Tillbaka på bloggen!

Efter ett kortare uppehåll tror jag det är dags att börja skriva igen. Det finns en hel del att fundera över, men också att glädjas över eller njuta av. Till exempel fingrade jag idag på en Samsung Galaxy Tab, en 7-tums surfplatta med Android. För de flesta är detta helt ointressant, men det är både coolt och häftigt (och kanske till och med nödvändigt???) att det finns sådana grejer idag. T.ex. tog det ca. 3 minuter att ladda ner Skype, logga in och ringa min frus mobil samtidigt som jag kikade på New York Times hemsida samtidigt som den laddade ner mina mejl...eller varför inte det coola med att kunna läsa hela världens tidningar och bloggar och annat med automatiska prenumerationer via 3G nätet och dessutom kunna ringa vanliga samtal!

Nåja, jag har funderat lite över annat också på senare tid. Det blir en del att fundera över när man ser ut över Sverige och kyrkligheten i landet, för att inte tala om min alldeles egna kyrklighet. Hur kunde det egentligen bli så här?

Jag tänkte publicera mina topp 5 skäl varför jag inte tror på GF kyrkan och således väljer att inte flytta över min ordination dit, men först några tankar kring vår kyrklighet i Sverige. Varför går så få i kyrkan och varför är det så få av dom som går i kyrkan som växer på djupet och blir lärjungar istället för bänkvärmare?

Jag läser en bok som heter "The monkey and the fish" som trots sin titel är en suverän bok om ledarskap, pastorsskap och kyrka i den nya värld vi lever i. Poängen är i korthet att världen har förändrats radikalt och kyrkan har inte gjort det. Se bara på mina två kyrkor i staden där jag bor. Jättestora. Stabila. Rika. Fullt av verksamheter.
Men allt rullar på som det har gjort i decennier. Kyrkan är fortfarande en byggnad dit man går på gudstjänst och håller på med verksamhet. Jag undrar, mycket tveksamt, om det är möjligt att hålla på så i Sverige idag någon längre tid. Personligen tror jag inte det utan skälet till att det funkar är att kyrkan har varit så stor och så inflytelserik att det helt enkelt tar tid för den att inse att tiden och samhället har sprungit ifrån den. Från Statskyrka till hedendom är det ganska långt. Det tar tid även om Sturmark och andra försöker så gott dom kan att skynda på det hela.

För att vända trenden gör ofta kyrkor i vårt land lite Willow Creek eller lite Emergent Church eller lite Missional Church eller lite Organic Church eller vad det nu är för månadens smak som amerikanarna har hittat på. Man stretar emot fast på sina villkor och jag har undrat över om det inte är riktigt Bibliskt och Inkarnaistiskt (nytt ord!) att gå in i samhället och redeem (återköpa) det. Skalan blir mindre och personligare, men det behövs att våga lita på sin tro (och först se till att man har en tro som håller) att man kan engagera människor i deras liv och på deras planhalva.

Detta är förstås jättesvårt. Det tar tid. Det tar kraft och målmedvetenhet. Det tar visionärt tänkande. Det tar helgelse. Det är mer än ett nytt språk, det är samma gamla tro fast i en ny tid. Att bli en sekt och beklaga sig över samhället och människors synd kanske funkar för några, men för andra tror jag att det är läge att efter moget övervägande och djupdykningar inom teologi, filosofi och modern samhällsanalys gå ut i världen. I liten skala men med en övertygelse och kärlek som inte finns någon annanstans.
Det är jobbigt för många, det här, för det involverar en s.k. konservativ teologi. Annars funkar det inte. Att ha en "liberal" teologi och samtidigt vara en evangelisk motkraft i samhällets hjärta fungerar inte för skillnaden är så obskyr. Samtidigt så blir en "konservativ" teologi ofta ett svärd som slår och fördriver istället för en inbjudan. Det är nya tider nu. Det funkar inte med att hänvisa till auktoritet (typ Bibeln) eller erfarenheter (typ vittnesbörd) eller förnuft (resonera). Det funkar med att leva och visa ett nytt liv i Guds kraft, för att tala gammaldagska.

Mer kommer, men här finns en ledtråd till ett skäl varför jag väljer att inte gå med i GF-kyrkan.