Nu är det snart höst. Samlingssöndag och planering inför olika händelser. Jodå, det blir nog julotta i år igen. Välkommen...
Det var en härlig sommar med mycket roligt, nöje, tänkvärt, nytta, avslappnande och annat viktigt. Men som sagt, nu är det dags att komma igång.
Jag följer via min mestadels finfina telefon en massa bloggar där människor skriver vad dom tänker. Ofta är det om kyrka, ofta inspireras jag mest av ortodoxa eller katolska bloggar. Ibland blixtrar även en protestant till. Iallafall är det en protestant som skriver överlägset mest. Bland alla dessa tankar dök det ner ett mejl där några metodister beskriver sina känslor inför den nya kyrkan och sitt missnöje med både process och framtid. Samtidigt blir en god vän processledare för detta samfund och ska peppa oss andra med god ledning och visionärt tänkande. Allt detta i Sveriges kanske minsta samfund...
Jag påminns plötsligt om något som jag ofta har hört inom mina år som återkommen metodist men som jag inte riktigt fick ihop förrän nu. Jag tänker på den numera populära sanningen att alla kommer till himlen oavsett tro eller liv. En kommentar var "ja, min bror trodde inte på Gud men jag kan inte tänka mig att han inte är i himlen så han är där" eller "jag kan inte förstå att alla inte kan komma till himlen så jag kan inte predika om det [att människor inte gör det]" eller "alla är redan frälsta" eller "Helvetet är nog tomt".
Om det nu är så att alla kommer till himlen, som många verkar tro, så blir det genast ganska uppenbart att en annan fråga blir aktuell: vad gör det om Metodistkyrkan försvinner? Svar: ingenting. Gud är god och kan säkert ordna jobb åt alla oss som är beroende av en lön från kyrkan. Möjligtvis ser vi till Staten istället och börjar stämpla. Människor kan hitta "Gemenskap" (ett nyckelord i dagens samfund) på hundra andra ställen. Stillhet finns att få i närmaste tomma statskyrka. Frid är svårare att hitta men en uppsjö av experter och terapeuter står beredvilliga. Kärlek är så komplicerat (allt är ok men ändå inte) att det verkar lättare att leva singel med olika medel för tillfredsställelse till hands (vilket en majoritet redan gör ).
Jag kanske är för hård. Kanske gör MK i Sverige ett jättearbete både socialt och medmänskligt. Kanske skulle många människor uppleva saknad och sorg över organisationens bortgång. Men i det långa loppet, i the big picture, skulle det inte spela någon egentlig roll. Om alla kommer till himlen. Då vore det bättre om vi satte in en annons i GP, Metro och DN och berättade att alla kommer till himlen så lev livet och gör det goda. Tänk positivt. Tro på dig själv. (Valfri klyscha här). Vad är lite olycka här mot evig lycka där?
Men tänk om det inte är sant. Tänk om alla inte kommer till himlen. Då spelar det en oerhörd skillnad om ett samfund finns eller inte. Eller rättare sagt, om det finns en röst och plats för sanningen eller inte. En enda gång har jag hört ett resonemang bakom påståendet att alla kommer till himlen och det var väldigt svagt. Detta verkar i mina öron vara fullständigt horribelt. Hur kan vi vara så säkra på att alla kommer till himlen om vi inte vet varför och på vilka grunder vi vet detta? Är det säkert att alla kommer till himlen eller är det en förhoppning? Hur vet vi detta? Vem har sagt det?
I slutändan handlar allt vi gör inom kyrkan om en enda sak - Salvation. Räddning. Frälsning. Från profeterna och genom hela kyrkohistorien med alla kyrkor och samfund har alla fundamentalt missat poängen i över 4000 år (hittills) och haft fel om det är sant att alla kommer till himlen. Det är liksom själva grejen...att dom inte gör det och att Korset står som ett utropstecken för alla som vill se och höra erbjudandet om Räddning.
Om vi ger upp sanningen om helvetes verklighet och allvar är vi inte bättre än människor på en sjunkande båt som vägrar slänga livbojar till drunknande människor baserat på våra idéer om att det är omöjligt att drunkna i vatten.
Ingen vill skriva eller predika eller prata om Helvetet. Men det mest kärleksfulla man kan göra till en buss full med människor som är på väg mot ett stup till toner av lady Gaga är inte att säga att allt är ok utan tvärtom att varna för stupet. Som jag tror Chesterton sa, "it is better to be scared than feeling safe if there are wild lions around". Det är dessutom Bibliskt...att när människor glömmer Gud och festar som om världen är ett evigt party kommer alltid Gudsrösten med ett speciellt budskap: "you fool, tomorrow you die." Bättre lite obehaglig sanning här än evig pina där.
2 kommentarer:
Jag vill kommentera om "frälsning" och himmelriket.
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står det om i den judiska Bibeln och undervisades också av första århundradets Ribi Yehoshua – Messias - från Nasaret.
Den judiska Bibeln – t.ex. ”Hesekiel” 18 utlovar att Skaparen i Sin nåd ska ge Sin förlåtelse till dem och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla direktiven i ”Moseböckerna”.
Skaparen kan inte ljuga och ändras inte, såsom det står skrivet i Malakhi 3:6 i den judiska Bibeln!
Ribi Yehoshua – Messias - levde och praktiserade direktiven i ”Moseböckerna” med ett uppriktigt hjärta, han dog oskyldig och blev ett offer. På grund av detta kan den perfekta Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla direktiven i ”Moseböckerna”) hos alla de som gör sitt yttersta i att följa Skaparens direktiv i ”Moseböckerna” (i enlighet med vad som står i ”Hesekiel” kapitel 18 (på hebreiska)) i den judiska Bibeln; samt hos dem som har medvetet brutit mot ett direktiv i ”Moseböckerna” - t.ex. brutit mot förbudet att äta fläsk - och upphör med sin överträdelse och istället börjar göra sitt bästa att praktisera alla direktiv i Moseböckerna icke-selektivt till det bästa av sin förmåga.
Det som står i den judiska Bibeln och det som första århundradets Ribi [Ribi var hans titel] Yehoshua –Messias- från Nasaret undervisade strider således mot den kristna frälsningssynen förespråkad på denna blogg.
Att leva på det ovan beskrivna sättet ända tills man dör implicerar att den perfekte Skaparen kommer att fortsätta att ge Sin förlåtelse under hela ens liv, vilket kommer att innebära en fortsatt relation med Honom, vilket leder till himmelriket. Emedan att inte leva på det ovan beskrivna sättet, inte leder till himmelriket enligt Hesekiel kapitel 18 och enligt Ribi Yehoshuas – Messias –
undervisning.
Således att påstå att de judiska profeterna undervisade samma sak som den kristna kyrkan är felaktigt.
Tack Anders för din kommentar. Jag förstår att du tar detta på allvar och du ställer många bra frågor (eller rättare sagt du drar fram många bra frågor. Du påstår mer än frågar).
Jag anser att frågan hur GT och NT hör ihop, dvs. det gamla och nya förbundet, är en nyckelfråga som ofta missuppfattas och ligger bakom mycket knepigt och feltänk i många diskussioner.
Jag måste erkänna att jag är nyfiken på hur du får ihop den Jesus du beskriver i din kommentar med Bibelns Jesus. Att du dessutom anser att man måste leva enligt det gamla förbundets lagar för att bli "räddad" eller förlåten är lika gammalt som Bibeln (den källa du själv citerar och accepterar), där ditt synsätt i allra högsta grad bemöts, besvaras och bedöms som felaktigt.
I Johannes 10:31 läser vi att Jesus säger att Fadern (Jehovah) och han är samma person. Vidare läser vi att Jesus ofta sa "Ni har hört det sägas men JAG säger er". Vidare är det helt meningslöst att anspela på Jesus död som ett offer om det fortfarande är det gamla förbundets regler som gäller. Vad säger du om Hebréerbrevet?
Jesus poäng var att fullborda och visa på det gamla förbundets fundamentala mening. Guds uppenbarelse är inte statisk utan linjär. Han är densamma men han möter oss på olika sätt. I Jesus förstår vi allra bäst vad Jehovah säger i t.ex. Exodus 19. Av nåd är alla frälsta, pga Guds kärlek, till att leva ett liv i tro och gemenskap.
Om du allvarligt menar att Jesus undervisade att man måste leva enligt det gamla förbundets regler och lagar för att bli frälst/räddad så måste jag helt enkelt bara att du har på ett radikalt sätt missat Jesus hela uppdrag och mening. Han sa så oerhört tydligt att människor skulle omvända sig och tro på HONOM och göra som HAN sa, t.e.x genom nattvardens nya förbund.
Om man vill beblanda sig med Jesus kan man inte samtidigt hävda det gamla förbundets regler. Vill man det är man isåfall en jude/judinna...men då missar man hela Jesus-biten och hans frälsning och Andeutgjutning (som är mycket mer tydligt och efterlängtat i GT än hans offerdöd). Man kan inte äta kakan och samtidigt ha den kvar...
Skicka en kommentar