Advent 2018 - vila

Varje advent är det samma sak. Vad ska man predika om i Jul? Ska vi sjunga samma gamla psalmer? Måste vi använda samma gamla juldekorationer? Ska det vara julkonsert eller inte? Traditionell eller inte? I Sverige kommer "alla" till kyrkan på 1:a advent, i Norge på julafton. Hur ska man göra för att "nå den kyrk-ovana massan"? Vad kan vi göra så dom kommer tillbaka efter nyttår?

Vad ska vi göra så att dom som bara ett minimalt intresse för kyrka och/eller Gud blir trogna gudstjänstbesökare? 

Det är alltid trevligt med en full kyrka och självklart vill alla präster göra sitt bästa nu när kyrkan är full...det är logiskt.

Samtidigt är det svårt att hitta en intressant eller ny vinkel på historiens mest kända födsel. Jag vet hur det känns. Ska man vinkla det från Marias sida eller Josefs eller herdarnas eller ängelns eller Jesusbarnets eller stallets eller Betlehems eller Jesajas eller djurens eller något tematiskt typ mörker kontra ljus?  

För min del handlar det i år om två vinklingar. 

Den första handlar om att vi i advent måste komma ihåg att vi inte bara ska minnas den första advent när Gud kom till oss i Jesus. Vi har också profetior om Guds ankomst till jorden. Vi väntar också på att en frälsare skall komma. Vi lever i vår helt egna advent, en advent som lovar att överraska oss med att Gud kommer till oss en vacker dag för att ställa allt till rätta. Torka alla tårar. Ta bort all smärta och sorg. Vi lever i vår egen advent.

Den andra handlar om vila (ja, det blev tematiskt i år). 

Vår värld har hamnat i en ond cirkel. Tonläget hårdnar. Positioner låses. Många blir upprörda för minsta lilla upplevda orätt. Filter som brukade hindra människor från att säga och göra otänkbara saker har suddats ut av sociala mediers anonymitet. Moral och etik har blivit vad varje individ gör det till och många har blivit subjektiva tyranner som mer eller mindre kräver att ens egna mer eller mindre smala intressen eller tyckande ska bli allmänt vedertagna. Annars "rasar man på Twitter", varför det nu skulle spela någon som helst roll för allmänheten vad Agnes, 23 år från Sveg, tycker om Let's Dance eller nötkött. 

Det sägs att det postmoderna samhället, eller filosofin, inte accepterar "meta-narratives". Att alla är fria att skapa sin egen verklighet utan att ha en överhängande story eller sammanhang. Dagens känslor (som ofta bygger på gårdagens middag) bestämmer och alla är fria att säga och tycka och, framförallt, helt gratis publicera allt som mer eller (oftast) mindre genomtänkt rinner genom tankevärldens strömmar för alla att läsa. Då blir det så här.

Kristendomen har dessvärre förlorat sin förmåga att gjuta olja på vågorna och samhället rusar nu hej vilt åt tusen olika håll, styrt av allt från s.k. "influencers"; #metoo ena dagen och 50 Shades of Grey andra dagen; klimatångest ena dagen och billiga kalsonger från Wish/Kina i tiotusentals paket på Arlanda influgna från Kina andra dagen. 

Sanningen drunknar i #fakenews och Twitter troll. Nazister får tillstånd att ha ett bokstånd i Almedalen och skrämma folk. Ensamhushåll är Sveriges vanligaste hushåll. Internetpornografi (miss-)bruk ökar lavinartat och Apoteket säljer "leksaker". Man kräver att FNs barnkonvention ska bli svensk lag och samtidigt har genusperspektivet på mkt. lösa grunder lyckats förvirra en hel generation så att barn blir föräldrars försökskaniner. Kön har på något märkligt och ovetenskapligt vis blivit ett val...i ett samhälle som också dyrkar vetenskapens försök på religionsmord och nya onödiga gadgets, som man i sin tur köper för galna belopp varje år men samtidigt raljerar över eftersom dom förstör vår sociala miljö och våra barns uppmärksamhet.

Det är nog så att det i alla tider har funnits dom som liksom jag har sett på samhället och tänkt att "det här går inte så bra. Varför kan folk inte komma till Gud istället och finna vila för sina själar?". Det kan ibland vara så att även de som har funnit Gud ibland har hamnat i det ena eller det andra av samhällets diken. Gud är inte en universal lösning per automatik. Blir han som en solkräm som aldrig gnids in kommer första bästa Trump uttalande spola bort honom och upprördheten väller in. Gud måste gnidas in. 

Ok, tillbaka till det där med vila.

Vila i advent, denna stressens högtid när Disneyjulen måste fixas till? Är det möjligt?

Ja, det är möjligt. 

Det har med Jesus att göra. Han sa nämligen att Han har en special slags vila att ge. En vila som inte blåser bort så fort något dumt irriterar dig eller så fort någon idiot skriver något på Aftonbladets kommentar-fält.

Han sa: 

Peace I leave with you; 

my peace I give to you. 

Not as the world gives do I give to you. 

Let not your hearts be troubled, 

neither let them be afraid.
(John. 14:27)

Det blir årets advents vinkling. Vila i väntan på vårt löfte om Gud som ska komma och ställa allt till rätta igen. In God's will, our peace.