Gud och Birger

En lysande artikel om Gud och demokrati från Birger Schlaug på Dagen. Hur bra som helst. Vissa kommentarer har jag men överlag är den riktigt bra. Lärorikt och vettig. Nu följer jag hans blog och hoppas få mer att begrunda.

Läs här: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Jesus var inte alltid snäll

När jag hade min morgonandakt idag, vilket händer alldeles för sällan, fick jag en inblick i hur det hänger ihop…vi människor alltså. Vi kan hantera mycket som är riktat mot oss själva, gliringar och sånt. Men om något skulle hända våra barn så är det ännu värre. Samtidigt känner man direkt att om någon gör ens barn illa är det en direkt koppling till en själv. Om dom gör illa ens barn gör dom illa mig.

I förlängningen hänger vi alla ihop, vilket gör att om någon gör en annan människa illa så gör dom oss illa också. Som Dostejevsky sa, “We are all responsible for everyone”. Detta är ju både på gott och ont men i våra dagar är det alldeles för mycket “på ont”. Hur kan vi stå ut med allt ont vi ser att människor gör mot varandra? Hur kan vi själva göra människor illa om vi vet att dom är våra syskon eller “barn”?

Detta är inte detsamma som att alltid vara snäll mot alla. Jesus var inte alltid vad vi i vardagen skulle kalla snäll…nånting med huggormar. Han kallade människor/människan för “onda”. Han drev ut månglare i templet. Han uttryckte frustation. Han var arg på farieserna som inte tyckte om hans helande på sabbaten. Osv., osv..

Svaret måste vara att om vi ska ta hand om varandra för att vi älskar varandra måste vi älska och leva som Jesus gjorde, inte som vi och vårt samhälle tycker att man ska göra. Lustigt, det är precis vad Johannes sa att lärjungar måste göra för att kalla sig lärjungar….göra som Jesus gjorde.

Nu även på Twitter...eller?

I dessa dagar av sociala media på nätet finns det skäl att fundera på varför och vad man ska ge sig in på. En god vän i Oregon, USA, manade mig till att pröva Twitter. Jag har länge undrat varför, och tycker ganska illa om att klippa upp verkligheten i små bitar (mindre än 140 tecken). Jag ska ge det ett försök och se hur det går. Man ska inte vara rädd för något nytt! Följ med på www.twitter.com/kjernald.

Nästa fråga är frågan om kvinnan vid Sykars brunn, eller rättare sagt byn hon kom från. Vad var det som gjorde att en hel by sprang(!) ut för att möta denna man som denna icke-respektabla kvinna babblade om? Hennes budskap, att en man hade berättat för henne allt hon hade gjort gjorde nog inte saken bättre...att höra om en omoralisk kvinna på den tiden var nog knappast den bästa vägen att gå för ett trovärdigt vittne. Jesus tänkte annorlunda, då som nu. Se bara på vem som fick se honom först efter Uppståndelsen.

Men åter till byn...varför sprang alla ut? Vad kan få folk att bli så ivriga?

En lärdom från Paulus...

Att läsa Paulus är ofta en mycket intressant upplevelse. Han överraskar ofta och säger saker sådär "rakt på" att man undrar hur diplomatisk och finkänslig han egentligen är, om han är det överhuvudtaget. Då kan man undra varför han inte är det? Måste man alltid vara finkänslig?

Att läsa 1 Korintierbrevets inledning är spännande. Av brevets helhet vet vi att församlingen i Korint inte var en särskilt lyckad församling. Dom gjorde och trodde mycket som var galet, till och med saker som vi inte ens gör idag.

Paulus vet uppenbarligen detta när han sätter sig för att skriva sitt brev men ändå så väljer han att börja på följande sätt: "I always thank God...", "...therefore you do not lack any spiritual gift...", "he will keep you strong to the end so that you can be blameless on the day of our Lord Jesus Christ." (verserna 4-9).

Följande verser inleder så Paulus problemlösningar, men han börjar på ett intressant sätt. I hans kommande anförande kommer han att vara oerhört tydlig och skilja på får och getter som vi idag har mycket svårt för. Vi lever i ett "allt är ok" samhälle där allt "nog ordnar sig" till slut. Det gjorde nog Paulus också för är det inte så att människor i alla tider har haft svårt för att inse att just deras liv eller tro eller beteende inte är ok och behöver ändras?

Jag skrev ett inlägg på en annan blogg nyligen som inte upplevdes särskilt finkänsligt. Jag skulle hävda att det var i Paulus anda teologiskt men frågan är om det var i Paulus anda när det gäller framförandet (inte för att jag är Paulus). Bloggen var anonym så frågan är hur man bemöter en människa och hennes åsikter och påståenden personligt när dom är anonyma? Kan man möta en människa personligen fast anonymt?

Jag tror att om jag ska likna Paulus, som sa att vi ska imitera honom för han imiterar Jesus, så borde nog mitt inlägg ha börjat med tacksamhet för den anonyma personens tro och villighet att offentligt skriva om tro och liv, men som Paulus i vers 10 skriva "I appeal to you, brother/sister, in the name of the Lord that...". Skillnaden är ju att Paulus kände dessa människor i Korint och i dagens blogg/Facebook/Twitter samhälle så känner vi ju inte alltid dom vi skriver till.

Hade Paulus skrivit till en anonym mottagare? Borde vi bara skriva till människor vi känner?

Konsten att vara ledig - (redigerat innehåll)

NOTE: I tiden som gick mellan att skriva en rubrik och brödtext bytte hjärnan tema. Mycket märkligt...

Jag har tänkt lite på varför Jesus inte hade mer panik än vad han hade. Tänk bara på alla människor som bodde nära Israel men som aldrig fick ett besök av Jesus, på alla dom som kom i "skarven" mellan Jesus på jorden och kyrkans missionärer. Hur gick det med dom?

Detta kan vara till eftertanke när man tänker på vikten av att evangelisera. En sak är säker, det ordnar sig inte av sig självt. Man blir inte frälst bara för att man finns. Väljer man inte Jesus så väljer man helvetet. Bibeln är så klar att ett barn kan förstå det.

Men varför sprang inte Jesus då runt till alla byar och städer i Syrien, Irak, Egypten, osv. isåfall?

Fick en annan tanke till igår på ett ekumeniskt möte om "Är Jesus enda vägen?". En präst sa, och överraskade mig, att Jesus var enda vägen. Mina fördomar fick sig en nyttig smäll:). Bra! Han sa vidare att I fallet med den unga rike mannen som lämnade Jesus skulle han själv nog ha sagt "men vi säger hälften,då?!?". Men det gjorde inte Jesus. Jesus tillät att en man lämnade honom och gick till sitt fördärv. Han tummade inte på kravet för lärjungaskap. Varför gör vi det då?

Samuels tårta på sitt barnkalas. VeggieTales tema.

En vacker tårta gjord av en vän till Samuels femårsdag. Grönsakerna är figurer i VeggiaTales, en kristen serie där Bibelberättelser är olika grönsaker. Nyttigt x2!

Veckans kyrkskylt #2

Veckans kyrkskylt #1

ännu ett å,ä,ö test...

å,ä,ö

Kyrka och relevans

"The reason the church looks dorky and irrelevant is because it tries to be relevant when that is not what it is here do do"

Bön, bön och ännu mera bön

En eftermiddag en vacker lördag och kyrkan har annonserat om 2st föreläsningar om bön. Kommer någon???

Ja, det kom faktiskt en del människor. Vi hade samlats tillsammans med Frälsningsarmén och officeraren och jag talade i tur och ordningom  “Fader Vår – en mall för bön” och “Varför får vi inte bönesvar?” Pastorsfru Kjernald stod för äpplepaj och vaniljsås. Det blev en mycket god eftermiddag där vi både bad och pratade om bön. Det finns inga enkla eller automatiska svar på varför vi inte får bönesvar ibland. Här är iallafall 5 skäl som kan hjälpa oss att få bönesvar:

1. Har vi verkligen bett? Lagt ner seriöst med tid och innerlighet? (Jakob 4:2)     

2. Obekänd synd? Tillåter vi synd i våra liv kan vi glömma att Gud hör eller svarar på vår bön. (Jesaja 59:2)

3. Trasiga relationer med människor? Om vi inte älskar, dvs. gillar, vår nästa, är det osannolikt att Gud hör och svarar vår bön. (Matteus 5:22-23)

4. Ber vi i tro att Gud verkligen kan allt? (Jakob 1:5-8)

5. Själviskhet. Vem ber vi för egentligen och vilket motiv har vi? (Jakob 4:3)

Imorgon blir det lugn och skönt när vi firar gudstjänst hos just Frälsis. Nu har vi firat med Kinamat att vi har sålt vår gamla gröna trotjänare-bil Subarun som gav oss 35000 felfria mil. Nu blev det en Golf, men det är inte heller fel.

Kom ihåg uppståndelsen på söndag!

Utan helgelse är vi förlorade

Ajajaj, min “post” försvann. Jag skriver den igen.

Jag har tänkt på kyrka lite grann och tänkt så här.

Har vi glömt att vi är i krig? Läs en offentlig blogg som metodister skriver på så kan man undra om krig kanske är allt vi tänker på…

Jag upplever att kampen mellan de som kallas för konservativa och de som kallas liberala är förödande för vårt vittnesbörd och vår framtid. Visst, det finns gränser för vad som är kristet och vad som är egna påhitt eller politiska korrektheter, men det är ganska logiskt att vi som är Guds brevbärare, och har varit så i 2000 år, inte ändrar i Guds brev.

Men utöver detta, finns det hopp om vårt samfunds framtid och framförallt för de människor som är på väg in i fördärvet runtomkring oss…och kanske även mitt ibland oss?

Tre saker behöver vi veta. För det första, vi är i krig. Vi lever inte i fredstider. För det andra, vår fiende är inte Jonas Gardell eller påven eller Åke Green eller Elisabeth Olsson eller en distriktsföreståndare eller en biskop. Vi har två fiender, Djävulen och Synden. Alla andra är patienter på väg att bli friska, även om en del är väldigt sjuka och andra sprider smitta aktivt. För det tredje, vårt vapen är fullkomlig helgelse. Ett liv och en tro helt överlämnat i Guds hand. 100% Gud.

Om vi väljer Gud så till den grad att människor möter honom när dom möter oss…så finns det hopp. Jesus kan försona och förena och vi kommer aldrig att finna försoning innan vi är helgade i Jesus. Han kan det vi inte kan.

Bibelverser för eftertanke…

1 Johannes 2:3-6

3 Vi vet att vi har lärt känna honom [Jesus], när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: "Jag känner honom" och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom. 6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Korintierbrevet 3:1-4

1 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. 2 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, 3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? 4 Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

Texten i kursiv stil är så markerad av mig för att visa tydligare vad jag menar. Hur kan vi läsa dessa verser och inte längta efter Guds helig-görande Ande?

Livet efter Oslo

Det e mycke nu!

Efter en dränerande Oslokonferens (draining på engelska betyder uttröttande) är det dags att kämpa den goda kampen på hemmaplan i Alingsås. Jag har inte bloggat på ett tag och det beror mycket på att det har varit så oerhört mycket annat på gång. Bland annat har vi införskaffat en nygammal bil och dessa världsliga ting tar ofta mycket tid.

Oslo var personligen en bra konferens på det sättet att jag kunde knyta kontakter och komma vidare med mitt brinnande intresse för helgelse. Jag tror fortfarande att det bästa vi kan göra är att söka den fullkomliga helgelsen i våra liv. Det om något skulle “dra” människor till våra kyrkor. Våra liv är det bästa vittnesbördet vi har, inte utvecklade församlingar.

Nu är det bönehelg i Alingsås Metodistkyrka. Lördagens seminarie handlar om “Varför får vi inte bönesvar?” och “Fader Vår”. Vi samarbetar med Frälsningsarmén som vi trivs gott tillsammans med. Nu är det dags att sluta jobba…detta är andra dagen i rad som jag sitter och jobbar efter kl. 23 och den tredje veckan utan en ledig dag…och så fick jag nyss reda på att jag har fått grönt ljus att utöka min tjänst på Vinden Second Hand. Min kropp säger “aj” men min plånbok säger “bra”.