fredag 2 april 2010

Långfredagen…dagen då liberala “kristna” blundar

Jag vet inte vilka som är liberala kristna. Jag är inte ens säker på vad det innebär att vara liberal. Men ofta förstår jag på inlägg och formuleringar att man, dvs. vissa människor, gärna kallar sig för liberal och att det har vissa vanliga påföljder.

En är att man har väldigt svårt för Långfredagen. Långfredagen är egentligen tre dagar lång (vilket kanske är skälet till namnet) eftersom den hänger ihop med Påskdagen. Dessa tre dagar handlar om död, mörker, synd, ondska, Djävulen, tårar, lidande, mord, skam, spott, hån…men också om ljus, liv, glädje, skratt och Jesus.

Det är den självklara kontrasten som ger dessa självutnämnda liberala “kristna” problem för Långfredagen vägrar låta sig svepas in i dimmiga formuleringar eller vaga ord. Det är svart på vitt, död och liv, himmel och helvete. Gud dog för våra faktiska syndiga gärningar (i ord, handling och tanke) på ett kors. Nu kan vi bli “rätt” med Gud, nu kan vi, om vi tror, bli fri synden och döden.

Jag förstår dom som kallar sig liberala och har svårt med Långfredagens klarhet och budskap. Men min bön och förhoppning är att alla, oavsett etikett, idag kan stilla sig vid korset och våga tro att det var för vår skull det hände.

4 kommentarer:

Elisabeth sa...

Hej Andreas! Jag brukar inte kommentera dig, för oftast tycker vi så olika att jag inte har något att säga. Men nu vill jag gärna berätta för dig hur mycket hela passionstiden, med kulmen imorgon på påskdagen, betyder för mig. Jag vet inte heller vilka som är "liberala" kristna men du skulle säkert tycka att jag är det, bl a för att jag är positiv till att samkönade får vigas i kyrkan. Jag är absolut inte liberal politiskt, och knappast liberalteolog eftersom jag inte är teolog alls. Om jag blundar på långfredagen så är det inte för att jag skulle ha svårt att se smärta, mörker och död, utan för att jag inte kan se genom mina tårar. Hej från Elisabeth

PS: tror inte jag kommenterar igen, för det var rätt krångligt på din blogg

Lasse Svensson sa...

Hej Andreas! Skulle minst sagt vara intressant att höra mer hur du resonerar i denna fråga - för jag är lite förvirrad. Först verkar det som du konstaterar att du inte vet så mycket om vem som är liberal i sin teologi och vad det innebär men sedan är du tydlig med hur "dom" är och vilken inställning "dom" har till långfredagen. Kanske förstår jag inte hur du menar - för hur kan du veta det om du inte vet vem du talar om?
Jag har vänner som nog skulle kalla sig liberala ur ett teologiskt perspektiv och som ser långfredagen som en oerhört viktig och "tung" dag. Dina citationstecken kring "kristna" känns därför konstiga. Är den som kallar sig liberal inte kristen, menar du?
Långfredag är - inte minst i den tid vi nu lever i - menar jag den kanske viktigaste dagen på året att betona inom kyrkan. Visst är påskdagen minst lika viktig teologiskt men segern talar vi ofta om - kampen glöms lätt bort. Så skärtorsdag som upptakten och långfredagen som crescendo är oerhört viktiga för mig. Så tydligen är jag inte liberal... För min del är jag dock inte säker på om det är bra eller dåligt. Jag tror termer som "liberal" eller "konservativ" förminskar och stänger in - och det är nog inte evangelium.

Allt gott i denna STORA helg.
Hälsa familjen!

Lasse

Andreas Kjernald sa...

@Elisabet: Sorry att Blogger är krångligt att kommentera på. Ska se om jag kan ändra på någon inställning.
Jag skrev som jag gjorde utan tanke på någon speciell person och i ett väldigt brett avseende, mycket med tanke på min bakgrund i USA. Jag håller helt med dig att tårarna är det som gör det svårt att se...och det var min förhoppning att alla oavsett etikett kunde våga se det så som du gör. Din formulering är dock mycket vackrare än min så tack för kommentaren. Är Korset och långfredagen måhända platsen och tiden vi, om än olika, kan mötas och se Jesus istället för allt annat?

Andreas Kjernald sa...

@Lasse: Ånej, så intressant är det nog inte...

Mitt inlägg kommer snarare ur läsande på amerikanska bloggar och insändarsidor än svenska bloggar och hemsidor. Risken är att våra små kretsar blir det som allt handlar om och där man kan antyda vem man menar utan att säga vem det är. Men dina (och troligen mina) vänner är inte fokus här, utan istället de som själva väljer att blunda på långfredagen (och ofta kallar sig liberala).

För min del kom inlägget ur (som jag upplevde) ett stort behov av att samlas och verkligen se Långfredagens sex timmar av Jesus på korset och allt som hände och hur det hänger ihop med oss. Jag har funderat mycket på hur Jesus fysiska död har med min icke-fysiska synd idag. Samtidigt har jag funderat på hur universialism (alla kommer till himlen) inte är sant om Jesus dog för alla och allt.

Som jag skrev så är detta väldigt svårt att tänka kring och jag förstår dom som blundar på Långfredagen. Det är för konkret och för mycket klarhet. Ondskan är för tydlig. Synden är för tydlig. Jesus är för tydlig. Kärleken är för tydlig och konstigt nog ser den absolut inte ut som vi tror att kärlek ser ut.
Så man väljer att blunda. Men det ska vi inte. Dagen är som du säger mer än någonsin (kanske) viktig att begrunda och betänka..."liberal" som "konservativ".


PS. Och ja, jag vågar påstå att den som förnekar att Jesus död på korset inte var för våra synder kan vara mycket annat men inte är kristen, därav citationstecken.

ShareThis