Jag ska åka till Italien nästa vecka med hela familjen, brosans familj och mina föräldrar. En vecka med pool och Toscana. Inte fel.
Det kan behövas när tankarna är fulla av det som handlar om tro och kyrka och framtiden och nutiden. Jag ser mer och mer hur vi inom kyrkan liknar den värld vi vill rädda, och nu menar jag främst inte i moral och etik. Nej, jag menar till exempel att världen är väldigt individualiserad och nu kommer det nya samfundet att bestå av församlingar som gör och tror som dom vill. Eller att världen är Twitterfierad och MTV-fierad till den grad att nya videokameror som säljs idag kommer utrustade med en funktion som spelar in det man filmar i fyra sekunders avsnitt för det är genomsnittstiden i en film eller på TV idag. Människor ska separeras och sedan kortas ner till fyra sekunders gemenskap. Ett kyrkexempel: det som utgör "Trons grund" i remissen är samma text som utarbetades under fem(!) dagars brainstorming av sju(!) personer. Kyrkan (eller Rom) byggdes inte på en dag, förvisso, utan tydligen fem.
Jag vet och känner igen ivern människor som ligger bakom detta extrem-ytliga tänkande. Man vill ändra fort för det fungerar inte som det är. Men kyrkan och tron och livet med Jesus är inget man river av på en dag, eller fem. Ett typexempel finns i den bok jag läser nu "A heretic's guide to eternity". Spännande titel om hur man tänker ny kyrka för vår tid. Problemet är att författaren är så ivrig att ändra på kyrkan och tron för att få den att fungera idag att han helt missar det tänk som ligger bakom de problem han ser. Han ser sig själv som den förste som har tänkt på de frågor han ställer och ger således banala och självcentrerade svar på frågor som kyrkan har brottats med i hundratals år. Han är en individ utan kunskap om de som har funnits innan honom. Han ser sig själv ha lösningen och lösningen är anpassad att passa in på Twitters 140 tecken...verkar det som.
Varför hakar folk upp sig på att vi lever i en postmodern värld? Varför envisas man med att tro att Internet, multinationella företag, iPhones och 24-timmars nyhetsbevakning skulle ändra ett enda smack på vad en människa är eller behöver? Idag mer än någonsin behöver människor en kyrka som är kyrka utan att tänka på att den ska anpassas till människors upplevda behov. Det är ju just det som är det fantastiska med kyrkan och Jesus och Bibeln...att människor inte vet vad dom behöver eller iallafall letar efter det på alla möjliga ställen utan hos Gud. Läs Johannes 3:16 och verserna efter den versen så märker du vad Gud tänker om detta.
Om vi i kyrkan är precis som omvärlden är och gör precis som omvärlden är det knappast konstigt att världen inte bryr sig om kyrkan, eller? Jag hör hela tiden att "det finns inget vi och dom" eller att man ska "sänka alla trösklar" eller att man "duger som man är". Om det är så, kan vi förklara för människor varför dom ska överlämna sina liv till Jesus och bli lärjungar? Skapar vi då inte det vi har...människor som kommer till kyrkan när det passar och är nåt häftigt som händer?
Jag tror att vägen vidare innebär att kyrkan vågar vara Kyrka. Vågar hålla fast vid att människor behöver förlåtelse och upprättelse/bli rätt med Gud. Finna frid med Gud. Finna mening med livet, vilket endast finns hos Gud och i hans tjänst. Finna gemenskap och trygghet i att vara skapad och bli adopterad in i Guds familj. Jag tror att vägen vidare innebär att människor blir drabbade av Guds HeligaKärlek så till den grad att dom inte gör, tänker, säger, agerar som världen gör utan lever liv som är så radikalt fulla av kärlek och helighet att omvärlden tvingas lägga märke till det eftersom dom aldrig har sett det förr. Så vanns Romarriket en gång coh så vinns världen än idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar