Nu kan jag gå uppför trappan och öppna dörren till allt detta. När jag går där och lyssnar till tystnaden är det ett stilla under som kommer över mig. Att stå i samma linje som alla dessa människor med samma längtan att faktiskt möta Gud...är stort. Läste en artikel på SvD idag (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3373765.svd#tw_link_widget)
som hade följande tanke:
"Säkert tycks vara att ingen tros eller ideologis faktiska resultat verkar ha någon större inverkan på ett viss slags människa."
Är detta sant? Är min tro bara åsikter och tankar? Har Jesus haft någon faktiskt inverkan på mig?
Säkert, men ändå. Är det inte i det skymningsljuset vi alla står och undrar...är det verkligen sant allt det här vi säger att vi tror på? Finns det verkligen en himmel? Ett helvete? En Gud som berör och vänder ut och in på mitt hjärta. Som kan inte bara förlåta utan och heliggöra?
Nästa fundering är lite jobbigare. Om man bestämmer sig för att det är sant, stämmer det överens med hur ens liv ser ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar