tisdag 20 september 2016

Har du gett upp?

Ibland är jag för mycket på vår Xbox One hemma. Det finns ett spel som heter "World of Tanks" som jag ofta befinner mig "i". Det är spännande och roligt, faktiskt, att ibland koppla av med att se pansarvagnar explodera virtuellt. Man kan inte tänka på djupa saker hela tiden. Ibland hjälper explosioner. Risken är såklart att det blir för många timmar framför TV:n...ungefär som när vi såg på TV-serien "Person of interest" under sommaren och hösten. Där gick många timmar.

Det är lätt hänt att timmarna rinner iväg ibland när vi kopplar av eller slappar. Det är inte farligt. Allt för ofta kan människor i min situation, och säkert andra, fastna i stundens allvar och glömma bort att Gud skapade oss för arbete och rekreation. Ibland har kyrkan och kyrkfolk sett ner på livets glädjeämnen och underhållningar. Allt som får oss att skratta och ha roligt är trots allt inte farligt för oss.

Det som är farligt är när timmarna blir så många, eller underhållningen blir så långvarig, att det är det man ser fram emot; det man tänker på; det man lägger sina pengar på eller majoriteten av sin tid. Kanske värst av allt är det när vår aktiva tid, när vi räddar världen från synd eller fattigdom eller sjukdom eller säljer bensin, blir lidande och mer och mer apatisk. När våra "Xbox" gör att vår gnista och glöd falnar och slocknar. När vi underhåller oss in i dimman.

Har du någon gång upplevt detta, hur det du egentligen ska hålla på med och det du egentligen tycker är viktigt, blir lidande beroende på hur du spenderar din "down time"?

Det har nog alla. Även jag, jag som är övertygad om att jag ska vara en aktiv del av Guds plan att rädda människor undan Helvetet (vilket per definition är det viktigaste som finns, om det är sant), kan liksom släntra bort till soffan ibland och trycka på "on" utan någon större reflektion. Path of least resistance.
Således vet jag också hur det kan kännas att vara på jobbet och uppleva att glöden och gnistan är minskad eller borta. Hur små distraktioner blir stora eller hur oviktiga ting tar orimligt mycket plats. Hur man kan nästan hamna i en position att man vill ge upp och bara flyta på.

Men det finns något i oss som säger att det inte är rätt, som säger att det är fel när vi slösar bort vår tid och kraft och cash. Det är som att sitta inne en solig dag. Här i Norden är det ett helgerån men ändå gör vi det ibland...men det är inte rätt. Är det soligt ska man vara ute.
Kanske är det min mammas röst jag hör som tvingar ut mig i solen. Kanske är det Guds röst som viskar inom mig att "Du är skapelsens krona. Du är oändligt värdefull. Jag behöver dig" när glöden slocknar.

Ser du kvinnan som sover?
Jag vet att jag blir lycklig när jag är fokuserad och glöden brinner för viktiga saker, när jag är aktiv i det som Gud har lagt på mitt hjärta. När det jag håller på med är väsentligt. När jag är lever istället för att existera. När jag har "forward motion" mot ett mål i ett syfte.
Jag vet att jag inte blir lycklig när jag låter underhållning och distraktioner (hello Facebook!) ta över tid och tanke. När det är existens istället för liv. När det är stillastående...vilket kanske är ett idealiskt ord för att definiera underhållning.
Det ligger på något sätt i sakernas natur. Ingen ligger på sin dödsbädd och önskar sig ett bättre high-score men många önskar sig mer tid i bön eller i att hjälpa andra eller att ha engagerat sig mer för något man kände man borde och ville göra för andra.

Det handlar om "Regeln om 'först'". I korthet betyder det att om vi sätter det som är primärt på andra plats mister vi glädjen både från den och det som är på andra plats. Ett exempel: Om vi sätter Xbox på första plats i våra liv och vår familj på andra plats och Gud på tredje så förlorar vi både glädjen från Gud, vår familj och Xboxen. Om vi sätter Gud först, familjen tvåa och Xboxen trea så får vi glädjen från alla tre. Det gör mig gott att sova på soffan om jag har bekämpat en brand hela dagen men det gör mig inte gott att sova på soffan om jag just har varit på Xboxen i 3 timmar.

Det är ett trick.
På något sätt måste vi övertala oss själva om att det vi vet är bättre faktiskt är det på riktigt. Risken är annars att om vi inte gör det så ger vi upp. Jag vet inte om det är vanligt eller vanligare än vad det har varit men en sak är säker...det har aldrig funnits så många olika sätt att underhålla sig på som idag. Vi spenderar miljarder på filmer och spel och miljoner timmar på Facebook eller Instagram eller Finn. Det är så lätt. Det är så enkelt. Det är tillgängligt.

Idag säger prästen inte att allt sådant är synd och skam. Idag säger prästen att låt inte din underhållning göra dig stillastående. Du är skapad av Gud som kronan på universum. Du har underverk inom dig. Du behövs. 
Ge inte upp! Lyft blicken mot Gud!
Säg i ditt hjärta att du vill vara livs levande och njuta både det lilla och det stora, det viktiga och det oväsentliga. Bestäm dig för att sätta rätt saker på rätt plats i ditt liv.
För den delen, sjung en lovsång. Det brukar hjälpa mig...även om det oftast är till fördel om jag sjunger den inom mig.



Inga kommentarer:

ShareThis