måndag 27 september 2010

Livet efter GF

är betydligt mer intressant och viktigare än livet innan GF. GF-kyrkan är ingen lösning. 

Visionen, En kyrka för hela livet som genom mötet med Jesus Kristus förvandlar dig och världen, är väl trevlig. Men vad säger den egentligen? Vilken del av livet skulle inte få plats i kyrkan, denna institution som börjar med dop och slutar med begravning? Där vi firar en död man på ett kors och sorg och glädje blandas frenetiskt. 
Att förvandlas av mötet med Jesus är bra, för endast ett möte med Jesus förvandlar på riktigt och blir vi förvandlade blir även vår omvärld förvandlad.

Men detta är ju inget nytt. Detta är det som vi borde ha gjort för längesedan men uppenbarligen har misslyckats med. Hellre än att prata om GF vill jag prata om hur vi kan lyckas med att göra det vi redan vet att vi borde. 

Jag har inget emot alla de som jobbar med GF och kämpar hårt. Men för min egen del kan jag uppleva att det ofta är lättare att gömma sig i teori och tanke än att ta tag i verklighetens vardagsliv och böneliv. Kanske är det därför jag inte är med och jobbar på GF...jag är mer intresserad av människans klassiska problem...hur kan vi göra det vi borde...än att titta på organisatoriska "lösningar"?

Ännu mer patetiskt blir det när vi redan har svaret på frågan, vilket är den Heliga Anden och Hans heliggörande verk i oss, och att vi fortfarande inte lyckas.

"Tur" att Gud är tålmodig och rik på barmhärtighet.

Inga kommentarer:

ShareThis