The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

fredag 24 december 2010

Gud Jul och Gud Nytt År

Tar lite paus från djupa tankar (yeah, right) och bloggandet (better believe it) över helgerna. Hoppas att ni har en god jul och en fridfull helg. Om Gud kunde vila kan även vi. Njut av varandra och ha det bra.

måndag 20 december 2010

Det finns inte mycket kvar

av Julen när man tar bort allt som inte hör till. Den påminner lite om när man åker till ICA för att handla lite mjölk och kommer hem med 589:- av ostbågar, läsk, choklad och fina ostar men ingen mjölk. Man missar det väsentliga för allt annat gott som ligger i vägen.
Med detta inte sagt att allt det goda är dumt eller fel. Tvärtom, det är gott med mjölk till choklad eller ostbågar. Men det är lätt att missa det man var ute efter.

Ta en vanligt hederlig svensk julkrubba. Om man tar bort allt som inte hör till det väsentliga så blir det bara Josef, Maria och Jesus kvar plus en del djur (vilket är teologiskt intressant i sig). Josef för utan honom hade Maria nog blivit stenad. Maria för utan henne hade Jesus inte blivit född. Jesus själv givetvis. Han är huvudperson precis som alla nyfödda barn är.
Har ni tänkt på hur irriterad Josef måste ha varit? Gud hade haft nio månader på sig att skicka dom till Betlehem, om nu Josef kände till profetian. Hade han förberett en plats i Nasaret ändå? Hur tänkte han kring Gabriels budskap men att han (och Maria) bodde i Nasaret? När så Maria var ûbergravid så kom skattskrivningen. Höggravid Maria på en åsna ett antal kilometer. Jag undrar om inte Josef, som nervös förstagångs förälder var lite småsur på Guds tajming. Var detta verkligen Guds plan? Hade det inte varit bättre lite tidigare? När sedan alla hotell var fulla måste han ha undrat över Guds tänk. Var detta verkligen Gud allsmäktiges plan för sin sons födelse? Hade det varit Josefs egna barn hade han nog knappast planerat det på detta sätt, eller?

Så där är dom, i ett kallt och fuktigt stall som stinker. Josef är säkert både nervös och lite irriterad. Ska Guds son födas i ett stall? Är det rimligt att Gud föds över huvudtaget och dessutom utan en riktigt säng eller hjälp vid födseln? En krubba är väl knappast sanitärt...När Jesus så är född kommer ingen änglakör. Ingen fanfar. Ingen Gabriel som sa "-Bra gjort!". Bara tystnad och ensamhet. Obekvämlighet. Trötthet. Hungrighet.

Jag tror att minuterna innan hedarna kom var fylld med den glädje som förstagångs föräldrar känner men också rädsla över framtiden och förvåning över att allt var som vanligt. När så hedarna kom var det liksom vad de kunde vänta sig. Lite uppmärksamhet. Messias hade kommit. Enkla herdar och mer djur. Jag tror att Josef måste ha skrattat och sagt för sig själv "-Herdar och lamm...typiskt Gud". I ett sådant sammanhang är det svårt att missa det viktigaste. Jesus.

NHL

En gammal dam var ute och gick häromdagen. Jag såg henne från min lastbil som jag försiktigt körde i snö och ismodden. Hon hade stavar i händerna och gick väldigt långsamt. Försiktigt. Ville inte bli patient 151 den dagen på ortopeden. När hon gick förbi såg jag vad det stod på hennes ryggsäck. NHL. O, the irony. Is och NHL, fast försiktig gammal dam.

Så blir det lätt med ord. Dom har en betydelse men om den betydelsen misshandlas tillräckligt länge tappar ordet sin ursprungliga betydelse. Ett annat typiskt exempel är det engelska ordet "fine". Det betyder aldrig "bra" oavsett situation. "Fi-i-ne" betyder något helt annat.

Jag läser en bok, eller snarare ett inbundet häfte, som en kollega har skrivit om kyrkans ord om Gud. Han hävdar (om än försiktigt) att vi befinner oss i ett paradigmskifte och att det är ett linguistiskt skifte. Språket förändras. Ord faller i glömska, andra ord poppar upp. I vissa kretsar, påstår jag, snurrar några galningar runt och påstår att ord inte har någon betydelse förutom det som vi känner för att subjektivt använda eller tycka om. Men om vi återvänder till verkligheten så är häftet en i mina ögon korrekt och nödvändig analys av läget. Precis som en icke-invigd skulle förstå engelskans "fine" som att betyda "bra" (vilket alltså är ordboks-korrekt men betydelse-i-verkligheten-fel) så förstår människor i Sverige idag inte mycket när vi säger "nåd" eller "frälsning" eller "Gud". Förvisso gör det att vi måste vara säkra på att vi vet vad de betyder, men på samma gång måste vi alltså även hitta nya vägar att få andra att förstå vad vi menar att orden menar.
Jag är väldigt skeptisk till förslaget som författaren till häftet lyfter upp att vi kanske borde ta bort den ursprungliga och historiska betydelsen av Kyrkans ord och liksom bekämpa ett tvåfrontskrig...dels hitta nya betydelser på gamla ord och dessutom försöka få människor att förstå dessa nya betydelser. Det blir för mycket och för fel. Allt vi kan satsa på är nog att vara på det klara med att vi förstår Kyrkans ord själva innan vi ger oss på att hitta nya sätt att förmedla dess betydelse.

Innan vi tar på oss Kyrkans "tröjor" och ger oss ut på isen är det bra om vi förstår att spelet är snabbt och hårt och att det hjälper föga bara för att vi har rätt ord på tröjan.

tisdag 7 december 2010

Wikileaks, Jönköping, Brandkår, Helgelse och vad det är för likhet mellan snö och nåd

Det är tider av öppenhet och så kallade läckor. Många är oroliga, en del förvånade, de flesta lätt roade av att så många tror att världens affärer sköts av helgon som endast tänker och gör goda gärningar. En teori som återfinns överallt, ifrån skolor till förskolor till kriminalvård, är att människor är goda och väljer det goda och gör det goda om dom bara är utbildade och världsvana nog...vilket knappast är en Biblisk syn på människan (som är en god skapelse förstörd och styrd av synd). En kristen borde inte bli överraskad över Wikileaks och herr Assange låtsaskorståg.

Inte heller borde vi bli överraskade över att GF kyrkans framtid ser mer och mer oviss ut. I dagarna träffades ett 50-tal Missionskyrkors företrädare i Jönköping för att diskutera Remissen och hur illa man tyckte om den. En röd tråd i diskussionen var nog säkert den mer episkopala tonen som antyddes i Remissen. Sakrament. Tillsyn. Jobbiga ord för en Missionare eller Baptist. I grund och botten är dessa tre kyrkor VÄLDIGT olika och nu kommer det fram. Det är många som har sagt det från början men nu när det finns svart på vitt börjar folk inse att det är väldigt mycket som väldigt många tycker är väldigt viktigt som måste försvinna för att nåt nytt ska komma. Jag tror inte att detta är en bra väg att gå. Det hade varit bättre att låta kyrkorna dö för att återuppstå, för att bygga en ny kyrka är inte möjligt när inte församlingarna vill det (läs många stora Missionskyrkor). Så nu måste det släckas bränder innan allt brinner upp. Min bön är att dom som tycker GF är väldigt bra för kraft och ork att göra ett gott jobb och lyckas med att övertyga sådana som jag...men hellre göra ett gott bygge och låta handling övertala.

För övrigt vill jag fortsätta att hävda att a) Sverige är unikt för aldrig har ett land varit hedniskt, blivit missionerat och evangeliserat, blivit hedniskt igen. Vi är som Ansgar...fast med den unika och oerhört svåra positionen att vi har en lång tradition av kyrka och religion bakom oss. Lite "tried and found wanted". Som att sälja en bil som alla har prövat och sedan lämnat tillbaka. Hur säljer man den bilen igen till samma kund? OCH b) att det absolut bästa "vapnet" för att evangelisera Sverige igen är fullkomlig helgelse eller kristen perfektion. Inte lite allmän helgelse som likställs med att växa i tron, utan en helgelse som talar om en tidpunkt i tiden då man fullständigt ger upp sig själv och låter hela jaget bytas ut mot helig Ande. En radikal upplevelse lika mycket som frälsningen. Det går som en röd tråd genom kristenheten (som jag känner till) och även genom vanliga människors funderingar. Hur mycket Gud kan jag få? Vad kan Gud egentligen förändra eller göra? Går det att leva ett liv utan att synda? Är synd negativt? Syndar svensken fortfarande?

Och så till sist. Nåd. Ett klassiskt kristet ord. En storfavorit. Vad betyder "nåd" egentligen, förutom att bli benådad? Nåd är mjukt, som snö. Nåd är skoninglös och drabbar alla, som snö. Nåd faller på alla rik som fattig, som snö. Snö gör även det fula fint, som snö. Nåd kommer från Himlen, som snö. Nåd är ren, som snö. Nåd måste tas emot för att komma in, som (att äta) snö. Nåd är bra, som snö. Nåd är omtåligt, som snö. Nåd är personligt unik för varje person, som snöflingorna.

onsdag 1 december 2010

Bland ruiner och frälsningsfrågor

Finns det plats för en och annan fundering.

Jag var nyss på hembesök och reste i tiden, ungefär 75 år. Stora tunga ekmöbler. Ingen TV. Knappt en radio. Kokplatta och vedspis. Damen i fråga har bott där i hela sitt liv. Själv. Hon är över 90 år.

Vad händer när man reser i tiden till en plats där Facebook är lika främmande som månen? Där nästan allt som den moderna världen bryr sig om liksom inte ens finns? Jo, med risk för att låta lite "klyschig" så finner man där en människa, en människa med tankar, idéer, frågor, upplevelser, minnen, förhoppningar, drömmar, problem (men som är vanligt i den generationen, "-Jag ska inte klaga".).

Jag satt och i all enkelhet bara reflekterade över situationen där vi idag är så fartblinda och så upptagna med "hur ska vi nå ut med vårt budskap" eller "hur ska vi bygga en ny kyrka" eller "hur kan Gud bli centrum i mitt liv?". Jag läser mer och fler bloggar och artiklar om hur människan inte riktigt vet hur hon ska bete sig i denna värld av människorvärdeförnedrande Facebook stuff. Samtidigt läser jag kristna bloggare som inte riktigt vet hur Gud kan bli "all in all" i vardagen. Tänk efter själv, hur närvarande är Gud i ditt vardagsliv? När du kör bil eller åker tåg eller är på jobbet?

Det finns ingen fin poäng här. Inget som knyter ihop lösa tankar från en svunnen tid till vårt hypermoderna samhälle. Bara en kort reflektion över att bakom allt och under ytan finns det alltid vanliga människor...som idag ofta inte har en aning om vart dom är på väg, varför dom gör vad dom gör, varför dom fungerar som dom gör och störst av allt, spelar något nån roll egentligen om Gud är död (vilket han in effect is om han inte är i våra liv för vår del)?

Den gamla damen visste vart hon var på väg och varför men var det tack vare att allt bröte inte var ivägen?

ShareThis