Jag har tänkt på det här med mål ända sedan jag läste en recension av en mobiltelefon. Telefonen fick betyget "världens bästa mobiltelefon - 9/10". Hur tänkte dom då? Vad krävs för att få en tia?
Jag tror det är samma inom kyrkans värld. Vad är målet för våra verksamheter? Vad siktar vi på? Mycket av den förvirring och politiska maktstruktur-tävling som finns skulle kunna förbigås om man hade målen utstakade och klara. Nu finns det såklart ett mål som alla är överens om eftersom det är så uppenbart och så omöjligt att förneka, det där med att göra alla folk till lärjungar...men det förskjuter bara problemet för ingen kan fingera vad en lärjunge är.
Vem kan förklara för svenska frikyrkor vad och hur en lärjunge ser ut? På vilket sätt är en lärjunge annorlunda? Handlar det om beteende eller övertygelse eller investeringar eller språk eller klädsel eller musikstil eller ??
Det låter fint att alla församlingar får bestämma det själva men i verkligheten betyder det att alla beskrivningar är ok...och det kan väl ändå inte stämma? Någon måste väl ändå bestämma vad en lärjunge är? Eller?
Ett populärt sätt att lösa denna omderna gåta är att säga att man vill hjälpa folk att "följa Jesus". Själva följandet/lärljungaskapet är upp till var och en. Man kan gå åt vilket håll som helst men det är ok bara man följer sitt hjärta. Typ.
Ett annat sätt skulle kunna vAra att komma överens om vad det innebär att följa Jesus, vilka konsekvenser och följer det får och sedan fostra det. Denna lösning bottnar ju i att det finns en historisk kyrka som av uppenbara skäl har uppstått ur en grupp människor som har upplevt liknande saker i mötet med Jesus och efterföljandes. Kristendomen har aldrig inneburit att frälsta män och kvinnor plötsligt blir mer promiskiösa eller lata eller slösaktiga. Det finns en tid och en historia att se på när vi funderar vad som händer med människor som möter Jesus. Kanske kan den lära oss något?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar