Men där finns även en annan artikel där en kvinna skriver tvärtom och menar att kyrkan mer eller mindre var i vägen för hennes tro och att individualismen inte är något ont utan tvärtom något gott. För att citera, "jag tror inte att kyrkan är nödvändig"...eller när hon får frågan om inte Bibeln talar om församlingen som Guds idé, "det var ju då det".
Wow.
Här har vi alltså en människa som tror på Gud och som verkar vara ganska aktiv med sin tro men som alltså också aktivt har valt att inte gå med i en församling. Som läser och lyssnar på nätet. Plockar det som hon vill ha eller tycker sig behöver.
Jag känner en hel del människor som är likadana. De har inte gett upp sin tro men har gett upp på kyrkan och församlingen. Jag tror inte att alla delar artikelkvinnans positiva syn på individualismen, men ändå...de sitter inte i kyrkbänkarna.
Varför?
När jag skulle svara på frågan om man kan vara kristen utan att vara med i en församling på Dagens hemsida så tvekade jag. Teologiskt är svaret "nej". Men är alla som inte är med i kyrkan då men har fått sina liv transformed av Jesus genom tro inte kristna? Det svaret måste ju också bli "nej".
Jag tror att frågan är fel ställd. För min del handlar det om två saker.
1. Dels är det inte valfritt om man vill träffas tillsammans eller inte i en slags församling, det är ett bud från författaren av Hebréerbrevet.
2. Församlingen bör inte ses som ett påbud, dock, utan som ett sjukhus där jag kan bli frisk...som en tandläkare som kan ta bort det som gör ont...som en egen strand på Hawaii där jag kan finna ro...som en panglyckad julafton där man kan finna gemenskap...som en biktstol där man kan få förlåtelse och omvändelse och kärlek...som ett stöd i svåra stunder...som en gympahall där man får lära sig att vara människa...som en kyrka där Anden kan forma oss till sin avbild vilken är treenig=gemenskap i kärlek med varandra.
Det handlar om mer än om att tillhöra en församling eller inte. Individualismen är kanske inte helt och hållet av ondo men detta har den emot sig. Big time.
Den förstår inte Bibelns svåraste vers. Vet ni vilken det är? Nej, den handlar inte om homosexualitet eller äktenskap eller abort eller pengar eller mission eller kvinnliga präster eller kyrkan eller SD i riksdagen.
Kan ni gissa?
Versen är 1 Korintierbrevet 6:19 (och även första delen av 6:20) och lyder så här:
Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt...
Att vara kristen är att inte tillhöra sig själv utan en annan. Gud. Som Paulus säger:
Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.
- För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten.
Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden.
Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
DET, är vad det handlar om och det funkar inte om man tror att man är sin egen boss.
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=227951
14 kommentarer:
Du skriver "De har inte gett upp sin tro men har gett upp på kyrkan och församlingen.". Jag tillhör dom och kommer, som jag tror nu, aldrig mer att tillhöra en frikyrka. MEN min tro är starkare mot när jag var med där och jag har hittat till Svenska Kyrkan och känner att "där hörde jag hemma".
Jag vet att vi är många, som har en uppväxt och ungdomstid inom frikyrkan, som numera går till Svenska Kyrkan när vi vill fira gudstjänst. / Bea
@Bea- Tack för din kommentar. Jag är intresserad av att veta hur du tänker och känner inför "att där hörde jag hemma" och varför du inte är med i frikyrkan idag.
Jag är inte kritisk alls utan bara nyfiken. Jag kan till och med känna som du ibland, fast åt Katolska kyrkan till, och jag är frikyrkopastor :).
Hej, första besöket här inne, fastnade för denna fundering. Är själv före detta metodist, Alingsås var min barndoms församling, sköna minnen därifrån. Verkligen.
När jag de senaste åren fått förnyad tro och upplevt ljuvliga gudsmöten har jag inte hittat någon församling jag känt mig hemma i. Däremot bygger vi upp vår familj här hemma som en liten församling. För det är ju ändå så, det som inte först är förankrat i hemmet kommer inte överleva.
Men jag har funderat mycket på det där, hur viktigt det är att "vara med" nånstans. Predikan får jag genom tv och nätet, gemenskap genom familj och vänner - "duger" det?
varför känner man sig inte hemma undrade du förra frågaren? När det är för pastorscentrerat och inte Jesuscentrerat, när anden inte får flöda utan schemat går före, när de andliga gåvorna skall hållas under kontroll. När kyrkoledningen styr över medlemmarna och delegerar som på ett företag. När ledningen missar Jesu budskap att ledarskap går ut på att tjäna andra. När medlemmarnas uppgift är att foga sig och underordna sig och betala tionde.
Ungefär så.
Nu blev det långt.
Var välsignad!
@Celia - Tack för din kommentar. Roligt att du har hittat till Alingsås Metodistkyrka igen, om än på nätet, men ännu bättre att du har fått en förnyad tro och fått uppleva Gud.
Jag tror du har mycket rätt i dina tankar om varför människor inte känner sig hemma i kyrkan/församlingen. Det låter som om du har haft erfarenhet från många församlingar men även vår församling kan säkert passa in (i alla fall till viss del) på det du skriver. Visst kan en församling bli för hierarkisk och strukturerad, särskilt en metodistförsamling som typ inbyggt har en väldigt tydlig struktur.
Om man funderar vidare kring varför det finns kyrkor/församlingar överhuvudtaget och varför Jesus skapade kyrkan och ser till dess tidiga utseende i Nya Testamentet så blir problemet lite mer komplext.
Vad är det hela tänkt för?
Om man som du skriver lyssnar till predikningar på nätet, kanske även läser kristen litteratur och har gemenskap med familj och vänner...behövs det något mer? Well, det beror på svaret till frågan här ovan...och inte för att försvara den strukturerade kyrkan helt blint men den har ganska tydligt ett Bibliskt mandat. Det vi gör i våra kyrkor är till stor del man gjorde då med bl.a. Bibelläsning och förkunnelse, nattvard, bön, lovsång, socialt engagemang, osv..
Samtidigt så har hemförsamlingar alltid funnits och har idag stor utbredning, dock med den väsentliga skillnaden att de är historiskt sett oftast mer än bara en familj som samlas i hemmet. Familjens andakt är liksom något som borde löpa parallelt med offentlig andakt.
Problemet med en radikalt individualiserad kristenhet där alla samlas för sig själva, typ via nätet eller TV eller hemma, är att en av grunderna till att Kyrkan skapades försvinner
... nämligen en sann gudomlig gemenskap. Gud är treenig, vi är hans avbild, vi ska återskapas från individer till personer-i-gemenskap. Detta går inte i enskilda individuella enheter.
För att inte tala om frågor som rätt eller fel tro (kan en familj-församling avgöra i alla viktiga frågor vad som är rätt och fel tro?) eller frågan om att tjäna (hur tjänar man människor i en hemförsamling?) eller frågan att vi ska ta hand om varandra på vägen till himlen (var finns ansvaret för vår broder/syster i en hemförsamling?) för att nämna några.
Men som sagt, en församling som borde vara en plats för vila, uppbyggnad och glädje kan ofta vara en plats för det du skriver (mao mänskliga påhitt) och då förstår jag att det känns meningslöst och liksom bättre att stanna hemma. Ändå vill jag uppmuntra dig att be Gud visa dig och din familj en plats där Han vill använda er i sitt rike...för er och världens skull.
Kort sagt, ni behövs i kyrkan idag mer än någonsin och jag är säker på att Gud kan hjälpa er finna en plats där ni får uppleva Andens friska vind tillsammans med andra som är som ni, människor som vill ha mer av Gud.
Hänger helt med på det du skriver och kan instämma. Men samtidigt ser jag i församlingarna inte mycket till familjeandakter i hemmen utan all undervisning sker i kyrkan, vilket är tragiskt - en anledning till att vi förlorar så många unga till den sekulariserade världen.
Har varit ute på gatorna nattetid och evangeliserat för unga och mött mycket sårade barn. Sårade av kyrkan och föräldrar. (Ja det var jag också en gång, men egentligen berodde problemen mest på mej själv...)
Hur gör du i din församling för att bygga upp familjerna, uppmana föräldrar att ha en levande tro i hemmen att rusta sina barn med, gå tillbaka till förbundstänket när det gäller äktenskapet till exempel?
Det förekommer lite äktenskaps-alpha här och var vilket är en bra början. Men med tanke på att familjer splittras mer och mer idag måste kyrkan vara ett starkt föredöme.
Under tiden fortsätter vi be Gud hitta en församling för oss där vi kan få och där vi kan ge.
@Celia-om du undrar varför så många inlägg har tagits bort så beror det på att av någon anledning lades mitt svar till dig in 8 gånger, eller vad det var:).
Du har helt riktigt hittat en mycket svag länk i vår kedja, familjen och dess oerhört utsatta läge i dagens samhälle, framförallt äktenskapet.
Tyvärr har det kommit dithän att vår församling idag endast har en familj med barn kvar i vår gemenskap, vilket självklart präglar våra insatser för att värna om familjen och andaktslivet hemma. Men det var bra att du påminde mig om detta för även om det bara är en familj så är det viktigt att belysa hur Gud har tänkt att det ska fungera. Tack!
Oj är det så?! :o När jag gick i söndagsskola där var det massor av barn. Ja, det var ju ett typiskt exempel på verkligheten med andra ord. Tänk om jag skulle ta med mina sju barn dit!! haha Då skulle det bli fart i stugan!
Skicka en kommentar