Min Facebook sida formligen bubblar över av inlägg kring Metodistkyrkans framtid (och dess nuvarande ve och väl). Vinter blir till vår, om än motvilligt, och det betyder att Metodistkyrkan har en massa möten och en stundande Årskonferens att se fram emot. Biskopar träffas och lägger fram förslag och tar bort några förslag. "Vägen Vidare" är det stora temat och just nu verkar det som om ingen är nöjd.
I min erfarenhet kommer situationen människor emellan att förvärras. Det är lätt att hålla fasaden uppe och vara "eniga om att vara oeniga" så länge status quo råder. Om man inte behöver tänka på problemet. Om man kompromissar lite med sin tro för att ha ett jobb och trevligare möten.
Problemet är att status quo håller på att gå sönder. Snart kommer alla att vara tvungna att offentligt ta ställning till vad man egentligen tror och tycker...och med stor sannolikhet innebär det också vad man tror och tycker om den och den personen. Då kommer det att hetta till.
Det kommer inte bara att handla om vad man tycker om homosexuella människors samliv kontra Bibeln utan också vad "kyrka" är för något; vad och var man kan tänka sig att arbeta som präst; om man måste se sig om efter en ny arbetsplats; vad Gud faktiskt tycker; vad man egentligen tror och hur viktigt det är. Evigheten. Det är upplagt för starka känslor och uttryck.
Därför tänkte jag försöka ge lite klarhet i vad jag uppfattar vara en stor brist och det är hur "dom på den andra sidan" uppfattar och tänker om oss "på den här sidan debatten". För att göra det enkelt kan vi kalla de två olika sidorna för "Konservativa" (K) och "Progressiva" (P).
Jag är konservativ och vill alltså skriva lite om hur jag uppfattar P sidan som full av missförstånd (med vilje eller inte) om hur jag/vi tänker. Min förhoppning är att ökad förståelse kan leda till att vi hittar en så bra väg vidare som möjligt OCH att vi slutar gå på Djävulens trick att det är varandra vi ska bekämpa. Vi behöver inte dra ut på detta inbördeskrig längre än nödvändigt. Det finns så många som behöver frälsning i Jesus namn. Det är Påsk nu.
Här är ett missförstånd som ofta dyker upp:
Vi konservativa älskar inte alla människor / är emot kärleken.
Detta dyker upp i tid och otid. Det vanligaste är i hashtagen #lovewins, som i mina ögon är en oärlig kidnappning (eftersom ingen menar att kärlek inte vinner). Den bygger på ett missförstånd att många tror att eftersom Gud är kärlek (1 John 4:17) så är Kärlek Gud. Det är ett feltänk.
"- Störst av allt är kärleken", säger man också utan att förstå att det faktiskt inte står så i Bibeln. Det står "Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." 1 Kor. 13:13.
Det är i mina ögon en skam att så många människor skriver och tänker och säger och tror att vi konservativa kristna inte älskar alla människor bara för att vi inte accepterar samkönade relationer (self-avowed practicing homosexuals). För oss är det irrelevant om två män eller två kvinnor älskar varandra. Det kan vara bra eller dåligt, rätt eller fel. Vad vet vi?
För oss är det relevant vad Gud säger om detta. Vad Gud säger om romantiska/sexuella relationer går före vad vi människor tycker om dom. Det gäller för hetero och homosexuella. Om jag som heterosexuell vill ha en sexuell relation med någon jag älskar som inte är min fru så är det inte tillåtet. Gud säger "nej". På samma vis tänker vi att Gud säger "nej" om samkönade relationer.
Den fria kärleken är ett gigantiskt misslyckat socialt experiment från 70-talet som har förstört fler familjer och orsakat mer skada än man kunde tänka sig. ALLA kristna sätter gränser för "den fria kärleken". Vi konservativa drar den gränsen där kyrkan i alla tider har dragit den., enbart inom det heterosexuella äktenskapet.
MEN, det betyder på inga villkor att vi konservativa inte älskar människor som är homosexuella eller BTQI+. (Att det verkar så är en tragedi för mig). Det betyder bara att vi tror att Gud säger att det är synd att ingå romantiska relationer om man har sådana frestelser/tendenser och att syn där farligt att leka med.
Att Gud älskar någon betyder inte på något vis att Han accepterar allt dom gör eller vill göra. Jesus bröt bröd med Judas och valde ut Judas till apostel men sa ändå att det hade varit bättre om han aldrig hade fötts. Jesus älskade kung David, ett klassiskt exempel på "den fria kärleken", men var stenhård i sin dom över vad David gjorde med Batsheba. Han sa till kvinnan vid brunnen och kvinnan som "hittades" i otrohet, "- Gå och synda inte mer". Jag älskar dig men gör inte så.
Det finns hundratals exempel i Bibeln på att detta.
Det är fel att tänka att kärleken är störst av allt och allsmäktig, att den måste få fria händer och uttryck. GUD är störst av allt och Guds kärlek är långt mer annorlunda än den romantiska kärleken två människor kan uppleva. Till exempel står det att Jesus död på korset är sann kärlek, i samma sammanhang där det står att Gud är kärlek. Att tro att romantiska varianter av kärlek är det yttersta eller största eller viktigaste uttrycket för kärlek (som med alla medel ska tillåtas) är att begå ett gigantiskt misstag. Det är att gå emot Guds klara vilja och ord.
Som konservativ är jag så trött på att bli anklagad för att inte älska alla människor eller att jag är emot kärlek. Det är precis tvärtom.
Som konservativ tror jag att Gud är källan till allt gott, inklusive kärleken. Det är Gud som definierar den, delar med sig av den, sätter gränser för den, visar oss den. Nämligen...våra/dina definitioner och våra/dina uppfattningar är inte 100% riktiga. Vi är fallna varelser. Vi tänker och känner och tror fel, som en kompass som ligger jämte en magnet. Vi vill rätt men kommer alltid snett.
Därför måste vi hålla oss till vad Gud har sagt så hårt vi kan...och det går inte att förstå Guds ord på annat sätt än att han har begränsat den romantiska kärleken till heterosexuella äktenskap. Jag har sett många försöka men jag har inte sett någon som har lyckats. Det blir en gymnastisk övning utan dess like eller argument från tystnad (vad texten inte säger men som kanske den betydde). Det finns helt enkelt inga goda argument som den historiska kyrkan inte har tänkt på. Det finns inga nya bevis, bara nya socialt/världsligt accepterade värderingar.
En passus: Det råder inget tvivel om att kyrkan idag, i denna frågan, härmar efter det sekulära samhället ("Världen" på Bibliskt språk). Det är alltid suspekt när kyrkan börjar härma vad världen gör, tycker jag.
Nåväl, jag vet att det finns dom som gör som min kollega sa: "- Det är inte svårt att få Bibeltexten [om homosexualitet] att säga att homosexuella relationer är OK. Det gäller bara att använda sådana tolkningsverktyg som krävs för att få det resultatet". Visst. Det går säkert men är det inte lite suspekt att använda "tolkningsverktyg" för att få texten att säga det man tycker om?
Det finns också dom som på fullt allvar menar att Bibeln inte säger att homosexuella relationer är syndiga; eller att "synd" inte finns; eller att Helvetet inte finns; eller att alla kommer till Himlen; att "Paulus" inte tänkte på moderna samkönade relationer. Ok, fine. Whatever. Jag har aldrig sett sådana trollerikonster med Bibeltexterna om något. annat. tema. men jag förstår att omvärldens tryck att kyrkan måste ändra sig är gigantiskt. Tro mig, jag vet.
Men.
det jag önskar är att ni som kallar er "Progressiva" slutar upp med att anta att vi Konservativa inte älskar alla människor. Ni kan gärna tro och uttrycka att ni tror att vi har fel. Fine. Låt oss diskutera hållbarheten och sannheten och validiteten i varandras argument.
Men.
vi försöker så gott vi kan att älska alla människor precis som Jesus gjorde. Vi gör det genom att hålla oss så tätt till Jesus och Hans ord som möjligt. Vad mer kan vi göra? Är det dumt?
Vi vet att vi kan ha fel som människor och vi vill inte låta våra egna tankar och känslor styra oss och därför har vi svårt att se hur vi ska ändra oss när kyrkan så länge har varit så enig. Det måste stora och tydliga anledningar till för att ändra på en så lång tradition, eller hur? Vilka är dom? Är det rimligt att tro att några få personer 2000 år efter att Bibeln skrevs äntligen nu har förstått vad Gud egentligen tänkte kring detta? Nej, det är det inte.
Allt detta innebär att vi konservativa älskar alla människor oavsett vem dom är och vad dom har gjort...och vi gör som vi ser att Jesus gjorde och kallar alla människor till omvändelse, tro och efterföljelse...och det bästa sättet vi kan se att detta kan ske är att berätta om vem denna Jesus är, vad han gjorde och vad han sa och vill...och i detta fallet innebär det att vända sig från en samkönad relation och till en relation med Jesus.
Det råder inget tvivel om att vi konservativa ibland har förkunnat Guds sanning utan att först älska dom vi talar till. Vi har inte älskat utan mest pekat och det är fel...men det är inte brist på kärlek som gör att jag inte kan välsigna samkönade relationer. Tvärtom, det är min kärlek till Gud (det första budet) som gör att min kärlek till en människa (andra budet) ibland inte ser ut som kärlek och jag kan förstå att det är svårt och kan se ut som rädsla eller icke-kärlek...men det är inte så.
Ibland säger Gud "nej" och det betyder inte att han älskar mindre eller färre. Precis så är det med oss konservativa. Ibland säger vi att Gud säger "nej" men det betyder inte att vi inte älskar. Tvärtom betyder det att vi älskar såsom vi menar att Gud älskar, även om det inte är populärt.
Kanske kan det bli en trevligare och nyttigare diskussion framöver om ni Progressiva kan se och förstå och tillåta tanken att vi konservativa älskar så gott vi kan och förstår och försöker hålla oss (och så många som möjligt) så nära Gud vi kan. Kanske?
