Det är snart årskonferens i den Norska Metodistkyrkan. Som vanligt är det en stor sak för Metodister men en extremt liten sak för alla andra. Dock kan det finnas saker av intresse här för de som är intresserade av hur en kyrka fungerar, tänker och beslutar.
Detta året handlar det om "enhet" och hur kyrkan ska kunna fortsätta vara en kyrka i framtiden. Man skulle kunna tänka att det handlade om evangelisation eller ekonomi men det gör det inte. Det handlar inte heller om homosexualitet. Det handlar om vi som kyrka ska fortsätta ha samma tro eller inte.
Jag upprepar: Årskonferensen 2018 handlar om kyrkan ska fortsätta ha en tro eller flera.
Vad är en kyrka? Hur är en kristen kyrkan annorlunda än vad en sekt är, typ Jehovas Vittnen eller Mormonerna? Historiskt har den sanna kristna kyrkan haft 4 kännetecken:
- En
- Helig
- Allmän /Katolsk
- Apostolisk
Uppenbarligen kan Metodistkyrkan inte säga att den är nummer 1 eller 4. 3:an är det lite si och så med (vi har ytterst få United Methodist kyrkor i Central Amerika eller Indien, till exempel). Vi säger att vi är nummer 2.
Vi vill dock säga att vi är nummer 1 (del av den Enda kyrkan) i fråga om tro, om inte organisation. Vi lyder inte påven men vi tror i stort sett det som kyrkan alltid har trott. Vi är inte en sekt eller en udda kyrka som tror lite hit och dit. Metodistkyrkan, per idag, hör till den världsvida och historiska kristna kyrkans enhet genom vår tro. Vi har en tro.
Det finns några Bibelverser som handlar om enhet. Denna hittar vi i Efesierbrevet, kapitel 4:
"4:3 Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: 4 en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, 5 en Herre, en tro, ett dop, 6 en Gud som är allas Far..."
Det finns också denna versen om enhet:
Fil 1:27 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet,
Bibeln är klar och tydlig på att kyrkan är ett i sin tro. Jag kan inte se hur det är möjligt att på en och samma gång rösta för ett förslag som automatiskt tillåter, accepterar och ofta hyllar att församlingar och präster och årskonferenser har olik tro i ett så viktigt ämne som mänsklig sexualitet OCH att samtidigt hävda att man gör det för att bevara kyrkans enhet.
Det finns inom Metodistkyrkan en villfarelse, ett feltänk, som menar och verkar för att kyrkans tro är något som man röstar fram och kan/ska ändras allt eftersom världen runt omkring ändrar sig. En rörelse som säger att kyrkan måste ändra sin tro för att vara relevant.
Samma rörelse vill nu att kyrkan ska bevara sin enhet i tro genom att låta varje församling, pastor och årskonferens avgöra vad som är Biblisk sannhet om sexualitet. Vad är det som säger att varje pastor/församling/årskonferens inte kan tro som vill i vilket ämne som helst, isåfall?
Jag säger det igen. De som idag ropar högst om att kyrkans enhet måste bevaras genom att rösta "ja" på förslaget "One church" har helt enkelt fel. En röst på "One church" är en röst på att gå emot Bibelns ord om "en tro" och "samma sinne" och att förstöra Metodistkyrkans nuvarande enhet i en tro.
Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation. Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation. Kyrkan är ett i sin tro, inte i sin organisation.
(Om det är så extremt viktigt att behålla en organisatorisk enhet borde vi alla konvertera till Katolska kyrkan för som det är nu så lever vi i organisatorisk schism/splittring.)
Vad har man för alternativ?
Jag tror att det absolut bästa alternativet är att skapa möjligheter för människor att leva och utöva den tro man är övertygad om är Biblisk. Det rimligaste är att man skapar en Metodistkyrka för dom menar att homosexualitet är en synd och en annan Metodistkyrka för dom menar att det inte är det. Uppenbarligen har en av kyrkorna fel men det man gör är att tillåta bägge grupperna att följa Bibelordet om att vara ett i tro så gott man kan.
Ja, Metodistkyrkan är liten i Norge och rent praktiskt kan det innebära stora svårigheter att få till. Men jag kommer ihåg en tid i mitt liv när jag litade på att Gud skulle bära mitt liv och leda mig till helighet. När det inte handlade om att lita på kyrkans eviga tillvaro och stöd. Det tror jag han kan fortfarande.
Missförstå mig rätt. Jag har upplevt ett mycket gott från och i Metodistkyrkan i Norge och önskar inget hellre än att hon ska fortsätta vara kyrka för sann tro och sant liv. Jag tror bara att det är nödvändigt att det sker på ett nytt sätt i framtiden.
PS. Som en liten passus. Jag tror att de konservativa krafterna kommer att segra på Generalkonferensen 2019, vilket i sin tur innebär att det kommer att bli mycket striktare för alla som kallar sig progressiva. Jag läser redan förslag om ganska tuffa konsekvenser för de som inte vill/kan följa en konservativ kyrkoordning (om t.ex. homosexualitet), inklusive avkragning, avstängning och annat. I det ljuset är mitt förslag inte så dumt om man är progressiv. Man får behålla sin kyrka och sin präst, till exempel, om man vill. Centrala medel fördelas till varje församling per medlem. Åtaganden utomlands fördelas på församlingar som frivilligt vill ta ansvar. Och så vidare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar