När jag hade min morgonandakt idag, vilket händer alldeles för sällan, fick jag en inblick i hur det hänger ihop…vi människor alltså. Vi kan hantera mycket som är riktat mot oss själva, gliringar och sånt. Men om något skulle hända våra barn så är det ännu värre. Samtidigt känner man direkt att om någon gör ens barn illa är det en direkt koppling till en själv. Om dom gör illa ens barn gör dom illa mig.
I förlängningen hänger vi alla ihop, vilket gör att om någon gör en annan människa illa så gör dom oss illa också. Som Dostejevsky sa, “We are all responsible for everyone”. Detta är ju både på gott och ont men i våra dagar är det alldeles för mycket “på ont”. Hur kan vi stå ut med allt ont vi ser att människor gör mot varandra? Hur kan vi själva göra människor illa om vi vet att dom är våra syskon eller “barn”?
Detta är inte detsamma som att alltid vara snäll mot alla. Jesus var inte alltid vad vi i vardagen skulle kalla snäll…nånting med huggormar. Han kallade människor/människan för “onda”. Han drev ut månglare i templet. Han uttryckte frustation. Han var arg på farieserna som inte tyckte om hans helande på sabbaten. Osv., osv..
Svaret måste vara att om vi ska ta hand om varandra för att vi älskar varandra måste vi älska och leva som Jesus gjorde, inte som vi och vårt samhälle tycker att man ska göra. Lustigt, det är precis vad Johannes sa att lärjungar måste göra för att kalla sig lärjungar….göra som Jesus gjorde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar