söndag 25 april 2010

Är jag en s.k. liberal?

Idag under min predikan, lustigt nog, kom jag på mig själv med att jag lät som s.k. liberala präster låter...det där om att Gud älskar oss som vi är och att allt är ok.

Ännu mer intressant blir det när jag höll på att predika om vägskyltar på vägen Jesus och hur vi kan komma på villovägar som inte leder till Gud/Himlen och alltså behöver vägskyltar så vi går den rätta vägen. Detta är ju oftast mer s.k. konservativt.

Ärligt talat vet jag inte vad jag är.

Jag kommer att hålla en gemensam bönandakt med Katolska kyrkan i Alingsås snart med tanke på pedofilskandalen. Vi måste visa våra kristna vänner stöd och support, vilket självklart också betyder att vi måste visa förståelse, kärlek och support för alla inblandade parter. Två av kristendomens vackraste dogmer är förlåtelse och upprättelse och detta är ett tillfälle där båda behövs.
Så jag är väldigt pro-Katolska kyrkan. Dessutom har jag (t.ex.) många frågetecken i Israel frågan och hur den nuvarande regimen (som knappast är judisk) behandlar sina medmänniskor. Har man glömt varför man spenderade 70 år i Babylon? Detta gör mig suspekt med de s.k. fundamentalistiska falangerna i kristendomen.

Samtidigt predikar jag bl.a. fel/rätt tro och leverne, omvändelse från synd, den personliga frälsningen och den "dubbla utgången"...vilket gör mig suspekt ibland s.k. liberala falanger.

Vart hör jag hemma?

Det finns inga perfekta samfund men utan tillhörighet är man förlorad. Så frågan är var man väljer att tjäna Gud. Vad kan man "stå ut med"? Frågan är egentligen "Vad är ett kristet liv?" men även "Vad är kristen tro?"...vilket lurigt nog är Bibelns två största frågor: "What must I do to be saved?" och "Who do you say that I am [Jesus]"?. Vad är skillnaden på ett rätt kristet liv och tro gentemot ett fel? För en sak är säker, för Jesus och lärjungarna och Bibelförfattarna var skillnaden glasklar.

Vissa idag (som då) säger att alla blir frälsta och kommer till Himlen, andra att inte alla är frälsta per automatik och alltså inte kommer till Himlen. Vilket är sant? Vissa säger att homo-äktenskap är synd, vissa inte. Vilket är sant? Vissa säger att Jesus är en av Guds gestalter, andra att Gud är treenig i tre eviga gudomliga personer (Fader, Son, Ande). Vilket är sant?

Jag tror att vi i grund och botten är för rädda för konflikter...vilket det är ganska idiotiskt eftersom det tillhör en fallen värld, dvs. den värld vi lever i, den värld som dödade dess skapare. Konflikter är en naturlig del av det jordiska riket och således måste vi hantera dom. I vårt läge, inom kyrkan med ett nytt samfund på horisonten, måste vi våga leva i Jesus kärlek men samtidigt våga kalla "ett äpple" för ett äpple.

Att hantera kritik, att höra att man har fel, är inte lätt. Att dessutom höra att man har så fel att man upphör att tro eller leva enligt kristen tro och livsstil är ännu värre. Är man pastor är det kanske nästan omöjligt...men jag tror det är av yttersta vikt idag...idag när vi tänker och säger sådana saker ändå men aldrig "face to face". Vi säger det på bloggar. Vi tänker det för oss själva. Vi säger det till dom som vi vet håller med oss.

Sådan är inte Gud. Sådan är inte kärleken. Jesus kom till världen, dog och uppstod för att tala om för oss att vi hade (och har) fel. Att vår syn på världen, frälsningen, Gud, varandra var fel. Inkarnationen är på ett sätt en enda stor demonstration, en konflikt, med hur djävulen styr med världen och med hur vi människor går våra egna vägar och gör vad vi själva vill (sista versen i Domarboken).
De som hörde Jesus och gick iväg var de som var för stolta och "stiffnecked (tänk på den bilden litegrann. Vad är det som inte böjs om nacken är hård?)". Som kunde bäst själva. Som inte tålde kritik.
De som hörde Jesus kritik ("omvänd er!") men höll fast vid Jesus vågade inför världen, kompisar och sig själva böja sina huvuden och erkänna att dom inte visste vägen, sanningen eller livet. Dom kunde Jesus nå. Dom kunde Jesus frälsa.

Vad var skillnaden? Jo, dom som stod ut med att böja sina knän/hjärtan/hjärnor inför Jesus märkte att det var en god Gud som hade kritiserat dom. En kärleksfull och barmhärtig Gud. En Gud som ville dom väl. En Gud som förstod, och hjälpte dom att själva förstå, att synden hade dom i ett järngrepp och att synden i sin "natur" förstör. Därför sa Jesus, "the Truth shall set you free". Indeed.

Inga kommentarer:

ShareThis