Ja, inte är det konstigt att handeln har funnit det svårt att kommersialisera påsken. Det är svårt att hitta något som passar in och det är absolut inte lika mysigt som ett nyfött barn i ett stall.
Varför måste Jesus dö?
Vad gjorde han i Helvetet?
Vad betyder en tom grav?
Ibland tror vi att vi vet svaren när det enda vi vet är en liten, liten del av svaren. Luther, denne krångliga man, trodde att Jesus dog och uppstod för att besegra Djävulen. En del tror att Jesus dog för att betala för mina synder. Andra tror att Jesus dog för att ta på sig Guds vrede så vi skulle slippa. Vissa tror att Jesus dog för att ge oss ett exempel och visa Guds kärlek.
En sak vet jag och det är att endast en Gud som tar ondskan och mänskligt lidande på allvar är intressant för mig. Muhammed, Buddha, Brahman, Joseph Smith, Christer Sturmark får ursäkta men min Gud tog mig och mitt liv på allvar och dog för mig och mitt nya liv. Vilken Gud!
lördag 23 april 2011
måndag 11 april 2011
Vicarious atonement
Mycket händer just nu men två saker har fastnat lite extra i mig.
För det första, Jesus ord till Rådet i Lukas 22 "Om jag säger det, tror ni det inte, och om jag frågar er, svarar ni inte." Det får mig att tänka på en berättelse (till stor del säkert en legend) om en av de första biskoparna, Ignatius av Antiokia. när han hade arresterats och stod framför den romerska guvernören för sina sista ord innan han skulle brännas på bål. Guvernören var inte helt avig till kristendomen och bad biskopen att övertyga folkmassan och honom själv om kristendomens rimlighet. Lyckades han skulle han bli fri. Han svarade "-Nej, jag har inget att säga folkmassan för den lyssnar ändå inte. Men om du ger mig en dag kan jag förklara min tro för dig." Guvernören blev besviken och kanske lite förnärmad och avslog biskopens begäran. Dödsdomen genomfördes genom att biskopen brändes på bål.
Varför nekade biskopen att "vittna om sin tro" för en hel stadion fylld med människor? För min del låter det som ett ypperligt tillfälle...men likt Jesus finns det tillfällen när det inte spelar någon roll oavsett vad man säger. Utgången är redan klar. Logiken och förnuftet har bytts ut mot passion och blind känsla. Vad spelar det för roll att vittna till döva öron?
Risken är att vi tar alla slags tillfällen i akt i vårt land där så många är så sekulära, men är det smart? Kan inte risken bli att vi tar till olika knep eller oratoriska metoder för att visa hur bra eller förnuftig eller sann eller "förbättrande" kristen tro är...och så predikar ett evangelium utan kraft (1 Kor 2:4-5 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft?)
---
För det andra, det här med försoningen. Vad var det Jesus gjorde på korset egentligen? Vad hände? Exakt vad var det som var fullbordat när han sa "-Det är fullbordat"? Varför måste Jesus dö?
Inom teologin om försoningen använder vi ofta ett begrepp som på engelska heter "Vicarious Atonement" vilket lite träigt blir Ställföreträdande Försoning. På svenska handlar det om att Jesus dog i ditt och mitt ställe. Men hur funkar det egentligen? Kan en man (Jesus) dö för mina synder? Hur funkar själva överförandet av mina synder och min skuld till en annan, oskyldig, man?
Jag minns en lektion i USA där vi fick frågan ställd så här:
"En kvinna springer mittgången ner i en stor Romersk-Katolsk katedral i Mexico. Katedralen var tom, dammig och ödslig...kvinnans höga klackar ekade tydligt. Hon var en vacker kvinna, klädd i typisk advokatutstyrsel och var ingen som man förknippade med känslomässiga utbrott på offentlig plats. Men här kom hon springandes fram till altaret, gråtandes och förtvivlad. Hon faller på knä framför altaret och det stora krucifixet. Ur djupet av sitt hjärta låter hon sin fråga och förtvivlan stiga upp till mannen på korset. '-Hur kan din död för 2000 år sedan hjälpa mig med mina synder idag!'"
Frågan är hyperaktuell för även om ingen kommer springandes ner våra mittgångar så ska vi inte inbilla oss att människor inte syndar längre eller att synden inte straffar sig själv eller att synd numera är helt ok. Som filmen 23 med Jim Carrey påpekar i slutet med sitt citat från 4:e Mosebok 32:23 "...your sin will find you out". Vad har vi att säga människor som undrar varför deras liv inte fungerar? Hur förklarar vi vad Bibeln säger till människor som hellre läser Se&Hör än Bibeln? Hur förstår vi korset och en 2000 år gammal berättelse om en man som dog i vårt ställe och hur hjälper det oss med våra synder idag och den ångest och förtvivlan dom lämnar efter sig?
Risken är att vi kyrkfolk är så vana vid påskbudskapet att vi glömmer hur allvarligt det här är. Allt är inte så självklart och så enkelt när man tänker till...framförallt inte under påsk. Därför ska jag ägna lite extra tid till att begrunda korset i år. För min egen del men också för min familj, min församling och mina medmänniskor. Det kan bli bra...
För det första, Jesus ord till Rådet i Lukas 22 "Om jag säger det, tror ni det inte, och om jag frågar er, svarar ni inte." Det får mig att tänka på en berättelse (till stor del säkert en legend) om en av de första biskoparna, Ignatius av Antiokia. när han hade arresterats och stod framför den romerska guvernören för sina sista ord innan han skulle brännas på bål. Guvernören var inte helt avig till kristendomen och bad biskopen att övertyga folkmassan och honom själv om kristendomens rimlighet. Lyckades han skulle han bli fri. Han svarade "-Nej, jag har inget att säga folkmassan för den lyssnar ändå inte. Men om du ger mig en dag kan jag förklara min tro för dig." Guvernören blev besviken och kanske lite förnärmad och avslog biskopens begäran. Dödsdomen genomfördes genom att biskopen brändes på bål.
Varför nekade biskopen att "vittna om sin tro" för en hel stadion fylld med människor? För min del låter det som ett ypperligt tillfälle...men likt Jesus finns det tillfällen när det inte spelar någon roll oavsett vad man säger. Utgången är redan klar. Logiken och förnuftet har bytts ut mot passion och blind känsla. Vad spelar det för roll att vittna till döva öron?
Risken är att vi tar alla slags tillfällen i akt i vårt land där så många är så sekulära, men är det smart? Kan inte risken bli att vi tar till olika knep eller oratoriska metoder för att visa hur bra eller förnuftig eller sann eller "förbättrande" kristen tro är...och så predikar ett evangelium utan kraft (1 Kor 2:4-5 Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft?)
---
För det andra, det här med försoningen. Vad var det Jesus gjorde på korset egentligen? Vad hände? Exakt vad var det som var fullbordat när han sa "-Det är fullbordat"? Varför måste Jesus dö?
Inom teologin om försoningen använder vi ofta ett begrepp som på engelska heter "Vicarious Atonement" vilket lite träigt blir Ställföreträdande Försoning. På svenska handlar det om att Jesus dog i ditt och mitt ställe. Men hur funkar det egentligen? Kan en man (Jesus) dö för mina synder? Hur funkar själva överförandet av mina synder och min skuld till en annan, oskyldig, man?
Jag minns en lektion i USA där vi fick frågan ställd så här:
"En kvinna springer mittgången ner i en stor Romersk-Katolsk katedral i Mexico. Katedralen var tom, dammig och ödslig...kvinnans höga klackar ekade tydligt. Hon var en vacker kvinna, klädd i typisk advokatutstyrsel och var ingen som man förknippade med känslomässiga utbrott på offentlig plats. Men här kom hon springandes fram till altaret, gråtandes och förtvivlad. Hon faller på knä framför altaret och det stora krucifixet. Ur djupet av sitt hjärta låter hon sin fråga och förtvivlan stiga upp till mannen på korset. '-Hur kan din död för 2000 år sedan hjälpa mig med mina synder idag!'"
Frågan är hyperaktuell för även om ingen kommer springandes ner våra mittgångar så ska vi inte inbilla oss att människor inte syndar längre eller att synden inte straffar sig själv eller att synd numera är helt ok. Som filmen 23 med Jim Carrey påpekar i slutet med sitt citat från 4:e Mosebok 32:23 "...your sin will find you out". Vad har vi att säga människor som undrar varför deras liv inte fungerar? Hur förklarar vi vad Bibeln säger till människor som hellre läser Se&Hör än Bibeln? Hur förstår vi korset och en 2000 år gammal berättelse om en man som dog i vårt ställe och hur hjälper det oss med våra synder idag och den ångest och förtvivlan dom lämnar efter sig?
Risken är att vi kyrkfolk är så vana vid påskbudskapet att vi glömmer hur allvarligt det här är. Allt är inte så självklart och så enkelt när man tänker till...framförallt inte under påsk. Därför ska jag ägna lite extra tid till att begrunda korset i år. För min egen del men också för min familj, min församling och mina medmänniskor. Det kan bli bra...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)