Är det möjligt att tala om det kristna livets ideal och mål i ett Lutherskt/Nordiskt sammanhang (som innebär att genom dopet är det mesta redan gjort och det som återstår är att gå på gudstjänst och leva så bra det går). Är det möjligt att det kristna livet kan bli något annat än det vanliga livet plus lite andlighet, lite kyrka?
Jag är inte säker. Hela strukturen kring det kristna livet, syndare-möta Jesus-bli frälst-bli förlåten-uppleva Jesus närhet-det nya livet- helighet-tjänst och engagemang i Guds rike försvinner om det inte byggs på grunden av att man vill få ett nytt liv, att man vill bli frälst och leva med Jesus. Vill man så får man, sa Jesus.
Det är just detta. Hur skapar man en kyrka som gör att människor vill vara där och vill engagera sig? Kan den skapas om den redan finns eller måste det bli en församlingsplantering? Grejen med Jesus var att människor ville komma till honom. Visst, det var show och det var mirakel men det var inte bara det. Det var vanliga Jesus också. Lärjungarna fick ingen show innan dom hoppade på tåget.
Kanske är det för att jag är pastor i en liten församling där alla härliga människor har fulla liv. Kanske beror det på att människor, som inte är pastorer, är ganska nöjda med att ha Jesus som en del av "kostcirkeln". Bibelns språk om det ljumma kristna livet (och dess problematik) blir som bäst en uppmaning att göra och tro lite mer och bättre...att låta den religiösa delen av kostcirkeln bli lite större. Innerst inne är det helt ok att leva som vanligt, göra så gott man kan och gå till kyrkan på söndag.
Är det möjligt att ha träffat Jesus och sedan låta han bli en del av den vardagliga "kostcirkeln"?
