Häromdagen satt jag i bilen och hörde på en predikan och så slog det mig...när vi kristna säger "Syndafallet" så menar vi att allt är trasigt. Broken.
Vi säger också att det var inte så från början.
Bägge dessa två är de bästa förklaringarna jag vet till varför världen ser ut som den gör och varför vi inte är nöjda med det. Det finns dom som fortfarande, efter alla dessa hundratals år av elände, tror att det blir "bättre och bättre dag för dag". Men det gör ju inte det. Det enda som händer är att några i den så synliga västvärlden får mer pengar och frihet och valmöjligheter och whatever att dom kan säga till alla andra att "gör som vi här i Skandinavien för vi vet bäst" samtidigt som det som ger människan både värde och mening, Gud, mer eller mindre saknas helt och tomheten och ensamheten breder ut sig.
Jag har undrat en tid över varför kyrkorna i Skandinavien inte har mer fokus på de rika, välutbildade och kapabla människorna. De finns ju väldigt många sådana här. Att kyrkan är bra på att relatera till de svaga och fattiga vet alla...och kanske är det därför kyrkorna står tomma nu. Ingen vill erkänna att man är fattig inuti när den synliga fattigdomen inte längre syns. Det är ett nederlag att gå till kyrkan eftersom dit går bara svaga och fattiga och klena...och det vill man ju inte vara.
Men nu tror jag ju att det de facto är så att allt, skapelsen, är trasig och då är det ju fullt normalt om man själv också är trasig, oavsett standard eller status.
Ska fundera mer på detta men jag tror vi har att göra, vi i kyrkorna som vi har ärvt av tidigare generationer...generationer som inte har lyckats med just detta. Hur ska till synes välmående och fungerande skandinaver finns tillbaka till kyrkan så dom kan bli hela och helade?
Vi säger också att det var inte så från början.
Bägge dessa två är de bästa förklaringarna jag vet till varför världen ser ut som den gör och varför vi inte är nöjda med det. Det finns dom som fortfarande, efter alla dessa hundratals år av elände, tror att det blir "bättre och bättre dag för dag". Men det gör ju inte det. Det enda som händer är att några i den så synliga västvärlden får mer pengar och frihet och valmöjligheter och whatever att dom kan säga till alla andra att "gör som vi här i Skandinavien för vi vet bäst" samtidigt som det som ger människan både värde och mening, Gud, mer eller mindre saknas helt och tomheten och ensamheten breder ut sig.
Jag har undrat en tid över varför kyrkorna i Skandinavien inte har mer fokus på de rika, välutbildade och kapabla människorna. De finns ju väldigt många sådana här. Att kyrkan är bra på att relatera till de svaga och fattiga vet alla...och kanske är det därför kyrkorna står tomma nu. Ingen vill erkänna att man är fattig inuti när den synliga fattigdomen inte längre syns. Det är ett nederlag att gå till kyrkan eftersom dit går bara svaga och fattiga och klena...och det vill man ju inte vara.
Men nu tror jag ju att det de facto är så att allt, skapelsen, är trasig och då är det ju fullt normalt om man själv också är trasig, oavsett standard eller status.
Ska fundera mer på detta men jag tror vi har att göra, vi i kyrkorna som vi har ärvt av tidigare generationer...generationer som inte har lyckats med just detta. Hur ska till synes välmående och fungerande skandinaver finns tillbaka till kyrkan så dom kan bli hela och helade?
