The problem of sin och Good Friday - the cross was not enough

Well, since I enjoy and buy books based on their catchy titles I figured this title would get your attention...and here you are.

As I prepared for Easter this year I found myself looking at all the well known Bible verses and stories that tell us about that amazing weekend so long ago. All of creation collided here, visible and invisible, and the story is so well known that it is very hard to think new thoughts, let alone find something that you didn't know from before...something new.

Well, this year I did...maybe.

As far as I can tell the common understanding of Easter is that Jesus died on the cross on Good Friday for our sins. He paid the price, he took the/our punishment, he paid the ransom, he offered himself as a perfect sacrifice, he "propitiated" God's wrath and he just flat out played the Devil like a banjo. For our sake and out of love. According to 1 John 4:10 we finally have the answer to Haddaway's question "-What is love?".

On Saturday, He descended into Hell/the Kingdom of the dead, battled and/or fought the Devil and preached victoriously to those who were there and had died during the Old Covenant. He led them out of there in victories procession (Eph 4:8). I know, for some the events of Holy Saturday are kept at a distance and only a brief mention in the creeds suffice for them. Fine.

On Easter Sunday Christ rose from the dead, actually and physically, and thus defeated death proving that He was Who he claimed to be...the ultimate "Get out of jail" card freely offered for all who believe and follow. Heaven's door is opened and Hell is no longer the only option for humanity.

A neat progression and dividing up of the events of that first Easter. What could be more obvious?

Well, hang on. In 1 Cor. 15:12-17 Paul says that if Christ hadn't risen from the dead our faith and preaching would be in vain/meaningless and we would still be in our sins. Did you get that? Still. In. Our. Sins.

The problem of sin seemingly wasn't finished on Good Friday on the cross. Something else, or more accurately something more, was required for us to not "still be in our sins". Something more was necessary to render our entire faith not vain or meaningless. The cross wasn't enough. 

The astute Christian will at this point notice that I am not saying that was Christ did on the cross was insufficient to achieve what it did, but that the problem of sin required Jesus to die on the cross AND also something more. I think it is because sin is a multifaceted problem and that it therefore needed to be dealt with in several different ways, thus defeating all of its evils. This leads us to try to define what sin actually is...and if you have read this far I'm guessing you find this important enough to warrant a few minutes more to follow...and you would be correct. It is very important, indeed.

So what is sin? Let us examine the quintessential moment in time when sin is at its worst but also clearest...the Garden of Eden and the Fall of Man. This is where sin is seen most clearly.

1. Sin is breaking God's law, inviting punishment. This happened when they ate the fruit.
2. Sin is doubting God's word, or goodness. This happened when they decided to listen to the Devil and take him seriously.
3. Sin is separation from God's fellowship. This happened when they hid as they heard God walking towards them.
4. Sin is aligning with the Devil and getting a new "god". This happened when they agreed to obey the Devil and eat the fruit.
5. Sin opened up Creation to the rule of the Devil. This happened when they agreed to disobey God and obey the Devil since they were tasked with ruling over creation.
6. Sin is shame and guilt. This happened when they covered their nakedness.
7. Sin is disharmony, or disunity. This happened when Adam and Eve started blaming others.
8. Sin is banishment from God and ending up in the "kingdom of this world", i.e. the Devil's world. This happened when they were cast out of the garden and kept away never to eat from the Tree of Life.

So let's take a look at these. Which ones did Jesus "fix" on Good Friday and which ones did He not? I'd say that Good Friday took care of number 1 and 6. Jesus took our punishment and he took our shame/guilt. A case could be made that he also "fixed", or healed, number 7 (by tearing down the "wall of hostility" between races).

That leaves 2, 3, 4, 5 and 8. 

Number 2 was sort of taken care of on Good Friday because He took our punishment and thus proving His goodness and trustworthiness, but this is also something that required more time and thus was "fixed" by inviting people to follow Him as disciples. Trust takes time, but all in all we could include most of problem 2 in Good Friday.

That leaves 3, 4, 5 and 8. How would Jesus fix those problems?

Well, by rising from the dead and not remaining dead (which would inherently hinder fellowship) He fixed problem 3 by "un-hiding" from death and forever be able to invite us to fellowship.

Problem 4 was also solved by the resurrection because the ressurrection demoted the devil from his  position and made it possible for humans to have a new allegiance with God. 

Problem 5 was fixed by the resurrection since it showed that Jesus is the true ruler of the universe, the only almighty one.

Problem 8 is the key here. Jesus fixed that problem by establishing a new kingdom with himself as the only king through his resurrection. Now there is not a Garden of Eden AND a place outside the Garden of Eden/the kingdom of God. Now all of creation is the Garden of Eden, metaphorically speaking, albeit broken due to human actions and fall.

Reading through my own post at this point I realize that it might not be as neat as I have made it sound. I do, however, believe that there is something in all of this that makes a difference for our everyday lives and I think we can find it if we look a little deeper in problem 8.

You see, Paul says that without the resurrection we would still be in our sins and the question thus becomes...what does it mean to be "in" our sins? Notice Paul didn't say that our guilt would remain or that our punishment would remain...he said that we would still be in our sins.

I think that what we have here is a key that unlocks a lot of what the New Testament writers talk about and that, in my experience, elicit the most doubt or negative feedback from people. It seems to me that the NT writers talk about something very profound and very deep when they talk about the new life in Jesus Christ, a life that sounds and seems impossible or unattainable, to most people. 

For instance, Paul talks about being a slave to righteousness and being raised into a new life.

John talks about a Christian not sinning.

Peter talks about being holy in all we do.

The author of Hebrews talks about Christian perfection.

In fact, a careful study of the first several chapters of 1 Corinthians seem to indicate that Christians are not people who have been forgiven and live their lives as usual, nor do they talk about Christians as people with new beliefs. Paul seems to talk about Christians as people who are of a different state of being, new creations who look human and in many ways are human but amazingly have been "born again" into something new. A Christian is no longer "in their sins" but in something else, something made possible by the resurrection. 

What is that "something"? 

That is for another time but I have a feeling it is very exciting and very different from the lukewarm life most of us don't like.

Bortom homosexualitet och en kyrka i splittring, del 1 - hitta en väg vidare

Det är stilla veckan nu, eller Passionsveckan som den kallas i icke-nordiska land där tystnad inte är en dygd. Vi ser tillbaka på Palmsöndagen och ser fram till Getsemane, Korset, Helvetesresan och Den Tomma Graven. Det ska mycket till för att inte ha hört talas om denna veckan även om den religiösa analfabetismen breder ut sig.

Det passar bra att tänka och skriva om "nya vägar" eller "bortom grav/splittring/whatever" denna veckan. Det ligger i korten och tankarna för alla som tror är redan inställda på den våglängden. Det är denna veckan vi firar att den gamla världsordningen dör och den nya växer fram.

Idag skriver jag "del 1" i en serie blogginlägg som jag hoppas kommer att handla om vad som finns bortom diskussionen och kalabaliken som har handlat om mänsklig sexualitet och homosexualitet i lära och praxis. Ingen kan påstå att denna debatten/diskussion/disaster är i proportion till hur omfattande frågan är eller hur många den berör eller hur central den är i kristen teologi och praxis. Ett exempel:

• 325 e.Kr. hade man ett kyrkoråd i Nicea för att bestämma om Jesus var Gud eller en skapelse; man beslutade om den Niceanska Trosbekännelsen som vi använder än idag; man fastställde när Påsk ska firas, 
• 381 e.Kr. klargjorde man vem den Heliga Ande var/är i trosbekännelsen och höll fast på Jesus gudom.
• 451 e.Kr. fastställde man att Jesus hade en mänsklig och en gudomlig natur; skapade Kalsedons trosbekännelsen (som används än idag).
• 553 e.Kr. beslutade man att klargöra att Origenes teori om att alla själar har alltid funnits i en "Well of Souls", m.m..
• 680 e.Kr. fastställde man att Jesus inte hade bara en vilja eller en energi men två, bl.a..
• 787 e.Kr. fastställde man att ikoner kan beundras (som redskap i tillbedjan, t.ex.).
• 2019 e.Kr. fastställde Metodistkyrkans Generalkonferens att män inte ska ha sex med andra män, och kvinnor likaså ska inte ha sex med varandra.

Alla kyrkoråd har alltid haft en period både innan och efteråt där olika meningar och "sidor" har kämpat för sin sak men efter en tid har man accepterat Guds vilja genom dessa råd (som oftast endast innehöll ordinerade och var långt ifrån demokratiska). Jag kan inte komma undan att det känns som om vi har hamnat väldigt långt ner på listan över viktiga ämnen i våra metodistiska konferenser...för att inte nämna hur odemokratiskt och kaos-artat vi håller på nu.

Det är inte konstigt att Metodistkyrkan (och många andra), i en värld av omedelbar och anonym tillgång till alla tänkbara pornografiska fantasier, har fastnat i en nedåtgående spiral om vem som ska ha sex med vem och att vi nu befinner oss i en splittring om sex...men ändå.

Säga vad man vill om det men det känns ganska futtigt. Har vi inte större problem än så i ett samhälle där färre än 5% går på gudstjänst någon gång i månaden eller där färre än 15% av Svenska kyrkans medlemmar tror på Jesus (är det bättre hos oss?) eller där vi har minskat i medlemstall i över 80 år utan avbrott?

Om detta är vårt Getsemane där vi måste välja Faderns eller vår egen vilja, vilket känns befogat med tanke på att tusentals församlingar går olika vägar, kan man undra om det finns en framtid för kyrkan. Kan man fortsätta eller ska man börja om från början? Har man kraft, modighet eller vilja att hitta en väg man inte har hittat på 80 år när den vägen man har varit på har lett till en tragisk och katastrofal splittring?

En sak är säker, allt prat om "vi måste hålla ihop" och "enhet i Kristus som en mångfald" och andra hoppfulla slogan-kandidater, måste upphöra. Dom påminner mig om en pastor i en UMC kyrka i Mississippi som sa: "-Now that we are moving to a new church building I want us to be like the Israelites with Moses, Moses who said that everyone must come with me! All of us must come!!". Med tanke på att dom flesta inte gick med Moses utan dog i öknen kan man undra...

Att påstå att man kan vara "enig om att vara oenig" eller "en mångfald i enheten i Kristus" eller "en enhet men inte enighet" eller annat liknande verkar uppenbart något man försöker hitta på för att bevara kyrkans numerär. I vilken annan fråga skulle man nästan tvinga alla att vara enhetliga men inte eniga? Skulle man acceptera att kyrkan både accepterade kvinnliga präster och inte gjorde det? 

Skulle man ropa "Mångfald i enhet!" om det handlade om skilsmässans synd eller inte?

Skulle man tjata om enhet, enhet, enhet om det gällde Guds allsmäktighet eller inte?

När Bibeln talar om enhet och enighet och att vara av ett sinne eller en tro så jämför den vår situation med Treenighetens situation. Jesus säger att vår, vi kristnas, enhet är ett mirakel för den är som Treenighetens. Är det någon som tror att Treenigheten inte har en tro, en mening, en vilja? 

Detta är något som inte kan hända genom vår egen kraft, något som skapas av Anden. En enhet och enighet i tro, med mångfald av män/kvinnor, vit/svart/röd/gul, ung/gammal, rik/fattig, osv.. Mångfalden har aldrig handlat om vad vi tror eller vad vi gör men att vi alla får plats i Guds kyrka, en mångfald av människor som alla har samma tron på samma Gud och praktiserar samma tro på 1000 olika sätt men i pch genom samma Ande.

Ergo, om vi inte har en enhet OCH enighet OCH en tro så är vi inte i den enhet som Anden skapar och mänsklig enhet är inte målet. Oenighet och o-enhet är ett oundvikligt tecken på att vi inte har del i den mirakulösa enhet som Anden skapar och Jesus pratade om, den som Treenigheten har. Då blir frågan, hur kommer vi tillbaka dit?

Vägen för Metodistkyrkan efter hennes nuvarande Getsemane stund måste handla om att sluta tjata om en låtsas-enhet och inse att man är i splittring, en de facto icke-enhet, och att man måste respektera varandra genom att vara ärliga och öppna med det. Kyrkan är i en schism och den som inte har fattat att det är allvarligt har stora problem. Det är en tragedi och den kan knäcka oss...men det är inte hur många vi är som knäcker oss eller inte. Vi är en kyrka, inte en förening eller ett bolag. Det är Gud som håller oss uppe och det är Gud som bevarar oss, inte den Norska statens pengar. Frågan är om vi väljer Guds vilja eller vår egen.

Metodistkyrkan är inte den enda sanna kyrkan som har all sanning. Vi är i schism i minst 3.e led så vi behöver inte oroa oss över att Jesus kyrka står och faller med oss. En Metodistkyrka som har skapat en mänsklig låtsas-enhet eller enighet bara för att behålla en slags image eller känsla om att vara "ett" är inte heller det särskilt viktigt. Det viktigaste är att den är, både i enhet och enighet, med Gud. Det kan den inte om den vidhåller att en enhet utan enighet i tro är viktig.

Metodistkyrkan måste bestämma sig för vem hon är och vem hon tillhör och vad allt det innebär innan det är för sent och människan, i all sin iver att tjäna ett syfte, drar iväg på egen hand och försöker renovera Henne i egen kraft där endast ytlighet och glättiga klyschor finns men ingen kraft och inget liv från Gud.

Det är vägen vidare, bortom homosexualitet och kyrkans nuvarande Getsemande stund.