The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

lördag 30 oktober 2010

En bön för söndagen som jag inte har skrivit men gärna ber

Jesus, 
clinging to Your Word is like holding tightly to a bright lantern on a darkened path. 
I can't see what's ahead but the light shines bright enough for me to proceed step by step. 
I am strengthened, encouraged, convicted and challenged by the Holy Bible as I faithfully read and meditate upon the inspired words written by believers throughout the generations. 
I join with the Psalmist who proclaims, "Oh how I love Your Law. 
I meditate on it all day long. 
I have kept my feet from every evil path so that I might obey Your Word." 
Amen.

onsdag 27 oktober 2010

Att älska alla och att be förlåtelse

Det som gör kristendomen, och förhoppningsvis kristna, annorlunda är att vi ska enligt Bibeln bli nya människor när vi blir frälsta. Bättre människor. Människor som älskar alla.

Det var det som vann Romarriket för Gud och som gjorde att det idag finns långt över 2 miljarder kristna i världen. Vår tro och vår Bibeln och vår Kyrka handlar om mycket men i grund och botten handlar det om kärlek och liv från Gud till oss människor. Denna kärlek finns endast hos Gud och är en gåva till oss människor. Ett praktiskt exempel är att kristna ska älska ateister och be för dom. Det är ibland svårt. Ibland lyckas vi förtränga Gud i våra liv och låter vårt jordiska jag komma fram.

Det är inte detsamma som att ateister (eller vem som helst) alltid tycker om oss eller blir glada när vi diskuterar med dom. Tvärtom, människor blev ganska arga på Jesus och dödade honom, så popularitet är en mycket tveksam måttstock för hur kristen man är. Men allt en kristen gör ska och bör genomsyras av en kärlek som inte är av denna världen. Jag blev påmind om detta idag och det är en läxa jag gärna tar till mig.

Gud vill hjälpa mig att förstå att han älskar alla och dog för alla och eftersom Hans kärlek bor i mig (enligt vad jag tror och läser i Bibeln) så ska jag också förvandlas till att älska alla. När jag misslyckas blir jag påmind om att jag fortfarande har en bit på väg att bli som Gud vill...men samtidigt är jag väldigt tacksam att Gud har så stort tålamod med mig.

tisdag 26 oktober 2010

Den lätte går vi inte på

Som oproportioneligt framträdande talare i Sverige skriver Christer Sturmark och Humanisterna/Ateisternas styrelse ett svar till Malin Jonasson och gör en rad påpekande i SvD, de flesta ganska normala. Visst har det framkommit i både Sturmarks och andra "humanisters" uttalanden att de har ganska nedvärderande syn på troendes intellekt och rationella tankeförmåga, men det är egentligen inget att haka upp sig på.

Sverige har ofta framställts som ett av världens mest sekulariserade länder, där Mälardalen har figurerat som världens mest sekulära område. Även om vi antar att vi inte är number 1 så är vi med all säkerhet inte särskilt kristna i Sverige. En dråplig "analys" kan inhämtas på Svd.se och den senaste Berglin seriestrippen.
Men alltså, i ett av världens mest sekulära länder kan det oerhört högljudda men lilla "samfundet" Humanisterna räkna ca. 6000 medlemmar. 6000! Är det allt??? Nog för att jag kan uppleva det tungt som frikyrkopastor ibland när jag läser vår medlemsstatistik men för en som Sturmark borde 6000 medlemmar vara en katastrof. Vad mer behöver dom för att lyckas värva fler medlemmar? Man har ju redan nästan totalt media-medhåll, många politiskt korrekta "kyrko"-medhåll men även politiska partier-medhåll. Till och med en gammal ABBA medlem!

Jag tror att det är "ödets" ironi att dessa humanister, som liksom vill säga att dom vet lite bättre än de ca. 5 miljarder på jorden som är troende, inte riktigt har förstått att en vanlig genomsnitt svensk har avslöjat dom. Han eller hon har tänkt hela vägen. Följt resonemanget. Använt logiken och förnuftet. Och valt nåt annat.
De inser att Sturmark säger att alla får göra som dom vill bara dom gör som han/dom säger. Alla får tro som dom vill...privat, men vi Humanister får tro helt offentligt. Andras religiösa tro får inte påverka eller influera det "offentliga rummet"...men vi får och ska influera det rummet. Alla får leva och tro som dom vill men endast enligt våra versioner av mänskliga rättigheter (t.ex. i abort frågan, sexualitets frågan, äktenskaps frågan, m.fl.).

Visst, mycket har skett i Jesu namn som är vedervärdigt men vi troende har iallafall en Gud som säger att "-DET VAR FEL!" och manar, visar och hjälper till bättring. Mycket mer elände har skett i människans namn men där finns det alltid någon som säger "-Det var nog ganska ok ändå" och allt löper på under nytt namn, ny kostymer, ny logga...typ filmen "Lord of War" som påpekar att världens största vapenexportörer är de fem permanenta medlemmarna i FNs säkerhetsråd...

Det är därför inte konstigt att ingen konverterar till ateismen. 6000 medlemmar är löjligt, men fullt logiskt, lågt och kan enklast förklaras med att Sturmarks "humanism/ateism" är varken logisk eller förnuftig eller human. Den har logiska hål stora som skyskrapor. Den är hycklande och arrogant. Den är uteslutande. Den är farligt lik Tariq Aziz när han under Gulfkriget version 2 sa "- det finns inga amerikaner i Bagdad" när man kunde se amerikanska tanks i bakgrunden...mao fina ord ("välkomna", "respekterade", "vi beklagar") och ett presentabelt yttre skal men är egentligen inget annat än tom och vilseledande propaganda.



I slutändan handlar det om detta: 
Varje år säger tusentals vanliga svenska att dom har upplevt och mött Jesus, blivit troende och har fått nya liv. Dessa nya människors liv är förändrade. Annorlunda. Bättre. Gladare. Fylligare. Lugnare. Fridfullare.
Varje år säger en handfull människor att dom har kommit på att det inte finns något att uppleva förutom det dom redan upplever. Dom påverkas inte. Dom förändras inte. Dom har samma liv.
Vilken vilket liv lockar dig?


Artikeln finns att läsa här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/privat-tro-ska-bemotas-med-respekt_5563095.svd
och en kommentar på Dagens hemsida finns här:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=231922

tisdag 19 oktober 2010

För att lätta upp...

behöver vi skratta åt roligt saker. Som den här:

och den här:

och den här:

Q. What do they call pastors in Germany?
A. German Shepherds.

och den här:
Q. Where is the first tennis match mentioned in the Bible?
A. When Joseph served in Pharaoh’s court

måndag 18 oktober 2010

Ett rikare personligt fromhetsliv och ett unikt läge

Är en fras jag hittade in inledningen till "Utdrag ur Kyrkohandbok" anno 1941 för Metodistkyrkan i Sverige. När vi befinner oss i ruinerna av vad som en gång var kan det verka lite banalt att vända sig till det personliga fromhetslivet. Det kan tyckas att man har större fiskar att steka än så, för att använda ett härligt amerikanskt uttryck.
Nu är det dessutom en ny kyrka på färd. Allt ifrån trixande med visionen till ett mer grundligt genomgående av 500 församlingssvar på den där remissen tar mycket plats. Hos de drivande kan man ana en glöd och passion att nu göra något för att få fart på (fri)kyrkoSverige igen. Det är över 100 år sedan vi hade den där väckelsen i det här landet som gjorde att vi finns idag. Idag har vi ingen väckelse att tala om men ändock ser vi stora resurser och duktiga människor hänge oerhört mycket tid och kraft på att bygga nåt nytt. Hur något nytt ska byggas när alla församlingar är självständiga är lite svårt att se (om alla gör som dom vill hur kan man då bygga något nytt? Blir det inte en massa självständiga församlingar bara?). Men man vill nåt mer än vad som finns idag. En del vill.

Men jag tror så här.
1. Vi är i en ny situation i Sverige idag. (Fri)kyrkan befinner sig i en en ruin av sitt gamla jag och vet inte varför. Detta är lättast att se i Metodistkyrkan. På ett sätt är vi i frontlinjen av sekulariseringen. Vi är först med att falla. Eftersom vi (tillsammans med Gud) är kyrkan så är det vi som har fallit...och då är vårt "personliga fromhetsliv" en väldigt bra plats att börja kika. I ett ord tror jag vi måste tillbaka till den ursprungliga förståelsen, men framförallt LIVET, av den fullkomliga helgelsen. Metodistkyrkan talar om Kristen Perfektion...
2. För det andra befinner sig Sverige som sådant  i ett stadie som i mycket påminner om när Ansgar kom hit. Det är kristaller och spikmattor och spågummor och materialism och vetenskapstro som frodas. Hednatro, om man vill använda ett gammalt ord. Det är dags att missionera som om vi var de första som hade tron och skulle "kristna" Sverige. Det unika är att aldrig i världshistorien har ett land tappat sin kristna tro så radikalt som vi eller så snabbt...vilket ger att vi har ett post-Kristet land som ska kristnas. Det har med sig sina egna utmaningar som endast har sin jämförelse i Gamla Testamentets Israel. Svenska firar jul och påsk,  man har ledigt på Pingst och hela kulturen och dess historia är genomsyrad av Bibeln och Tron. Svordomar och utrop handlar om Gud och Djävulen. Riksdagen samlas i Storkyrkan till gudstjänst...osv., osv., osv..

Så som jag brukar säga. Personlig kristen perfektion. Djup andlig reflektion över post-kristen mission. Maria, inte Marta.

måndag 11 oktober 2010

Varför vill ingen bli frälst längre?

Ja, det är frågan. Jag har jobbat i ganska många år på två olika kontinenter med försäljning av olika slag, allt ifrån telefonförsäljning av vykort och försäkring (Förlåt om jag störde dig någon gång under middagen!) till butiksförsäljning och offerter av stora datorsystem. En sak vet jag, jag kan sälja.

Så egentligen borde jag kunna sälja även kristen tro, eller hur? Jag har kunskap om produkten. Jag kan dess fördelar och nackdelar. Den är gratis. Den har fantastiska effekter...osv. Frälsning borde sälja sig självt, eller hur? Folk borde strömma till kyrkorna för att bli frälsta. Det är ju världens grej! Få evigt liv. Ett nytt liv utan syndens fördärv och förnedring. Bli vän med Gud. Ja, ni vet allt det där fina.

Varför är det så svårt att "sälja" frälsning?

Jag blev utskälld och utmanad av rektorn på min högskola i USA där jag läste teologi en gång i just denna fråga. Han undrade om jag verkligen påstod att han "sålde" tro och frälsning när han reste runt och evangeliserade. Jag svarade "nej" men jag hävdade att man inte kan prata om Gud eller frälsning eller sånt i termer som kommer från marknaden, typ "sälja", "fördelar", "värde" och sånt. Gud är ingen "vara eller grej" att få, frälsning är ingen transaktion (även om många förstår det främst så).

Så nu har Metodistkyrkan i Sverige fått grönt ljus av sina vänner i metodistfamiljen att lämna samfundet och bilda eget. Flytta ut. Stå på "egna" ben. Många glada röster hörs. Ryggdunkar. Smaljs. Det var väl i och för sig ganska väntat för inte har de som har jobbat för det här i Sverige under många år och som har då självklart har connections med de som sitter i andra årskonferenser undlåtit sig att försäkra sig om att det skulle gå vägen även i detta skede?

Jag glädjs med dom som tycker att detta är bra. Jag hoppas att de som ser fram emot ett nytt samfund och allt vad det innebär ska få se goda resultat. Jag önskar att detta nya samfund ska hjälpa människor att återigen inse att frälsningen är vad dom egentligen vill ha...och inte en resa till Phuket (eller ja just det, nu är det ju Kanarieöarna som är mest populära igen...) eller en 3D LED TV från Samsung (som iofs ser görfräck ut...).

Men jag tror inte att det är något för mig. Jag tror inte jag tror på det nya. Månne har jag fel och behöver ändra mig, men det har hänt förut...;).

måndag 4 oktober 2010

En vision för framtiden

Framtiden, detta land som har den oönskade tendensen att bli nutid hela tiden. Att planera för framtiden är som att planera för en försenad framtid, som alltså inte riktigt är här än så länge. Framtiden är ungefär som SJ, inte riktigt här, typ nutiden försenad.

Men bortom allt filosofiskt prat om tid och framtid så finns det en tanke. Tanken är den att det är väldigt svårt att planera för framtiden. Men det gör vi ändå för inte kan man liksom vakna varje dag helt oförberedd? Man måste ändå planera lite...eller hur? Alla som har eller som nu jobbar i en församling känner igen detta när augusti kommer krypande...då drar hösten program igång och allt ska planeras.

Så jag tänker så här: kanske vore det inte så dumt att bland dessa ruiner, vare sig de är realiserade/nutida Metodistiska ruiner eller framtida (dvs. snart nutida) Missions/Baptistkyrkoruiner, sitta ner och reflektera över vad det är som har hänt. Hur kunde det bli så här? Vi är som Denethor i Hornborgen som inför mörkrets till synes ofantliga övertag muttrar orden "How did it come to this?". Hur kunde "the glory fade?".
Frågan är relevant även för oss. Hur kunde det gå så här? Jag tror inte ett smack på teorin om "Tidens tand" eller hur Sveriges föreningsliv har minskat generellt. Vi är ingen förening! Hur kunde en sådan rykande het väckelse slockna nästan helt?

Det är frestande att försöka luska ut vems fel det är, och det finns visst fog för det. Men det är viktigare att gå vidare när vi har hittat felet (det är jag som är felet, och kanske även du). Receptet på problemet ligger i grund och botten i ordet Helgelse, ett ord som flitigt används men få förstår. Enkelt uttryckt betyder det att om jag är jag så händer inget men om Jesus är mitt "jag" så händer allt.

Jesus sa en gång att utan honom så kan vi inte göra någonting. Är det så det är eller gör vi lite själva och lite Jesus? Har vi honom litegrann och lyckas därför litegrann? Lite oss och lite Jesus blir lite kyrka och lite "framgång". Mycket Jesus måste betyda mycket mer "framgångsrik" kyrka.

Så då tycker jag att vi börjar där...med att göra allt som krävs för att få så mycket av Jesus istället för oss själva i oss själva...och slutar upp med att göra allt annat.

fredag 1 oktober 2010

Autentisk tro

Det enda som världen, dvs. andra människor, bryr sig om när det gäller kristen tro är om vår tro är autentisk. Äkta. Real. Som små barn så ser dom direkt om vi är genuint äkta eller inte i vår tro. I oräkneliga exempel varje dag ser folk våra handlingar, äkta som framtvingade eller rutinmässiga. Vad ser dom?

Vår tro, dvs. våra ord, har föga intresse för folk om dom inte stämmer överens med våra liv...eller t.ex. om våra liv inte stämmer överens med Bibelns ord/Ord så är det samma sak.

Därför måste vi börja där. Det fina ordet för det här är Helgelse, heliggörandet av alla kristna till Jesus-ikoner. Till den grad ett nytt kyrkobygge eller ett nytt samfundsnamn eller vad som helst som hjälper oss i detta är det bra. Till den grad allt sådant inte hjälper...är det värdelöst.

ShareThis