Den som är mest kränkt vinner

Allt oftare läser jag artiklar om att någon har blivit kränkt eller upprörd eller whatever på Twitter eller IRL över en bild, en staty eller ett kors (för att ta några exempel)...med påföljden att man/folk tar bort det som upplevs på detta sättet.

På ytan känns det rätt. Inte ska man väl behöva gå omkring och behöva vara kränkt? Innebär inte nutidens dogmer om tolerans och den autonoma individen att allt som är kränkande måste bort?

#metoo är något annat än det jag tänker på.

Jag tänker på hur upp och ner det är när människor går omkring och blir kränkta av allt dom inte tycker om eller håller med om. Att det har blivit så lätt att bli kränkt och hur fort samhället "krattar i manegen" så ingen blir stött. Att en illa genomtänkt Twitter kommentar eller Instragram bild kan få långtgående konsekvenser...i mina ögon allt för långtgående.
Påminner om nyheten att elevråd skulle få mer makt på skolorna än lärare och anställda. Det var för jobbigt och stressigt med betyg och krav.
Påminner om metodister i England som, i respons till Trumps uttalande att flytta ambassaden till Jerusalem, uttryckte att många var obekväma med tanken att Gud har valt ut ett speciellt folk (och således kan man inte åberopa det argumentet, menade dom).

Hur skulle dagens lättkränkta Twittrare hantera Gud som kom gående i Jesus och sa:
- Den som inte är med mig är emot mig!
- Get behind me, Satan! Du har människors tankar och inte Guds tankar.
- Dom fattiga har ni alltid ibland er men mig har ni inte alltid.
- Gå och synda inte mer!
- Du älskar mörkret mer än ljuset.
- Du har Djävulen till Far.

Detta kan låta långsökt men jag tror att den skandinaviska människan har lämnat Gud därhän på grund av filosofen Sartre. Han sa att "Hell is other people". Motsatsen måste då vara att Himlen är den autonoma individen...vilket är en perfekt beskrivning på den moderna svensken/norrmannen.
Gud är till sitt väsen tre-i-ett, personer i gemenskap. Den moderna människan är ett "i". En iPhone som måste uppgraderas hela tiden eftersom batteriet blir sämre och sämre och allt går långsammare. Bara $79 (eller $29 om Apple avslöjas).

Guds existens är i första hand något som är farligt för den moderna människan inte för att Han finns eller för att han är helig eller full av nåd. Nej, Han är farlig eftersom Han kränker gränserna till den autonoma moderna människan, i allra högsta grad, och kräver att vi slutar isolera oss i lättkränkta bubblor som kräver att alla andra ska vara som vi.
Gud kränker vår uppfattning och dogm om vår egen förträfflighet och vår övertygelse att alla intelligenta varelser måste tänka och göra och tycka som vi.
Gud kränker i allra högsta grad vår egen definierade bild av vad godhet och sanning är.

Gud är per definition den som är utanför vår bubbla av mänsklighet och således Objektiv, med stort O. Han är Skaparen. Som äger allt och alla. Som har all makt. Som bestämmer allt. Som vet allt. Kan allt. Har alltid rätt. Som är den rätta vägen, hela sanningen och det riktiga livet.

För många låter det instängt. Kränkande. Arrogant. Icke-attraktivt.

Den post-moderna människan har valt att ta över Guds roll. Kan och vet mest och bäst.

Det är nog därför hon är så lättkränkt. Hon kan inte förstå att andra inte ser verkligheten på samma självklara sätt som hon själv gör. Att andra överhuvudtaget kan komma på tanken att det inte är som hon själv tycker och tror och vet är ett mysterium. Ironiskt nog har den odogmatiska moderna människan blivit mer dogmatisk än Kyrkan någonsin har varit.
Kyrkan har sina dogmer men kräver inte att alla andra måste hålla med. Blir inte arrogant och skriver nedlåtande kommentarer på nätet om hur dumma och insnöade alla är som inte håller med eller tror på Gud.

I bästa fall.

Så Gud kränker vårt post-moderna territorium på alla plan och ockuperar oss på alla plan. Våra känslor. Vårt intellekt. Vår själ. Vår vilja.

Eller

Det är i alla fall det han önskar. Otroligt nog frågar han först.

Det är därför som rika och välmående tar längre tid att svara "ja" till Gud. Man ser inte behovet.
De fattiga och dåligt-mående har liksom inget att förlora och kommer fortare. Ser behovet.

Frågan är vem som har rätt. Den rika eller den fattiga. Har vi ett behov i vårt inre eller inte?

Ett "nytt" år

Välkommen till ett nytt år!

Ja, ingenting har ju egentligen hänt för den som undrar. Nyår är ju en påhittad idé som hjälper oss att hålla ordning på alla år men skulle lika gärna kunna ligga i maj eller november. En pragmatisk dag som för ovanlighetens skull ofta inbjuder till reflektion.

Hur har det varit?
Hur gick det?
Hur kommer det att bli?

Det är en känsla av att börja på nytt, att börja om, eller som den svenska kungen sa, "- Att vända blad". Nästan alla tycker om den känslan.

Kanske beror det på att alla känner sig mer eller mindre misslyckade med 2017, eller tiden som gick. Kan det vara så att vi kollektivt känner på oss att vi behöver en ny chans, en ny start eller ett extra liv? Att det måste bli bättre 2018 för 2017 var illa?

(En liten parantes: det finns en naiv men extremt vanlig föreställning att vi alltid och för evigt går mot bättre tider. Man brukar peka på vetenskapens eller medicinens eller mänsklighetens framsteg. Tre bevis mot den tankegången. ISIS, Trump och Martin Shkreli)

För egen del ser jag hur jag skrev att jag skulle bli bättre på att skriva på denna bloggen...men det blev det inget med. Så nu har jag bestämt mig för att bli bättre på just det. För det är nämligen något jag behöver för min egen del.
Präster ska kanske inte behöva något för egen del. Allt handlar om att tjäna andra. Tvätta fötter. Fixa alla problem. Rädda och vända kyrkor och församlingar. Spela, sjunga, hembesöka, be, fasta, predika, leda, tjäna, visionera...allmänt prästande.
Så är det inte. Präster kan inte allt även om det finns många som tycker att dom borde det. Förvisso finns det också dom som tror att präster bara jobbar 1 timma i veckan på söndagar men i verkligheten bär de flesta präster bördor långt större än det...och dessutom långt tyngre känslor av misslyckanden än vad en dålig gudstjänst kan innebära.

Så jag har kommit på att jag behöver några "outlets" som hjälper mig att hålla ångan uppe och fokus på rätt ställe. Denna bloggen är en sådan "outlet". Förhoppningsvis och med Guds hjälp kan jag verkställa några till under året som kommer.

Så, gott nytt år och må Gud finna dig under de dagar som kommer,
Andreas


PS. Bilden jag har med här är givetvis en ren lögn som någon kändis har sagt någon gång och som låter käck. Det ingår lite i min plan att slå hål på populära uttryck som i sång och text har fått långt mer inflytande än dom borde ha. Ingen av oss "is the master of our fate". Vårt öde, vilket är missvisande eftersom ödet inte finns så låt oss säga framtid, ligger i mängd olika händer och långt bortom din kontroll.