li>
<li>- Bönevandringar</li>
<li>- "Vänlighetens konspiration" aktioner</li>
<li>- Speakers corner tal på torget </li>
<li>- Gudstjänster på engelska</li>
<li>- Öppen kyrka</li>
<li>- Dagträffar</li>
<li>- Språkcafé</li>
<li>- Konferenser och workshops</li>
<li>- Visioner, missioner och strategiplaner</li>
<li>- Amerikanska superpastorer med enkla lösningar och coola idéer</li>
<li>- Engelska versioner av "kyrkor utan väggar".</li>
<li>- Läger och konfirmationsverksamheter</li>
<li>- Inspiration från affärsvärlden med dess fokus på produkt, förändring och resultat</li>
</ol>
<br />
Missförstå mig inte. Listan är inte en lista över idiotiska, kortsiktiga eller meningslösa verksamheter eller försök. Vissa är det (t.ex. #24, #21) men långt ifrån alla. Dessutom är det ju tveklöst så att det faktiskt har hänt att människor har t.ex. börjat i en kör och sedan kommit till tro och blivit medlem eller att scout har blivit konfirmand och börjat tro på Jesus.<br />
<br />
Det som är problemet är inte dom gånger dessa försök har lett till att en människa kommer till tro utan alla gånger det<i> <b>inte</b></i> har gjort det, vilket är långt fler. Alldeles för få människor kommer till tro, oavsett om dom sjunger i en kör, spelar fotboll eller lyssnar på en Justin Bieber gudstjänst, utan att det för den sakens skull innebär att verksamheter och försök är meningslösa.<br />
Det som det innebär är att verksamheterna och försöken (som är långt fler än de jag har räknat upp) inte i tillräckligt hög grad fyller kyrkans grundläggande funktion och existensberättigande.<br />
<br />
Eller så kanske det är just så här det är att vara kyrka i dagens samhälle. Jesus sa en gång att det är väldigt, väldigt svårt för en rik människa att komma in i Guds rike. Faktum är ju att alla människor som lever idag är rika jämförelsevis med dom som levde på Jesus tid. Kanske är det helt enkelt så att våra förväntningar och önskningar är för höga. Kanske är dagens situation så att vi har gjort och gör det bästa av en svår situation/samtid?<br />
<br />
Det är svårt att acceptera, särskilt för alla oss som<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZeQhhuE8V6Aec81Lr7D63EiPfj4xy0yuui4VvU4bT7WhgcqHcqIZejK8ZSKUIhizX-5pZzCGuRqSmuf0NJl69-N3D4McfP25gQsI3nsHEwWh7DvonWtiqfQqYBhR28Sp2Vx3_nNH31vg/s1600/Amy_Carmichael_with_children2.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: right; color: #0066cc; float: right; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><br /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZeQhhuE8V6Aec81Lr7D63EiPfj4xy0yuui4VvU4bT7WhgcqHcqIZejK8ZSKUIhizX-5pZzCGuRqSmuf0NJl69-N3D4McfP25gQsI3nsHEwWh7DvonWtiqfQqYBhR28Sp2Vx3_nNH31vg/s1600/Amy_Carmichael_with_children2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a>tror att det spelar en evig roll om en människa är frälst/tror på Jesus/följer Jesus eller inte.<br />
Is this it?, är en reell följdfråga.<br />
Sök upp Amy Carmichaels (en fantastisk kvinna) vision på Google så får du en bild av hur det känns för oss som menar att evigheten kan vara Himmel eller Helvete beroende på vad och vem man väljer här i livet. Därför känns verkligheten extra tung och därför är det svårt att acceptera dagens situation. Vi måste göra något för att få fler människor till Gud!...är en vanlig tanke och känsla.<br />
<br />
Men vad?<br />
<br />
Det finns två alternativ, som jag ser det, för hur vi som kyrka kan gå vidare (om vi låtsas att det skulle vara möjligt, alltså).<br />
Steg 1 - fortsätta försöka hitta vägar, lösningar och strukturer som vi tror kan vända trenden<br />
Steg 2- tvärtom. Istället för nya vägar och lösningar så fördjupar och förverkligar vi dom vi har.<br />
<br />
Det är tveklöst så att den kristna tron och kyrkan kom till och växte på grund av Andens kraft och verkan i människors liv. Det är bakgrunden till jag är en stark motståndare till allt vad affärsvärldens inflytande/inspiration heter. Affärsvärlden kan inte förstå eller hantera att allt inte ligger under dess kontroll. Med andra ord, hur kyrkan mår eller gör eller verkar eller vilka resultat Hon får/ger ligger utanför hennes kontroll, till syvende och sist. Vi kan, som vi gör varje höst, försöka "frälsa världen" med nya tilltag och försök men det är nog så, tror jag, att det ligger utanför vår kontroll hur det "går". Det är upp till Gud, Han som kallar alla folk till sig. (<i>Om man börjar undra varför Han inte kallar människor till sig via Metodistkyrkan kan man lätt bli lite mörkrädd, så det ska vi inte göra nu.)</i><br />
<i></i><br />
<b>Jag tror att det bästa vi kan göra är att komma i fas med Gud igen och speciellt med (den) Heliga Ande, alltså steg 2. Att vi har prövat steg 1 i årtionenden och att det inte funkar av någon anledning.</b><br />
Vi finner inspiration till detta i böcker som "The Benedict option" och "In the ruins of the church" och inser att Anden i vår tid inte blåser som Han/Hon gjorde på 30-talet. Att vi samlar oss, bevarar trons gnista och gör allt vi kan för att leva och bevara den trosgnista som Anden kan använda när Han/Hon önskar blåsa på nytt.<br />
<br />
Det är en Biblisk tanke att Anden går dit Han/Hon är välkommen och inte går dit Han/Hon inte är välkommen. Efter en längre tid av synd och avgudadyrkan och annat elände lämnade Gud/Anden templet i Hesekiels vision. I byn där ingen trodde på Jesus kunde/ville han inte göra en massa mirakel. Vi ska "skaka dammet av våra skor" om staden vi besöker med evangelium inte tar emot oss. Och så vidare. Gud tvingar sig inte på någon. Där människor inte vill ta emot Honom går Han vidare till dom som vill. Så enkelt är det.<br />
<br />
Detta betyder såklart att kyrkan säkerställer att Anden inte lämnar oss...eller kommer tillbaka.<br />
Det betyder att vi lugnar oss och är stilla inför Gud.<br />
Detta betyder att kyrkans roll är att vara väldigt tydlig, trygg och levande i den sanna tro som en gång fanns hos Peter och apostlarna och som har, mirakulöst nog, överlevt tusentals år i alla land, kulturer och språk. Att vi stannar hos Jesus genom de medel och vägar vi har tillgängliga, istället för att yra omkring och försöka hitta nya vägar som leder till bättre "resultat".<br />
Det betyder att vi går på djupet istället för utåt.<br />
Det betyder att vi återfinner det som vi en gång hade och band oss samman i enighet och enhet och kärlek.<br />
Det betyder att vi hoppar av det postmoderna tåget om att inget är sant, rätt eller riktigt.<br />
Det betyder att vi hoppar av det progressiva/positivistiska tåget, i den förståelse att framtiden per definition alltid är bättre.<br />
Det betyder att vi satsar på att lägga undan våra agendor och söka oss tillbaka till våra rötter.<br />
Det betyder att vi väljer att vara<i> kyrka</i> och inte en samling församlingar som själva väljer allt.<br />
Det betyder att vi slutar sträva i egen kraft och söker Guds kraft.<br />
Det betyder att vi satsar på att människor ska vandra frälsningens väg, steg för steg, på grund av vårt exempel.<br />
<div style="text-align: left;">
<br />
Det betyder ungefär att vi satsar på att följa detta Bibelordet:</div>
<div style="text-align: left;">
<i></i><br /></div>
<div style="text-align: center;">
<i>This is what the LORD says: "Stand at the crossroads and look; ask for the ancient paths, ask where the good way is, and walk in it, and you will find rest for your souls.- Jer. 6:16a</i></div>
<i></i><i></i><b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><span style="font-family: inherit;"></span><i></i><i></i><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd0oaAHu3qAcLWBAFTaVLLRytfqn7QeBLSusgcqSillNzaBllmSoqUzSAnJNlqsY9EB2nh4OgFcRrfYzi7hgZcU-1ppQR9xPrsB3Ebw4g9TyWDTUEzkkEpB3Yb3w9zJExnke3eW5zCoCc/s1600/Amy_Carmichael_with_children2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="531" data-original-width="944" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhd0oaAHu3qAcLWBAFTaVLLRytfqn7QeBLSusgcqSillNzaBllmSoqUzSAnJNlqsY9EB2nh4OgFcRrfYzi7hgZcU-1ppQR9xPrsB3Ebw4g9TyWDTUEzkkEpB3Yb3w9zJExnke3eW5zCoCc/s320/Amy_Carmichael_with_children2.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Amy Carmichael</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-32812800776159458762019-06-18T19:40:00.005+02:002019-06-18T19:40:42.408+02:00Tankar i skymningen - en respons på Hilde Marie Movafaghs dokument om Bibelsyn og homofili<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Årskonferensen är upon us.<br />
Dokumentet som jag har skrivit är ganska långt eftersom det motsvarar Hildes Marie Movafaghs dokument om Bibelsyn och homofili. Min respons till Hilde, och mina reflektioner, kan man läsa om man klickar <a href="https://1drv.ms/w/s!Ah-0FFDQEhnRwqITg5x7sazeR5hXGw?e=b7iei6" target="_blank">här</a>.</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-79290543194568446352019-06-17T15:40:00.000+02:002019-06-18T00:18:23.409+02:00Tankar i skymningen - årskonferens och en theology of surrender<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Den som åker på årskonferens för att vinna har redan förlorat.<br />
<br />
I år är potentialen för konflikt på årskonferensen kanske högre än någonsin. Polariseringen har hårdnat och propagandan är uppskruvad. Det är lätt att läsa eller höra kommentarer som är så hårda och så elaka och så exkluderande att även icke-kristna skulle häpna. Allt i "toleransens" namn.<br />
Språket och hållningarna är sällsynt låsta.<br />
<br />
Eftersom vi inte diskuterar sakfrågan längre, om homofili i praksis är en synd eller inte, så har polariseringen blivit public enemy nummer 1. Det är den vi måste bekämpa för den bekämpar oss. Jesus sa att ett kungadöme som är delat och i inbördeskrig garanterat kommer att falla...och det är precis där vi är. Min personliga åsikt är att det är Djävulen själv som har önskat denna situationen, en situation där sakfrågorna hamnar i bakgrunden och där polarisering, fanatisk politisk extremism och det extrema upphöjandet av den personliga övertygelsen till allsmäktighet.<br />
<br />
Därför måste polariseringen bekämpas om vi ska ha en chans att hantera sakfrågorna på ett kristet sätt. Om kyrkan ska ha en chans att överleva och erbjuda frälsning i Jesu namn till vårt samfunn.<br />
<br />
Polariseringen bekämpas genom den mest kristna av alla hållningar, "surrender". Att överge sig till en annan. Att ge upp den personliga övertygelsen om att ha rätt för en annan övertygelse. Att vägra kräva det man själv tycker och tänker och tror ska hända. Att<i> inte</i> anamma politikens väg.<br />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6lZEvYCEPyIMdMIkufq4rp0DoXEyrc52KGhDuXHps-EjHetAY1V4CO6MHYki_Ld1RN-3dlUba70iuR6ts_gg3VADoVg9I5kSzT4nMIgNQvknc2e_BFKOCyYGXLssRU9nX6MPmT2rEXM4/s1600/alingsas.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; clear: right; color: #0066cc; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><img border="0" data-original-height="532" data-original-width="800" height="265" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6lZEvYCEPyIMdMIkufq4rp0DoXEyrc52KGhDuXHps-EjHetAY1V4CO6MHYki_Ld1RN-3dlUba70iuR6ts_gg3VADoVg9I5kSzT4nMIgNQvknc2e_BFKOCyYGXLssRU9nX6MPmT2rEXM4/s400/alingsas.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Metodistkyrkan i Alingsås - den coolaste (f.d.) Metodistkyrkan</td></tr>
</tbody></table>
Det är precis,<i> precis,</i> därför kyrkan är så enormt viktig (och kyrkosynen). Metodistkyrkan är en<i> kyrka</i> och inte en samling församlingar som råkar ha en gemensam historia. Vi har skapat en organisation som är till för att finna fram vad Gud vill och hur Gud vill använda oss. Vi har länge insett faran med att låta inflytelserika präster eller lekmän/kvinnor få för mycket makt och har lyft fram demokratiska val och samlingar istället. Vi har länge förstått att den personliga övertygelsen måste tyglas och underställas kyrkans, annars väntar teologisk anarki och fritt fram för alla möjliga idiotiska teorier och doktriner, doktriner och teologier som leder till elände och fördärv. Det vill vi inte ha för vi ha sett hur det går hundratals gånger när enskilda personer eller grupper får för sig hur det "egentligen" är. En enda stor sörja där ingen egentligen vet någonting men alla tror en massa.<br />
<br />
Det handlar<i> inte</i> om att vinna. Att få igenom sin vilja. Att få rätt personer i rätt styrelser. Att rösta si eller så.<br />
<br />
Det handlar om att välja att hålla de löften man har avgett till kyrkan.<br />
Det handlar om att respektera att man inte alltid får som man vill.<br />
Det handlar om att acceptera att kyrkan, och inte jag, är den som bestämmer.<br />
<br />
Jesus är vårt exempel, som vanligt.<br />
<br />
Han ville inte till Golgata men valde att lyda sin Fader. Han valde att vara lojal mot någon annan än sig själv. Han fick inte som han ville men valde det Fadern ville...och vi fick vår frälsning. Allt hängde på Getsemane och en ensam Jesus.<br />
<br />
Ingen, såvitt jag vet, är helt enig med sin kyrka. Alla har vi doktriner eller frågor eller lösningar som vi inte tycker om och som vi vill ändra på. För all del, använd de metoder som finns för att försöka vara en Guds stämma in i kyrkan, det har kyrkan alltid haft och accepterat. Men så, om kyrkan väljer en annan väg, så måste vi böja oss. Surrender. Acceptera en annan.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Jag har levt mitt liv så. Jag försökte få den svenska Metodistkyrkan att inte lägga ner och försvinna in i Missionskyrkan. När Metodistkyrkan så valde att gå in i Missionskyrkan så fanns det dom som sa att jag skulle stanna kvar och vara en "konservativ röst" in i en liberal kyrka. Jag skulle vara en dissenting röst. En broms. En som inte ville det kyrkan ville.<br />
Det kändes, och känns, helt fel. Skulle jag få hela kyrkan att ändra sig bara för att jag tyckte och trodde att dom gjorde fel? Skulle jag värva medlemmar till min sak? Försöka välja in mina meningsfränder i styrelser och råd?<br />
<br />
Nej.<br />
<br />
Jag surrendered. Accepterade Metodistkyrkans val och gick min väg. Fortsatte i den kyrkan som ordinerade mig. Välsignade dom som jag trodde valde fel. Tjänade Gud genom Metodistkyrkan i Norge istället.<br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><br />
Jag förstår helt enkelt inte hur man kan offra en hel kyrka bara för att man tycker annorlunda00Är oenig. Hur är det tänkt att den nya kyrka man vill bygga, som accepterar både/och (som är en stor näve sand i det rationella maskineriet), ska fungera om alla är fria att tro och tänka och säga vad som helst? Det innebär bara en tidsfråga innan nya frågor och situationer dyker upp. Hur går det då? Vem ska avgöra hur det egentligen är? Den starka och lokala pastorn? Leder av menighetsrådet som har suttit där i 30 år?<br />
<br />
Att hela tiden kräva sin sak och vägra surrender är att kräva att dom egna subjektiva och föränderliga känslorna och överbevisningarna man har (just nu) ska gälla alla. Att dom är Gud allsmäktig. Att världen ska böja sig för dom mäktiga som klarar att hävda sin sak, tala för sin sak och trycka igenom sin agenda. Att det handlar om att vinna. Ergo, polarisering.<br />
<br />
<br />
Nej, för att vinna denna kampen måste polariseringen dö och det gör den om vi böjer oss för Gud som i, och genom, sin kyrka har visat sig för oss och som har lovat att göra<br />
det framöver.<br />
<br />
<br />
<i></i><i></i><br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-43064522898470188332019-06-05T15:47:00.000+02:002019-06-05T15:47:53.573+02:00Tankar i skymningen - Bibelsyn och hur man studerar Bibeln rätt<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Ja, du läste rätt.<br />
<br />
Man kan studera Bibeln på rätt sätt och på fel sätt...även om de flesta i vår tid är allergiska mot allt vad "rätt" och "fel" heter. Bättre att vara diffus eller säga att alla har rätt på sitt sätt, sägs det. Tydlighet är inte vår tids största dygd men när människor som pastor Copeland i USA använder Bibeln för att rättfärdiggöra tre privatjet är det ganske uppenbart att det finns "fel" sätt att använda Bibeln.<br />
<br />
Till att börja med...Bibelsyn är ett märkligt begrepp, egentligen, tycker jag. Antingen tror man att Bibeln är Guds ord eller inte. Är den Guds ord följer det logiskt att den är det för alla tider, platser och situationer. Gud är ju alltid Gud. Är Bibeln <i>inte</i> det gäller den inte för alla tider, platser och situationer. Är den Guds ord är man uppenbart bara budbärare, inte redigerare. Är den inte Guds ord kan man redigera och ändra och lägga till som man tycker. Är den Guds ord är den trovärdig och utan brist. Är den inte Guds ord kan den innehålla brister och fel. Frågan är antingen eller...sedan kan man diskutera <i>hur</i> man förstår Guds ord eller inte. Det är en annan sak. Hur den bäst tolkas.<br />
Utgångspunkten, om Bibeln <i>de facto</i> är Guds ord eller inte, har bara två svar. Inte särskilt konstigt, tycker jag.<br />
<br />
Rent logiskt sett finns det däremot fel och rätt sätt att studera Bibeln på eftersom författarna inte hade ett oändligt antal poänger, syften och meningar med det dom skrev. Det har ingen. Dom hade en viss poäng, mening eller syfte och det måste vara möjligt att få tag i. Ju närmare den man kommer i sin tolkning, ju bättre är tolkningen.<br />
Gud vore inte Gud om han inte ens kunde förmedla vad han ville få sagt till oss, eller hur? Inte heller är det rimligt att tro att Gud inte kunde se hur svårt det skulle vara för oss människor att förstå det han ville ha sagt om det blev nedskrivet. Bibeln skrevs av människor som var inspirerade av Gud att trovärdigt förmedla vad som hände och vad Gud önskade skulle stå där. Jag tror inte Gud satt i himmelen helt förtvivlade att Paulus klantade till det eller att Johannes började dribbla med sanningen.<br />
<br />
Så, om Bibeltolkning och Bibelstudium, måste vi anta att Gud kunde och önskade kommunicera med oss människor på ett trovärdigt och mottagligt sett oavsett om vi lever nu eller för 500 år sedan. Det är höjden av arrogans att, som till exempel megachurch pastorn i USA Adam Hamilton gör, att själva välja ut vad Gud egentligen ville kommunicera eller inte med oss människor 2000 år efter texten skrevs ned. Att klippa och klistra i Bibeln har blivit allt mer populärt men jag förstår det inte. Antingen är allt Guds ord eller så är allt "up for grabs". Vem har gett oss makten att redigera Bibeln så att den passar vår egen väldigt snäva cirkel av förståelse? Är inte all tolkning och all Bibelstudium mer eller mindre goda försök att förstå vad texten <i>egentligen</i> säger, vad författaren ville förmedla, och inte att välja vilken text man tycker om eller, ännu värre, att tro att poängen och syftet med texten bestäms av den som läser istället för författaren?<br />
<br />
Så tolkning. Uppenbarligen är vi inte särskilt bra på att förstå vad Paulus och Johannes och alla dom andra egentligen ville förmedla eftersom vi har massor av olika tolkningar av Bibeltexterna. Inte märkligt ökar antalet tolkningar av en vers ju mindre populär temat är men även relativt självklara texter har en mängd olika förståelser. Hur ska man göra? Finns det några tips?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFl_KgglbNRjLVZk6d8RF0GDZa2jGsPXjJQWY1qO3_Xxp7qIi9NOgpRQv1_U38NHmkNzJHMyCiX2-vrHS9RamVAe2kC8bQ5GVmkQRiMWSsIM3KwU7qzYBvJPj0-JEf0FzceZ5fiJT-RxI/s1600/Bible-key-interpretation.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="321" data-original-width="480" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFl_KgglbNRjLVZk6d8RF0GDZa2jGsPXjJQWY1qO3_Xxp7qIi9NOgpRQv1_U38NHmkNzJHMyCiX2-vrHS9RamVAe2kC8bQ5GVmkQRiMWSsIM3KwU7qzYBvJPj0-JEf0FzceZ5fiJT-RxI/s320/Bible-key-interpretation.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Det bästa sättet att studera och tolka Bibeln på är följande:<br />
1. Bibelstudium: Induktivt Bibelstudium<br />
2. Tolkning: Maximalt avstånd från individnivå<br />
<br />
<u>Induktiv Bibelstudium</u> innebär att man börjar med texten istället för en tes eller tanke, allt för att undvika att i förväg bestämma vad texten säger. Den har 4 steg.<br />
1. Bön om Andens vägledning och hjälp att lägga undan alla förutfattade meningar och "bias".<br />
2. Observation (detta är klart svårast)- vad står det <i>egentligen</i>? Hur hänger det ihop? Hur är texten uppdelad? Vilka nyckelord finns? Vad är det för slags text? Hur är strukturen av texten, är det en kontrast eller repetition eller stegring eller någon annan struktur? Var i Bibeln är texten och hur relaterar den till kapitlet/boken/testament/Bibel? Detta och mycket mer gör att detta tar tid.<br />
3. Förståelse - vad betyder det som man har observerat? Vad var författarens syfte och mening? Hur förstår vi det texten faktiskt säger och betyder idag?<br />
4. Applikation - vad ska man göra med det man har sett och förstått/tolkat? Vad vill texten säga och få oss att göra? Ska vi tänka nytt, göra nytt, förstå nytt eller något annat?<br />
<br />
<u>Tolkning</u> innebär att man förstår Bibeltextens egentliga budskap och vad den säger, betyder och önskar av oss. Maximalt avstånd från individnivå betyder att den bästa förståelsen/tolkningen av texten får man efter att ha gjort steg 1, ett gediget studium, och sedan väljer att förstå texten i ett större sammanhang och inte bara för sig själv. Att man lierar sig med andra och inte tror att man kan bäst själv. Vi är alla bara människor och har våra subjektiva skäl och svaga punkter som gör att vår tolkning även i bästa fall lätt kan bli fel. Vi kan tolka fel...och ju längre avstånd från oss ju bättre är chanserna att tolkningen inte färgas av oss.<br />
Med maximalt avstånd menar jag alltså avstånd i tid, plats och sammanhang. Hur har Bibeltexten tolkats av människor som levde innan oss, i andra länder och i andra sammanhang?<br />
<br />
Om jag gör ett Bibelstudium om Johannes 14:28 ("- Fadern är större än jag[Jesus]") så är det lätt att jag tolkar texten som att Jesus inte är Gud som Fadern är Gud...och då har jag spårat ut, i alla fall från gängse tolkning och förståelse av Jesus historiskt sett. Jag har tolkat texten så gott jag har kunnat men jag har blivit för snäv och för individualistisk. Jag måste öka min "förståelsecirkel" så att jag inte hamnar snett för vi är alla för små för att hitta rätt på egen hand tillräckligt ofta, även de bästa av oss.<br />
<br />
Alltså, Johannes 14:28. Hur har kristna genom historien förstått den texten? Hur förstod de tidiga kristna texten, kanske helt ner till människor som kände Johannes? Nummer 2, plats. Hur har kristna runt om i världen förstått texten? Nummer 3, hur har kristna i andra sammanhang förstått texten? Hur tänker man i Katolska kyrkan? Ortodoxa kyrkan? Andra kristna kyrkor? Svar: att<i> som människa </i>var Jesus mindre än Fadern men som Gud var han lika "stor". Jesus är Gud <i>och</i> människa.<br />
<br />
Allt för att öka avståndet mellan mig och tolkningen så allt inte hänger på mig/dig.<br />
Det är det bästa sättet att studera och tolka och förstå Bibeln.</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-10150598085788117762019-06-04T14:06:00.001+02:002019-06-04T14:07:43.381+02:00Tankar i skymningen - om en svaghet i den Metodistiska teologin som gör det svårare nu<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är skymningstider och skuggorna blir längre och längre. Ljuset försvinner sakta bort och det blir svårare att se. Vad är det som håller oss på rätt väg när vägskyltarna blir svåra att se? Vad kan vi vända oss till när vägen vidare försvinner i dunkelhet.<br />
<br />
Metodistisk teologi har klassiskt sett haft svårt med Guds allmäktighet eller suveränitet. Detta beror på att den metodistiska teologin växte fram i en teologisk miljö där den reformerta teologin och dess ultra-fokus på Guds suvärenitet var stark (FYI-det är den fortfarande). Den var så stark att den proklamerade, till exempel, att det var Gud som valde vem som skulle bli frälst eller inte, människans val hade ingen plats. Gud är suverän och människor lever i arvssyndens grepp.<br />
Metodister valde att mer eller mindre anta att Gud var allsmäktig och suverän och lade istället energi och fokus på människans fria vilja. Gud är allsmäktig, ja, men människor kan välja att säga "nej" till det Gud vill.<br />
Men hur kan då människan välja Gud/det goda om hon lever i synd och är en syndare. Metodisterna var eniga med de reformerta att arvssynden är "pervasive", det vill säga att den genomsyrar allt och alla och gör det omöjligt för människor att göra eller välja gott och rätt (idag är arvssynden ofta satt åt sidan och det antas att alla människor är goda och kan välja rätt och riktigt och Gud om dom vill. Det säger inte Bibeln). Människan är skapad god men helt och hållet skadad och plågad av arvssyndens förfärliga påverkningar, trodde man. Hon är andligt infekterad och kroniskt sjuk. Kopplingen till Gud, källan till liv och det goda, är bruten. Vi bor inte i Eden längre.<br />
<br />
För att få <i>den</i> teologiska ekvationen att gå ihop byggde metodisterna en teologi om Guds nåd som möjliggör att människan kan välja Gud/det goda. Gud griper in innan vi vet det eller ber om det och nu kan vi välja Gud (eller inte) även om vi lever i arvssyndens mörka skyming.<br />
<br />
Denna lilla teologihistoria har ett syfte.<br />
<br />
Den metodistiska fokuseringen på människans val har haft en (kanske) oförutsedd bieffekt. Vi har länge trott att vår frälsning/räddning från Helvete och Synd och synder är upp till oss och hur vi väljer och inte upp till Gud. Vi tackar Gud för möjligheten vi har fått (att välja rätt) men det är ett otroligt stort ansvar vi har skapat för oss själva, att allt hänger på hur vi väljer. Att allt hänger på oss.<br />
<br />
Ja, nu är det ju inte så att metodister har trott, och tror, att människan kan frälsa sig själv. Vi har lika mycket fokus på korset och den tomma graven och Jesus som alla andra. Det är Gud som räddar oss.<br />
<br />
Men.<br />
<br />
Den där bieffekten är att metodister mer eller mindre har en förminskad förståelse av Guds suveräna allsmäktighet. Allt fokus på oss och våra val har gjort att vi har förstått Guds allmakt som lite beroende av oss. Kort sagt, Guds allmakt och suveränitet har blivit mindre allsmäktig och suverän. Jag känner metodister som säger rakt ut att Gud inte är allsmäktig och suverän men det är en vilsen minoritet. Dom flesta skulle erkänna Gud som allsmäktig och suverän men det är min erfarenhet att bieffekten jag har talat om ligger alldeles nära ytan, bakom det självklara som dom flesta bekänner sig till. Få vågar säga det man egentligen funderar på, att bieffekten av Guds förminskade suveränitet ligger och skaver.<br />
<br />
Denna bieffekten visar sig ofta i metodistiska kretsar när det krisar eller monster står i skuggorna och väntar...när vi befinner oss i svåra situationer andligt eller bokstavligt. Som till exempel när man ska åka på en årskonferens där kyrkans splittring är högst sannolik och framtiden är oviss. Kan vi människor klanta till Guds plan? Är det upp till oss att välja rätt även här? Tittar Gud mest på? Väntar han på att ett minimum av människor ber? Tänk om vi väljer fel?<br />
<br />
Så årskonferensen och skymningen över Metodistkyrkan blir något nästan farligt. Otrevlig. Politisk infekterat...<i>eftersom tanken ofta är att det är upp till oss metodister att välja rätt, tänka rätt och rösta rätt</i>. Så polariseringen fortsätter sitt giftiga korståg. Propagandan sprider sig. Man vill vinna. Den personliga övertygelsen driver allt och kräver efterföljelse. Allt måste böja sig efter det man tycker är "rätt". Dom som väljer "fel" hamnar väldigt fort inte bara på fel sida men blir fel människor. Få orkar skilja på sak och person i sådana lägen.<br />
<br />
Detta är högst olyckligt.<br />
<br />
<i>(En liten passus: Det som är det <u>uppenbara</u> problemet är ju att ytterst få, <u>ytterst</u> få, blir frälsta från "vrede till glädje / död till liv" i vår kyrka. Inget som handlar om homofili eller samliv ändrar på den saken. Dagen efter att man har valt att starta en ny "kyrka", till piffiga slogans, där alla får välja hur dom vill göra och tro om homofili (och mycket annat) kommer detta gigantiska problem att kvarstå. Tyvärr.)</i><br />
<i></i><i></i><b></b><u></u><b></b><u></u><i></i><i></i><i></i><i></i><i></i><i></i><br />
Nej, Gud <u>är</u> allsmäktig och suverän (Jeremia 32:12, Uppenbar. 21:6, Kol 1:16, Rom 11:33) och sitter inte på ett moln och tittar på. Han väntar inte på att vi väljer rätt. Jo, människor har ett val att ta, ett val om man vill Gud eller inte, men tror vi verkligen att våra val stjälper Guds plan för verkligheten? Det blev ett Israel även om Moses mördade än Egyptier. Det blev ett löftesfolk även om Abraham ljög om sin fru och lät Farao ha henne. Det blev en kyrka även om Peter svek Jesus. Guds plan hände även om människor tog idiotiska val.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTT2hskYN1xZM0mxX0FOUkphKanLcoUPbK0wPZaErW_QX9Boyf5K_ggapo6Hz7dXYlsua7LDqpDF81v_0CArAb8s8dN_bqPGgKr7fqnwiVyxQwGi1JypV8ukL3IrB9eh_dn1wrPF_szqc/s1600/Gods-Sovereignty-and-Our-Responsibility_620.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="268" data-original-width="620" height="138" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTT2hskYN1xZM0mxX0FOUkphKanLcoUPbK0wPZaErW_QX9Boyf5K_ggapo6Hz7dXYlsua7LDqpDF81v_0CArAb8s8dN_bqPGgKr7fqnwiVyxQwGi1JypV8ukL3IrB9eh_dn1wrPF_szqc/s320/Gods-Sovereignty-and-Our-Responsibility_620.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Jag märker själv att det är svårt att skriva om Guds allsmäktiga suveränitet. Jag vill gärna tro och tycka att mina val har faktisk inverkan på verkligheten. Jag vill inte tro att allt är förutbestämt och att oavsett vad jag väljer så blir det som Gud vill ändå.<br />
Men jag måste vara intellektuellt flexibel nog till att kunna tänka nya tankar. Allt är inte som det alltid måste vara, även med vad jag tror och tänker. Jag måste vara villig att tänka och tro som det står och inte som jag alltid har tänkt och trott. Jag tror vi lever i en tid där människans ego skulle må bra av att minska...så att Gud kan bli större.<br />
<br />
Om vi kanske skulle tona ner våra val och tona upp Guds suveräna makt över sin skapelse.<br />
Om vi skulle välja att tro att det Gud vill och det Gud önskar ligger inte helt och hållet i hur vi väljer, röstar.<br />
Om vi skulle välja att våga tro att även en skymningstid och olustiga årskonferenser ligger innanför Guds allsmäktiga och suveräna goda vilja.<br />
<br />
Jag skulle tro att vi skulle må bättre av det och jag tror att det även blir bättre av det.<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; color: #001320; display: inline; float: none; font-size: 16px; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; text-align: justify; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="font-family: inherit;"><i> But the LORD is in his holy Temple; the LORD still rules from heaven.</i> Psalm 11;4a</span></span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><span style="font-family: inherit;"></span><i></i><i></i><span style="font-family: inherit;"></span><br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-47276871152256902642019-05-23T17:49:00.002+02:002019-05-23T17:52:38.283+02:00Reflektioner i skymningen - vad betyder "do no harm" i Metodistkyrkan<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Ofta hör man det sägas att Metodistkyrkans vision och mål och mening kan summeras i ett citat från John Wesley som lyder: "Do no harm, do good and attend the ordinances of God". Jag har alltid tänkt att det är ett ganska meningslöst citat eftersom det inte definierar vad som menas med "good" eller "harm".<br />
<br />
Nu visar det sig att definitioner finns i kyrkordningen.<br />
Här är några exempel på vad Wesley menade med "do no harm":<br />
- taking the name of the Lord in vain ("-Herregud!", på svenska)<br />
- profaning the Lord's day<br />
- selling, buying or using alcoholic liquors<br />
- buying, selling or keeping slaves<br />
- Buying items that have not paid their duty ("pengar under bordet")<br />
- Speaking ill/evil of ministers<br />
- Uncharitable or unnecessary talk/conversation<br />
- The putting on of gold and costly apparel<br />
- Reading books or singing songs that do not tend/increase the knowledge or love of God<br />
- Softness or needless self-indulgence<br />
- Saving money/treasure on earth<br />
<br />
Här är några exempel på vad han menade var "do good":<br />
- give clothes to naked<br />
- give food to hungry<br />
- instructing, reproving or exhorting all we have interactions with to tell them not to do "what feels good"<br />
- taking extra care of Christians, buying from their businesses "since the world will take care of its own"<br />
- taking up their cross daily<br />
- bear the reproach of being a Christian<br />
- continue to show evidence for a desire to "flee the wrath to come and the forgiveness of sins"<br />
<br />
Här är några exempel på vad Wesley menade med "attend the ordinances of God":<br />
- public worship<br />
- reading or studying the Bible<br />
- Communion<br />
- Family and private prayer<br />
- Fasting and abstinence (avhållsamhet)<br />
<br />
Ska man citera John Wesley så räcker det inte med 144 bokstäver, eller vad Twitter tillåter idag. Det är så nedlåtande och fördummande att läsa eller höra citat tagna ur luften för att dom låter bra eller passar in i ett narrativ man tycker om.<br />
Som vanligt med Wesley finner man sig själv på den "korta listan", alltså att man har kommit till korta. Jag tror knappast någon inte gör det.<br />
<br />
Men allt detta är för att komma med en önskan om att slippa fördummande citat eller slogans som <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguyYqt3FgfNLdSRG7efvtkcvmraMS79HYhw_Bz-YjRomJ-EkvR9m0HzVIjY3GHpBMEKPn6AhxZztZFHpPpoRaqdU_N5lk6AyObrrwlo_FcarzhXHHSA8PmbRrMT_durSPRlYpHDeqT0xE/s1600/20150917_platitudes-590x211.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="212" data-original-width="590" height="142" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguyYqt3FgfNLdSRG7efvtkcvmraMS79HYhw_Bz-YjRomJ-EkvR9m0HzVIjY3GHpBMEKPn6AhxZztZFHpPpoRaqdU_N5lk6AyObrrwlo_FcarzhXHHSA8PmbRrMT_durSPRlYpHDeqT0xE/s400/20150917_platitudes-590x211.png" width="400" /></a></div>
inte i det minsta hjälper oss i kyrkans framtid. Plattityder och uppenbara sanningar är så otroligt ohjälpsamma, främst eftersom dom invaggar människor i en falsk trygghet eller uppmanar till intellektuell slöhet, att allt "ordnar sig".<br />
<br />
Det gör ju inte det.<br />
<br />
<br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-29568369931532503672019-05-21T14:58:00.003+02:002019-05-21T16:55:27.796+02:00Reflections at dusk - The art of being wrong<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Let's do a little experiment.<br />
<br />
When was the last time you were wrong about something important?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIMRwWxahjDu46Hv6dGjg51Dw69feMhZ3aRjO_HrvC5jubxctsp_pCHvjHU1FugKyFD8v_9_qq3-tbAMigdA0QNdFYqH_afX1l0M-XYHSZ68Zo5RKpZKebmCgDReLm4hsIwaw6pPaVHDE/s1600/keep-calm-and-admit-you-re-wrong-6.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIMRwWxahjDu46Hv6dGjg51Dw69feMhZ3aRjO_HrvC5jubxctsp_pCHvjHU1FugKyFD8v_9_qq3-tbAMigdA0QNdFYqH_afX1l0M-XYHSZ68Zo5RKpZKebmCgDReLm4hsIwaw6pPaVHDE/s320/keep-calm-and-admit-you-re-wrong-6.png" width="273" /></a></div>
We live in the aftermath of what is often called the post-modern era. It has been called many things and described a thousand ways (I'm sure Twitter is full of meaningless memes about it). Postmodernism is like "time", we all know what it is until we have to explain it. However, one of the most radical changes post-modernism brought to our collective thinking and philosophy is that there is no objective and absolute truth.<br />
Everything was seen as either linguistic powerplays (the notion that some people use language to oppress others. We see this often in identity politics) or simply the triumf of personal preference. The modern era and its logic and rational discourse about truth or reality was labeled as cool and distant from real life. Post-modernism tried, and succeeded, in making sweeping changes to how we talk and think and relate to each other from a subjective perspective. That is why people's feelings have become the ultimate "truth tellers". If feelings are hurt then it must be false or wrong or bad or oppressive. Thus goes the argument.<br />
<br />
The last time I was wrong about something important was a few months back. I made a comment about something important and voiced my hesitance and leanings. I had missed a line in a document that told me I should think/believe otherwise and when that was pointed out to me I had to admit that I was objectively and truly wrong, even if it didn't feel good. My feelings are not ultimately what decides what is true or not. I am not a post-modern. I believe in objective truth that is always, everywhere and for everyone true, independent of circumstance of preference. I am a modernist even though my pride/feelings took a hit. Truth matters.<br />
<br />
(To be honest, I think everybody is a modernist deep down and only become post-modernists when they don't like conclusions that are telling them something they don't like. I believe that people inherently know and recognize truth when they see/understand it and that post-modernism just gives people a fancy framework of excuses or rationalizations.)<br />
<br />
However, feelings are powerful and even though post-modernism despised meta-narratives (over- arching systems of thought) it certainly provided the world with a powerful one. In many (most?) cases it has become the philosophical <i>de facto </i>world we live in, unknowingly or not. An obvious example is how people nowadays call it harmful when somebody's feelings get hurt because they didn't get their way or someone disagreed with them. Google "harm" and the definition describes a physical act. Read social media outlets and "harm" becomes when someone's feelings are hurt because something happened that they didn't like. Another obvious example are the so-called "safe spaces" on American colleges where opposing views are banned from mingling (to the point where the Christians satire site www.babylonbee.com did a piece on it <a href="https://babylonbee.com/news/breaking-hazmat-scene-college-student-may-exposed-opposing-worldview" target="_blank">here<span style="color: #b00000;">)</span></a>. A third "obvious" is Donald Trump. All emotion and feelings, no logic or reasoning.<br />
<u></u><br />
This is also why the situation in our churches is the way it is. The discussion has moved from discussing and debating and arguing about the issues/doctrines and what is true to appealing to people's feelings and preferenecs. For example, "Love wins" is a horrible way to use Scripture and logic but it is a great meme that rallies people around a concept or feeling. Who is not with "love"?<br />
<br />
However, have you noticed that exceedingly few people ever change their minds anymore and exceedingly many solidify into camps of us vs. them. That is a consequence of all this.<br />
I personally don't mind the "us <u><b><i>and</i></b></u> them" mentality since it is very Biblical (jew and heathen, believer and non-believer, sinner and saint). However, I <i>do</i> mind the change from "us <i>and</i> them" to "us<b><i><u> vs.</u></i></b> them". There is a huge difference.<br />
<br />
We have lost the art of being wrong and submit to logic and civil discourse.<br />
<br />
To be frank, I think this is a very bad and dangerous situation. If we don't know how to be wrong, because that hurts our feelings and our feelings are ultimate, then how can we ever change our minds / admit that we were wrong? How can there ever be progress? How can we tell the truth from the lie?<br />
(This is another reason why I think so many people shy away from logical and rational discourse about Christian doctrines and beliefs since they aren't based on feelings or emotions and quite often upset our feelings and/or emotions).<br />
<br />
In the case of the church, if we don't hold to eternal and objective beliefs and truths and everything is personal preference and feelings, how is the world to be saved? How are we any different? How can we know the One who is Truth? How is it not like the blind leading the blind?<br />
If all we have to go on is "whatever feels right" or "whatever feels right<i> to me"</i> or "whatever<b><i><u> I</u></i></b> believe", then what hope is there? If we don't know the truth or what is right, then who does? If we can't admit that we are wrong we <span style="background-color: transparent; color: black; display: inline; float: none; font-family: "times new roman"; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">also </span>can't admit that we are right, <u><i>objectively</i></u> right, and preference and feelings rule the day.<br />
<br />
I know that all of this sounds a little dense and maybe has a touch of that "ivory tower" out-of-touchness with the real world. However, I think the implications are massive and incredibly destructive. Just look how the Methodist church has descended into a civil war. Not long ago this church was a beacon of truth, love, order and holiness in the world. Now it holds conferences that make monster truck rallies look orderly.<br />
<br />
So what is the solution?<br />
<br />
We need to recapture the art of being wrong again. Wrong because objective reality tells us so, not whether or not our feelings feel thus, or whether our preference is for "the other side".<br />
We need to practice saying "I sincerely believe X but I have been convinced through good argumentation and evidence that I should believe Y".<br />
We need to learn that being wrong is not the end and having our feelings hurt is not harmful (Do we really think that Jesus didn't hurt anyone's feelings?). The end is when we reject being wrong just because, in essence, we don't (feel) like it.<br />
<br />
Simply put, we need to find something bigger than ourselves to latch onto, unite with and submit ourselves to. Yes, I know I said "submit" and I know that it is probably the worst curse word for the post post-modern mind. But it is crucial that we submit and practice submission, if nothing else because we are all humans. We are not ultimate. We are not God. We must submit because sometimes or oftentimes we are wrong and truth matters.<br />
<br />
Obviously, this is not a simple task but post modern scorn for objective reality (with its direct cause of the rise of the radical dictatorship of the self) is a dangerous contradiction (Is it objectively and always true that there is not objective truth?) and thus a very poor foundation for life and reality and church. It turns people against people and that is always bad.<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
My suggestion: find someone that you trust and practice submitting to that person. Try admitting of being wrong (as logic and reason would have it, not because of your feelings or preferences). Try not to go with the flow or follow the trends. As G.K Chesterton once said: <span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; display: inline !important; float: none; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: inherit;">“A dead thing can go with the stream, but only a living thing can go against it.”</span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; display: inline !important; float: none; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;"><span style="color: black; font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-85531222986649967262019-02-17T19:58:00.002+01:002019-02-17T20:04:03.592+01:00Why the One Church Plan threatens the United Methodist Church and why there is hope<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin: 0px; orphans: 2; text-align: center; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<i>"...casting all your anxieties on him</i>[God]<i>, because he cares for you." </i><span style="background-color: transparent; color: black; display: inline; float: none; font-family: "times new roman"; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">1 Peter 5:7:</span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike></div>
<div>
I'll write this one in English. It feels more natural.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
It is crunch time. The General Conference of the United Methodist church, the<i> extraordinary</i> conference to be exact, is upon us. Millions have been spent/will be spent, hundreds of delegates are preparing for voting and thousands are praying. What will happen?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Many are hoping for the One Church plan to be supported. Lots of bishops do and the plan has its own website/PR film. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I have for been opposed to the Centrist/One church plan from the beginning and I believe that if it is adopted, as it might, it will be a fatal blow to the Church. It will take time, as all things Methodist do, but choosing this plan over the others will destroy our connectional status and that in turn will destroy the church. I would rather that not happen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Why am I opposed to the One Church plan? Let me give you 3 reasons:</div>
<ol style="text-align: left;">
<li>It will officially declare that the church does not believe or practice the same truths. How can a church be a church if it teaches and practices direct opposites? In what other area would we allow that?</li>
<li>It will promote subjective and individualistic beliefs and practices. Any loyalty to the church would very easily be replaced with a loyalty to one's self and one's own interpretations, no matter how uninformed or misguided. It would open the church up to theological anarchy.</li>
<li>Although it is the psychologically weakest argument, the slippery slope, it would obviously open up the church to very rational requests for allowing lots of other issues to be open for discussion and variants of practices.</li>
</ol>
<div>
At base, at least for clergy, is loyalty to the church. Being a priest in a connectional church (a church that is not a collections of individual congregations but unified in its beliefs that are then shared by willing and connected congregations) is a matter of surrendering one's own beliefs for the church's. A Methodist pastor says "-The church says...", not "-I say…". The difference is huge and very important. Here's why.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Let's assume that it matters a great deal what you believe or not about God.</div>
<div>
Let's also assume that it is possible to have beliefs that are either true or false, right or wrong no matter how well-intended they are.</div>
<div>
Finally, let's assume that both life here on Earth and one's eternity is based on what we believe now and whether or not we hold beliefs that are true or not. Believing falsehoods is unhelpful, to say the least.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Doesn't it stand to reason then that it is if the utmost importance to make sure we all hold as many beliefs as possible that align correctly with objective reality, the way things actually are? </div>
<div>
Of course it does! That is how we live our lives elsewhere. </div>
<div>
If we want to drive to Oslo from Stockholm it doesn't matter what we believe about the rightness of going east. The reality is that Oslo is due west and unless we go west we won't get to Oslo. Theology is not different. God is a destination and a person to be with. It doesn't matter what we believe unless what we believe aligns with how He has told about how to get to Him and be with Him and live with Him, here and forever.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
If all this is true, what then is the best way to find out what objective reality actually looks like, tastes like and so on? The "way everlasting," to quote Scripture?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Well, I know what certainly<i> does not</i> help. Gathering a bunch of people and decide that everybody's beliefs and opinions are equally valid and true and should be followed as you see fit. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Isn't that why the United Methodist church spends all this time and energy and money on gathering at General Conferences every four years<i> to decide what God has revealed as <u>His</u> Way, Truth and Life</i> for people who desire to life with God in our time, i.e. the Church. </div>
<div>
Isn't that the point?</div>
<div>
We don't have a pope but we kind of have a Magisterum/Congregation of Faith. The General Conference. It is our vessel for deciding what God wants and desires and requests of us as a church, as people of God...for the making of disciples and transformation of the world. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
If the One Church plan is adopted...all of this is over. Finito. It is "Everyone did what was right in his own eyes. Judges 21:25" Theological anarchy. </div>
<div>
The local pastor suddenly becomes the arbiter of God's will, in this case for homosexual unions, and not the Church. Just the practical implications are huge. I serve 2 1/2 congregations with varied attitudes towards homosexuality. Imagine the church councils I will be a part of, especially if X is voted in but I or the council wants Y in 1 or both churches. Imagine the confusion people seeking our advice and input getting opposite answers depending on where and who you ask. Not to mention the soul-care implications.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
The damage and destruction will not happen overnight but once the fanfare is over and the confetti has been swept up by "the victors" it will begin. Slowly at first but it will increase. Such a vote will legitimize the already pretty rampant epidemic of the theological "smörgåsbord" mentality that seemingly offers choice (pick any belief you like) but sacrifices truth (truth-is-what-you-make-it nonsense). Who is to say what the best or true way to God is if even the General Conference doesn't know...</div>
<div>
<br /></div>
<div>
...but more specifically has <i>codified</i> that the church doesn't know, has abdicated its responsibility, and now leaves that choice up to the individual? </div>
<div>
<br /></div>
<div>
The issue is much larger than homosexuality. It is for the soul of the way Methodists do church and I would much, much rather see the General Conference take a stand, like it has done with more or less everything else, and say either or. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I can respect a decision that states that God is perfectly fine with homosexual lifestyles and all its lettered cousins and that all Methodists should agree with this (much like what happened with female pastors, not that the issues are related otherwise).</div>
<div>
I can respect a decision that states the opposite.</div>
<div>
I would have a very hard time respecting a decision that says "Whatever."</div>
<div>
<br /></div>
<div>
In all things I try to be loyal to my church. Just recently I had to change my mind (and I did) because someone showed me a belief the church had that I had somehow missed (and that I was initially inclined to believe otherwise). If the church doesn't have a standard, a "the buck stops here" understanding...what does it have but a flag flying the colors of postmodern individualism? Why should anyone ever change their beliefs? Who is right? Who is wrong? What is true? What is God's way and will for people? Whatever?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I hope and I pray that the Methodist church can continue to offer people guidance and help in understanding God's way, truth and will. </div>
<div>
My prayer and my hope is in the Lord, maker of Heaven and Earth. I pray that He finds pleasure in the people called Methodists and I hope that He can guide the United Methodist church into making good decisions in the coming days. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
For the future of the church and of the world. </div>
<div>
<br /></div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-35699127380529196932019-01-06T19:30:00.001+01:002019-01-06T19:30:02.289+01:00Målet är inte att tro rätt<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
Jag känner en kollega som menar att uttrycket "rätt tro" är blasfemiskt, det vill säga att det är hädiskt. Det är nog ganska radikalt och "ute på kanten" och även logiskt ohållbart eftersom det sig är ett uttryck för vad kollegan menar är att tro rätt, nämligen att inte tro att någon tro är rätt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men, i sak tror jag min kollega har många själsfränder. Det har i min erfarenhet helt enkelt blivit så att detta med "rätt" tro är något fult, omöjligt och till och med fel (även om det gör våld på logiken). Subjektivism (att allt beror på min egna tolkning och tradition och känsla och tanke) och dess kusin relativism (att allt är relativt) har nått en slags allmänt godkännande. Den som menar eller påstår sig har "rätt" tro utpekas som en fanatiker eller en egotrippande galning. Höjden av ödmjukhet är numera att ingen vet vad "rätt tro" är för något. Allmän ignorans av sanningen är det högsta goda. Ironiskt då att vi lever i "informations åldern" men mindre ironiskt att vi översvämmas av "fake news" och/eller "faktaresistans". </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag är av den övertygelsen att "rätt tro" är inte bara möjligt utan också nödvändigt. Det är<i> inte</i> detsamma som att påstå att just min tro är den rätta, om nu någon skulle tro det. Nej, det innebär att jag är övertygad om att det rent logiskt måste existera en objektiv sanning om Gud, tro, moral, etik, liv och död och allt annat. Det ligger i själva konceptet att Gud är Sanningen. Gud är sanning och därmed finns det en sanning som är fullständigt oberoende av dig eller mig och våra tankar och känslor och allt. Rätt tro är helt enkelt en tro som överensstämmer med den sanning som Gud är och uppenbarar för oss.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Några vill här påpeka att allt handlar om "tolkning" och att även om Gud är sanning och således att det finns en "rätt tro" (och en "fel tro") så kan ingen någonsin veta den. Den förblir gömd och dold och finns bara hos Gud...och kanske kan vi lära känna den när vi kommer till honom. Men inte förr.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men det är i sin tur en omöjlig tanke eftersom Gud genom hela historien har försökt att visa oss, uppenbara sin rätta tro, för människor. På olika platser, i olika kulturer och i olika tider. Guds sanning och således människors rätta tro har försökt att hitta varandra i årtusenden och det är Kristendomens kärna...att människans rätta tro och Guds sanning har träffats. </div>
<div>
Vad för slags Gud vore Treenigheten annars om han inte ens kunde förmedla sin sanning och hur rätt tro ser ut till sin skapelse?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Rätt tro är inte målet för oss människor. Målet är den vi tror på, Han som<i> är</i> sanning. Inte tron i sig. Inte de rätta åsikterna. Trosdoktrinerna. Dogmerna. Litrugierna. Moderiktiga åsikter.</div>
<div>
Rätt tro, så som Gud har uppenbarat den genom tiderna, är en bil att sätta sig i och sedan åka till en destination. Gud själv, utan att krocka eller köra av vägen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
När det nya året ökar i hastighet gör vi gott i att komma ihåg detta,<i> särskilt</i> alla inom kyrkans värld. Det handlar aldrig om att omvända människor eller övertyga våra menings-fiender till vår rätta tro, och framförallt inte till vår åsikt. Det handlar om att övertyga och omvända människor till Han som den rätta tron visar oss och pekar på. Det går bara om vi själva har hittat rätt tro<i> och</i> följt den till sin skapare. Jesus.</div>
<div>
<i></i><i></i><br /></div>
<div>
Fel tro är som en bil med en trasig GPS. Fin att sitta i, bekväm och många knappar att trycka på. Man kommer till många olika platser...men man kommer aldrig fram. Trevlig resa på men tråkig destination.</div>
<div>
Rätt tro är tvärtom. Man kommer dit GPS:n säger om man väljer att inte köra sin egen väg utan följa det den uppenbarar för oss. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så bli inte upprörd över alla som skriker och gapar och postar på Facebook och Twitter om alla möjliga slags versioner av den kristna tron som ingenting är mer än moderna påhitt och populistiska påfund. Som stryker folk medhårs utan att våga ge varken diagnos eller medicin. Som kör dit vinden blåser eller modet bjuder. Som gör dig irriterad och full av missmod.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Håll fast vid den tro Kyrkan har fått av andra som höll fast vid det som Jesus sa en gång och som håller fortfarande. Den blir aldrig omodern eller osäker. </div>
<div>
Den rätta tron är den du tar emot från den historiska kyrkan, inte den som råkar passa bäst just nu eller som råkar vinna ett val.</div>
<div>
Bli upprörd om du måste över det som gjorde Jesus upprörd, de och det som lägger hinder i vägen för människor att omvända sig, bekänna sig, tro och bli räddade tillbaka till Guds familj.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Låt det andra gå. </div>
<div>
Låt din tro söka sanningen i Gud som märkligt nog är Gud.</div>
<div>
Våga tro att rätt tro finns och att du kan hitta/ha den.</div>
<div>
Sluta tro att rätt tro inte finns och att alla således tror fel. Det är fel.</div>
<div>
<span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">Låt din tro finna Guds sanning och bli rätt som Han är rätt. </span></div>
<div>
Gud är målet.</div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-39544891976530904642018-12-30T16:29:00.002+01:002018-12-30T16:32:32.759+01:00En nyårshälsning 2019 - hopp<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
2019 kommer att vara ett svårt år men på ett lätt sätt.<br />
<br />
Det kommer att vara lättare än någonsin att bli upprörd. Tack vare, så att säga, sociala media kan vem som helst skriva vad som helst till vem som helst. X på Twitter sa att.... Y på Snapchat skickade en sådan bild till någon. Vi har första parkett till arvssyndens effekter och det är inte så lätt. Det enda som är lätt är att bli upprörd.<br />
<br />
Det kommer också att bli lättare att känna sig kränkt. Aldrig har det varit så lätt och så accepterat att inte behöva ta till sig av kritik. I 2019 kommer det, lättare än någonsin, alltid att vara någon annans fel. Man kan kalla det för den subjektiva relativismens diktatur, men det är lite invecklat. Det räcker med att säga att det sekulära och rika västerlandet kommer att omfamna individens absoluta självständighet, mer än någonsin. Det är gulligt att "det krävs en by för att uppfostra ett barn" men här är vi alla vuxna och bestämmer själva. Och vi gillar inte om någon inte gillar oss, eller rättare sagt våra inlägg och Facebook kommentarer eller Instagram bilder. Barnböcker, seriefigurer, statyer och allt möjligt ligger i riskzonen. Någon kan ju bli kränkt och det där med att "så länge det inte skadar någon" kommer att upptäckas vara den omöjliga och diktatoriska ideologin som den är. Någon kommer<i> alltid</i> att bli kränkt eftersom även den gulligaste Astrid Lindgrens sagan skrevs av en helt normal person som hade brister och fel som, ja, ni gissade rätt, säkert kränker någon. Det kommer att bli lättare att bli kränkt.<br />
<i></i><i></i><i></i><br />
Det kommer att bli lättare att se hur fel alla andra har och hur rätt man själv har. Enligt Sveriges Television var Donald Trump den synligaste personen i svensk media. Nämndes 165000 gånger 2018, apropå någon som tror att han alltid har rätt. Det gör förresten alla. Ingen går omkring och håller fast vid felaktigheter med flit. Men 2019 kommer att bli ett år när logik och rationella argument baserade på fakta eller vedertagna sanningar minskar i inflytande till skrämmande nivåer.<br />
<br />
Jag tror att 2019 kommer att göra det lättare att ha det svårt. Men det finns hopp.<br />
<br />
I vanliga fall kan man som pastor och kristen visa på kyrkan som ett lysande exempel på en annorlunda verklighet, en verklighet där det är lätt, om än på ett svårare sätt. Kyrkan är där Guds kärlek och dess radikala "annorlundahet" syns bäst.<br />
Nu är det inte så på många håll. Min egen kära Metodistkyrka håller på att spricka och det syns väldigt väl för alla som har ögon att se. Den bittra konservativ-progressiv kampen utkämpas på många håll och på många håll i bittra ordalag. Misstro tränger ut tro och resultatet är illa.<br />
Försök görs att gjuta olja på vågorna men ofta slinter sådana försök in på den ena eller den andra sidan, såtillvida dom inte gör våld på sin egna integritet och övertygelse. Man ropar "peace, peace" men det finns ingen fred oavsett vad man kallar det. Att många hejar fram ett förslag som ändrades till att heta "One Church" är ett klassiskt exempel på detta. Man vill med ord tvinga fram den "annorlundahet" som kyrkan i vanliga fall kan visa på, även om det i detta fallet är en önskedröm. Vi firar ju inte ens nattvard ihop, á la Generalkonferensen 2016.<br />
<br />
Nu är det dags att skriva lite om hopp.<br />
<br />
Ja, det kommer att ges många tillfällen i 2019 att bli upprörd, sur, kränkt och direkt arg. Det spelar ingen direkt roll vilken övertygelse du har, alla kommer att frestas att ta några trappsteg ner på heliggörandets stege. Lever du i Norge eller Sverige och har en evangelikal kristen tro kommer det att bli fler tillfällen än för dom som är av en progressiv övertygelse. Det är så samhället ser ut.<br />
<br />
Hoppet har vi i vår Gud. Rent konkret.<br />
<br />
Oavsett vad som händer med Metodistkyrkan är hoppet i vår Gud.<br />
Oavsett vad som händer med Trump eller klimathotet eller överkonsumtionen eller plast i haven eller Putin eller immgrationfrågan så kommer vårt hopp att vara i Gud.<br />
Oavsett om våra kyrkor blir mindre eller större är vårt hopp i Gud.<br />
<br />
Här är några anledningar till det:<br />
- Gud väljer aldrig (uppfriskande!) sida A eller sida B, så som vi gör. När motsatser möts har vi tre alternativ. Ta utlevd homosexualitet i kristen tro. Antingen är det en synd eller inte....eller den tredje sidan som vi kalla sig för "mitt-sidan" och påstår att man kan låtsas som om det finns något som heter att vara oenig i enhet. Agree to disagree. Visst, som om Kristi Brud (kyrkan), som ska spegla Treenighetens enhet, plötsligt skulle komma på att hon är oenig med sig själv för Treenigheten är det.<br />
Men Gud väljer inte "ja" eller "nej" sidan som vi gör. Han har sin egen sida och det är uppfriskande och avvärjande. Det lyfter alla som vänder sig till Gud upp ur skyttegravarna och vi kommer att få Guds perspektiv på frågan som skaver. Han har en väg där vi inte ser någon.<br />
<br />
- Gud bestämmer vad som är rätt och fel, bra eller dåligt, sant eller falskt. Eftersom han är allsmäktig har han också kapacitet att förklara detta för oss människor (som det gäller). Varken kultur eller tidsepok eller teknologisk utveckling ligger i vägen för Guds plan att uppenbara för alla människor i alla tider och på alla plaster vad han vill och tycker och önskar.<br />
Det betyder att du och jag slipper försöka komma på det. Detta är en anledning till att kyrkan i sin helhet alltid har haft en ganska enhetlig syn på det mesta. Hennes motto är "Det som har trotts överatll, av alla, genom alla tider". Det gör att vi slipper försöka komma på sanningen själva. Vi kan kliva upp ur våra skyttegravar och följa Han som har kapacitet att få tröga och själviska människor att se och förstå sin vilja.<br />
<br />
- Gud är på vår sida. Livet är hårt. Ibland förlorar vi. Ibland syndar vi. Ibland har vi fel. Ibland är vi idioter. Ibland är vi otrevliga. Ibland är vi orättvisa. Ibland är vi blinda. Gud är på vår sida oavsett om vi behöver bekänna, falla på knä, be om förlåtelse, omvända oss eller vad det kan vara. Jag undrar om inte den oförlåtliga synden är att hävda att man inte behöver omvända sig, bekänna sig, be om förlåtelse, få en nystart. Våra handlingar visar våra hjärtan och således finns det koppling mellan våra handlingar och oss själva...men Gud är på vår sida om vi bara vill det. Om vi slutar med att stänga ute honom. Skapa vår egen verklighet. Gå vår egen väg. Försöka laga ett liv som går sönder hela tiden av sig självt.<br />
Detta är något av kristendomens kärna. Inte att människor är "ok" och klarar sig. Inte att synd och elände inte finns i oss. Utan att Gud vill oss whatever it takes. Bara om vi bejakar den mörka sidan i oss och i världen kan vi se att vi behöver, ja, vill ha Gud. Det är när livet leker och man lever i ett fritt och välmående land som man tror att man klarar livet på egen hand. Att jag är störst, bäst och vackrast. Vi är alla amerikaner. Gud är den enda amerikanen och han vill oss.<br />
<br />
Så 2019.<br />
<br />
Det kommer att bli ett tufft år, särskilt för oss i den lilla Metodistkyrkan. Men vårt hopp är hos Gud. Han har hanterat större problem i sin tid och värre människor än oss. Jag tror att det till den grad vi vänder oss till Gud och håller oss tätt till honom kommer att bli ett bra år.<br />
<br />
Det finns hopp om 2019.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
. </div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-68073128374843808242018-12-07T14:21:00.000+01:002018-12-07T14:21:10.586+01:00Advent 2018 - vila<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
Varje advent är det samma sak. Vad ska man predika om i Jul? Ska vi sjunga samma gamla psalmer? Måste vi använda samma gamla juldekorationer? Ska det vara julkonsert eller inte? Traditionell eller inte? I Sverige kommer "alla" till kyrkan på 1:a advent, i Norge på julafton. Hur ska man göra för att "nå den kyrk-ovana massan"? Vad kan vi göra så dom kommer tillbaka efter nyttår?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vad ska vi göra så att dom som bara ett minimalt intresse för kyrka och/eller Gud blir trogna gudstjänstbesökare? </div>
<div>
Det är alltid trevligt med en full kyrka och självklart vill alla präster göra sitt bästa nu när kyrkan är full...det är logiskt.</div>
<div>
Samtidigt är det svårt att hitta en intressant eller ny vinkel på historiens mest kända födsel. Jag vet hur det känns. Ska man vinkla det från Marias sida eller Josefs eller herdarnas eller ängelns eller Jesusbarnets eller stallets eller Betlehems eller Jesajas eller djurens eller något tematiskt typ mörker kontra ljus? </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För min del handlar det i år om två vinklingar. </div>
<div>
Den första handlar om att vi i advent måste komma ihåg att vi inte bara ska minnas den första advent när Gud kom till oss i Jesus. Vi har också profetior om Guds ankomst till jorden. Vi väntar också på att en frälsare skall komma. Vi lever i vår helt egna advent, en advent som lovar att överraska oss med att Gud kommer till oss en vacker dag för att ställa allt till rätta. Torka alla tårar. Ta bort all smärta och sorg. Vi lever i vår egen advent.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Den andra handlar om<i> vila</i> (ja, det blev tematiskt i år). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vår värld har hamnat i en ond cirkel. Tonläget hårdnar. Positioner låses. Många blir upprörda för minsta lilla upplevda orätt. Filter som brukade hindra människor från att säga och göra otänkbara saker har suddats ut av sociala mediers anonymitet. Moral och etik har blivit vad varje individ gör det till och många har blivit subjektiva tyranner som<i> </i>mer eller mindre <i>kräver</i> att ens egna mer eller mindre smala intressen eller tyckande ska bli allmänt vedertagna. Annars "rasar man på Twitter", varför det nu skulle spela någon som helst roll för allmänheten vad Agnes, 23 år från Sveg, tycker om Let's Dance eller nötkött. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det sägs att det postmoderna samhället, eller filosofin, inte accepterar "meta-narratives". Att alla är fria att skapa sin egen verklighet utan att ha en överhängande story eller sammanhang. Dagens känslor (som ofta bygger på gårdagens middag) bestämmer och alla är fria att säga och tycka och, framförallt, helt gratis publicera allt som mer eller <span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">(oftast) </span>mindre genomtänkt rinner genom tankevärldens strömmar för alla att läsa. Då blir det så här.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kristendomen har dessvärre förlorat sin förmåga att gjuta olja på vågorna och samhället rusar nu hej vilt åt tusen olika håll, styrt av allt från s.k. "influencers"; #metoo ena dagen och 50 Shades of Grey andra dagen; klimatångest ena dagen och billiga kalsonger från Wish/Kina i tiotusentals paket på Arlanda influgna från Kina andra dagen. </div>
<div>
Sanningen drunknar i #fakenews och Twitter troll. Nazister får tillstånd att ha ett bokstånd i Almedalen och skrämma folk. Ensamhushåll är Sveriges vanligaste hushåll. Internetpornografi (miss-)bruk ökar lavinartat och Apoteket säljer "leksaker". Man kräver att FNs barnkonvention ska bli svensk lag och samtidigt har genusperspektivet på mkt. lösa grunder lyckats förvirra en hel generation så att barn blir föräldrars försökskaniner. Kön har på något märkligt och ovetenskapligt vis blivit ett val...i ett samhälle som också dyrkar vetenskapens försök på religionsmord och nya onödiga gadgets, som man i sin tur köper för galna belopp varje år men samtidigt raljerar över eftersom dom förstör vår sociala miljö och våra barns uppmärksamhet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är nog så att det i alla tider har funnits dom som liksom jag har sett på samhället och tänkt att "det här går inte så bra. Varför kan folk inte komma till Gud istället och finna vila för sina själar?". Det kan ibland vara så att även de som<i> har</i> funnit Gud ibland har hamnat i det ena eller det andra av samhällets diken. Gud är inte en universal lösning<i> per automatik</i>. Blir han som en solkräm som aldrig gnids in kommer första bästa Trump uttalande spola bort honom och upprördheten väller in. Gud måste gnidas in. </div>
<div>
<br style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;" /></div>
<div>
<div style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; color: black; font-family: Times New Roman; font-size: 16px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; orphans: 2; text-align: left; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
Ok, tillbaka till det där med vila.</div>
</div>
<div>
Vila i advent, denna stressens högtid när Disneyjulen måste fixas till? Är det möjligt?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ja, det är möjligt. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har med Jesus att göra. Han sa nämligen att Han har en special slags vila att ge. En vila som inte blåser bort så fort något dumt irriterar dig eller så fort någon idiot skriver något på Aftonbladets kommentar-fält.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Han sa: </div>
<div>
Peace I leave with you; </div>
<div>
<b>my</b> peace I give to you. </div>
<div>
<b>Not as the world</b> gives do I give to you. </div>
<div>
Let not your hearts be troubled, </div>
<div>
neither let them be afraid.<br />(John. 14:27)</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det blir årets advents vinkling. Vila i väntan på vårt löfte om Gud som ska komma och ställa allt till rätta igen. In God's will, our peace.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i></i><u></u><i></i><u></u><i></i><i></i><i></i><i></i><br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-24507618787718250202018-12-06T16:41:00.000+01:002018-12-06T16:41:00.351+01:00Advent 2018 - menigheten är kyrkans största under<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
Advent är för många kyrkor nyttår. Många kyrkor, som ofta har en kyrkosyn som heter "Konnektional" och betyder att kyrkan är<i> en</i> med många menigheter (istället för många menigheter som tillsammans är en kyrka, vilket heter "Kongretionalistisk"), har en nystart på kyrkoåret. Det är nya texter som ska predikas över. Det är nystart på alla högtider. Cirkeln sluts med Domsöndag och startas med Jesus som rider in i Jerusalem.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag har aldrig blivit klok på varför texterna för 1.a advent är tagna från Palmsöndagen, men det är en annan sak. Det som jag vill skriva om idag är känslan av ett nytt år och alla möjligheter som ligger framför oss. </div>
<div>
Metodistkyrkans nuvarande kris är en kris för kyrkan men inte nödvändigtvis för hennes menigheter. För många kyrkosamfund är detta en icke-fråga men för oss metodister handlar det om vad vi kan predika, vem vi kan viga, vem som får bli präst och vad synd är när det gäller sexualitet. Det som kyrkan bestämmer blir det som menigheterna, och i förlängningen medlemmarna, måste förhålla sig till. Därför tar debatten upp all tid och energi och fokus. Vi är inte fria i oss själva att göra vad vi vill.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag förstår att det är så, eftersom kyrkan är uppbyggd som den är. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men jag tror att det i detta fallet är olyckligt. Vår kyrkosyn förlamar oss och hindrar oss från att sätta fokus där fokus borde ligga. Ett exempel:</div>
<div>
På årskonferensen i år blev det klart och tydligt presenterat att <i>extremt få</i> människor kommer till tro, frälsning och lärjungaskap i våra menigheter. Biskopen pausade konferensen och var mycket tydlig med att detta var ett väldigt allvarligt problem i kyrkan och, kanske på grund av att detta är något av min käpphäst, det viktigaste vi borde fokusera på. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Inte homofili.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Menigheterna märker av homofili debatten på många olika sätt och för många upplevs debatten som svår och onödig, mest på grund av att det är så få människor som frågan berör i våra kyrkor. Självklart finns det homofila människor/medlemmar i våra kyrkor och kanske även pastorer och diakoner...men det är knappast så att det finns mängder av människor som vill gifta sig i våra kyrkor och är homofila eller som är lever i homofila relationer och vill bli präster. Den stora massan homofila står inte och bankar på våra kyrkportar och "vill in". </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Däremot går den stora massan förbi våra kyrkor och lägger ganska lite vikt vid att det finns en kyrkport överhuvudtaget. För en del (många?) är detta ett mer jordiskt problem. Kyrkan behöver medlemmar för att fungera och överleva. För mig är det ett evighets -problem. Om människor inte kommer till tro i våra kyrkor kommer dom inte till Himlen. </div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/pwdhau_agX0/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/pwdhau_agX0?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<div>
Jag har alltid haft en önskan om att ha varit evangelist. Tänk att ha en nådegåva från Gud att hjälpa människor in i Guds rike till frälsning och efterföljelse. Vilken grej! Tänk att sådär fritt och härligt bara möta människor här och där och leda dom till Gud. Frimodigt. Uppriktigt. Redo.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det har visat sig att så inte är fallet. Jag har alltid uppfattat mig som en kyrkans tjänare, en man som tjänar Gud, som gav mig ett kall, i hans kyrka. Mer som lärare och förkunnare och lärjungagörare. </div>
<div>
Det är därför jag är i Norge och i Metodistkyrkan nu. Det är <i>en</i> kyrka som har ett antal menigheter i sig. Det är en kyrka som har <i>en</i> felles tro. <i>En</i> felles ordning. <i>En</i> felles syn på allt ifrån nattvard till frälsning till synd till himmel och helvete. <i>En</i> kyrka-<i>en</i> tro.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Som det ser ut nu så kommer detta att förändras...om man läser mellan raderna. För att bevara en synlig enhet offrar man trons enhet för en annan enhet. Kyrkan kommer sannolikt att bestämma sig för att låta var årskonferens eller menighet eller präst att få ha sin syn på mänsklig sexualitet och synd relaterat till det. För mig har detta varit, och är, en väldigt prövande situation eftersom jag redan har befunnit mig i en liknande situation tidigare i Sverige. Man säger att det inte är samma sak men jag uppfattar situationerna som snarlika, bakom alla vackra slogans.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ok. Må så vara.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Kampen om den rena kyrkan har alltid varit svår och ofta har den gått fel. Inte alltid, men ofta.</div>
<div>
Kampen om kyrkan ska vara en i tro eller en i organisation är också en kamp som är gammal. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men om kyrkans kamp innebär att fokus inte ligger på människor som hon/kyrkan är sänd till att erbjuda frälsning genom Jesus och tron på han så undrar jag om det är värt det. Jag är också starkt tvivlande till om det är möjligt att kämpa för kyrkans teologiska enhet OCH samtidigt ha fokus och energi till att erbjuda människor frälsning. Om kyrkans kamp har ett fokus på ett speciellt område, särskilt om det är ganska smalt, och det området inte är människors frälsning från evig död så är kanske kampen där mindre viktig än kampen i menigheten där människor faktiskt möter andra människor som ännu inte känner Jesus. Det är i menigheten frälsning erbjuds och tas emot. Det är där lärjungar skapas och samlas och blir utskickade. Det är där livet sker, om man vill göra det till en fin slogan.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I mitt fall handlar kyrkans kamp, som är så viktig för mig, också om att den sker i USA och är något som jag har väldigt liten påverkan på. Varför vara så upptagen av kyrkans kamp i USA när människor går förbi min kyrkoport här i Norge...särskilt när min kyrka på många andra områden än dagens kamp har lämnat kyrkohistoriens gemensamma tro? Om jag kan leva och verka i en kyrka som accepterar skilsmässa, som Jesus väldigt specifikt förbjöd annat än vid otrohet, varför skulle jag inte kunna verka i en kyrka som har en tvådelad syn på homofili?</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det är i menigheten det händer och det är där frälsningen erbjuds och lärjungaskap händer. Det är menigheten som är kyrkans största under...genom Jesus Kristus hennes Herre.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7515668514468536940.post-64644824430739982572018-12-02T20:02:00.000+01:002018-12-02T20:02:06.106+01:00Advent 2018 - to love a Trump loving fundamentalist, a Nancy Pelosi die-hard that supports Planned Parenthood for life, a wishy-washy lameduck who never takes a stand, that super annoying church member who annoys everybody, the pagans and the heretics, heretics who think they are awesome and true...and many others. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
All of us have some morons in our life (and consequently are morons in somebody else's life. A sobering thought). I am thinking of one right now. I am genuinely struggling to like, not to mention love, that person every time she comes to mind. This person is disturbingly sure that she is right and that she makes a lot of sense every time she opens her mouth. However, the very opposite is true. She is living in an alternate universe where nonsense makes sense and good sense is bad sense. It is a truly amazing thing to behold...that it is possible to be that frustrating and wrong all the time and not know it.<br />
<br />
We all have people like that. They just rub us the wrong way. Big time.<br />
<br />
If you go to church you will also find people like that. As I've said before, some people in the church just need to be kicked out since all they do is ruin it with their bluster and fluster and heretical teachings, leading people down to Hell. Or some other horrible thing. There are plenty of people in the church who rub you the wrong way, although many work hard at putting on a pleasant facade so it looks better. Don't we all?<br />
<br />
So how do we love annoying people? How do we love those with whom we must vehemently disagree? How do we love those who lead people to Hell, as Jesus talked about? How do we love those who not only disagree with us but trample holy things and people under their feet? How do we love Trump or Pelosi? How do we love Catholic child abusers? How do we love heretics who preach "peace, peace" where and when there is no peace? How do we love those who demean female pastors or are the perpetrators in the #metoo movement?<br />
<br />
In short, how do we love people we'd rather hate or hit or hide or harm?<br />
<br />
I wonder how Jesus did it.<br />
<br />
No, Jesus didn't run around with a big grin on his face and share pithy Hallmark sayings or Twitter-worthy quotes. He wasn't only stern with the strict and legalistic Pharisees/Conservatives. Jesus got angry and annoyed with "salt of the earth" people. He called people "idiots", "fools" and , my favorite, "children of snakes/Satan". Doesn't sound pleasant and cheery, does it?<br />
But since he was God he also loved everybody all the time. Did he want to? Probably not, but He was faithful in doing His Father's will and that included loving people of all kinds, even annoying idiots.<br />
So he loved them in spite or their stupidity. Lucky me.<br />
<br />
<a class="irc_mil i3597" data-ctbtn="2" data-cthref="/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=2ahUKEwiD2faM6oHfAhXFJSwKHbv3BvYQjRx6BAgBEAU&url=https%3A%2F%2Fwww.churchofpensacola.com%2Fliving-in-community-with-true-saints%2Freal-agape-love%2F&psig=AOvVaw2Fh3kK9TR3KCuP3rVKBrbO&ust=1543863519667625" data-noload="" data-ved="2ahUKEwiD2faM6oHfAhXFJSwKHbv3BvYQjRx6BAgBEAU" href="https://www.google.no/url?sa=i&rct=j&q=&esrc=s&source=images&cd=&cad=rja&uact=8&ved=2ahUKEwiD2faM6oHfAhXFJSwKHbv3BvYQjRx6BAgBEAU&url=https%3A%2F%2Fwww.churchofpensacola.com%2Fliving-in-community-with-true-saints%2Freal-agape-love%2F&psig=AOvVaw2Fh3kK9TR3KCuP3rVKBrbO&ust=1543863519667625" jsaction="mousedown:irc.rl;focus:irc.rl" rel="noopener" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; background-color: transparent; border-image: none; border: 0px rgb(26, 13, 171); clear: right; color: #1a0dab; cursor: pointer; float: right; font-family: arial,sans-serif; font-size: 13.33px; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: 400; letter-spacing: normal; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; orphans: 2; outline: 0px; text-align: center; text-decoration: underline; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;" tabindex="0" target="_blank"><img alt="Image result for agape" class="irc_mi" height="320" src="https://www.churchofpensacola.com/s/cc_images/teaserbox_816498104.jpg?t=1508210619" style="background-color: white; background-image: -webkit-linear-gradient(45deg, rgb(239, 239, 239) 25%, transparent 25%, transparent 75%, rgb(239, 239, 239) 75%, rgb(239, 239, 239)), -webkit-linear-gradient(45deg, rgb(239, 239, 239) 25%, transparent 25%, transparent 75%, rgb(239, 239, 239) 75%, rgb(239, 239, 239)); background-position: 0px 0px, 10px 10px; background-size: 21px 21px; border-image: none; border: 0px rgb(26, 13, 171); box-shadow: 0px 5px 35px rgba(0,0,0,0.65); margin-top: 0px;" width="246" /></a>I think it has to do with the kind of love he was/is/had. The Greek had four words for love back in those days. Eros. Philo. Storge. Agape.<br />
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike><br />
The writers of the Bible used the word "agape" for the love Jesus had/was/is. It is a very special kind of love. In fact, you can't love like that by yourself. Humans don't possess that kind of love. We know how to love erotically, friendship love and philanthropy love. We don't know how to love agape-y. We simply can't...and that is the only love that can love morons.<br />
<br />
So we are out of luck, stuck with a love that is just like everybody else's. We love those who love us or who are lovable, even though we know that Jesus said that we should do more. Even "sinners" love those who love them back. Who are lovable. What's the big deal about that, He wondered?<br />
Christians are supposed to love the morons. The idiots. The Trumps and Pelosis. The Frp and the SD. The heretics and the heathens. The annoying and the know-it-alls. The bland and the door mats. The liars and the cheaters.<br />
<br />
How?<br />
<br />
I think it has something to do with the fact the Scripture tells us that we can get some of God's love if we ask for it. If we repent from our own silly ways. If we seek after it. If we dare to accept and receive it. If we want its fire burning us clean.<br />
<br />
I know what that is like because I've lived it. But I also know what it is like not to have it (and try to produce it on my own). The latter works poorly.<br />
<br />
This "third way" thing my recent blog posts have mentioned is about this. Seeking the Holiness and the Love of God to find a third way out of the current theological and Biblical trench war.<br />
Jesus managed to show us that even morons and traitors and quitters and heretics can be loved...by His love. A love that unlike all other loves <i>creates </i>worth in the other.<br />
<br />
I'd like to get it on that again.<br />
<br />
<br />
<br /></div>
/kjernaldhttp://www.blogger.com/profile/09412688173034951824noreply@blogger.com0