Hur var det på gudstjänsten idag?

Jag har varit präst i snart 11 år. Den absolut vanligaste frågan jag får om gudstjänster är "-Hur många var ni idag?". Jag är ganska säker på att de flesta som går på gudstjänst mer eller mindre använder sig av antal gudstjänstbesökare för att definiera hur gudstjänsten var. Hur det gick eller hur det var är mycket starkt kopplat till hur många som var där.

Jag undrar varför det är så. Antagligen finns det många anledningar till det. En är nog Missionsbefallningen som liksom ligger som en övernitisk bokföringsparagraf som undrar om vi har gjort alla människor till lärjungar än. En annan är våra egna missionstatements och visionstatements där vi vill och uttryckligen har skrivit ner vår plan för att göra människor till lärjungar, sprida Jesu kärlek vidare och så vidare. En annan är säkert våra egna förhoppningar och förväntningar om hur vi kan, borde, vill, önskade att så många som möjligt skulle komma. Fler är alltid bättre för där fler är där är det bra, rätt och riktigt...(kan man lätt tro även om det inte stämmer alls).

Kanske den största anledningen till att vi är så fokuserade på "antal" tror jag handlar om 1) ren överlevnad och 2) känslan av misslyckande. Jag tror, om jag ska vara helt ärlig, att dessa två ligger som en våt filt över vår entusiasm och som en förlamning över vår iver att verka för Gud. Jag tror inte att de församlingar som jag har betjänat är så annorlunda än många andra som jag inte har betjänat (men hört talas om).

Två generationer är inte där och den äldre generationen som är där håller på att ta steget in i evigheten. Sviktande eller helt frånvarande barn och ungdomsarbete. Högst få som likt en "kärna" gör det mesta av kaffekokning, städning och allt det andra. Inga eller få levande smågrupper. Få om några nya kommer. Medelålder runt 65 eller 70. Undantag finns givetvis men för många församlingar handlar "antal på gudstjänst" om att överleva som församling, ekonomiskt och känslomässigt. Om ingen kommer och dom som är där tar steget in i evigheten dikterar verkligheten att man till slut försvinner.

Detta spelar direkt in på känslan av misslyckande som jag tror är väldigt, väldigt stark hos många. Varför kommer ingen? Vad har man gjort, eller vad gör man, för fel? Varför går alla till X kyrka istället? Varför kommer bara folk på konserter och högtider?

Det är förlamande och förkrossande för många och att fråga "-Hur många kom idag?" är ett försök att finna en ljusglimt och få lite bekräftelse på att man är relevant, intressant och värd "uppoffringen" att gå till kyrkan en söndag. Man hoppas att någon ny eller någon som inte har varit på länge kommer för då känns det lite bättre. Om det inte var så säger man att det berodde på för bra väder, eller för dåligt väder: på någon fotbollsmatch eller någon resa. Eller vad.

Jag tror att allt detta (nästan) är helt fel tänk. Om det är något jag vill så är det att fler kommer till tro och helighet, det har jag skrivit lite enspårigt om det sista.

Men.

Jag vill slänga ut allt av vad jag kallar för "affärsvärlden" från kyrkan för jag tror det är den som är boven i dramat. Antal. Produktivitet. Framgång. Resultat.

Jag vill värna de människor som hör små församlingar till och ge dom tillbaka friheten i Jesus istället för "krampen i statistiken".

Jag vill sjunga den lilla församlingens lov.

När jag gick på Wesley Biblical Seminary i Mississippi hände det sig en gång att skolans rektor blev rasande på mig. Jag fick "kvarsittning" och en ordentlig åthutning. Mitt brott? Att jag hade hävdat att man inte på några villkor skulle använda modeller från the business world för att mäta kyrkors och församlingars effektivitet och framgång. Frågan "hur många" var liksom måttstocken och det skall mätas och vägas. Sälje..ursäkta, presenterar vi vår produkt på bästa sätt? Kan vi uppnå bättre resultat om vi ändrar lite här och där? Investerar vi rätt och riktigt av tid och pengar? Vilka program ska vi behålla/avsluta?

Jag hävdar fortfarande att det är vansinnigt att göra det, utskällning av rektor till trots. Hur i hela världen är det tänkt att vi ska mäta framgång genom att mäta antal när Jesus väljer begrepp som "trofasthet", "lydighet", "uppoffring", "broderlig kärlek" och "efterföljelse" som framgångsbegrepp. För Jesus var t.ex. Johannes, ensam med Maria vid korset där vid slutet, framgångsrik. Hur kunde det bli så att vi som följer Jesus, som hade extremt få efterföljare när han dog (och uppstod) har börjat tänka att det är antal som räknas? Statsbidrag?

Jotack, jag är medveten om att det finns mycket i små församlingar som inte är bra eller Bibliskt eller bägge delar. Det finns mycket man skulle kunna ändra på och jag är säker på att misstag har begåtts/begås...men låt mig tala utifrån min erfarenhet.

Där finns också väldigt mycket bra och Bibliskt och bägge delar. Där finns trofasthet, lydighet, uppoffring, efterföljelse och broderlig kärlek, den saken är klar. Människor som följer Anden och lever i Henne. Lärjungar som önskar mer av Gud och vill hjälpa andra till tro.

Men många gånger orkar man knappt hålla huvudet ovan vattenytan för det där med "antal" ligger som en hungrig boa-konstriktor runt en kanin. Vägrar släppa taget. Förlamar. Friheten i Jesus känns ganska långt borta när man är fånge till siffror och antal och inget verkar hjälpa.

Ok, tänker du. Det är så här. Det är bara fula människor som pratar om att "skönheten sitter på insidan" och det bara är "losers" som talar om det inre livet istället för antal. Hade jag haft 300 medlemmar och stadigt nya som strömmade till hade jag aldrig skrivit så här.

Nej, där har du fel. Min övertygelse började uppenbarligen innan jag hade börjat som församlingspräst och jag håller fast vid den fortfarande. Ut med allt av affärsvärlden från kyrkan! Resultaträkning och produkt. Det förlamar och förvirrar.

Kyrkan är inte vår att göra med som vi vill. Du kan tro att vi skulle få massor av medlemmar om vi ändrade lite här och där, lade till och drog ifrån impopulära saker, program och dogmer. Men det är en absurd tanke. Kyrkan tillhör Gud och den Heliga Ande leder Henne dit Anden vill. Det är högst troligt att den extremt dynamiska Heliga Anden blåser dit Hon vill och det är inte vår uppgift att vända vinden (eller kappan) men sätta segel.

Vi i små församlingar är väldigt medvetna om att vi inte är många och att "många" anses som "bra" och framgångsrikt. Det ser vi överallt. Vi behöver inga påminnelser om att vi borde vara fler...men det betyder inte att allt är kört.

Att man är många kan knappast betyda att man följer Missionsbefallningen, hur förklarar vi isåfall att det ibland sitter 10,000 på gudstjänster där Jesus aldrig predikas och Korset aldrig nämns? Är det bra? Är det framgång?

Nej, just det. 

Små församlingar är inte bättre än stora per automatik men heller inte tvärtom. Målet är lärjungar, inte medlemmar, och det kan man göra i stora och små kyrkor, var så säker. Anden önskar allas frälsning men att alla inte är frälsta är inte nödvändigtvis en församlings fel. Vår uppgift är att göra alla folkslag till lärjungar genom att vara lydiga, trogna och följa den Heliga Anden. Det är en allmänt vedertagen sanning att Anden är omöjlig att styra, so there's that.

"-Hur var det på gudstjänsten idag?"

Tackar som frågar. Idag var det en bra gudstjänst. Guds ord blev levande. Lovsånger till den Allsmäktige sjöngs. Offer bars fram. Böner steg upp från folket till Gud. Gemenskap och omsorg fanns. Efterföljelse, Andens gemenskap, frukt och till sist Korsets anstöt förkunnades. Människor sågs och såg. Guds välsignelse om kraft och frukt blev sagd. Vi var 8 stycken och Anden var där och Anden leder oss vidare.