Jag har länge undrat över denna fråga. På ytan verkar det självklart att det spelar någon roll...så jag kanske får nyansera frågan lite: "-Vem bestämmer vad du tror?". Alla är överens om att det är viktigt vad vi tror, oavsett om det handlar om Gud eller inte men kanske är det mer kontroversiellt att fråga vem som bestämmer vad vi tror.
Jo, visst är det så att det är vi som väljer att bestämma att vi tror X eller Y men är vår tro på Gud resultatet av oss själva eller är det resultatet av andra auktoriteters vilja och regler? Är det kyrkan som bestämmer vad du ska tro eller är det du? Säger vi "ja" till en tro som finns eller skapar vi vår egen?
Skulle jag gissa skulle jag säga att de allra flesta skulle svara att det är dom själva som bestämmer vad som är rätt och fel, sant eller falskt, Bibliskt eller inte. Några skulle säkert svara att hela frågan är ett missförstånd. Det finns inget rätt eller fel, sann eller falsk tro. Allt är relativt. Några skulle säga att "bara man tror på Jesus" så är det ok med allt det andra.
När Equmeniakyrkan skulle bildas i Sverige kom det fram ett dokument som handlade om kyrkans olika utmaningar i samhället. Där kunde man läsa om 9 olika -ismer, bl.a. individualism och relativism. Detta skulle man hitta botemedel mot.
Ironiskt nog var och är kyrkan precis på samma sätt. Equmeniakyrkan har ingen "Book of Discipline" som berättar vad kyrkan menar. Man har några få uppenbara grundstenar att bygga på och sedan är varje församling fri att tro och göra som den vill, och som dom gör. Individualism. Relativism. Det är ganska många protestantiska kyrkor som fungerar så, typ alla Baptistkyrkor, så så är det med det.
Men jag har alltid tänkt att jag som en ordinerad pastor i en kyrka är en kyrkans tjänare. När jag får frågor om etik och moral så är det inte upp till mig att ge min åsikt eller min tro. Det är upp till mig att ge kyrkans svar, oavsett vad jag själv tycker. Inte heller kan jag predika som jag vill eller hur som helst. Jag ska predika min kyrkas tro och lära. Det är något av det mest fundamentala med att jag är Metodist och inte något annat. Jag förstår inte hur man kan vara pastor i en kyrka där det är upp till mig privat med mina tankar och åsikter och tro att leda människor genom liv och död, synd och dygd. Vem i hela världen är jag att få allt rätt? Det skulle vara väldigt arrogant att tro att jag har alla svar och alla rätt. Jag måste vara lojal mot min kyrka och hennes förståelse av Bibeln och den Kristna traditionen. Annars kommer jag kanske fel för jag är bara en person. Kyrkan är många.
Och det är där skon klämmer. Spelar det någon roll att få alla rätt? Vad händer om man tror "fel" eller fel? Kommer "detta" på provet vid Pärleporten, vad nu "detta" är?
Saken är den att det spelar väldigt stor roll vad vi tror och vem som bestämmer vad som är rätt och riktigt och sant. Det är inte upp till oss var och en, inte minst eftersom det är så lätt att komma fel om vi bara är oss själva och bestämmer allt på egen överbevisning och tanke. Vi tar ju fel så ofta att det borde vara uppenbart, vi som håller på att tappa bort den absolut mest fundamentala och uppenbara sanningen som finns (att det finns två olika sorters människor och att både två är lika viktiga). Skulle du lite på att en pastor skulle ha det som krävs för att leda dig till rätt evighet om han/hon hade röstat på Trump eller Frp?
Varför spelar det då så stor roll vad som är rätt, sant och riktigt? Jo, därför att hela poängen med den kristna tron är att vi sitter alla i en sjunkande båt och det enda vi håller på med och klarar på egen hand är att borra fler hål så vattnet kan rinna i fortare än vad vi öser ut. Ingen kristen kyrka har någonsin sagt eller trott att mänskligheten inte behöver räddning och alla kristna kyrkor har alltid trott och sagt att räddningen finns i Jesus för dom som tar emot honom. Han sa själv att räddningen är för alla som tar emot honom och tror. Han sa "-Not everyone who says to me, ‘Lord, Lord,’ will enter the kingdom of heaven".
Det spelar således en väldigt stor roll vad du tror för oavsett hur innerligt du tror att Oslo ligger söder om Göteborg så kommer du aldrig dit om du kör söderut på E6:an från Göteborg. Oavsett hur innerligt du håller något för sant eller riktigt eller rätt så kommer du inte in i Himmelriket bara för att du tror det. Dom Jesus talade till hade kastat ut demoner i Hans namn och profeterat. Dom var säkra på sin evighet...men icke. Det måste vara rätt tro på rätt person på rätt sätt. Varför annars tror du att Paulus och andra skrev så många brev till kristna församlingar?
Han och de andra skrev för att berätta om den rätta vägen, sanningen och livet som Jesus i sin tur hade berättat för dom. Något av allt detta handlar om att vi måste lita på andra och inte oss själva. Vi vet inte bäst. Vi har inte alla svar. Vi kan omöjligen vara vår egen auktoritet på tro och liv, himmel och helvete. Vi är få små.
Här går en av vår tids stors skiljelinjer, mellan dom som säger att du kan tro vad du vill (inom vissa mer eller mindre uppenbara gränser, beroende på vilken gruppering du frågar) och dom som säger att vi måste tro på det som så många kristna, så länge som möjligt och på så många olika platser som möjligt har trott. Annars går det åt Helvete, bokstavligen talat.
Jag ser allvaret i vår tids stora frågor men det spelar absolut ingen roll vad du tror om homosexualitet eller klimatförändringarna eller Patriarket om du missar detta...att bli och leva som kristen är att välja, ja bestämma, att du vill tro och leva det som din Kyrka säger är rätt, sant och riktigt. Så länge kyrkan är enig med sig själv och erbjuder människor som söker sanningen, denna fundamentala mänsklighet, samma svar oavsett vem eller var eller när så har Hon (kyrkan) en chans att vara Guds redskap för människors räddning. Om Hon väljer att låta sanning, rätt och sannhet vara upp till var och en...då är det fara å färde.
