The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

tisdag 7 december 2010

Wikileaks, Jönköping, Brandkår, Helgelse och vad det är för likhet mellan snö och nåd

Det är tider av öppenhet och så kallade läckor. Många är oroliga, en del förvånade, de flesta lätt roade av att så många tror att världens affärer sköts av helgon som endast tänker och gör goda gärningar. En teori som återfinns överallt, ifrån skolor till förskolor till kriminalvård, är att människor är goda och väljer det goda och gör det goda om dom bara är utbildade och världsvana nog...vilket knappast är en Biblisk syn på människan (som är en god skapelse förstörd och styrd av synd). En kristen borde inte bli överraskad över Wikileaks och herr Assange låtsaskorståg.

Inte heller borde vi bli överraskade över att GF kyrkans framtid ser mer och mer oviss ut. I dagarna träffades ett 50-tal Missionskyrkors företrädare i Jönköping för att diskutera Remissen och hur illa man tyckte om den. En röd tråd i diskussionen var nog säkert den mer episkopala tonen som antyddes i Remissen. Sakrament. Tillsyn. Jobbiga ord för en Missionare eller Baptist. I grund och botten är dessa tre kyrkor VÄLDIGT olika och nu kommer det fram. Det är många som har sagt det från början men nu när det finns svart på vitt börjar folk inse att det är väldigt mycket som väldigt många tycker är väldigt viktigt som måste försvinna för att nåt nytt ska komma. Jag tror inte att detta är en bra väg att gå. Det hade varit bättre att låta kyrkorna dö för att återuppstå, för att bygga en ny kyrka är inte möjligt när inte församlingarna vill det (läs många stora Missionskyrkor). Så nu måste det släckas bränder innan allt brinner upp. Min bön är att dom som tycker GF är väldigt bra för kraft och ork att göra ett gott jobb och lyckas med att övertyga sådana som jag...men hellre göra ett gott bygge och låta handling övertala.

För övrigt vill jag fortsätta att hävda att a) Sverige är unikt för aldrig har ett land varit hedniskt, blivit missionerat och evangeliserat, blivit hedniskt igen. Vi är som Ansgar...fast med den unika och oerhört svåra positionen att vi har en lång tradition av kyrka och religion bakom oss. Lite "tried and found wanted". Som att sälja en bil som alla har prövat och sedan lämnat tillbaka. Hur säljer man den bilen igen till samma kund? OCH b) att det absolut bästa "vapnet" för att evangelisera Sverige igen är fullkomlig helgelse eller kristen perfektion. Inte lite allmän helgelse som likställs med att växa i tron, utan en helgelse som talar om en tidpunkt i tiden då man fullständigt ger upp sig själv och låter hela jaget bytas ut mot helig Ande. En radikal upplevelse lika mycket som frälsningen. Det går som en röd tråd genom kristenheten (som jag känner till) och även genom vanliga människors funderingar. Hur mycket Gud kan jag få? Vad kan Gud egentligen förändra eller göra? Går det att leva ett liv utan att synda? Är synd negativt? Syndar svensken fortfarande?

Och så till sist. Nåd. Ett klassiskt kristet ord. En storfavorit. Vad betyder "nåd" egentligen, förutom att bli benådad? Nåd är mjukt, som snö. Nåd är skoninglös och drabbar alla, som snö. Nåd faller på alla rik som fattig, som snö. Snö gör även det fula fint, som snö. Nåd kommer från Himlen, som snö. Nåd är ren, som snö. Nåd måste tas emot för att komma in, som (att äta) snö. Nåd är bra, som snö. Nåd är omtåligt, som snö. Nåd är personligt unik för varje person, som snöflingorna.

Inga kommentarer:

ShareThis