onsdag 29 september 2010

Att misslyckas är inte att missa lycka

Det är så lätt att tänka om kyrkan som vi tänker om allt annat och det är så svårt att liksom "räkna med Gud" även fast vi vet att vi borde. Gud blir ofta ett tillägg när vi talar kyrka och församling, som om han liksom fanns någonstans och kunde zappa en församling eller ett samfund med lite väckelse. Ingen tror att Gud är som jultomten men ändå tänker vi ofta så. Vi har problem och "snälla Gud, kan du inte lösa dom?". Eller ännu värre, att "om vi gör x så kommer det goda resultatet y att hända därför att vi gör Guds vilja".

Gud är ingen säljare.
Gud är ingen ordermottagare
Gud är ingen trollkarl

När ska vi lära oss att det inte handlar om oss och våra problem med våra samfund, oss själva, eller vad som helst? Det handlar om Gud. 

I vårt samfund passar ordet "misslyckande" väldigt bra in. På olika sätt och på olika platser och tider. Men för en kristen är inte världens definitioner användbara för när vi miss-lyckas innebär det inte att vi missar vår lycka. Kommer ni ihåg Peter? Han som i allra svåraste stund övergav Jesus? Han som blev gudomligt upprättad och bemyndigad att leda lärjungarna? 
Om det i hans avgrundsdjupa "misslyckande" fanns lycka så är vi likadana. I vårt stora misslyckande kan vi finna Jesus som ställer samma fråga till "misslyckade" oss som han gjorde till "misslyckade" Peter: 
"-Älskar du mig?". 

Det måste börja där och det är inget vi kan fabricera eller organisera fram. Antingen så gör vi det eller så gör vi det inte och tills vi inser att vi innerst inne egentligen har gjort mycket annat än det så händer ingenting. Vilket ger att när vi förstår, tror men framför allt lever i den övertygelsen och kärleken så händer grejer. Lite andlöst men då rakt inte utan Anden. Tvärtom.


5 kommentarer:

Tony48 sa...

Bra och klargörande. Även om jag inte instämmer i allt har du kommit en bra bit på väg.
Gud välsigne dig!

Andreas Kjernald sa...

@Tony48 - Tack för din kommentar. Jag antar att du menar att jag har kommit en bra bit på väg för att du ska hålla med mig i allt ;).
Vad ser du att jag har kvar på vägen?

Tony48 sa...

Jag instämmer i dina ord att vi självklart inte ska göra Gud till vår springpojke och vänder Gud ryggen när vi inte själva får som vi själva vill. Men jag är också tacksam till den undervisning som kom med trorsrörelsen om vår ställning i Jesus kristus.
Jag utvecklar gärna mina tankar om det här med dig även fortsättningsvis,antingen här eller på min egen blogg.
Var välsignad!

Ingela Brusberg sa...

Jag har på olika sætt intresserat mig før det brustna, och det misslyckade. Varfør betraktar vi misslyckanden som avvikande? Nær det i sjælva verket bara en som ær perfekt? (ursækta den norska tabulaturen)

Anonym sa...

@Ingela-din norska är inga problem. Tack för din kommentar! Jag tror svaret är att vi känner på oss att misslyckande är fel och inte enligt Guds design. Vilket är sant. Det innebär inte att det är ovanligt eller konstigt utan bara inte enligt designen...we have echoes of Eden in us.
/Andreas

ShareThis