Ateisternas frågor till pastorn-svar på fråga 1

Här är fråga 1: Why is God called loving or merciful when, in the Old Testament's stories of the Israelite conquest, he specifically orders his chosen people to massacre their enemies, showing no mercy to men, women, even children and animals? På svenska blir frågan ungefär: Varför kallas Gud för full av nåd när han i Gamla Testamentet under erövringen av Israel beordrar specifika massakrar av män och kvinnor och även barn och djur?


Svar: Om vi bortgår från att frågan verkar anta att det är grymmare att döda ett djur än en man eller kvinna är det viktigt att vi först och främst definierar frågan och dess termer samt att vi verifierar om det är sant. Eftersom frågan inte är specifik blir det ett mer generellt svar.
Det är sant att Gud beodrade sitt förbundsfolk att döda en stad eller en region ibland. Det är viktigt att komma ihåg följande:
1. Det var inga oskyldiga människor som skulle dödas. Det var ett mycket moraliskt förfallet folk som skulle erövra Israel och göra saken kort med dom ifall dom fick leva. Deras synd hade nått sitt mått.
2. Landet var Guds att ge till vem som helst och folket som bodde där hade fått sin chans att leva rätt. DEt var genom Israel som Gud skulle ge världen frälsning och även Jesus. Det var viktigt att dom fick en möjlighet att överleva.
3. Gud är full av nåd men han är inte Jultomten. Han ger nåd men han ger också dom. Allt folk får nåd men nåd utskrattad och/eller förnedrad straffas. Folket som Gud ville att Israeliterna skulle förgöra hade fått nåd i hundratals år att ändra sig och leva rätt. Israeliterna fick genom sin speciella roll som förbundsfolket ingen räkmacka. Dom fick genomlida och tjäna som ett exempel på Guds nåd men även Guds dom. Deras lidande fick inget slut eftersom de inte slutade upp med sina idiotiska upptåg.
4. Det är ingen slump att frågan bara nämner Gamla Testamentet för de flesta tror att Gud vad ond och arg där men ändrade sig (eller blev en annan Gud) i Nya Testamentet. Jag undrar hur dessa tänker kring Uppenbarelseboken.


Dessa var några generella svar eftersom frågan inte var särskilt detaljerad. Vi ska inte anta att vi vet allt om hur situationen var i Gamla Testamentet eller i en viss situation. Om vi läser sammanhanget så ser vi att Gud kallas full av nåd för det är så han har upplevts genom historien. Det är en Gud full av nåd som ger syndare en chans att vända sig till Gud. Det är samma Gud som inte tillåter att något hindrar eller stjälper hans folk och leder dom i fördärvet...precis som fäder och mödrar gör på jorden. Skulle Gud göra mindre?

Handsome

Vår värld är besatt av att inte duga. Den förstår att allt inte står rätt till och erbjuder allt möjligt för att ställa livet till rätta, den ena kuren mer bisarr än den andra. Dessutom vet gemene man om att dessa kurer, trick och metoder inte fungerar utan skapar falska känslor och falska bilder av skönhet och "att räcka till" känslor. Detta fungerar uppenbart inte. Vad gör man? Man försöker kanske nästa kur ändå eller kanske har nästa löpsedel rätt.

Tänk vad Gud tänkte rätt när han skapade äktenskapet där man för en gångs skull får upppleva att man duger, att man är "Handsome" oavsett hur man själv känner och definitivt oavsett vad världen säger.
Detta inlägg handlar om att det helt enkelt är skönt att höra att det åtminstone finns en person i världen som tycker att man är Handsome och duger. Gud visste att vi människor utanför Eden skulle känna oss övergivna, bortkastade och odugliga. Jag tror en anledning till att han skapade äktenskapet är alltså att ge oss en bild av hur han ser på oss oavsett hur vi ser på oss...att när vi stiger upp en grådaskig oktobermorgon och har bara övervikt, tandlossning, hårförtunning eller något annat som världen lurar i oss inte duger så finns det åtminstone alltid en dom tycker att vi duger och t.o.m. är vackra. Precis som Gud.

Hur kan det gå till? Jo, vår spouse känner oss och älskar oss oavsett vårt yttre. Det yttre kommer och går och ve den som älskar endast ett yttre. Det är en del av det vi älskar men det vi älskar är mycket mer och större. Det yttre åker snålskjuts på det inre och ett vackert inre gör även ett sådär yttre vackert...och därför är vi alltid vackra för dom som känner oss och som vet att i vårt inre vill vi likna det vackraste som finns...Jesus. Det är så Efesierbrevet 5 kan bli förståeligt.

Det finns dock en skillnad på Gud och våra fruar och män....Gud är den som gör vårt inre vackert och det är han som gör att vårt inre speglar och förändrar vårt yttre. Som en kvinna varsamt lägger sin gamla makes lockar tillrätta så lägger Gud våra synder och misstag till rätta...om vi låter honom och sitter still. För Jesus skull.

Jag ber att alla dom som har upplevt detta men inte nu längre, eller kanske aldrig, hör Gud som kallar på dom. Påminner dom. Upplyfter dom. Älskar dom. För det är klart att vi inte duger. Djävulen har rätt, hans anklagelser stämmer. Hans lögn är också hans sanning. Ingen duger. Förutom en. Jesus. I honom lyfts våra synder bort (vi upplever och kallar dom oftast för ensamhet, tillkortakommande, traumatiska misstag, missmod). I honom lyfts våra skavanker bort. I honom duger vi. I honom är vi vackra. I honom. Djävulens miss är att han trodde att han dög i sig själv. Den lögnen sprider han friskt och vitt och brett. Många lyssnar på honom för hans reklamkampanj har coola leksaker. Alla märker i sin egen tid att det inte funkar, att oavsett vad man gör så duger man inte för det finns alltid nåt med oss som är fel.
Där är det tänkt att äktenskapet ska påminna oss om Guds kärlek och omsorg. Skillnaden är såklart ovillkorlig kärlek plus att han gör om oss. Vänder om oss. Heliggör oss till sin likhet, inte världens eller vår egen. Endast Gud duger. Endast i honom duger vi och tills dess vi förstår det snurrar vi runt och lyssnar på falska "du duger som du är" profeter.

Fel, vi duger som Jesus är och han är väldigt intresserad av att dela med sig av sig själv.

Ateisternas frågor till pastorn - del 1

Ett försök att undanröja några hinder för tro. Vi som tror vet varför vi tror och borde därför kunna svara. All sanning kommer från Gud och således finns det svar på alla missförstånd när det gäller tro och Gud.
Här är frågorna (på engelska). Svaren blir på svenska:

1. Why is God called loving or merciful when, in the Old Testament's stories of the Israelite conquest, he specifically orders his chosen people to massacre their enemies, showing no mercy to men, women, even children and animals?

2. Does it make sense to claim, as the Bible does, that wrongdoing can be forgiven by magically transferring the blame from a guilty person to an innocent one, then punishing the innocent person?

3. Why does the Bible routinely depict God as manifesting himself in dramatic, unmistakable ways and performing obvious miracles even before the eyes of nonbelievers, when no such thing happens in the world today?

4. Why do vast numbers of Christians still believe in the imminent end of the world when the New Testament states clearly thatthe apocalypse was supposed to happen 2,000 years ago, during the lifetime of Jesus' contemporaries?

5. Why do Christians believe in the soul when neurology has found clear evidence that the sense of identity and personality can be altered by physical changes to the brain?

6. If it was always God's plan to provide salvation through Jesus, why didn't he send Jesus from the very beginning, instead of confusing and misleading generations of people by setting up a religion called Judaism which he knew in advance would prove to be inadequate?

7. Since the Bible states that God does not desire that anyone perish, but also states that the majority of humankind is going to hell, doesn't this show that God's plan of salvation is a failure even by his own standard? If this outcome is a success, what would count as a failure?

8. Why didn't God create human beings such that they freely desire to do good, thus removing the need to create a Hell at all? (If you believe this is impossible, isn't this the state that will exist in Heaven?)

9. Is it fair or rational for God to hide himself so that he can only be known by faith, then insist that every single human being find him by picking the right one out of thousands of conflicting and incompatible religions?

10. If you had the power to help all people who are suffering or in need, at no cost or effort to yourself, would you do it? If so, why hasn't God done this already?

Marginalen-va tråkigt!

Det finns nästan inget som är så trevligt som att bli omtyckt, få beröm, vara respektabel. Väl ansedd. Lyssnad på. Trevlig. Följa reglerna. Det är inte för inte som t.o.m. Göran Hägglund är photoshoppad även i verkligheten. Han är respektabel...om än helt fel ute...och när Juholt dribblar står hans närmaste och säger att allt är väl, klockan är fem i tolv.

Kyrkan är likadan, framförallt vi i statskyrkans skugga. Vi vill vara som storebror. Väl omtyckta. Respektabla. Vara med vid stora händelser. Ha vackra viktiga dräkter. Känna att vi är viktiga. Folk ska tycka bra om oss...även om vi endast tillåts vara respektabla på samhällets villkor.
Det är mer än att bara inte stöta sig med samhället eller människor. Det är att vara en del av etablissemanget. Följa reglerna. Vara lydig. Följa John.

Varför känner vi detta behov av att vara respektabla? Vem har sagt att vi måste följa samhällets regler och oskrivna lagar? Vi är ju medborgare i Guds rike, för Guds skull! Vem bryr sig om vad samhället tycker och tänker?

Vi har alla en plats i detta rike och vi har alla strategiskt placerats ut i världens rike av Gud. Vi finns på en plats. Vi finna bland vissa människor. Vi har vissa gåvor och talanger. Jag tror att vi måste sluta upp med att försöka vara respektabla. Vi måste tillbaka till samhällets marginal (bokstavligt men också bildligt) och på nytt förtjäna rätten att bli hörda och sedda. Inte för att vi är så trevliga utan för att vi är så gudomligt goda och kärleksfulla och rättfärdiga. Bara en idiot tror att man kan vara dessa tre saker i egen kraft.
Därför tycker jag om Nåd.
Nåd är ingen snuttefilt. Nåd är en eld.
Nåd är en nyfångad kungsmakrill på 1,8 kilo. Inte en fiskpinne.
Nåd är en Chevrolet Camaro V8. Inte en Toyota 1,1.
Nåd är en rebell. Inte ett statsråd på UD.
Nåd är livs levande. Inte inlåst.
Nåd är i marginalen. Inte på Stora Scenen.

Var är marginalen? Hittar vi ens dit?

En helt vanlig dag...

Detta var en helt vanlig dag. Inga revolutionerande tankar. Inga nya insikter. Inga intressanta samtal. Lite bönmöte, lite lunch, lite predikoprep., lite hämta barn på gymnastik, lite middag, lite surf.

Det är faktiskt helt ok att ha en vanlig dag där inget händer ibland.

Hopp...finns det?

Jag funderade lite på det här med hopp och kom att tänka på att det är märkligt hur saker och ting utvecklar sig. I en tid när (svensk) kristen tro fokuserade på synd och syndakataloger växte sig en ny teologi fram, en teologi som grundade sig på tanken om människans inneboende godhet och Guds oändliga kärlek. Bort med synd, för att citera en kollega, och in med en förlåtande Gud. En Gud som älskar alla som dom är. En Gud som tycker om oss.
Ingen fördömelse.
Ingen dom.
Inget helvete.
Ingen synd.
Ingen Djävul.
Inga demoner.
Ingen omvändelse.
Inga krav.

Tanken var säkert god för hur kunde Gud bry sig om ifall man hade gardiner eller inte eller om man fick dansa eller inte? Gud måste vara större än så, eller hur?
Nu blev det viktigt att istället för synd tala om nåd. Människan var inte längre en syndare, först och främst, utan en stackars varelse som behövde lite uppmuntran, lite tröst på vägen till himlen. Lite hjälp att klara av all okunskap och ignorans som finns och fanns.

Det som hände var att alla blev lika goda kålsupare. Påminner mig litegrann om när jag var nygift och jobbade som brandman i USA. Ofta fick jag höra uttrycket "det kommer att ändra sig om några år" om vårt äktenskap. Vi var för lyckliga och genom vår lycka blev de andras olyckliga äktenskap mycket tydligare. Allt blir tydligare i kontrast med dess motsats. Så mina kollegor ville hellre dra ner mitt lyckliga äktenskap till deras nivå än att försöka höja sitt egna äktenskap. En tendens som jag ser överallt, framförallt i landet Lagom.

Problemet är bara att om det ska va' nåt med nåden och Gud och allt så måste alla först ner på samma uschliga plats där vi fattar att vi har faktiskt en dom över oss men nåden räddar oss. Hur kan Guds nåd göra oss upphetsade och sprickfärdiga av glädje och tacksamhet om vi på samma gång inte fattar att vi är dödsdömda? Hur kan Guds räddning bli fantastisk om det inte finns något att räddas från? Hur kan vi förändra världen när vi själva förblir samma gamla hösttrötta pratmakare med fina ord och långa utläggningar om allt möjligt vi tycker är viktigt?

Det är en ironi att vi måste först inse att vi har en dom över oss och våra liv för att kunna inse att nåden och Guds kärlek är till för sådana som vi. Hopp behövs inte om man först inte inser att allt hopp är ute...men när man förstår och inser den Bibliska sanningen behöver man inte stanna upp och ta kort på alla synder och elände som finns och fanns i livet. Då gäller det att på Paulinskt sätt lämna det gamla syndlivet bakom sig (som var fullt av elände som leder till skam och död) och blicka framåt...därför att there is no condemnation for those who are in Christ Jesus. Kontrasten blir att det finns fördömelse för dom som inte är i Jesus Kristus.  Men det finns alltid HOPP om vår teologi tillåter oss att balansera synd och hopp. Låt oss sätta vart ord på rätt sida korset.