Låt oss låtsas att alla olika slags konferenser slutade upp med att se sig om efter andra kyrkolösningar eller om gräset är grönare någon annanstans när det inte blir som man vill. Det är alltid lättast att ge upp och söka nya "hunting grounds". Det är alltid svårast att bli kvar och säga "ok, vi gör som du vill".
Låt oss låtsas att vi slapp alla splittrande förslag och problem kring den eller den frågan och istället valde att se framåt på hur vi ska lösa (Metodist-)kyrkans problem. Det problemet kan summeras i två ord:
Inget funkar.
Ytterst få människor blir frälsta i dagens Metodistkyrkor, för att tala klarspråk. Det absolut vanligaste skälet till att människor väljer att bli medlemmar i dagens Metodistkyrkor är en flytt från ett annat (läs DnK) samfund. Givetvis händer det att en människa kommer till tro från otro men det är undantagen som bekräftar regeln. Väldigt, väldigt få blir omvända från otro till tro, död till liv, ateist till kristen. Detta är problemet bland alla problem eftersom just frälsningen är ett av kyrkans mest grundläggande uppdrag, jämte att lovprisa Gud, be för världen och vara/bygga Guds rike i världen.
Nu är det ju inte så att detta är en överraskning eller att kyrkan bara har tittat på. Under mina drygt 45 år som Metodist (i alla möjliga slags positioner och roller) har åtminstone följande prövats för att vända den accelererande nedåtgående trenden (eller vitalisera kyrkan, som det också heter):
Missförstå mig inte. Listan är inte en lista över idiotiska, kortsiktiga eller meningslösa verksamheter eller försök. Vissa är det (t.ex. #24, #21) men långt ifrån alla. Dessutom är det ju tveklöst så att det faktiskt har hänt att människor har t.ex. börjat i en kör och sedan kommit till tro och blivit medlem eller att scout har blivit konfirmand och börjat tro på Jesus.
Det som är problemet är inte dom gånger dessa försök har lett till att en människa kommer till tro utan alla gånger det inte har gjort det, vilket är långt fler. Alldeles för få människor kommer till tro, oavsett om dom sjunger i en kör, spelar fotboll eller lyssnar på en Justin Bieber gudstjänst, utan att det för den sakens skull innebär att verksamheter och försök är meningslösa.
Det som det innebär är att verksamheterna och försöken (som är långt fler än de jag har räknat upp) inte i tillräckligt hög grad fyller kyrkans grundläggande funktion och existensberättigande.
Eller så kanske det är just så här det är att vara kyrka i dagens samhälle. Jesus sa en gång att det är väldigt, väldigt svårt för en rik människa att komma in i Guds rike. Faktum är ju att alla människor som lever idag är rika jämförelsevis med dom som levde på Jesus tid. Kanske är det helt enkelt så att våra förväntningar och önskningar är för höga. Kanske är dagens situation så att vi har gjort och gör det bästa av en svår situation/samtid?
Det är svårt att acceptera, särskilt för alla oss som
tror att det spelar en evig roll om en människa är frälst/tror på Jesus/följer Jesus eller inte.
Is this it?, är en reell följdfråga.
Sök upp Amy Carmichaels (en fantastisk kvinna) vision på Google så får du en bild av hur det känns för oss som menar att evigheten kan vara Himmel eller Helvete beroende på vad och vem man väljer här i livet. Därför känns verkligheten extra tung och därför är det svårt att acceptera dagens situation. Vi måste göra något för att få fler människor till Gud!...är en vanlig tanke och känsla.
Men vad?
Det finns två alternativ, som jag ser det, för hur vi som kyrka kan gå vidare (om vi låtsas att det skulle vara möjligt, alltså).
Steg 1 - fortsätta försöka hitta vägar, lösningar och strukturer som vi tror kan vända trenden
Steg 2- tvärtom. Istället för nya vägar och lösningar så fördjupar och förverkligar vi dom vi har.
Det är tveklöst så att den kristna tron och kyrkan kom till och växte på grund av Andens kraft och verkan i människors liv. Det är bakgrunden till jag är en stark motståndare till allt vad affärsvärldens inflytande/inspiration heter. Affärsvärlden kan inte förstå eller hantera att allt inte ligger under dess kontroll. Med andra ord, hur kyrkan mår eller gör eller verkar eller vilka resultat Hon får/ger ligger utanför hennes kontroll, till syvende och sist. Vi kan, som vi gör varje höst, försöka "frälsa världen" med nya tilltag och försök men det är nog så, tror jag, att det ligger utanför vår kontroll hur det "går". Det är upp till Gud, Han som kallar alla folk till sig. (Om man börjar undra varför Han inte kallar människor till sig via Metodistkyrkan kan man lätt bli lite mörkrädd, så det ska vi inte göra nu.)
Jag tror att det bästa vi kan göra är att komma i fas med Gud igen och speciellt med (den) Heliga Ande, alltså steg 2. Att vi har prövat steg 1 i årtionenden och att det inte funkar av någon anledning.
Vi finner inspiration till detta i böcker som "The Benedict option" och "In the ruins of the church" och inser att Anden i vår tid inte blåser som Han/Hon gjorde på 30-talet. Att vi samlar oss, bevarar trons gnista och gör allt vi kan för att leva och bevara den trosgnista som Anden kan använda när Han/Hon önskar blåsa på nytt.
Det är en Biblisk tanke att Anden går dit Han/Hon är välkommen och inte går dit Han/Hon inte är välkommen. Efter en längre tid av synd och avgudadyrkan och annat elände lämnade Gud/Anden templet i Hesekiels vision. I byn där ingen trodde på Jesus kunde/ville han inte göra en massa mirakel. Vi ska "skaka dammet av våra skor" om staden vi besöker med evangelium inte tar emot oss. Och så vidare. Gud tvingar sig inte på någon. Där människor inte vill ta emot Honom går Han vidare till dom som vill. Så enkelt är det.
Detta betyder såklart att kyrkan säkerställer att Anden inte lämnar oss...eller kommer tillbaka.
Det betyder att vi lugnar oss och är stilla inför Gud.
Detta betyder att kyrkans roll är att vara väldigt tydlig, trygg och levande i den sanna tro som en gång fanns hos Peter och apostlarna och som har, mirakulöst nog, överlevt tusentals år i alla land, kulturer och språk. Att vi stannar hos Jesus genom de medel och vägar vi har tillgängliga, istället för att yra omkring och försöka hitta nya vägar som leder till bättre "resultat".
Det betyder att vi går på djupet istället för utåt.
Det betyder att vi återfinner det som vi en gång hade och band oss samman i enighet och enhet och kärlek.
Det betyder att vi hoppar av det postmoderna tåget om att inget är sant, rätt eller riktigt.
Det betyder att vi hoppar av det progressiva/positivistiska tåget, i den förståelse att framtiden per definition alltid är bättre.
Det betyder att vi satsar på att lägga undan våra agendor och söka oss tillbaka till våra rötter.
Det betyder att vi väljer att vara kyrka och inte en samling församlingar som själva väljer allt.
Det betyder att vi slutar sträva i egen kraft och söker Guds kraft.
Det betyder att vi satsar på att människor ska vandra frälsningens väg, steg för steg, på grund av vårt exempel.
Det betyder ungefär att vi satsar på att följa detta Bibelordet:
Låt oss låtsas att vi slapp alla splittrande förslag och problem kring den eller den frågan och istället valde att se framåt på hur vi ska lösa (Metodist-)kyrkans problem. Det problemet kan summeras i två ord:
Inget funkar.
Ytterst få människor blir frälsta i dagens Metodistkyrkor, för att tala klarspråk. Det absolut vanligaste skälet till att människor väljer att bli medlemmar i dagens Metodistkyrkor är en flytt från ett annat (läs DnK) samfund. Givetvis händer det att en människa kommer till tro från otro men det är undantagen som bekräftar regeln. Väldigt, väldigt få blir omvända från otro till tro, död till liv, ateist till kristen. Detta är problemet bland alla problem eftersom just frälsningen är ett av kyrkans mest grundläggande uppdrag, jämte att lovprisa Gud, be för världen och vara/bygga Guds rike i världen.
Nu är det ju inte så att detta är en överraskning eller att kyrkan bara har tittat på. Under mina drygt 45 år som Metodist (i alla möjliga slags positioner och roller) har åtminstone följande prövats för att vända den accelererande nedåtgående trenden (eller vitalisera kyrkan, som det också heter):
- - Powerpoint istället för pappersprogram, psalmböcker och flanellografer
- - Youtube klipp istället för dammiga anekdoter
- - Sinnesrogudstjenester
- - Konserter av olika slag
- - Olika slags körer
- - Forbollslag
- - Närradio
- - Kvällsgudstjänster
- - Myldredagar
- - Utomhusgudstjenester
- - Justin Bieber-/LEGO-/Minecraft-/Bondegudstjänster
- - Bönevandringar
- - "Vänlighetens konspiration" aktioner
- - Speakers corner tal på torget
- - Gudstjänster på engelska
- - Öppen kyrka
- - Dagträffar
- - Språkcafé
- - Konferenser och workshops
- - Visioner, missioner och strategiplaner
- - Amerikanska superpastorer med enkla lösningar och coola idéer
- - Engelska versioner av "kyrkor utan väggar".
- - Läger och konfirmationsverksamheter
- - Inspiration från affärsvärlden med dess fokus på produkt, förändring och resultat
Missförstå mig inte. Listan är inte en lista över idiotiska, kortsiktiga eller meningslösa verksamheter eller försök. Vissa är det (t.ex. #24, #21) men långt ifrån alla. Dessutom är det ju tveklöst så att det faktiskt har hänt att människor har t.ex. börjat i en kör och sedan kommit till tro och blivit medlem eller att scout har blivit konfirmand och börjat tro på Jesus.
Det som är problemet är inte dom gånger dessa försök har lett till att en människa kommer till tro utan alla gånger det inte har gjort det, vilket är långt fler. Alldeles för få människor kommer till tro, oavsett om dom sjunger i en kör, spelar fotboll eller lyssnar på en Justin Bieber gudstjänst, utan att det för den sakens skull innebär att verksamheter och försök är meningslösa.
Det som det innebär är att verksamheterna och försöken (som är långt fler än de jag har räknat upp) inte i tillräckligt hög grad fyller kyrkans grundläggande funktion och existensberättigande.
Eller så kanske det är just så här det är att vara kyrka i dagens samhälle. Jesus sa en gång att det är väldigt, väldigt svårt för en rik människa att komma in i Guds rike. Faktum är ju att alla människor som lever idag är rika jämförelsevis med dom som levde på Jesus tid. Kanske är det helt enkelt så att våra förväntningar och önskningar är för höga. Kanske är dagens situation så att vi har gjort och gör det bästa av en svår situation/samtid?
Det är svårt att acceptera, särskilt för alla oss som
tror att det spelar en evig roll om en människa är frälst/tror på Jesus/följer Jesus eller inte.
Is this it?, är en reell följdfråga.
Sök upp Amy Carmichaels (en fantastisk kvinna) vision på Google så får du en bild av hur det känns för oss som menar att evigheten kan vara Himmel eller Helvete beroende på vad och vem man väljer här i livet. Därför känns verkligheten extra tung och därför är det svårt att acceptera dagens situation. Vi måste göra något för att få fler människor till Gud!...är en vanlig tanke och känsla.
Men vad?
Det finns två alternativ, som jag ser det, för hur vi som kyrka kan gå vidare (om vi låtsas att det skulle vara möjligt, alltså).
Steg 1 - fortsätta försöka hitta vägar, lösningar och strukturer som vi tror kan vända trenden
Steg 2- tvärtom. Istället för nya vägar och lösningar så fördjupar och förverkligar vi dom vi har.
Det är tveklöst så att den kristna tron och kyrkan kom till och växte på grund av Andens kraft och verkan i människors liv. Det är bakgrunden till jag är en stark motståndare till allt vad affärsvärldens inflytande/inspiration heter. Affärsvärlden kan inte förstå eller hantera att allt inte ligger under dess kontroll. Med andra ord, hur kyrkan mår eller gör eller verkar eller vilka resultat Hon får/ger ligger utanför hennes kontroll, till syvende och sist. Vi kan, som vi gör varje höst, försöka "frälsa världen" med nya tilltag och försök men det är nog så, tror jag, att det ligger utanför vår kontroll hur det "går". Det är upp till Gud, Han som kallar alla folk till sig. (Om man börjar undra varför Han inte kallar människor till sig via Metodistkyrkan kan man lätt bli lite mörkrädd, så det ska vi inte göra nu.)
Jag tror att det bästa vi kan göra är att komma i fas med Gud igen och speciellt med (den) Heliga Ande, alltså steg 2. Att vi har prövat steg 1 i årtionenden och att det inte funkar av någon anledning.
Vi finner inspiration till detta i böcker som "The Benedict option" och "In the ruins of the church" och inser att Anden i vår tid inte blåser som Han/Hon gjorde på 30-talet. Att vi samlar oss, bevarar trons gnista och gör allt vi kan för att leva och bevara den trosgnista som Anden kan använda när Han/Hon önskar blåsa på nytt.
Det är en Biblisk tanke att Anden går dit Han/Hon är välkommen och inte går dit Han/Hon inte är välkommen. Efter en längre tid av synd och avgudadyrkan och annat elände lämnade Gud/Anden templet i Hesekiels vision. I byn där ingen trodde på Jesus kunde/ville han inte göra en massa mirakel. Vi ska "skaka dammet av våra skor" om staden vi besöker med evangelium inte tar emot oss. Och så vidare. Gud tvingar sig inte på någon. Där människor inte vill ta emot Honom går Han vidare till dom som vill. Så enkelt är det.
Detta betyder såklart att kyrkan säkerställer att Anden inte lämnar oss...eller kommer tillbaka.
Det betyder att vi lugnar oss och är stilla inför Gud.
Detta betyder att kyrkans roll är att vara väldigt tydlig, trygg och levande i den sanna tro som en gång fanns hos Peter och apostlarna och som har, mirakulöst nog, överlevt tusentals år i alla land, kulturer och språk. Att vi stannar hos Jesus genom de medel och vägar vi har tillgängliga, istället för att yra omkring och försöka hitta nya vägar som leder till bättre "resultat".
Det betyder att vi går på djupet istället för utåt.
Det betyder att vi återfinner det som vi en gång hade och band oss samman i enighet och enhet och kärlek.
Det betyder att vi hoppar av det postmoderna tåget om att inget är sant, rätt eller riktigt.
Det betyder att vi hoppar av det progressiva/positivistiska tåget, i den förståelse att framtiden per definition alltid är bättre.
Det betyder att vi satsar på att lägga undan våra agendor och söka oss tillbaka till våra rötter.
Det betyder att vi väljer att vara kyrka och inte en samling församlingar som själva väljer allt.
Det betyder att vi slutar sträva i egen kraft och söker Guds kraft.
Det betyder att vi satsar på att människor ska vandra frälsningens väg, steg för steg, på grund av vårt exempel.
Det betyder ungefär att vi satsar på att följa detta Bibelordet:
This is what the LORD says: "Stand at the crossroads and look; ask for the ancient paths, ask where the good way is, and walk in it, and you will find rest for your souls.- Jer. 6:16a
 |
| Amy Carmichael |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar