onsdag 27 april 2016

Wrapping up mina tankar och inlägg inför Generalkonferensen 2016

Inledning

Det närmar sig konferens och både Facebook och Blogg-osfären fylls mer och mer av inlägg kring vad vi Metodister tycker och tänker. Det låter som om många har "insider information" om hur det kommer att gå men jag tror att de allra, allra flesta egentligen inte har en aning.

Det finns självklart många fler förslag och förändringar inskickade till GK16 i Portland än de jag har skrivit om här. De flesta är som sagt väldigt amerikanska och har lite med oss här i Norden att göra. Därför är jag mer eller mindre färdig med att skriva om dom här på denna blogg.

Det blir liksom för litet att skriva om allt som kommer upp på konferensen...kanske med undantaget som handlar om hur röstar kommer att fördelas i framtiden. Ska det vara antal medlemmar = antal röster eller ska det vara fortsatt viktigt att små centralkonferensen och årskonferenser får fler röster "än de procentuellt borde ha". Den frågan är så komplicerad att läsa sig till att här har jag mest en generell tanke.

- alla förslag som försöker ta bort röster/inflytande från små central/årskonferenser är dåliga.

Så, då var det sagt.

En sak som jag tycker är intressant är hur metodistisk man egentligen är och hur det märks när man följer med i upptakten till en Generalkonferens. Man får reda på hur lite man vet och hur annorlunda andra människor tänker. Man får reda på vilken gigantisk byråkrati som måste till. Man får reda på hur gärna de amerikanska metodisterna vill vara en global kyrka SOM TROTS ALLT ÄR AMERIKANSK. Man märker fort om UMC är något man är stolt över att vara en del av eller inte.

För min del handlar det till slut om något så smalt som ekklesiologi, läran om kyrka och kyrkan. Vad är en kyrka?

Det är inte lika sexigt som frågan om "human sexuality" eller lika tydligt om konservativ vs. liberal. Men den är den största frågan för mig.

Jag har sagt det förut men jag ser mig själv som en man av Guds kyrka, inte som en man av Gud. Jag tjänar Gud genom hans kyrka. Jag kör inget solo-race med "Gud vid min sida". Det blir för egotistiskt, för arrogant, att just min tro och min tolkning är rätt. Större sannolikhet att 2000 av kyrklig reflektion och bön och studium har hittat rätt.
Konstigt nog är det många som tycker det är arrogant att stå på den historiska kyrkans grund och tro. Många tycker det är höjden av ödmjukhet att säga "att man inte vet vad som är rätt eller sann tro" eller "det är väl bättre att låta var och en tro bäst den kan". I själva verket är det både fegt och fel. Det antar att Gud med vilje är otydlig och det antar att goda intentioner och godtyckliga försök räcker. Det sa inte Jesus.

Hoppas det finns andra som ser vikten av att värna vår kyrka som just en kyrka och inte en samling av oliktänkande och liktänkande individer som råkar tycka likadant här och där. En kyrka talar för Gud och menar och tycker och visar och leder och stöttar och korrigerar och strävar mot ett mål.
There is one body and one Spirit—just as you were called to the one hope that belongs to your call—
one Lord, one faith, one baptism, one God and Father of all, who is over all and through all and in all.
(emfas jag).
En samling grupper eller församlingar är inte en kyrka och för min del är det stor skillnad.

Det blir till att försöka följa med så gott det går och kanske skriva lite konferensen allt eftersom den sker. Ska bli spännande att följa den och ber för att det sker ett mirakel och kyrkan enas och ser framåt.



Inga kommentarer:

ShareThis