onsdag 10 juni 2015

4x100m stafetten och varför 50/60-talisterna sänkte frikyrkan

På 80-talet hade USA världens bästa friidrottare, framförallt i sprint. Vem minns inte Carl Lewis och OS i Los Angeles? Efter 100m kom 4x100 stafett...där den enda frågan var om USA skulle växla bort sig eller inte. Ibland hände det nämligen att amerikanarna blev lite för ivriga och antingen missade att växla i tid eller att man tappade pinnen. Man var överlägset snabbast men förlorade på grund av dålig överräckning av stafettpinnen.

Ibland tycker jag det känns likadant att vara frikyrkopastor. Jag är med Kyrkan, överlägsen allt, men också i ett stafettlag av pastorer och präster som har pågått sedan Jesus vandrade på jorden och började sin kyrka med Petrus. En präst tar emot en kyrka eller församling från någon som i sin tur fick den från en annan, hela vägen tillbaka till Peter. När man är färdig överlämnar man sin kyrka eller församling till nästa man eller kvinna som ska ta över uppdraget. Ett stafettlag som löper det goda loppet, som Paulus säger.

Poängen är att ett stafettlag och en kyrka är lika avhängiga av att de som "löper" före gör sitt jobb ordentligt, inte bara med att löpa fort och bra utan också att överväxlingen sker korrekt...att man håller hårt i pinnen tills nästa löpare/präst tar den och gör sig redo att springa iväg.
Ofta känns det inte så. Ofta känns det antingen som att de som har sprungit före har slutat springa, utvärderar meningen med att springa överhuvudtaget eller har växlat med någon helt annan som springer för ett helt annat lag. Ibland händer det ännu märkligare att de som skulle ha överräckt stafettpinnen, dvs. den Kristna Tron från Jesus genom Apostlarna, inte bara har slutat springa eller slängt pinnen utan applåderar sina fatala misslyckanden som något fantastiskt. Vilken frihet att slippa springa! Vilken arrogans att bara springa åt ett håll eller på en bana eller med en pinne eller i konkurrens med andra lag!
Med vad som bara kan vara ett grundläggande tvivel på varför man överhuvudtaget deltar gör man sig stora besvär med att ifrågasätta hela loppet, utövare och hela idrotten. Istället för att löpa väl ägnar man all energi och förmåga på att demontera hela idrotten och istället bygga sporter eller whatever.

Hänger ni med så långt i liknelsen?

Min poäng är enkel. Ibland känns det som om 50/60-talisterna, präster och pastorer, gjorde precis så med frikyrkan. Man slutade springa, började montera ner frikyrkans grundprinciper och ägnade sig istället åt helt nya sporter. Resultatet blev att tusentals människor inte blev lärjungar utan istället blev försökskaniner för nya dogmer, nya trosartiklar, ny moral och etik och nya fokusområden. Man hyllade sig själva för sitt mod och sin "radikala" vilja att föra frikyrkan in i en ny era, kalla den Woodstock-eran eller Liberal-eran eller Sexuell Frigörelse-eran eller vad som. Man gifte sig med sin samtid och resultatet lät inte vänta på sig.
Frikyrkan har tappat hur många tusentals medlemmar i över 80 år, vilket inte är så konstigt eftersom frikyrka och samhälle plötsligt såg väldigt lika ut. Tänk efter själv, om du skulle jämföra hur ofta du hör predikningar eller seminarier eller tal eller hemsidor prata om jämlikhet, sexuell frigöring och likställning, demokrati, miljö och klimat, rättvisa, omsorg, immigration med alla gånger du har sett tema som synd och syndsbegreppet, himmel och helvete, Korset som ett offer, personlig frälsning och omvändelse, Guds helighet, rättfärdighet, nåd och Dom...så förstår du vad som har hänt. Frikyrkan gör precis det som samhället gör, tycker precis som samhället gör och vill det som samhället vill...fast såklart med en liten passus om att det borde ha med Gud att göra. Det börjar i klimatförändring men ska förhoppningsvis sluta hos Gud. Och bänkarna står tomma.

Så där kommer vi, från 70/80-talet, och undrar var stafettpinnen finns och var våra lagkamrater har tagit vägen. Vi har studerat och lärt oss och upplevt en tro som kristna i alla tider har fått med sig från Jesus men något har hänt med stafetten. Löparna som sprang före har lagt ner eller bytt lag eller gått hem eller filosoferar om löpningens in och ut och vi som kommer efter finner ett lopp/en kyrka i ruiner.
Grundläggande kunskaper/förståelse om Bibeln är borta.
Grundläggande kunskaper/förståelse om Gud är borta.
Grundläggande upplevelser av en levande Gud som svarar på bön och gör mirakel och griper in i livet är borta.
Grundläggande kunskaper/förståelse av teologi är borta.
Grundläggande förståelse och upplevelse av frälsning, omvändelse, pånyttfödelse och helgelse är borta.

Projektet har haft förödande konsekvenser eftersom många präster och pastorer aldrig hade gjort en egen personlig resa från personlig syndare till frälsning och istället tyckte det var en käck idé att skapa något nytt. Jag undrar, hur är det möjligt att någon som har upplevt frälsning, genom tro på Jesus Kristus,  undan straff, synd och helvete att sedan ägna sig åt att införa klimatförändringen eller rättvisemärkt kaffe som fokusområden? Hur kan någon som har mött Abrahams, Jakob och Israels Gud i Bibeln avråda folk från att läsa GT? Hur kan någon som har mött Gud personligen tro att det räcker med att säga att "Gud är större" och sedan kalla det han kallar för "fel" som "rätt" bara för att man inte håller med honom?

Nu låter det kanske som om jag påstår att en hel generation med präster och pastorer aldrig har mött Gud och inte är kristna...och det är inte tanken. Men jag tror att i många fall stämmer det. Jag tror att något hände i den generationen som sprang före mig som gjorde att man slutade springa och ändrade riktning/tappade pinnen. Jag vet inte vad.
Det låter kanske också lite typiskt att jag delar upp det "klimat och miljö" vs. "synd och frälsning". Det gör jag men från början hör dom ihop. Frälsning är viktigare än klimatet men klimatet är viktigt, nåd och rättvisa är nära besläktade.

Att jag skriver detta är mest på grund av hur upprörd jag är över alla som har förstört och ödelagt så mycket för så många bara av den tro som fanns innan man kom på banan, bara för att man hade en annan åsikt eller syn eller perspektiv eller idé. En pastor/präst är först och främst förvaltare, exempel och förkunnare, inte redigerare eller nyskapare.
Jag kan personligen bli väldigt upprörd över idiotin hos vissa pastorer som proklamerar "tro det du tror på" när uppdraget är ett helt annorlunda...men det är inte främst det.
Det är inte heller hur upprörd jag blir över hur fullständigt och våldsamt många vill slita isär min kyrka på grund av en förvrängd nytolkning av Guds syn på sexualitet.

Det är alla människor som lämnas i sticket.
Det är alla människor som inte ens förstår vad frälsning är, för att inte tala om att få uppleva den.
Det är alla människor som luras av vår tids fariséer som till motsats från dom gamla inte lägger extra bördor på människors frälsning men tar bort allt som har med frälsning att göra.
Det är alla människor som har sett hur kyrkan har gjort sig själv irrelevant genom sitt äktenskap med tiden och sitter hemma en söndag (för varför ska man till kyrkan för att höra om en Gud som vill rättvisa när alla andra också vill rättvisa?)

Alla pastorer och präster får en kyrka som någon annan har byggt och alla pastorer och präster bygger en kyrka som dom överlämnar till nästa person. En sak är säker, jag kommer att göra vad jag kan för att slippa stå och klappa händerna över min duktighet fastän kyrkorna står tomma.

Inga kommentarer:

ShareThis