The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

måndag 10 januari 2011

Går det?

Mitt i allt som händer på en konferens finns en fråga som jag undrar över: Går det att vända trenden i svensk kyrklighet? Är liksom själva grejen med kyrkan, Guds kallelse till oss kristna, ständig och pågående men att vi som är kristna kör lite "hit and miss" när det gäller hur vi gör det vi ska?
Att det finns en metod för kyrka idag som är Guds idé men att vi missar den? Är det helt säkert att vi gör rätt genom att hitta nya former för en ny kyrka, GF eller whatever? 

Självklart är det det...är det lätt att säga. Allt annat vore att vara lat eller likgiltig för människor och Guds kallelse. Kärlek kan väl inte låta bli att bry sig om Gud och människor (dvs. vara kyrka)? 
Jag är väldigt glad över att det finns så många människor i vårt land som verkligen vill bygga en ny kyrka...som man av olika anledningar vill få till. Inte för att få nya medlemmar "för annars så dör vi" utan för att nå nya människor med evangelium. (Är inte helt säker på skillnaden där). Många vill verkligen av helt riktiga skäl att människor utanför kyrkan ska finna Jesus och en tro för hela livet. Bli förändrade. Frälsta. Dessa människor inser också problemet med en samtid och ett samhälle som är så otroligt icke-kyrkligt att det traditionella kyrkarbetet är väldigt tungrott. Om ingen vet vad synd är känns hela grejen med "omvänd er och tro" ganska konstig. Inte för oss, men för andra. Omvända sig från vaddå? Att ge upp Bibeln och säga att alla redan är frälsta går inte om man vill vara Jesus trogen men hur ska vi förmedla det som Jesus gjorde (och som folk ville ha!)? Om ingen är syndare behöver väl ingen frälsning, heller...eller?

Med allt ifrån att lägga stenar i vatten till att börja konferensen med lite "stand-up" är försök att hitta vägar till människor som inte är här. Det som slår mig är att allt på alla konferenser som alla gör ser ungefär likadant ut. Amerikanare eller Skottar eller Engelsmän eller Svenskar så ser det ut ungefär samma. Det är möten med människor som sitter/står/sjunger/klappar i händerna/lyfter händerna. Det är "motivational speakers" eller så är det någon annan som har ett koncept eller en idé eller så. Ofta är det fräscha uppslag på att nå ut till olika grupper i samhället med olika bra idéer. Men upplägget är ungefär samma...och så säkert även med GF som vill följa devisen "Följ mig!" som Jesus sa. Med Johannes 3:16 och Matteus 28 så är det klappat och klart för att det inte kommer att vara något nytt som kommer. Inga överraskningar här.

Jag tror det hela hänger på hur mycket Gud det är i människorna som gör allt detta "vanliga" kyrkliga. I korthet, den Heliga Ande. I ännu mer korthet, helgelse. Sitter man i ruinerna så bör man inte resa sig och bygga upp allt som har rasat innan Gud säger till dig att göra det. Det handlar inte främst om en ny kyrka eller nya fräscha påhitt för att nå ut. Dom behövs och som vi märker så fungerar det väldigt bra här och där, men det som behövs på riktigt är en djupt Biblisk teologi som fokuserar på mer än "förlåtelse för synder" och innehåller hela det Bibliska tänket om nya människor/ny skapelse osv.. Människor som förstår och lever ut att Gud blev människa i Jesus för att människor skulle bli som Gud. 

Ibland blir det så enkelt att man bara behöver svara på en fråga: hur mycket Gud vill man ha? 

Då blir det inte lika intressant med om det går att bygga en ny kyrka eller inte...eller hur vi kan nå nya människor...eller hur vi kan bli mer relevanta...eller vilka härliga outreach vi kan ha. Då blir fokus Christ in you, the hope of glory!

Inga kommentarer:

ShareThis