onsdag 30 januari 2013

En tanke som ledde till en annan

Alla pastorer värda namnet funderar mycket över hur deras församlingar mår. Dessutom funderar dom också på hur andra människor kan bli efterföljare till Jesus, eller åtminstone komma till kyrkan och kanske bli medlemmar. Lever man i norra Europa får man inte vara kräsen. (Ibland funderar dom på om dom själva följer Jesus eller bara "go through the motions", men ändå..). Åhörare, medlem, efterföljare. Vad är egentligen målet med vad kyrkan gör?

Att åka buss i Sverige är ett intressant fenomen. Det är tyst och alla tittar på allt utom varandra. En gång åkte jag buss och fick följande tanke: "Alla dessa människor ska alltså bli lärjungar till Jesus (på vanlig svenska alltså att leva för Jesus) men dom ska inte bli lärjungar som jag, inga exakta kopior. Hur ska det gå till?".
Detta är kyrkans uppdrag, eller alla samfund och lokala församlingars uppdrag. Alla svenskar (eller norrmän) ska bli lärjungar till Jesus. No biggie.

Alltså, det finns en organisation som har anställda människor för att uppnå ett visst mål. Plötsligt fick jag en tanke. Det var måndag kväll och som så ofta händer funderade jag på allt detta. Det som hände var dock att jag funderade på vad målet egentligen är för en människa. Vad är liksom max för ett liv med Gud? Vad har Gud för plan för ett liv? Hur ser Guds mål för en människa ut? När har Jesus plan och mål för mitt liv liksom inträffat?

Efter den tanken kom tanken om kyrkan och alla ingredienser i den (gudstjänsten framförallt). Är kyrkan, och kanske främst gudstjänsten, anpassad på ett sådant sätt att den leder människor fram till det som är Guds plan och mening med ett liv?

Den tredje tanken var att gudstjänsten är oftast formad kring tre saker eller kriterier. En bra gudstjänst är en gudstjänst  där pastorn gjorde bra ifrån sig, dit många kom och där musiken/sångerna var bra, i den ordningen. En dålig gudstjänst är motsatsen. Av dessa tre var det, naturligt nog, pastorns roll som jag fastnade lite för, framförallt genom predikan, pastorns (av många ansedda) centrala uppgift.

Den fjärde tanken var att "faith comes by hearing the Word", alltså att tro kommer/får man genom att höra ordet/Bibelordet. Detta har sedan Luther styrt hela tanken på gudstjänst, kyrka och det kristna livet. Visst, sakramenten lever kvar och har på papperet en central position men ska jag vara ärlig tror jag att för varje människa som upplever nattvarden som central i våra frikyrkor hittar jag 100 som tycker predikan är central.  Det verkar som om tro är det mål eller liv som kyrkan har bestämt är det liv och mål som Gud har för varje människa. Alla ska komma till tro. Alla ska tro på Gud.

Jag är inte så säker på att detta är en optimal lösning. Jag är inte så säker på att tro är slutstation, mål eller det som Jesus ville uppnå med sin inkarnation (alltså att han blev människa fastän han fortsatt också var Gud). Don't get me wrong, jag gillar verkligen att predika och tror att jag är rätt ok på det. Men kanske är det dags att hitta andra lösningar...för jag är inte säker på att "tro" är målet för det liv som Gud har för oss.

Fortsättning följer...men en aptitretare är tanken att om tro är målet så blir vår tro väldigt lätt rationell, intellektuell och andlig, mycket söndag men lite måndag, mycket kyrka men lite liv.







Inga kommentarer:

ShareThis