"Hur ska vi kunna bevisa att något finns som inte syns när hela världen är upptagen av det som syns? Absolut, objektiv sanning är ute, allt är maktspel. Skapelsen är ute, allt är evolution. Bibeln är ute, historisk-kritisk forskning har bekräftat att det är sagor. Erfarenheterna är psykologiska projiceringar."
Detta är hur den icke-troende världen ser på verkligheten, framförallt den kristna förklaringen och berättelsen. Försök berätta för en icke-troende nordbo om din tro eller Jesus med att referera till Bibeln som en källa för sann kunskap så får du se. Låt det vara sagt att jag tror att detta är fel och att objektiv sanning/moral/etik finns, att lösningen på post-modernismens "allt-är-maktspel" ligger i vårt uppdrag att tjäna, att skapelsen är sann även om alla detaljer inte är helt klara, att Bibeln är Guds felfria ord som är gudomligt inspirerat av Gud som genom sin Ande ledde människor att skriva ner det Gud ville berätta, att mirakel och under hände då och händer idag, att synd, dom, straff, Himmel, Helvete, Kors, Frälsning, och Pånyttfödelse är sanna och att våra erfarenheter är mer än psykologi eller atomer som studsar omkring.
Detta hänger ihop med kyrkans uppgift för kyrkan lever i en värld den inte känner igen...tror jag. Jag är uppväxt inom frikyrkan och har i alla år levt i en värld som är lite schizofren. Kyrkan försöker vara både annorlunda och likadan, allt för att passa in i ett samhälle som mer och mer liknar tiden innan Ansgar. Att många tycker kyrkans nedgång är bra är helt uppenbart. Det har två anledningar. Dels har kyrkan ofta missbrukat sin ställning och makt (i en undersökning i Sverige fick frikyrkan sämre "trovärdighets-poäng" än H&M och plats 18) men kyrkan har också gjort mycket gott. Det goda borde åtminstone uppväga det onda, tycker man, så kyrkans historiska misstag kan inte i sig själva förklara människors flykt och missnöje, (även om många hyser sådant).
Den andra anledning är, tror jag, att kyrkan har abdikerat rollen som förmedlare och förklarare av Guds kärlek i tappra försök att vara relevant. Guds kärlek, till skillnad från vår, innehåller inte bara "Du vet väl om att du är värdefull" utan också "Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Upp. 21:8" Allt Gud gör är kärlek vilket alltså även innehåller sådant som vi tycker är kärlekslöst.
Guds kärlek, verkar det som, är som elden...den är både värme och förgörare. Guds eld, eller Guds ande, verkar inte vara så mjuk och mesig som vår version är, vilket inte är konstigt. Vi har fått vår version från Hollywood, Gud har gett oss sin version från sig själv, han som är The Holy One.
Så kyrkan har predikat Guds kärlek som något varmt, mjukt och alltid godkännande. Varje jul har hon predikat mot Jultomtens glättiga bild av högtiden samtidigt som hon har predikat precis det samhället har viljat höra...att Gud är god och full av evigt tålamod, att våra liv är så svåra och våra omständigheter så tuffa att Gud måste se mellan fingrarna med och se till att allt ordnar sig i slutändan.
Problemet är alltså tvåfaldigt. Kyrkans enda existensberättigande är att Hon är en trogen berättare, förkunnare, lärjungeskapande gemenskap av människor som har omvänt sig, fått förlåtelse och lever som ständigt mognande lärjungar till Jesus genom tro och nåd, blivande och görande av lärjungar. Hon har ofta misslyckats med detta, vilket inte är något nytt, men det som är nytt och förödande är att hon har slutat försöka. Nu är både budskap och metod relativiserade och relevant-iserade.
Om jag skulle välja religion på nytt skulle jag aldrig välja en religion som inte seriöst menar att den är radikalt annorlunda än Spotify top 40 eller Hollywoods senaste våld- och sexorgie film. Varför skulle någon välja kristendomen om den är en sämre kopia av Hollywood eller Spotify eller, än värre, om den är helt omedveten om att samhället och människor fungerar olika idag än för 40 år sedan?
Jag tror nämnligen (ursäkta det, återigen, långa inlägget) att kyrkans budskap och plats i samhället är kanske viktigare än någonsin i våra dagar. Den "monumentala" uppgiften är att komma runt de nidbilder/sterortyper/förutfattade meningar som finns, dels de vi har skapat (efter 1000 år av kyrka) och dels de som samhället i sin okunskap har, och på nytt berätta för människor om Gud så dom förstår och vill ha med honom att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar