En progressiv kyrka är en tom kyrka - och en tanke om gnälliga och missmodiga Evangelikala

Det har alltid förvånat mig hur lösningen på ett problem ofta innebär att göra mer av samma. Ta till exempel kyrkan i Skandinavien. Aldrig har den varit så liberal i sin teologi som nu och aldrig har den varit så tom på människor. Storhetstiden för kyrkan var samtida med en mycket konservativ teologi. Kopplingen verkar solklar...men ändå tycks de flesta mena att kyrkan måste bli ännu mer liberal i sin teologi. Det hörs förvisso på namnet progressiv att man är på väg någonstans, men frågan blir ju då givetvis vart man är på väg. Fullständigt tomma kyrkor?

.

Nu är det inte helt rättvist att påstå att en liberal teologi är den enda anledningen till att våra kyrkor står tomma. I min erfarenhet är det också så att människor som har (eller har haft) en konservativ teologi har påskyndat utvandringen från kyrkan genom att vara alltför pådrivande med sina familjemedlemmar och vänner samt att man har varit för hårddrivande när det gäller hur en evangelikal teologi ska praktiseras (t.ex. att man fick hårda blickar om man gick i kyrkan på söndag men hade varit och dansat på lördagen).

Men, tillbaka till teologin. Teologi är egentligen som en karta. En god teologi/karta är sann mot verkligheten och leder till rätt destination/mål. En dålig teologi stämmer dåligt mot verkligheten och leder inte till rätt destination. Svårare än så är det inte. (Därför är alla teologier, och teologer, progressiva i ordets rätta bemärkelse, men det är en annan sak) Alla är dessutom teologer för att tro på Gud är att tänka om och på Gud...och vipps så är man teolog. Men det är också en annan sak

Det som till vardags kallas för en progressiv teologi idag är en dålig teologi som stämmer dåligt överens med verkligheten och som inte leder till rätt destination. En progressiv teologi är egentligen antropologi (läran om människan) med lite Gud påklistrat för effekt. Man har vänt på vem som är  vem och har gjort människan och hennes intressen till det högsta. Gud får hänga med, än så länge, men det handlar om det mänskliga livet här nere på jorden.
Bättre villkor för invandrare.
Jämlikhet mellan könen.
Smartare klimatval.

Köp närodlad mat.
Kvinnors rättigheter med mera.
Ursprungsbefolkningens rätt.

Som ni ser så är det mycket bra här...men det är inte teologi och det är således inte kyrkans huvuduppgift. Ergo, kyrkor står tomma, för vem behöver en kyrka som proklamerar och förkunnar det som alla andra redan gör? Den progressiva teologin har alltid en "cause" som den kämpar för, och inte så sällan på vänsterkanten av spektrat.
Har ni tänkt på att samhällsaktörerna alltid tacksamt tar emot kyrkans stöd för sina hjärtefrågor om och när det kommer. Det är inte tvärtom. Den progressiva teologin som ligger till grund för dagens progressiva/liberala kyrka är alltid långsammare än samhället är (och oftast sämre på att göra skillnad). Det fyller inga kyrkor, vilket är lite konstigt eftersom man är helt "in line" med vad samhället tycker om.
En progressiv teologi har glömt Gud och därför kommer ingen till kyrkan. Det säger ju sig självt. Skulle du gå till en kyrka om inte Gud fanns där? Nej, just det. Gud är liksom hela grejen med en kyrka. Vi har Röda Korset och Greenpeace och mycket annat för allt det andra.

Varför tänker då så många att lösningen på denna ekvationen som inte går ihop (en super-duper teologi borde innebära fulla kyrkor men dom står tomma) är att bli ännu mer progressiv?

Kanske är det så att dom progressiva tror att de är den gamla kvarlevan av evangelikala i kyrkan som hindrar deras succé? Att om man lyckas få bort alla gamla tankar och dogmer och kör 100% progressiv teologi så kommer framgångarna? Det verkar så för 40 år av liberal/progressiv teologi visar inga tecken på att avta. Tvärtom ökar den så till den grad att mycket av det mest fundamentala i kyrkan, som t.ex. Jesu död på korset eller bönen "Fader Vår", ändras eller försvinner. 15% av medlemmarna i Svenska kyrkan tror inte på Jesus, enligt deras egna undersökning...

Jag vet inte.
Det verkar solklart för mig att en kursändring i våra kyrkors teologi är nödvändig om inte annat för vår överlevnad. Men, häri ligger problemet. Hur får man till en kursändring?

Jag tror det finns olika möjligheter men jag är ganska säker på att den politiska vägen med val och nominationer inte fungerar särskilt bra. Jag är också ganska säker på att som det ser ut nu, med ett teologiskt skyttegravskrig som skapar oro, missmodig och misstro, inte heller funkar.

Så en tanke om missmodiga och gnälliga evangelikala/konservativa. Jag tror att en liten del av lösningen kanske finns här.
Jag tror att många evangelikala har hamnat i den progressiva fällan och gjort en "cause" till sin huvudsak. Man vill bevara tron och kyrkan från förfall och avfall och frånfall och gör allt man kan för att den progressiva trenden ska vända. När man så märker att man är i minoritet och att den progressiva gruppen är väldigt outspoken, ivrig och organiserad så är det lätt hänt att man blir missmodig. Gnällig. Konspiratorisk. Man sluter leden och försöker hitta en lösning. En väg. En strategi.

Jag tror att strategin måste vara det som den alltid har varit. En Bibeltrogen evangelikal har i alla tider varit i minoritet. Majoriteten av jordens människor har alltid varit progressiva/antropologer som sätter människan/sig själva först. Självfallet är det också så att en gnällig och missmodig kristen är en dålig missionär även om hon har rätt teologi.

Och ändå sitter vi här idag och har denna monologen. Det blev en religion av allt det här med Jesus och Gud...så på något sätt fann de första evangelikala en strategi som gjorde dom attraktiva istället för missmodiga och gnälliga...och jag tror jag vet vad det var. Jag låter två låtar illustrera mina tankar:

Hur känns det nu?