Kan du be?

Jag läste nyss om en man som frågade en gammal vis munk hur länge munken bad typ varje dag. Svaret blev "-två minuter, men det tar mig 15 minuter att komma dit."

Jag förstår precis vad han menade och jag tror att många av oss innerst inne känner igen oss ganska väl i det svaret. Vi ber och vi ber men hur ofta upplever vi egentligen att vi ber till Gud allsmäktig och att han hör oss? Är det inte förvånande lätt att vi halkar in och ber precis så som Jesus sa att vi inte skulle be, dvs. vi rabblar en massa ord?

Hur många gånger på gudstjänster och i hemmen ber vi "Fader Vår", som står precis efter Jesus BUD att inte rabbla en massa ord, och just rabblar Fader Vår? Det är lätt hänt och vår samtid, som formar oss och som påverkar oss, hejar på. Vi tänker ofta resultat. Vi tänker ofta "cause and effect", dvs. orsak-effekt. Vi tänker bönesvar. Vi tänker prestation.

Ja, vad det än är har vi, du och jag, säkert väldigt lätt att hamna i ett rabblande när vi ber...för vi som lärljungarna undrar ofta hur man ber. Hur ber man?
Jag tror att bön är så avgörande att jag skäms för hur lättsamt jag hanterar den ibland. John Wesley sa att Gud gör ingenting utan som svar på bön. Är det verkligen sant? Tror du det? Jag är tveksam men jag är inte säker på att Wesley hade fel. Bibeln verkar peka på att bönens roll är högst central...och då framförallt inte bön hur som helst utom riktig bön.

Vad är då riktig bön?
Jag tänker på några olika saker, rent konkret. Bön tar tid. Bön är att vara tyst. Bön är att anta att Gud finns, hör och bryr sig. Bön är allvarligt. Bön är fundamental för ett gudomlikt liv. Bön är teo-logisk och teo-centrisk. Bön är ett sätt att leva i "dependancy", vilket betyder ungefär "i beroende". Bön är att böja sig. Bön är att vara radikalt öppen och ärlig. Bön är kommunicera med Gud. Bön är personligt men också kollektivt. Bön är alltid från en/mig men inte ensam. Bön är att be "Fader Vår" som om den vore ens egna ord. Bön hindras av min synd. Gud "hör" inte alla böner. Bön är helighet "en route".