Att älska en kyrka

Gud hade ett problem. 

Världen han hade skapat behövde räddas från sig själv. Synd och död hade blivit inbjudna att delta i skapelsen och ödeläggelsen var förödande stor. Jag tror inte det var den framtiden Gud hade önskat sig, även om han visste att den var en möjlig verklighet.

När tiden var fulländad sände Han sin son Jesus för att leva, dö och uppstå för att besegra Djävulen och bekämpa synden som förstör. 

Men sen då? 

Efter detta gigantiskt ingrepp i tid och rum var det alltså den allsmäktige och all-vetande Gudens stora plan att få denna medicin att sprida sig till alla sjuka "celler"/personer i hela skapelsen. Det blev den Heliga Andens uppgift att vaccinera så många som möjligt med gudomligt liv så att Jesus gigantiska uppoffring blev till räddning för så många som möjligt.

I sin eviga och fullkomliga visdom skapade Gud i detta läge Kyrkan. Kyrkan är Guds stora plan och Guds stora redskap att sprida, vaccinera och leva ut Guds räddning till alla människor. Det är en svindlande tanke om man tänker efter: Det enda som skiljer dig och mig från en evighet i Helvetet är/hittar du i din närmaste kyrka och församling. 

Kyrkan är alltså Guds bästa plan för mänsklighetens frälsning. 

(För dom som tycker att en bloggartikel skall innehålla så många vinklar som möjligt ska det också sägas att Gud givetvis inte är begränsad till att bara gå genom kyrkan, men att kyrkan är Guds första och största och vanligaste metod. Gud begränsas inte av någonting.)

Det betyder också att om kyrkan (som består av fria själar/människor men som också är mer än summan av alla människor) bestämmer sig för att på olika sätt och att mer eller mindre aktivt sluta vaccinera människor mot synd och död så är det otrolig allvarligt. Hur ska människor bli frälsta om kyrkan håller på med annat? Vem ska berätta för människor om "-Omvänd er och tro!", som Jesus sa, om inte kyrkan gör det?

Det är därför jag skriver så hårt om det som ofta kallas för en progressiv teologi. När jag läser vad många som kallar sig "progressiva" skriver finns där mycket knäppt och mycket bra men jag läser sällan/aldrig om nödvändigheten till personlig omvändelse och tro. Jag läser sällan/aldrig om behovet av att försaka sitt gamla jag. Jag läser sällan om återhållsamhet eller att man måste bli helig för utan helighet ser man inte Herren. Jag läser sällan om efterföljelse. Jag läser sällan om Bibeln.

Jag läser om olika käpphästar/causes. Jag kommer t.ex. ihåg en diskussion där en man var så besviken på kyrkan eftersom han menade att Hon inte hade gjort tillräckligt för vad den där personen tyckte var viktigt, som kvinnors och arbetares rättigheter. 

Det kan nog stämma lite här och där...men det är missförståelse av vad kyrkan egentligen är till för. Det är en gammal och vanlig missförståelse att Kyrkan huvuduppgift är att göra denna världen bättre. 

Så är det inte. 

Kyrkans huvuduppgift är att göra alla människor till lärjungar...att göra allt hon kan så att så många som möjligt omvänder sig, tror och följer efter Jesus till att bli återskapade i Hans likhet.

Dessa människor som har mött Jesus på detta omvälvande och personliga sätt gör sedan i sin tur världen till en bättre plats. Inte genom att driva igenom den eller den agendan och den eller den politiken. Nej, dom gör världen till en bättre plats genom att följa Han som leder dom till att göra det Han vill. Låta Guds vilja ske på jorden, såsom i Himmelen. 

Tillbaka till kyrkan och hennes nuvarande situation.

Hon är full av massor av olika människor av olika sorter och tro. Den Svenska Kyrkan har tydligen 85% av sina medlemmar som inte tror på Jesus. Det är en slags kyrka. Den Episkopala kyrkan i USA  har splittrat sig i bittra strider och domstolsbeslut på grund av ideologi och teologi. Det är en annan slags kyrka. En annan kyrka skakas av katastrofala hemligheter som kommit upp i dagen. 

Om vi ska vara ärliga måste vi nog erkänna att jakten på den perfekta kyrkan är ett långskott, oavsett smak. Vilken kyrka passar in på den klassiska beskrivelsen:

En

Helig

Allmän

Apostolisk?

Nej, just det...inte helt lätt, men vad gör vi då? Blir missmodiga eller aggressiva? Sura? Konspiratoriska?

Nej, vi måste älska kyrkan.

Hur kan man älska en kyrka som håller på att underminera sin egen existens med hjälp av "strange fire" på sitt altare? 

Vi gör som författaren och teologen R.R. Reno skriver om i sin bok "In the ruins of the Church". Han menar att det i tider av progressiv teologi och dess ökande inflytande är två saker som inträffar:

1. Frälsningen och andra centrala klassiska dogmer/begrepp försvinner allt mer och mer, till kyrkans förfall/ruinering. Det blir bara ruiner kvar, mer eller mindre bokstavligt.

2. Man måste älska kyrkan även när den är under attack och fortsätta vara henne trogen. Man måste hålla ut och ha tro på henne. Hur annars kan människor få höra om frälsning och syndernas förlåtelse?

(Det hör till saken att J.J. Reno inte kunde hålla ut i sin kyrka (Episcopala kyrkan i USA) utan konverterade till Katolicismen...men det är inte säkert att det är rätt väg för alla att gå.) 

Kom ihåg, kyrkan tillhör Gud även när den inte tror som du, när Hon lämnar klassiskt vedertagna dogmer (eller behåller dom levande) eller när Hon vänder kappan efter vinden. Hon är inte en mänskligt institution. Det var inte lärjungarna som grundade Henne. Hon har stått genom kriser och katastrofer och kommer att stå även genom det som många upplever som tragiskt och våldsamt i våra dagar. 

Så jag säger, låt oss kämpa för en kyrka som erbjuder frälsning och efterföljelse, omvändelse och tro, klassiska dogmer som likt en karta leder till ett liv som är ett sunt och pleasing to the Lord.
Låt oss göra allt vi kan så att kyrkan blir en auktoritet på det goda och sunda men låt oss aldrig glömma att vårt uppdrag är först och främst inte att skapa en tidsenlig utopi utan att låta Guds rike komma och Hans vilja ske, på jorden som i Himmelen.
Låt oss inte glömma vår egen frälsning.
Låt oss vara tacksamma människor glada i Gud, i allt Han är och ger, och i hans godhet.

Frälsning till alla!