The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

tisdag 11 september 2012

Tankar om kyrkan


Tänker mycket på kyrka och samhälle. Hur är det möjligt att vi som säger oss ha Goda Nyheter lockar så få? Varför har vi i väst, och kanske mest vi i nordväst, slutat gå i kyrkan eller tro på Jesus? Är våra nyheter inte bra längre?
Kan vi inom kyrkan skylla allt på lata, likgiltiga och underhållningsfixerade människor som bara bryr sig om nykaklade badrum och utlandsresor?
Är det på grund av indivualismen eller konsumismen? 
Är det på grund av vetenskapens monumentala framgång, vilken i sin tur självklart leder till andlig och mänsklig apati (hur kan något som menar att allt är atomer i olika kombinationer uppmana eller uppmuntra till något annat än underhållning, en ny iPad eller korta uppryckningar av miljömedvetande?). 
Är det på grund av kyrkans sega utveckling mot relevans?
Är det på grund av att xyz?

Är det någon som vet eller gissar alla?

Det finns tre lösningar. Antingen analyserar man situationen tills man hittar problemet. Man ställer en diagnos för att sedan hitta en lösning, en medicin. Detta låter rimligt. Vi är ju ändå barn av "upplysningen" och vetenskapen. Varför inte gå vetenskapligt till väga? Samfundet Gemensam Framtid i Sverige med sitt dokument "Nio punkter" är ett exempel.
Den andra lösningen är att göra och tro ungefär som vanligt. Man låter tiden ha sin gång och oroas inte så mycket av trender och statistik. Historien ligger i Guds hand och man är trygg med det. Katolska kyrkan är ett exempel.
Det tredje är att man tror som man alltid har gjort men gör som man aldrig har gjort. Detta innebär att man inser att denna generationen inte är den första generationen som måste hantera olika frågor och att varje generation måste förkroppsliga evangeliet i sin generation. Alla generationer måste hantera samma frågor även om det sker på olika sätt. Detta alternativ inser att Bibelns budskap om att människor är syndare i kritiskt behov av frälsning aldrig har varit populärt. Det har t.ex. aldrig varit populärt att berätta för människor att Guds lagar inte är önskemål eller förslag, att äktenskapet är heligt och aldrig får brytas isär (Jesus tillåter ett undantag), att sex utanför heteroäktenskapet inte är Guds plan, att pengar inte är till för att tillfredställa själviska behov, att den som älskar Jesus är den som lyder och följer hans bud, osv., osv.. Det som har varit kyrkans budskap är frälsning från det som är skadligt och bryter ner och till liv...men jag tror inte att människor i allmänhet har uppfattat det så. Det gick inte så bra för Jesus och det är ett mirakel att en religion som på alla väsentliga punkter går emot människans "vanliga natur", dvs. det som de flesta uppfattar som bra och riktigt och ok, ändå blir historiens största religion.

Hur är det möjligt? 

Trenden idag är att kyrkan har kommit i vägen för Gud. Man säger att andligheten är på uppgång men att kyrkan är fast i gamla spår. Att den saknar relevans. Jag är inte så säker på allt detta men en sak vet jag. Det finns väldigt många människor som hungrar och törstar efter Gud, även om dom inte vet om det. Många har gått i kyrkan förr. Många har en längtan dom inte kan stilla. I hela sina liv har kyrkan gett dom ord och begrepp, ritualer och rutiner. Vi som lever i länder där statskyrkor har funnits upplever detta extra tydligt. Hur många procent förstår egentligen ett jota av dopet...och ändå döper "alla" sina barn. 
Kyrkans monumentala uppgift är, tror jag, att komma bort från, eller ut ur, sig själv. (Kanske kan man kalla det att komma ut ur garderoben, det är ju populärt). Att visa människor att det dom trodde och tror inte stämmer. Att kyrkan är inte som den ser ut, vilket ofta innebär byggnader, strukturer, styrelser och bänkar. Att kyrkan, fast den har alla svar, inte talar om för alla vad svaren alltid är. Rent pedagogiskt är det dumt och livet funkar inte så. Om inte människor får upptäcka och följa den kallelse Gud har lagt i deras hjärtan på egen hand, med kyrkans hjälp, går det aldrig. 

Gör man det lätt för sig försöker man ändra teologi och kyrka. 
Gör man det rätt för sig försöker man låta teologin ändra kyrkan. 

Hur ska det gå till? Jag vet inte än, men jag tänker att Gud-Jesus kom hit som Gud-man och det ser ut som om han lät något (sin kärlek och helighet) förändra hur han handskades med oss människor. Hans "teologi" ändrade hur han gjorde "kyrka". Den gången var det inte dånande röster och brinnande berg, arméer och fältslag, Egyptens tio domar eller ett tempel. Den gången var det en man som lät nyfikna och hungriga och törstande människor komma till honom där han var (vilket var alldeles nära) och få höra om vägen, om sanningen, om livet. Vi läser aldrig att en massa människor blev "kristna" när dom hade hört Jesus. En del följde med honom...ett tag. När korset kom var det tomt...

...för nu lever vi i Andens tid, så att säga. Samma princip gäller som för Jesus (som var fylld av Helig ande, ett löfte vi också har fått). Gå dit Anden leder, säg det Anden säger, gör det Anden gör. Gå aldrig i förväg, var inte ett facit för människor, låt aldrig utsidan bedra. Var ett tempel, en levande sten, en präst.




PS. En liten tanke. Vi fokuserar ofta på fel sak när vi läser om att vara levande stenar eller tempel. Vi ska tänka att vi redan är levande men att vi också ska vara ett tempel, dvs. en plats där Gud kan och vill bo. Innan fanns det ett tempel, nu finns det miljoner.

4 kommentarer:

Tony Malmqvist sa...

Mycket bra inlägg! Det finns ett sug, en hunger efter vad som är sanning, vad som är rätt idag, och om inte vi som är kristna kan fånga upp det här på rätt sätt är risken stor att även fortsättningsvis kommer fiskenätet vara tomt.
Vårt ansvar är därför enormt!
Gud välsigne dig!
Tony M

Andreas Kjernald sa...

@Tony- tack för din kommentar. Du har helt rätt, vårt ansvar är enormt. Jag tror att det på samma gång låser oss. Det blir för mycket och för stort. Jag undrar om vi inte borde tänka i mindre banor och kring vår plats i skapelsen...typ vad vill Gud med mig där jag finns.

Vad tror du?

Andreas Kjernald sa...

Rättelse...det ska stå "kan låsa oss" istället för "låser oss". Det kan för en del också verka inspirerande att "frälsa världen".

Tony Malmqvist sa...

Det här är ett ämne som går att utveckla hur mycket som helst. Men om jag säger så här.
Kristen tro är ingen privatsak, det är något som vi har fått för att vi sen ska ge och dela vidare, alltså inget som tillhör oss själva.
Därför är hela utgångspunkten och meningen med att nå ut med evangeliet, att det först och främst börjar hos oss själva, att genom det liv vi fått och har i och genom Jesus Kristus, "smittar" vi s a s av oss till vår omgivning.

Ps, La upp en länk till din blogg. Vi ses!

ShareThis