Det är dags att mova on, för att uttrycka sig dåligt. Det finns alltid plats för debatt och diskussion men som i alla områden kan vi inte hålla på och diskutera kärnan i det vi håller på med. Vi måste nu dessutom gå vidare och låta perifiera frågor vara just det och fokusera på vad det är vi ska hålla på med egentligen.
Är det rimligt att bloggar och artiklar om homosex och allt därtill tar ordentligt mer utrymme än trafficking eller barnmisshandel eller ulandsproblem eller ateisternas framgångar eller vår egna "lackluster" (hittade inte svenskan, tänk Laodicea) helgelse? Varför pratas det så mycket "människa" och så lite Gud? Var läser vi om människor som har blivit hederligt och innerligt och riktigt Bibliskt omvända, frälsta och brinnande? Socialt engagemang som leder till pånyttfödelse och helande?
Nu för tiden tycker jag att det är mest-lobby verksamhet som jag hittar, säkert även mig själv inkluderat. Men jag försöker komma ur den onda cirkeln att låsa in mig på ett eller några få ämnen och sedan köra mitt race. Det finns inget som heter "min" tro i bemärkelsen att jag har rätt tro därför att jag bestämmer vad den innehåller. Jag, eller du, kan inte bestämma innehållet i vår tro. Det måste vara tron som bestämmer vårt innehåll. Vi måste böja oss för Bibeln eller Gud eller Tron eller Kyrkan och inte tvärtom. Annars blir det som det är nu, hundratusen experter som hävdar sin tro. Individualismen vinner många segrar, liksom relativismen.
Receptet framåt måste vara att samlas kring den "gamla goda tron" som vi fanns innan vi fanns och som alltså inte har kunnats påverkas av oss. Detta gäller alla generationer sedan Jesus tid, eller kanske till och med Abrahams tid. Detta kallas ibland för "the Vincentian Canon" och är uppkallar efter en munk som på 400-talet försökte hitta vad som var den sanna kristna tron. Efter mycket resande och frågande och forskande kom han fram till att det enda som funkar för att hitta "the true faith" är: "det som har trotts av alla på alla platser genom alla tider".
Jag upprepar: vad människor vill ha och vill se idag är trots allt genuint frälsta människor som är annorlunda och livs levande. Som lever i Guds rike och inte i Jordens/Djävulens (jag vågade skriva det) rike. Som lockar och bjuder in till en verklighet full av liv och kärlek och glädje och mening och himmel. Som vågar säga att synd och helvete och skam är verkliga och verkliga problem (vilket alla innerst inne vet). Som har goda nyheter att förmedla för vad är goda nyheter om det inte finns onda?
Jag har inget intresse av att vara med i ett samfund som ser ut som denna världen. Jag vill vara med i ett samfund som vågar stå för ett evangelium som inte är av denna världen.
Är detta vägen vidare för oss i Alingsås, månne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar