Som präst handlar det ofta om att blicka tillbaka för att kunna se framåt. Jag studerar min Bibel för att kunna se Gud idag och för att kunna visa andra var och vem han är. I vardagslivet är det inte alltid en lätt uppgift. Vår tid är radikalt annorlunda och vårt samhälle är också väsentligt annorlunda. Bara en sådan sak som att alla i våra omgiving är rika jämfört med de som levde på Jesus tid, vilket ger oss ett intressant dilemma eftersom Jesus sa att det var riktigt, riktigt svårt för rika människor att komma in i Guds rike. Hur påverkar det oss idag? Vad betyder det för våra liv?
Ja, det där med livet. Måste det alltid vara så allvarligt eller så djupa saker med att vara präst, eller kristen för den delen? Handlar det alltid om allvarliga saker? Finns det utrymme för att vara en seriös och trogen kristen men samtidigt skratta, skoja och spendera tid på spel och underhållning?
Ibland känns det tveksamt om man kan vara präst och vara lättsam och skoja samtidigt. Det är allvarliga saker vi präster håller på med. Gör andra människor det också? Kanske är det bara präster som sitter på en vanlig gudstjänst på semestern och reflekterar över varför man är på gudstjänst för att så komma fram till att den enda anledningen är att man vill lära känna Jesus så att Jesus lär känna oss och således släpper in oss i Himlen. Är det en yrkesskada att jag tänker på människors evighet varje dag?
Så kanske ligger det alltid ett stråk av allvar under även de dagar och tillfällen som det är trevligt och skoj och humor. Kanske är det omöjligt att leva som om allt är frid och fröjd och samtidigt vara medveten om allvaret i att leva. Jag vet inte, men för min del känns det oansvarigt att glömma bort hur verkligheten egentligen ser ut, att vi alla lever på övertid och att detta livet är trots allt är en förberedelse för evigheten, en gympasal där jag fortfarande inte tycker om att hoppa bock eller göra "ljushopp" på trampolinen. Gud är, tack och lov, inte precis så som jag hade designat honom.
Nu är det fullt möjligt att det är bara jag som med mitt lite melankoliska drag tänker så här men det är vad det är och vår värld ser ut som den gör. Världen på Mysen och i Metodistkirken på Mysen har präglats av detta, så klart. Under våren vad det predikningar om vad man egentligen tror och varför och på hösten var det en lång serie predikningar om "Hur blir man kjent med Gud?". Det har varit allvarliga gudstjänster men det har också funnits roliga och nödvändigt ungdomliga inslag. Min höjdpunkt är när jag delade ut godispåsar till alla i gudstjänsten under temat "Smaka och se att Gud är god" och skulle smaka en bit godis för att illustrera min poäng...och godiset var så hårt att jag knappt kunde bita i det. Eller varför inte gudstjänsten som ungdomarna hade ansvaret för...den var häftig. Gud är kanske inte bara allvar...
För min del handlar det om att jag finner Gud väldigt avslappnande samtidigt som han är väldigt allvarlig. I min Gud har jag min styrka, som sången går. Det låter fromt men jag tänker inte riktigt så. Den Gud som Bibeln berättar om och vittnar om är inte en Gud som är mysig eller trevlig eller som jag hade tänkt. Han är som ingen hade tänkt och som ingen hade designat. Kanske är det därför jag har så lite tid över människor, oftast präster/"experter", som ändrar Bibelns Gud till en Gud de hade kunnat designa själva. Det är både fegt, att vara lat och oärligt.
Vem av oss hade designat eller kommit på en Gud som ödelägger hela världen i en syndaflod? Jag såg filmen "Noah" och fick en ny förståelse för Noa och varför han drack sig full efter vattnen hade sjunkit. Han hade precis varit vittne till miljontals människors död och säkert hade han hört många av dem genom Arkens väggar. Det lämnade spår.
Det är bara ett exempel på hur annorlunda Gud är mot vad skulle tänkt oss. Exemplen är legion men för min del finner jag både frid och fröjd över att Gud inte är konservativ eller liberal eller republikan eller demokrat eller moderat eller socialdemokrat eller kvinna eller man. Vår tid håller på att drukna i olika maktspel eller ovilja/oförmåga att leva med olikheter. Nietsczhe sa en gång att när Gud är död återstår det bara maktspel, och det är precis det vi ser i världen...och ibland i kyrkan. Och det är fel.
Så jag finner mig ofta hos Gud, även om jag har haft det svårt med disciplinen att spendera året till att lära mig att be. Men Gud är och det är en grund som är oberoende av mig eller dig eller oss. Oavsett vad vi tror eller tycker så är han den han är. Det är en befriande tanke. Han är det som är objektivt när vi famlar omkring i vår subjektivitet. Han är det som allting förhåller sig till. Han är oföränderlig och i en värld som inte ens vet eller förstår biologiska självklarheter som "man" och "kvinna" eller som ger apor "mänskliga rättigheter" (http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/southamerica/argentina/11307205/Sandra-the-orangutan-granted-limited-human-rights.html) är det befriande att Gud är utanför oss.
Så...jag är präst i en liten kyrka i ett litet samfund i ett litet land (men ett väldigt sekulärt land där Humanist/Ateist förbundet har minst 6 gånger så många medlemmar som vi). Gud är men ingen bryr sig. Gud är men vi måste locka människor till kyrkan med arrangemang av olika slag. Gud är men ofta är vi någon annanstans. Gud är men ofta är han allvarlig och lite långt bort. Men det kan vara annorlunda.
Min mormor sa en gång att livet och Gud alltid är tillsammans...utan att vara så poetisk. Mormor var inte poetisk men hon visste vem Gud var. Hon sjöng "Bered en väg för Herran" varje advent när hon tvättade fönstrena inför Julens ankomst. Det är väldigt bra teologi och en hälsning till oss alla från bortom graven men inifrån evigheten. Gud är genom sin Ande alltid här och händer alltid...till och med i oss när vi önskar det. Jag skulle tro att en prästs vardag och funderingar om Gud passar väldigt gott in i ditt liv för vi är alla människor som längtar efter Gud och som behöver lära oss att Gud alltid händer och söker oss genom sin Ande (en anledning till att Jesus sa att det var bättre att Anden kom än att han stannade kvar. Tänk så lång tid det skulle ta om fysiska Jesus skulle resa runt hela jorden för att hälsa på alla).
Det är en god jul hälsning från prästen. Gud är alltid tillsammans med din verklighet och ditt liv och önskar att vara tillsammans med dig...om han får. Sök honom medans tid finns. God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar