å,ä,ö

ett rest...igen
åååååå
ääääää
öööööö

Slogan för min församling

Ett test för "alla" som läser denna blogg. Hur ser ni på följande "motto" för vår församling:

det enda vi har är allt du behöver. Jesus.

Svara gärna med ett filmcitat.

Det är nyttigt att prata

Idag kom en kommunanställd medborgare hem till vår lägenhet för att lukta på Samuels rum...
Det i sig kan tyckas modigt, men saken var den att jag hade upplevt att rummet luktade "konstigt" och undrade om det hade något att göra med Samuels allergi som kom i våras. Man är ju orolig...

Förutom att det är väldigt bra att man kan ringa och få expertnäsor att komma på hembesök så var kvinnan trevlig och glad. Man kände sig lite vilsen när det gäller "konstiga" dofter eftersom man inte har just en sådan där vältränad näsa...så efter ett tag säger jag att "ja, det var bra med en expert här eftersom jag inte vet nåt om hur farliga saker luktar. Vill du prata om Treenigheten mysterium hänger jag med, men olika lukter är inte mitt gebit".

Ni förvånas säkert inte över svaret, "ja, när det handlar om något mer verkligt så kan jag gärna hjälpa dig. Något mer konkret, alltså."

Nu råkar det ju vara så att något mer verkligt än Treenigheten finns ju inte eftersom allt annat som finns endast finns på grund av just Treenigheten. Är det något som är normalt är det ju egentligen Treenigheten.

Men är "den" konkret?

Rummet luktade helt normalt, om än lite instängt, fick jag också veta. Vad skönt.

Huggorm och lingonris

En härlig dag i skogen när man är ledig är aldrig fel. Vi fick glädje av min telefons nya GPS funktion som ritar kartor och visar mycket spännande information om var man är och hur fort det gick att komma dit. Nu vet vi var lingonstället är.

Dessutom träffade vi en liten huggorm som vi tråkigt nog inte kunde ha ihjäl...skämt åsido är ormar en pest som jag har väldigt lite till övers för. Men 12 liter lingon på några timmar är inte fy skam...

Imorgon är det predikan och gudstjänst. Det kommer att handla om Guds rike igen och Johannes "omöjliga" ord om nödvändigheten att leva som Jesus gjorde...och Johannes tre tips för att leva i Guds rike och inte halka tillbaka i "världens" rike.
Ska bli spännande att se hur många kan den utvalda lovsången...

Från ett kyrkorum

Jag bor i en kyrka. Min övervåning är en församlingslokal. I över 100 år har människor kommit hit för att be, lovprisa och tacka Gud. 100 år!

Nu kan jag gå uppför trappan och öppna dörren till allt detta. När jag går där och lyssnar till tystnaden är det ett stilla under som kommer över mig. Att stå i samma linje som alla dessa människor med samma längtan att faktiskt möta Gud...är stort. Läste en artikel på SvD idag (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3373765.svd#tw_link_widget)

som hade följande tanke:

"Säkert tycks vara att ingen tros eller ideologis faktiska resultat verkar ha någon större inverkan på ett viss slags människa."

Är detta sant? Är min tro bara åsikter och tankar? Har Jesus haft någon faktiskt inverkan på mig?

Säkert, men ändå. Är det inte i det skymningsljuset vi alla står och undrar...är det verkligen sant allt det här vi säger att vi tror på? Finns det verkligen en himmel? Ett helvete? En Gud som berör och vänder ut och in på mitt hjärta. Som kan inte bara förlåta utan och heliggöra?

Nästa fundering är lite jobbigare. Om man bestämmer sig för att det är sant, stämmer det överens med hur ens liv ser ut?

Jobbigt att vara intressant

Att läsa pastorlassistjakob bloggen är ofta mycket trevligt. Samtidigt är det lite trögt att själv alltid vara lika intressant, eller iallafall att få vardagen att låta lika intressant.

Själv hade jag en mycket god första gudstjänst efter sommarens uppehåll. Temat var förvånansvärt bra. Ja, det var själva temat alltså. Att människor i Bibeln överlag lever liv som är förvånansvärt bra. Hur många känner du som med Paulus kan säga att man glädjs åt förföljelse?

Ok, Paulus är överlag svår att kopiera. Han är ju så extrem, och dessutom så extremt politiskt inkorrekt. Men är du inte lite sugen på att leva ett liv som är så förvånansvärt bra i Gud att du lever liksom i en annan verklighet. En verklighet där luften är Anden och du faktiskt kan säga som Paulus, hur omodernt som helst, att det faktiskt är så bra som man säger.

Jag tror att alla våra olika teologiska skyttegravar och annat trams skulle bli liggande åt sidan om vi, som fortfarande tror på Bibelns ord som Uppenbarade ord från Gud, levde en verklighet som var så bra och så annorlunda att det inte handlade så mycket om vilka åsikter vi hade (vilket idag är så långt vår tro går och förändrar oss) utan vilken verklighet vi levde i.

Den första kyrkan hade ett budskap baserat på en historisk händelse. En trossats och en händelse…och 12 blev 50% av Romarriket. Vet du vilket budskapet var och vilken händelsen var? Räckte det för dom; förändrade de två sakerna hela deras värld (och hela Världen) räcker det nog för oss…om vi tar det till oss och gör det till vår verklighet. Tror du inte???

En sommar mindre

Ibland undrar jag om det är bra med fem veckors semester. (Kan man säga så utan att häda i Sverige?). I USA hade jag mest två eller tre veckors semester och det gick lika bra, kanske bättre. Hur då, undrar du?

Jo, jag har alltid sagt att din vardag måste vara värd att leva eftersom du har så många fler vardagar än fest/semester/helgdagar. Nu när man har haft fem veckor ledigt är det som en uppförsbacke att komma in i vardagen igen, det vi egentligen är kallade till att göra. Ta ett typiskt exempel: hur ofta gick du i kyrkan under sommaren?

Om man vill fundera lite lättsammare kan man läsa Berglins serier på svd.se. Den är hur träffsäker som helst.