tisdag 10 september 2013

Vad finns det för likhet mellan Kyrkan och Nokia?

Båda två var "Herre på täppan" för några år sedan men nu befinner sig i marginalen och minoritet. 

Jag tycker om mobiltelefoner och måste erkänna att jag håller mig mer á jour med den mobila utvecklingen än vad som är normalt. Jag har en Nokia Lumia 920 och tycker den är otroligt bra. Den tar bland annat så här bra bilder...och det finns många likheter mellan Nokia och Kyrkan.

Ibland dyker det upp artiklar som refererar till detta och påstår att det finns slående likheter mellan de som tror på Apple (t.ex.) och de som tror på Gud. Det talas till och med om "the cult of Mac/Apple". Det är dock inte det enda fenomenet som vi kan se när det gäller hur vår tids religiösa reträtt från "marknaden" ökar lavinartat. I England har det också börjat dyka upp Ateistkyrkor där man samlas och träffas för att lyssna på föredrag om förnuft och vetenskap med sedvanligt kyrkkaffe efteråt...allt medan "vanliga" kyrkor står tomma.

Detta fenomen, att kyrkor står tomma, är ett väldigt uttjatat fenomen i våra nordiska länder. Alla inom kyrkans värld, men alltmer även utanför, vet om problemet. Vi har dragits med det i årtionden och fortfarande är det ingen som vet varför ingen kommer till kyrkan längre, eller varför allt färre tror på Jesus (enligt en färsk undersökning av Svenska kyrkan är det ca. 15% av deras medlemmar). Vi är samhällets Nokia. 
Nokia var en gång för inte så länge sedan den absoluta giganten på mobiltelefoner, ohotad och framgångsrik. Alla hade en Nokia och ser du på listan över de mest sålda mobilerna genom tiderna på är det 7 av 10 som kommer från Nokia. Idag är Nokia en spillra av vad det var och såldes nyss till Microsoft för en spottstyver. 

Kyrkan befinner sig i samma sits. För några år sedan var kyrkan i en unik position. Alla gick i kyrkan och det var kyrkan som var standard i samhället. Det var konstigt om man inte kyrkan. Alla var där och alla skulle med, med eller mot sin vilja. Kyrkan var norm. Idag är kyrkan också en spillra av sitt forna jag. Det som finns kvar, vackra byggnader som är värdiga bröllop och begravningar och dop, några uttalande om rättvisa och fred på jorden och några härbärgen och soppkök är jämförbart med Nokias 3,6% av marknadsandel. Vem skulle lyssna på kyrkan och komma på besök eller bli medlem på grund av en predikan eller en "aha" upplevelse från Bibeln idag när tillvaron bjuder på så många "iPhones", dvs. teknologiska upplevelser och stilrent, borstat aluminium? Vem skulle köpa en Nokia telefon utan pekskärm idag?

Samtidigt är Nokia inne i en gigantisk omstrukturering där just min telefon finns med. Man försöker hänga med på "smartphone" tåget och gör så gott man kan. Man har en vision och ett mål, man skaffar sig starka samarbetspartner och man hoppas att människor i allmänhet blir intresserade och köper Nokia telefoner igen...man är på gång.

Kyrkan är också i fart med att försöka hänga med och komma tillbaka...och det går ungefär som för Nokia. Inte särskilt bra, men man kan inte beskylla Kyrkan, vilket här är att läsa som den samlade kristenheten, för att ha legat på latsidan. Hon har prövat på i princip allt, ifrån att ändra på innehåll, tillvägagångssätt, metod, PR, struktur och modell. Om man är svensk eller norsk idag och är intresserad av Gud eller vill bli frälst eller vill bli född på nytt eller vill komma till himlen eller vill bygga en bättre värld eller vill få gemenskap eller lägga till en andlig dimension till livet så finns det egentligen ingen anledning att man sitter hemma...man kan hitta en kyrka som passar precis. Och ändå sitter folk hemma.

Det är nog detta som är så frustrerande för många i kyrkans värld...att vad man än gör så blir resultatet detsamma. Det finns alltid ljusglimtar och så även inom kyrkans värld. En och annan församling växer och människor väljer att välja Gud...men på det det stora hela ser det ut som om man fortsätter glida ut i marginalen. Om man bortser från alla invandrare som kommer till våra länder med sin kristna tro i bagaget och tillför både medlemmar och liv i våra kyrkor (för att se hur många icke-troende man når) så blir fakta ännu mörkare. Vad är då vår vision och strategi för att slippa irrelevansens sopptipp?

När allt vi har prövat så många olika sätt, i så många år och hört på så många inspiratörer och pastorer från USA som talar om för oss att "It was me, my wife, some friends and a dog. We walked around town, heard from God to go to a place and when we found it we prayed. After two weeks we had 200 people in an abandoned warehouse. Now we serve 4000 people every weekend", så kan man undra...finns det något vi inte har prövat? Måste alla församlingar bli "Hillsong" och döpa om sina barnaktiviteter till "Kids". 

Jag tror det är dags för nästa steg i Kyrkans evolution och strävan att finna sin röst, plats och identitet igen. Sluta försök. Lägg all vår energi och kraft, inte på att locka människor till kyrkan eller att övertyga dom om hur bra vi är och hur viktigt det vi tror är, utan på hur fantastisk vår Gud är, vilken sannhet och kraft det finns i ett nytt liv. Inte en "bunker" mentalitet, för vi ska leva som vanliga människor i den vanliga världen utan fördömande eller apati utan som Jesus...på väg till ett mål.
Om människor inte vill ha Gud så slipper dom, vilket är skräckinjagande kärleksfullt av Gud. Jesus sprang inte efter alla och berättade hur viktigt det var att dom gick i synagogan eller hur synagogan måste anpassa sig efter folket eller whatever. Han var på väg och människor kom till Honom. Kanske borde vi göra så?

Jag börjar bli mer och mer övertygad om att vi/jag måste sluta försöka övertala människor som inte vill bli övertalade, sluta locka människor som lockas av tusen saker och sluta vara bundna av hur en kyrka måste eller "alltid har" fungerat. Vi lever i en ny tid. Vi är Nokia och precis som Nokia måste vi stanna upp och se verkligheten. 

Den enda anledningen till att vi finns är att vi har mött någon som givetvis var levande. Denna person och detta möte kan ske på olika sätt och på många olika ställen och vid många olika tidpunkter, men det kan inte ske om vi hela tiden håller på att marknadsanpassa oss eller försöka hitta silverkulan som tar död på våra problem. Där är vi inte som ett företag. Vi är inte människors kyrka. Vi tillhör Gud.   




.






Inga kommentarer:

ShareThis