Om man läser diverse undersökningar om kyrkan och samhället så träder en tydlig bild fram. Vi blir mer och mer definierade av vad vi är emot, inte vad vi är för. Frågan om homosexualiteten är utan tvekan den fråga som tar mest plats och som formar mycket av utomståendes syn på kyrkan.
Tveklöst är det också så att majoriteten i våra mer eller mindre sekulära länder ser kyrkans kamp med detta som i bästa fall "för sent ute" och i värsta fall som ett direkt hån mot människor av icke-traditionell sexuell läggning. Kort sagt, det ligger kyrkan, och således alla kristna, i fatet att det över huvudtaget finns en kamp kring frågan. Samhället ser hur vi vi vänder oss fram och tillbaka och tänker att det är pinsamt och löjligt. Har inte kyrkan predikat "kärlek" i alla tider? Är inte Gud kärlek? Vad är då problemet?
Samhället, och de människor som befinner sig utanför Gud och kyrka, missar så klart en mängd poänger. Men det är inte konstigt. De har allt mindre kunskap och förståelse för hur någon människa på 2000-talet över huvudtaget kan tänka tanken att det finns en osynlig Gud. Att denna Guden skulle ha en åsikt t.ex. om vad kärlek är och hur den ska "regleras" anses (tror jag) som löjeväckande och bortom rationellt tänkande.
Så står där en människa och söker efter Gud, en Gud som hon eller han har hört är kärlek och för människor, och funderar hur Kyrkan kan vara emot så många olika saker som man var så van vid...för vi kan utgå från att de flesta har en negativ bild av kyrkan, och frikyrkan i synnerhet. Vi har blivit så förknippade med vad vi är emot. Gud är mer populär, helt klart, men var ska man finna Gud om inte i kyrkan...tror jag många tänker. Det blir en paradox...man vill ha Gud men måste anmäla kyrkan till Konsumentombudsmannen för missvisande reklam. Jag tror att många tycker att Kyrkan har en dålig PR byrå...även om de flesta skulle förvånas över vad Jesus egentligen sa.
Jag menar att detta inte är så allvarligt och till och med bra. Kyrkan ska vara emot mycket av vad denna världen tycker om. Guds rike är något annat än vad som finns runt omkring oss. Att missa det, att missa att Jesus kom för att grunda/instifta/ sitt rike, är att missa nästan allt. Då blir mycket svårt att förstå, vilket ofta leder till s.k. selektiv Bibelläsning. Men det är ingen väg framåt för vems Bibeln ska man tro på då?
Men här är en viktigt poäng. En otroligt viktig poäng.
När Jesus kom och utmanade det rike som redan fanns här så blev resultatet att det riket som fanns här dödade honom. Det gick inte så bra, kan man säga. Förvisso, han återuppstod och vann seger över döden och jordens rikes Herre, Den Onde.
MEN, det som är intressant för oss här är något annat. Om vi antar att Jesus dog för att han var emot så mycket som var viktigt för så många (vi gör oss en björntjänst om vi tror att det bara var onda Fariséer som ville döda Jesus) så kan vi anta att det måsta ha varit något speciellt som han var för, eller hur? Det måste ha varit någonting med Jesus som gjorde att trots att han var emot så mycket att han blev mördad så var det mycket mer eller bättre som han var för.
Jag tror att Kyrkan har varit väldigt bra på att visa (på 100 olika sätt) vad Hon är emot. Detta är en del av att vara Jesus kyrka för om kyrkan och världens rike ser likadana ut så är det ingen kyrka. Såsom Kyrkan liknar världen så lite är den Jesus kyrka. Om Jesus blev mördad men Kyrkan bara får framgång kan man börja undra.
MEN, Hon har inte varit lika bra på att, som Jesus, vara och visa att det Hon är för är värt så mycket mer.
Det är enkel logik. Ingen människa vid sina sinnes fulla bruk väljer något så radikalt som att tro på Gud om det uppfattas som sämre än vad hon har.
Jag tror förvisso att det som Kyrkan historiskt varit emot är av sådan karaktär att det automatiskt ger en människa ett sämre liv. På kristendomska tror jag att synd "by default" ger ett negativt liv och negativa upplevelser. Ett gift är aldrig bra även om det smakar sött.
Men för många människor har syndens gift blivit något man har vant sig vid. T.ex. hur Gud skapade människan för ett socialt liv men 70% lever ensamma i våra storstäder (jag menar inte att det är en synd att leva singel utan vill visa att det som de flesta önskar inte är som det är). Man tolererar det som skadar eller som inte är bra för var ska man hitta ett lockande alternativ? Hos en emot-Kyrka?
Här kommer kyrkan in i bilden. Hon borde vara den som visar att allt som hon, genom Jesus, är emot är mycket mindre värt än allt som hon är för. På kristendomska heter det att frälsning och helgelse är bättre än synd. Uppgiften är att visa det i ord och handling för det verkar inte så. Synd verkar alltid bättre, förutom i dess mest absurda förklädnader.
Problemet är alltså inte att kyrkan är emot x, y eller z. Det ska hon vara och hon tappar respekt (och medlemmar) om hon inte är det. Problemet är att Kyrkan inte har kommunicerat vad hon är för.
Förhoppningsvis har Hon (kyrkan) inte glömt vad hon är emot och vad hon är för...men det finns tendenser som visar på att risken är stor att just så har hänt...och därför sitter människor hemma och ser en irrelevant gammal koloss som slits itu av en politisk maktkamp...och undrar vad skillnaden är på världens och Guds rike.
