Guds gåva till Metodistkyrkan

Så har ännu en årskonferens lagts till handlingarna.

Som väntat hände ganska lite även om kyrkan på det stora hela mer eller mindre är på väg mot en splittring. Allt hanterades, på gott och ont, professionellt och för att undvika konflikt.

Det som blev väldigt tydligt denna årskonferensen var att det inte längre går att gömma den splittring som finns i kyrkan MEN det var också tydligt att fellesskapet var viktigare än allt annat för de flesta. Under bordssamtalet om A Way Forward var det stora temat can't we all just get along. Man var trött på diskussionen om homosexualitet och man var ganska säker att ens egna jobb och församling skulle klara sig utmärkt oavsett vad kyrkan i stort skulle bestämma. Live and let live, bara vi kan få fortsätta tro och praktisera det vi gör idag. Få förstår att det inte kommer att bli så oavsett vad man tror.

Fellesskapet.

Men det finns ju två fellesskap. En kyrka är ett "hygge-fellesskap" och ett "trosfellesskap". Jag undrar vilket fellesskap man tänker på när man så gärna vill behålla det, för en sak är säker, det är inte detsamma att vara i ett hygge-fellesskap och att ha ett tros-fellesskap.

Så var det det här med Guds gåva till Metodistkyrkan. I mina 6 år i kyrkan här i Norge så har det kommit dussintals av vad jag kallar för "propaganda stick". Med det menar jag att det händer varje samling och varje konferens att de som har en progressiv/liberal teologi markerar det genom att ställa sig upp och, i tid och (oftast) otid, säga typ: "- Jag skulle bara vilja säga att jag tycker det är dags att vi börjar älska alla människor och verkligen lever upp till Jesus exempel!!!". "-Jesus sa aldrig något om homosexualitet!!!". "- Kan vi inte bara göra som världen gör?". "- Är det inte dags att vi lever som vi lär?". Gång på gång på gång.

Denna gången var det flagrant och borderline heretiskt, beroende på intentionen. En man höll ett föredrag om hur vi kan tänka nytt om vårt barnarbete. Fint. Plötsligt vräker han sig ur en liten historia som handlar om att ("Jag är inte teolog, men...") alla kommer till Himlen oavsett om man är mormon, katolik, troende eller inte. Alla dörrar leder in till samma ställe.
I samband med detta reser sig en person ur församlingen och ropar: "- Du är Guds gåva till Metodistkyrkan!!". Det var en av prästerna, som senare under dagen gav mig frågan "-Hur tänker ni på din sida om...". Det var för övrigt första gången jag öppet fick höra av en prästkollega att det inte längre var "vi" utan "er sida".

Tidigare under konferensen gick även en av prästerna upp till en mikrofon och bekymrade sig över tilsynsprästernas tal där man hade citerat Johannes 14 om att Jesus är den enda vägen till Fadern. Det var "för smalt", om jag förstod prästen rätt.


Låt det sjunka in.


Det handlar inte längre om homosexualitet, om det var någon som trodde det. Det handlar om långt viktigare saker och många fick upp ögonen för att man inte längre lever i ett trosfellesskap...och det är ju det vi egentligen ska vara. En kyrka är inte en sentimental samling människor som lever på goda minnen, ytliga floskler och statsbidrag. En kyrka är till sitt väsen ett trosfellesskap där man har en tro, en Far, ett dåp och så vidare...och det tror jag inte många kan säga med ärlig mening att vi är idag.


Nu blev det lättare att se och det innebär att det är lättare att ta ställning. När allt är grumligt ser man inte nog till att våga ta avstamp. När det är klart och tydligt blir det lättare att våga ta ställning för det man tror är rätt.
Tydligheten gör också att man söker sig till Gud för tröst, hjälp och kraft; att göra det man egentligen borde göra istället för att försöka låtsas som om trosfellesskapet finns och det är där man hör hemma. Det är förödande för ande och själ att hela tiden möta motstånd och propaganda och uttalanden som  underminerar Guds vilja och väg, i det som egentligen borde vara ett trosfellesskap.

Jovisst är det så att en kyrka inte är ett Östtyskt projekt med hjärntvättning eller 100% likformning...men den är inte heller ett smörgåsbord där allt är lika bra. När man har hamnat där att det handlar om själva kärnan i kristen tro, frälsningen, så råder det inte längre något tvivel om att trosfellesskapet är borta och att det enda som håller ihop allt är bekvämlighet eller lojalitet mot Guds kall eller något som en gång var men som nu är borta.

Min bön är för alla dom som egentligen borde vara bättre informerade om stormen som kommer men som en dag kommer att befinna sig i en kyrka vars ruiner inte längre kan gömmas bakom vackra fasader.
Min bön är för människors tro och lärjungaskap när Generalkonferensen 2019-20 kommer att tydligt visa det jag idag tycker mig se...och den smärtan det innebär när något vackert dör.
Min bön är för de nya trosfellesskap som dyker upp att de kan tjäna Gud på bästa sätt, i lojalitet mot Guds ord och kyrkans historiska uppdrag.

Vårt hopp står till Gud som har all makt och visdom och ära.

En Herre, én tro, én dåp

Det är snart årskonferens i den Norska Metodistkyrkan. Som vanligt är det en stor sak för Metodister men en extremt liten sak för alla andra. Dock kan det finnas saker av intresse här för de som är intresserade av hur en kyrka fungerar, tänker och beslutar.

Detta året handlar det om "enhet" och hur kyrkan ska kunna fortsätta vara en kyrka i framtiden. Man skulle kunna tänka att det handlade om evangelisation eller ekonomi men det gör det inte. Det handlar inte heller om homosexualitet. Det handlar om vi som kyrka ska fortsätta ha samma tro eller inte. 

Jag upprepar: Årskonferensen 2018 handlar om kyrkan ska fortsätta ha en tro eller flera.

Vad är en kyrka? Hur är en kristen kyrkan annorlunda än vad en sekt är, typ Jehovas Vittnen eller Mormonerna? Historiskt har den sanna kristna kyrkan haft 4 kännetecken: 

1. En
2. Helig
3. Allmän /Katolsk
4. Apostolisk

Uppenbarligen kan Metodistkyrkan inte säga att den är nummer 1 eller 4. 3:an är det lite si och så med (vi har ytterst få United Methodist kyrkor i Central Amerika eller Indien, till exempel). Vi säger att vi är nummer 2. 

Vi vill dock säga att vi är nummer 1 (del av den Enda kyrkan) i fråga om tro, om inte organisation. Vi lyder inte påven men vi tror i stort sett det som kyrkan alltid har trott. Vi är inte en sekt eller en udda kyrka som tror lite hit och dit. Metodistkyrkan, per idag, hör till den världsvida och historiska kristna kyrkans enhet genom vår tro. Vi har en tro. 

Det finns några Bibelverser som handlar om enhet. Denna hittar vi i Efesierbrevet, kapitel 4:

"4:3 Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: 4  en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, 5  en Herre, en tro, ett dop, 6  en Gud som är allas Far..."

Det finns också denna versen om enhet: 

Fil 1:27  Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 

Bibeln är klar och tydlig på att kyrkan är ett i sin tro. Jag kan inte se hur det är möjligt att på en och samma gång rösta för ett förslag som automatiskt tillåter, accepterar och ofta hyllar att församlingar och präster och årskonferenser har olik tro i ett så viktigt ämne som mänsklig sexualitet OCH att samtidigt hävda att man gör det för att bevara kyrkans enhet. 

Det finns inom Metodistkyrkan en villfarelse, ett feltänk, som menar och verkar för att kyrkans tro är något som man röstar fram och kan/ska ändras allt eftersom världen runt omkring ändrar sig. En rörelse som säger att kyrkan måste ändra sin tro för att vara relevant. 

Samma rörelse vill nu att kyrkan ska bevara sin enhet i tro genom att låta varje församling, pastor och årskonferens avgöra vad som är Biblisk sannhet om sexualitet. Vad är det som säger att varje pastor/församling/årskonferens inte kan tro som vill i vilket ämne som helst, isåfall?

Jag säger det igen. De som idag ropar högst om att kyrkans enhet måste bevaras genom att rösta "ja" på förslaget "One church" har helt enkelt fel. En röst på "One church" är en röst på att gå emot Bibelns ord om "en tro" och "samma sinne" och att förstöra Metodistkyrkans nuvarande enhet i en tro.

Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation. Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation. Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation.

(Om det är så extremt viktigt att behålla en organisatorisk enhet borde vi alla konvertera till Katolska kyrkan för som det är nu så lever vi i organisatorisk schism/splittring.) 

Vad har man för alternativ?

Jag tror att det absolut bästa alternativet är att skapa möjligheter för människor att leva och utöva den tro man är övertygad om är Biblisk. Det rimligaste är att man skapar en Metodistkyrka för dom menar att homosexualitet är en synd och en annan Metodistkyrka för dom menar att det inte är det. Uppenbarligen har en av kyrkorna fel men det man gör är att tillåta bägge grupperna att följa Bibelordet om att vara ett i tro så gott man kan. 

Ja, Metodistkyrkan är liten i Norge och rent praktiskt kan det innebära stora svårigheter att få till. Men jag kommer ihåg en tid i mitt liv när jag litade på att Gud skulle bära mitt liv och leda mig till helighet. När det inte handlade om att lita på kyrkans eviga tillvaro och stöd. Det tror jag han kan fortfarande. 

Missförstå mig rätt. Jag har upplevt ett mycket gott från och i Metodistkyrkan i Norge och önskar inget hellre än att hon ska fortsätta vara kyrka för sann tro och sant liv. Jag tror bara att det är nödvändigt att det sker på ett nytt sätt i framtiden.

PS. Som en liten passus. Jag tror att de konservativa krafterna kommer att segra på Generalkonferensen 2019, vilket i sin tur innebär att det kommer att bli mycket striktare för alla som kallar sig progressiva. Jag läser redan förslag om ganska tuffa konsekvenser för de som inte vill/kan följa en konservativ kyrkoordning (om t.ex. homosexualitet), inklusive avkragning, avstängning och annat. I det ljuset är mitt förslag inte så dumt om man är progressiv. Man får behålla sin kyrka och sin präst, till exempel, om man vill. Centrala medel fördelas till varje församling per medlem. Åtaganden utomlands fördelas på församlingar som frivilligt vill ta ansvar. Och så vidare

Varför "One Church" förslaget är dåligt och borde röstas ned.

Människor inom frikyrkan har en inbyggd tendens. Man vill alltid vara snäll och positiv. Vi vill absolut inte döma någon eller säga att någon har fel. Att vara eniga om att vara oeniga har blivit lite av en "nationalsport" i frikyrkliga sammanhang. Alla måste vara överens om att alla måste få göra som dom vill, så långt det bara är möjligt. Finns det dessutom minsta möjliga hopp om att det ska bli bättre eller att man ska finna en lösning som ser bra ut på ytan så är det få som ser lite djupare i vad som (ofta) är för bra för att vara sant.

Men ibland har faktiskt någon fel. Till och med "mjuka" Jesus var tydlig på det. Ibland är det viktigt att säga att "- Detta är inte bra och borde inte få fortsätta!". Det är inte att vara elak att säga att "Jag tycker detta är dåligt och fel och det förstör!". Detta är ett sådant läge.

Metodistkyrkan i världen har ett förslag framför sig (om hur man ska fortsätta vara kyrka) som heter "One church" på propagandaspråk. Jag kallar det för propagandaspråk eftersom det handlar om att sälja in ett förslag som tidigare inte ens kom till "golvet" på generalkonferensen. Det hette tidigare "Centrist" eller "Contextual" förslaget, men One Church låter onekligen bättre. Vem kan vara emot det?

Jag är emot det förslaget och har följande grunder till det.

• Bibeln och historien. 
• Förslaget tar bort kyrkans nuvarande språk om homosexualitet och genom att acceptera homosexualitet på lika villkor som heterosexualitet bryter man med 2000 år av kyrkans tradition, den absoluta majoriteten av världens kristna kyrkor (och därmed försvårar ekumenik) och inte minst Bibelns klara budskap.                                                           Om man vill acceptera homosexualitet men också vara konsekvent i sin tro, vilket man bör, så borde kyrkan också rösta om att acceptera: "orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.". Det står nämligen i samma text i Romarbrevet som hävdar att homosexualitet inte är Guds vilja. Det krävs redan avancerad Biblisk gymnastik för att kunna säga att Bibeln inte är klar och tydlig om att homosexuella handlingar är emot Guds vilja. 
• Man kan hävda att Bibeltexterna inte handlar om det vi idag tänker oss om vuxna människor som ingår ett livslångt homosexuellt äktenskap...utan att ha belägg för det i texten. Onekligen fanns homosexualitet på Bibelns tid och onekligen fanns det relationer som var homosexuella men inte så kärleksfulla...men det finns ingen text som har som huvudpoäng om homosexuella relationer överhuvudtaget. Homosexualitet är alltid en sido-poäng, ett resultat av synd eller att ha glömt Gud, något som inte är enligt Guds vilja precis som många andra saker. Hade texterna handlat om homosexuella relationer hade det kanske varit en annan sak...men det gör dom inte.
• Man kan hävda att vår kultur har kommit längre i förståelse för vad homosexualitet är och att vi förstår det annorlunda idag...men skulle Jesus ha glömt att påpeka att just homosexualitet egentligen är ok bara man älskar någon? 
• Kyrkan. 
• Det är ett förslag som förstör Metodistkyrkans konnektionala struktur, det vill säga hur vi som Metodistkyrka (ganska unikt i frikyrkosammanhang) har tänkt kring begreppet kyrka. Plötsligt gäller inte längre samma tro och samma syn på människans sexualitet i hela kyrkan. Det är fritt fram att välja vad man tycker lokalt, vilket öppnar upp för att andra frågor kan hanteras på liknande sätt. Varför ska kyrkan ha samma syn/tro om a) kvinnliga präster eller b) Guds allmakt eller whatever? Detta är den svåraste biten att få människor att förstå men nästan den värsta för alla som värderar hur en kyrka är en kyrka och inte en klubb.
• Splittring. 
• Det skapar tvärt emot vad det säger inte en kyrka utan många olika kyrkor i det som tidigare har varit en kyrka. Exempelvis kan en person ordineras till präst i en årskonferens och sedan flytta till en årskonferens där hennes/hans ordination inte accepteras. Ett par kan nekas vigsel i en församling men åka till nästa stad och vigas i den församlingen...och bägge församlingar tillhör samma "kyrka". En församling kan acceptera homosexuella vigslar i sin kyrka men prästen kan säga "nej". Hur kan det vara en kyrka då när den inte tror detsamma? INGEN kommer att på allvar tro att korset och flamman representerar en kyrka längre.


• Kärlek. 
• Det gör det väldigt, väldigt svårt för kyrkans folk att visa världen "hur vi älskar varandra". Ingen kan undvika det allt hårdare tonläget i kyrkan under de senaste åren och det allt mer icke-kristliga klimatet i debatter och samtal. Inte ens vårt biskopsråd håller ihop. Att i ett sådant läge rösta fram en kyrka där man vet att klimatet och atmosfären blir ännu värre är oansvarigt. Om kyrkan idag sliter väldigt med att visa kärlek till varandra, hur tror du det kommer att bli när denna Pandoras box öppnas? Dessutom har ingen av intressegrupperna sagt sig stå bakom detta förslaget, oavsett sida, så hur är det tänkt att debatten ska bli mjukare?

Jag tror också att många har svårt att förstå att det skulle vara problematiskt att låta var och en göra som den vill. Hela samhället vi lever i tror ju att det är en bra idé...men det är det inte. Sanningen är inte plural utan singular. Ja eller nej.

Jag tror att många glömmer att alla Metodister har sina gränser när det gäller vad för slags kyrkan man kan tänka sig att vara en medlem i. För många är den gränsen om kyrkan skulle acceptera homosexuella handlingar. För andra är det andra gränser men låtsas inte om som om du inte har en gräns för det har du. Ingen kan med äran i behåll tjäna en kyrka eller vara medlem i en kyrka som man menar accepterar synd, oavsett sort. Så är det bara.

"One church" förslaget är ett dåligt förslag och alla som älskar Metodistkyrkan borde rösta ned det. Nu är det ju så att det bara är delegater till Generalkonferensen i USA 2019 som har rätt att rösta på vilket förslag man vill ha. Då gäller det att våra delegater på ett ärligt sätt representerar vår kyrkas olika synsätt.

Vad ska man då göra istället? Det är nästa blogg.




(Låt dig inte luras. Även om den slutliga texten på förslaget ännu inte är 100% klar så handlar det enbart och endast om redaktionella ändringar. ALLA vet vilket förslag biskopsrådet har rekommenderat. ALLA vet att åtminstone det förslaget (One Church) kommer upp till omröstning på Generalkonferensen 2019.)