Håkan Englund, en kär kollega till mig, skriver i en debattartikel i Dagen, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=191379, om Norrmalms-Baptistkyrkas beslut i frågan om homovigslar.
Utan att gå in i den sakfrågan frågar sig Håkan om det sunda i att en enskild församling beslutar sig enskilt i en så laddad fråga mitt i en process där man vill bygga en ny kyrka med Missionsförbundet och Metodistkyrkan. Jag förstår poängen gjord av "Pastor i Rissne" att alla församlingar måste för närvarande fortsätta som dom är utan att gå händelserna i förväg och anta att de redan befinner sig i en ny kyrka.
Men Håkans artikel förutsätter den frågeställningen och påpekar bara att det är olyckligt, och inte t.ex. olagligt, att man i Norrmalmskyrkan har gjort som man har gjort.
Om man är lika optimistisk som "Pastor i Rissne" till en ny kyrka är det enligt min uppfattning bara sunt förnuft att man inte försvårar processen genom att varje församling går sin egna väg oavsett hur mycket det ligger i t.ex. Baptistförsamlingars natur. Lite kristen omtanke, typ Paulus i 1 Korintierbrevet om att hjälpa varandra att inte snubbla, är aldrig fel.
Hur skulle det gå om min församling i dagsläget, mitt i denna "pånyttfödande" process, t.ex. bestämde sig för att bara acceptera barndop (helt hypotetiskt)? Skulle det underlätta eller försvåra processen för Baptistförsamlingarna?
Låt oss be, vänta, arbeta och se vad den nya kyrkan ska bli för någon kyrka innan vi tar några stora beslut i "laddade" frågor. Det underlättar för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar