tisdag 2 februari 2010

Bland en skara pastorer…

…händer det ungefär det man kan förvänta sig. Det handlar om kyrkans framtid men det får vi veta förvånansvärt lite om. Det taktiska skälet sägs vara att gå med och sedan gå ur…om man alltså inte tycker om den nya kyrkan. Då är det lättare att få behålla sina tillgångar. Jaha, vad hände med sant/falskt, rätt/fel? Är målet att behålla våra kyrkor och tillgångar bara för att man inte vill vara med på något man upplever som mänskliga påhitt i tider av andlig nöd…

Men det är som alltid lika trevligt och givande att möta andra människor som också, antagligen, försöker leva med Bibeln i ena handen och SvD i andra. Men hur det nya samfundet ska möta samhällets behov blir mindre och mindre klart. Nu ska det nya inte längre göra det utan det ska bli en grund att stå på. Kanske för att det “nya” låter och ser väldigt “gammalt” ut. Bara en sådan sak som att vi fortfarande talar typisk svensk organisation och föreningstanke. Kanske för att jag har fattat fel.

Men min största insikt är nog ändå att jag har uppfattat att jag nog sörjer för,och alltså längtar efter, en metodism som inte finns längre. Det verkar och låter som om metodistskeppet har seglat och det som finns kvar är minnen från fornstora dagar. Nu är det en önskedröm som får duga som “bargaining chip” in i det nya. Är vi kyrkovärldens Saab?

Inga kommentarer:

ShareThis