Är en fras jag hittade in inledningen till "Utdrag ur Kyrkohandbok" anno 1941 för Metodistkyrkan i Sverige. När vi befinner oss i ruinerna av vad som en gång var kan det verka lite banalt att vända sig till det personliga fromhetslivet. Det kan tyckas att man har större fiskar att steka än så, för att använda ett härligt amerikanskt uttryck.
Nu är det dessutom en ny kyrka på färd. Allt ifrån trixande med visionen till ett mer grundligt genomgående av 500 församlingssvar på den där remissen tar mycket plats. Hos de drivande kan man ana en glöd och passion att nu göra något för att få fart på (fri)kyrkoSverige igen. Det är över 100 år sedan vi hade den där väckelsen i det här landet som gjorde att vi finns idag. Idag har vi ingen väckelse att tala om men ändock ser vi stora resurser och duktiga människor hänge oerhört mycket tid och kraft på att bygga nåt nytt. Hur något nytt ska byggas när alla församlingar är självständiga är lite svårt att se (om alla gör som dom vill hur kan man då bygga något nytt? Blir det inte en massa självständiga församlingar bara?). Men man vill nåt mer än vad som finns idag. En del vill.
Men jag tror så här.
1. Vi är i en ny situation i Sverige idag. (Fri)kyrkan befinner sig i en en ruin av sitt gamla jag och vet inte varför. Detta är lättast att se i Metodistkyrkan. På ett sätt är vi i frontlinjen av sekulariseringen. Vi är först med att falla. Eftersom vi (tillsammans med Gud) är kyrkan så är det vi som har fallit...och då är vårt "personliga fromhetsliv" en väldigt bra plats att börja kika. I ett ord tror jag vi måste tillbaka till den ursprungliga förståelsen, men framförallt LIVET, av den fullkomliga helgelsen. Metodistkyrkan talar om Kristen Perfektion...
2. För det andra befinner sig Sverige som sådant i ett stadie som i mycket påminner om när Ansgar kom hit. Det är kristaller och spikmattor och spågummor och materialism och vetenskapstro som frodas. Hednatro, om man vill använda ett gammalt ord. Det är dags att missionera som om vi var de första som hade tron och skulle "kristna" Sverige. Det unika är att aldrig i världshistorien har ett land tappat sin kristna tro så radikalt som vi eller så snabbt...vilket ger att vi har ett post-Kristet land som ska kristnas. Det har med sig sina egna utmaningar som endast har sin jämförelse i Gamla Testamentets Israel. Svenska firar jul och påsk, man har ledigt på Pingst och hela kulturen och dess historia är genomsyrad av Bibeln och Tron. Svordomar och utrop handlar om Gud och Djävulen. Riksdagen samlas i Storkyrkan till gudstjänst...osv., osv., osv..
Så som jag brukar säga. Personlig kristen perfektion. Djup andlig reflektion över post-kristen mission. Maria, inte Marta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar