Teologiverkstaden, del 1 - vem bestämmer vad som är rätt tro?

Min fru har en mer eller mindre reell dröm om att mitt under en söndaggudstjänst, under min predikan, ställa sig upp i kyrkbänken och säga "- Det är vad du tror!"...på skoj.

Ännu har det inte hänt men vi får se hur det går. 

Jag tror hennes humor, omedvetet, har hittat kristenhetens svaga punkt. Vem har egentligen rätt tro?

Den svenske ärkebiskopen skrev nyligen en krönika i Dagen (Sverige) där han bland annat skrev att "ingen vet ju egentligen hur det ligger till". Jag skulle tro att många tycker det låter ödmjukt och modernt, inte så där dogmatiskt och gammaldags. Post-modernismen i ett nötskal. Alla får pris och alla blir nöjda.

Det ärkebiskopen antagligen känner till men undlåter sig att skriva är att hans påstående endast reflekterar hans uppfattning om verkligheten, han vet ju inte. Post-modernismen fungerar så för alla som prenumerar på den. Den baserar sig inte på fakta eller ens vetenskap eller tradition utan på individens uppfattning och känsla. 

Ett exempel: Vetenskapligt och Bibliskt finns det bara två kön. Samtidigt är det en trend nu som nästan uppfattas som självklar bland en hel del människor att kön är flytande och det finns massor och man kan byta och välja själv. Filmen "What is a woman?" sätter det på sin spets...för ingen i dokumentären kan svara på denna mest fundamentala fråga. Det väljer alla själva fast ingen vet vad det är man väljer...

Sådana galskaper kan bara existera i ett samhälle där att inte veta är en dygd och där relativism har ersatt objektiv sanning som norm och målsättning.

Detsamma gäller absolut inom kyrkan och på många sätt tror jag Reformationen var gnistan som gjorde att vi nu har denna "dumpster fire".

Så då, till sist, till dagens fråga. Hur besvarar man dålig teologi i ett sådant samhälle? Finns det någon som kan säga "Nej, där har du fel." eller "Nej, så är det inte." och vem är det i så fall?

I en kyrka utan påve kan svaret bara bli, något tragikomiskt,"-Så har vi alltid trott förut." Alla som har varit aktiva inom frikyrkan har lärt sig att tycka väldigt illa om detta uttryck, ofta på goda grunder då det har använts för att kväva varje minsta förslag och förändring...men det finns såklart en uppenbar skillnad här. Uttrycket som ingen tycker om är "-Så har vi aldrig gjort förut" men det jag tänker på är "Så har vi altid trott förut". Ser du skillnaden?

Rätt tro måste vara den tro som har överlevt mer eller mindre oförändrad sedan Jesus tid. Allt nytt är suspekt och sannolikt fel, något som går på tvärs med hur hela vårt samhälle fungerar. Allt nytt är ju alltid bättre, tänker man utan att tänka. En ny mobiltelefon är säkert bättre än en äldre, men det har givetvis inget att säga till om ifall en ny tro är bättre, eller mer sann, än den gamla.

Detta är inte ett nytt problem. Tidigt insåg kristendomen att "Det står så i Bibeln!" inte räcker. Alla heretiker har alltid hävdat att dom har Bibeln på sin sida, allt ifrån Arius användande av texten att "Jesus är den förstfödde..." för att hävda att Jesus var en skapelse, till dagens långt sämre exegetik när man påstår att David och Jonatan var homosexuella älskare.

Poängen är att det krävs något mer än Bibeln för att bestämma vad som är rätt eller fel tolkning/förståelse av texten. Bibeln är grunden och utgångspunkten och skiljepunkten men vems tolkning bestämmer.

Utan en påve och speciellt när dom allra flesta inte kan eller läser sin Bibel finns det bara ett alternativ...och det "uppfanns" av en munk på 400-talet, Vincent of Lerins. Hans uttryck "Det som har trotts av all, på alla platser och genom alla tider" är ett litmustest för att hitta rätt tro. Det använde också när kyrkan växte och spred sig utöver världen. Kanske trodde man i Alexandria att Jesus inte var Gud, men då kunde man lätt peka på att det har kristna gjort överallt annars, genom alla tider och bara enstaka personer. Jesus är Gud, således.

Alla doktriner och dogmas måste klara detta...och det gör till exempel inte dagens hysteriska favorittema, homosexualitet. Alla kristna har, på alla platser och genom alla tider, trott att mänsklig sexualitet är, som rätt tro, mellan man och kvinna i äktenskapet. Punkt. Därför måste dagens förslag till ändring av kyrkans lära falla. Den klarar inte "så har kyrkan/kristna alltid trott".

Det som är grundläggande för ett sådant förhållningssätt är att Jesus och lärjungarna hade den sanna tron och vi har den inte. Tvärtom mot allt annat i vårt samhälle så måste kyrkan alltid se tillbaka till Jesus och inte framåt mot en "bättre" framtid. För kyrkan och kristna är det alltid att hitta tillbaka till Jesus och lärjungarnas tro, inte vår egen. Och nej, Anden leder oss inte in i nya sanningar som inte har funnits förut. Den leder oss in till det som Jesus sa som lärjungarna inte förstod. Alltså, inte söka sann tro utåt men ner på djupet i det Jesus redan har sagt och undervisat.

Teologiverkstaden återkommer.