En insnöad kyrka

Tja,bilderna talar för sig själva.

Kjernald om Alsted

När jag beskrev vem jag tyckte skulle vara den nya ledaren i ett nytt potentiellt samfund var det en person med Christian Alsteds egenskaper och inte han själv i egen hög person som jag menade. Det säger sig självt att han inte har möjlighet att leda det nya samfundet då han är vald biskop för the United Methodist Church i Nordeuropa. Men visst, jag har väldigt svårt att svälja att den nya kyrkan föreslås ledas utan biskop/Christian eller centrala dokument om kristet tro och liv. Vi metodister får ge efter mycket.

Själv har jag ingen uppfattning om vilken person inom de tre samfunden som skulle vara lämplig att leda den nya kyrkan. Jag tycker att det finns viktigare frågor än den, till exempel hur en ny kyrka ser och lär angående lärjungaskapet (eftersom den inte har några centrala dokument om hur ett kristet liv ser ut. Är det fritt fram?) eller hur den kan nå ut i dagens samhälle fastän den ser ut/låter väldigt lik de tre gamla samfunden.

Vi får väl se vad det blir.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202798

Bland drömmar och sjukdomar

Hela familjen är mer eller mindre sjuk vilket bl.a. innebär att bloggandet lugnar ner sig lite. Inte för att ha varit hysteriskt på något sätt men det känns mer relevant att befinna sig i verkligheten än här när verkligheten är som den nu är.

Församlingen i Alingsås har under vintern kommit fram till att satsa på tre drömmar – ett mål. En öppen gospelkör, en nystartad mångkulturell trosgemenskap och ett nystartat socialt ledarskap och engagemang. Dessutom ska hela församlingen delas in i hemböngrupper för att bättre inkludera hela församlingen.

Har tänkt en del på hur man skulle kunna börja ett upprop inför den nya samfundsbyggnationen. Kan bli rätt bra för det finns en längtan och en passion hos många…tror jag. Men den har inte fångats än. Kanske behövs det nåt nytt.

För att citera Galenskaparna, vilket man alltid ska: “Nåt nytt? Veckans portkod: 4271”.

Vi hörs

Bland en skara pastorer…

…händer det ungefär det man kan förvänta sig. Det handlar om kyrkans framtid men det får vi veta förvånansvärt lite om. Det taktiska skälet sägs vara att gå med och sedan gå ur…om man alltså inte tycker om den nya kyrkan. Då är det lättare att få behålla sina tillgångar. Jaha, vad hände med sant/falskt, rätt/fel? Är målet att behålla våra kyrkor och tillgångar bara för att man inte vill vara med på något man upplever som mänskliga påhitt i tider av andlig nöd…

Men det är som alltid lika trevligt och givande att möta andra människor som också, antagligen, försöker leva med Bibeln i ena handen och SvD i andra. Men hur det nya samfundet ska möta samhällets behov blir mindre och mindre klart. Nu ska det nya inte längre göra det utan det ska bli en grund att stå på. Kanske för att det “nya” låter och ser väldigt “gammalt” ut. Bara en sådan sak som att vi fortfarande talar typisk svensk organisation och föreningstanke. Kanske för att jag har fattat fel.

Men min största insikt är nog ändå att jag har uppfattat att jag nog sörjer för,och alltså längtar efter, en metodism som inte finns längre. Det verkar och låter som om metodistskeppet har seglat och det som finns kvar är minnen från fornstora dagar. Nu är det en önskedröm som får duga som “bargaining chip” in i det nya. Är vi kyrkovärldens Saab?