The opinions expressed on this blog are the personal views of Andreas Kjernald and do not reflect the positions of either the UMC congregations in Skien or Hvittingfoss or the UMC Norway.

onsdag 17 mars 2010

Håller med och tvärtom

Stefan Swärd har helt rätt i sin analys om hur vi kristna ska bemöta vårt samhälle och våra medmänniskor. Att spy galla över de som inte tror som vi är inte bra eller Bibliskt. (Vi borde dock våga ta debatten och konfrontationen inom kyrkans ramar när det gäller vad som är rätt tro eller inte. Det är både Bibliskt och bra för kyrkan kan inte lära motsatser som lika sanna, om Jesus är Gud eller inte, t.ex..)

Men jag tror att Swärd har fel när det gäller att hitta en ny mediastrategi för det som ofta kallas för konservativa värderingar. Det är inte fel på budbärarna av klassiska och Bibliska synsätt, det är budskapet som världen inte vill ha. Det är inte konstigt att det klassiska budskapet om att alla är syndare som behöver ta emot Jesu frälsning inte säljer 100,000 böcker eller sänder på TVs bästa sändningstid. Är det inte fullt logiskt att i dessa media-tider se hur människor som kliar andra i öronen och säger vad de redan vet eller vill höra får mycket utrymme?

Det fanns media även på Jesus tid men det var inte via media som världen frälstes. Världen frälstes därför att människor mötte människor som hade blivit frälsta och förändrade pga mötet med Jesus. Som levde i efterdyningarna av uppståndelsen och Andens ankomst. Detta förändras inte bara för att vi har mer media idag. Det var inte bättre brev som frälste världen och det är inte bättre böcker eller TV-shower som frälser idag.

Visst, det är säkert bra att på alla sätt använda redskap vi har till vårt förfogande att få ut budskapet men det är den Treeniga Guden i oss och genom oss som frälser världen. Jo, visst är det viktigt att ta debatten och visa på Gardells misstag men den kristna tron kommer att bestå och överleva oavsett om det kommer 100 Gardell eller inte. Det har den gjort hittills och så kommer det att förbli.

 

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205975

söndag 14 mars 2010

Ajdå

Äntligen något konkret i denna process om ett samgående. Annars är det mest toppstyrt och lite hemligt. Inget svårt ska släppas ut. Inga svåra frågor ska hindra Processen. Men nu…

…när en fråga av stort medialt och personligt intresse kommer ut från sammanträdesrummet infinner sig en stor…suck.

Samfundskyrkan. Allvarligt talat? Finns det någon som förstår? Är det ett medvetet sätt att gjuta olja på vågorna? Att vagga oss till sömns? Att vägra påverka omvärlden? Att vägra evangelisera…eller ens förklara? Vill man smälta in i mängden?

Jag tror att namnet faktiskt speglar den verklighet som Processen lever i. Väldigt få människor på gräsrotsnivå, som jag har läst, hört eller pratat med, har upplevt eller visat entusiasm för Processen. Alls. Man vill vinna människor för Jesus. Förändra världen. Följa Jesus. Men man ser inte hur detta bygge ska hjälpa till med det.

Och så då detta namn. I mitt tycke faktiskt en utmärkt spegling av den avslagna och ljumma känsla som jag har mött när fotfolk hör eller läser ansträngt positiva Process-ledare.

Ljummet namn – ljummet engagemang. Menlöst namn – menlös Process?

 

 

 

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=205453

Det goda

En picknick med gifflar och chips på frusen sjö
En ledig dag med familjen
Sen frukost med ägg, bacon och björnbärsté
Tid att tänka
Tid att prata allvar och se framåt
Bygga lego i lugn och ro med sonen
Begrunda påsken. Vad hände egentligen?
Lyssna på Casting Crowns "Know you" på Spotify i bilen

Tacka Gud för allt det goda och förundrad över hur bra det måste bli i himlen om det är så här bra här

torsdag 11 mars 2010

Vad skulle få dig att greppa högaffeln och marschera mot Stockholm?

Som intressant samtalsämne över lunchbordet kan man ställa frågan som ni ser i rubriken. Förr var det danskarna eller kungen eller något annat hemskt man ville avsätta. Tiderna förändras men inte människan. Även om vi nu ska rösta om allt har dom flesta av oss fortfarande områden eller ämnen som på allvar skulle få oss att i ren ilska marschera mot Stockholm och kräva förändring.

Vi ser tendensen vid olika toppmöten runt om i världen, människor som känner sig maktlösa och vill påverka på olika sätt,en del mindre bra sätt också.

Vad skulle få dig så upprörd att tanken på att vänta tills nästa val och politikers välvilja skulle te sig enbart löjlig? Som skulle få dig att göra något åt saken själv och inte vänta på att någon annan skulle göra nåt? Min arbetskamrat sa “200% höjd moms på kaffe”…

För det första kan jag inte förstå hur det överhuvudtaget är möjligt att tillåta aborter. Hur kan vanliga människor i Sverige helt enkelt svälja parollen “kvinnans valfrihet och frihet” när det handlar om att mörda barn…att ta död på liv? För mig ofattbart. Följande bloggar/inlägg ger tänkvärd läsning i ämnet:

Denna bloggen

Många säger att man inte vet om ett foster är ett liv eller inte, ett barn eller inte. Då är det ju inte mord om det inte är ett barn, eller? Men för mig verkar denna osäkerhet om när fostret blir ett liv/barn som ett ypperligt skäl att inte ta chansen med en abort. Varför riskera att döda ett barn? Det handlar om “fri” sex och bekvämlighet, för varför annars aborteras 93%!!!! av alla Downs syndrom foster/barn? Jag stödjer “Ja till livet” som är bra men inte bra nog. Vad mer kan man göra?

För det andra är det fullständigt horribelt att Försäkringskassan skickar ut cancersjuka människor i arbetslivet. Det är inte vad jag vill att mina skattepengar skall användas till…Försäkringskassans känslokalla handläggare som ser personnummer men inte personer. En skandal i välfärdens Sverige. Vad kan man göra?

För det tredje måste vår immigrationshandhavande bli bättre. Det har säkert många bra sidor, men när man kommer dessa människor inpå livet märker man att det funkar inte riktigt att trycka in hitkomma flyktingar i små halvsunkiga tvåor i förfallna hyreshus. Dom syns inte, vilket kanske är poängen, men som vårt gigantiskt byråkratiska socialsystem så ofta visar så försvinner personerna i personnumren. Vem ser människan? Vem märker att flyktingar från andra länder inte vet hur vårt samhälle fungerar? Vem märker att dom utnyttjas av cyniska svenskar eller om dom inte ens har en lampa eller ett bord eller vinterjacka? Vad kan man göra?

Som kristna är vi skamlöst upptagna med banala och moderna små spetsfrågor när vi sitter mitt i denna svenska smet av riktiga problem. Borde vi inte hjälpa varandra att se och kunna hjälpa människor med faktiska problem?

fredag 5 mars 2010

Tänkvärt från Ortodoxt håll


“I once tried to explain ‘systematic theology’ to a Russian pastor of the Underground Church, who had never seen a whole New Testament. Systematically, I began to explain to him the teaching about the Godhead, about its unity in three Persons, the teaching about original sin, about the Fall, about salvation, about the Church, about the sacraments, about the Bible as infallible revelation.
“He listened attentively. When I had finished, he asked me a most surprising question: ‘Have those who thought out these theological systems and wrote them down in such perfect order ever carried a cross?’ He went on. ‘A man cannot think systematically even when he has a bad toothache. How can a man who is carrying a cross think systematically? But a Christian has to be more than the bearer of a heavy cross; he shares Christ’s crucifixion. The pains of Christ are his, and the pains of all creation. There is no grief and no suffering in the whole world which should not grieve him also. If a man is crucified with Christ, how can he think systematically? Can there be that kind of thought on a cross?
“’Jesus Himself thought unsystematically on the cross. He began with forgiveness; He spoke of a paradise in which even a robber had a place; then he despaired that perhaps there might be no place in paradise even for Him, the Son of God. He felt Himself forsaken. His thirst was so unbearable that He asked for water. Then He surrendered His spirit into His Father’s hand. But there followed no serenity, only a loud cry. Thank you for what you have been trying to teach me. I have the impression that you were only repeating, without much conviction, what others have taught you.’

Mina ord: Knowledge without love is nothing

onsdag 3 mars 2010

Att skaka dammet av sandalerna...

...är ett Bibliskt uttryck som Jesus använder. Han pratar om att hans lärjungar skulle skaka av sig dammet från de byar som inte tog emot Hans evangelium för på Domens dag skulle det inte bli så kul för dom städerna (och kanske även dammet?).

Vilket Bibelord! Menar Jesus allvar?

Ja, iallafall så förstod lärjungarna det så och vi läser i Apostlagärningarna att dom gjorde precis så med dammet. Skakade bort det.

När ska vi skaka av oss dammet från där vi står och förkunnar och gå vidare? För min del handlar det inte om den lokala församlingen för där trivs jag bra. Men när det gäller den nya kyrkan...är det dags att gå vidare och lämna "dammet" bakom sig? Att sluta kämpa emot dom som vill skapa nåt nytt men som i sin iver pratar för mycket och lyssnar för lite? Som lämnar historiskt evangelium och predikar "fred, fred, där det inte finns någon fred"? Som i sin iver och övertygelse om att deras tolkning av Jesus är korrekt och sann bryter med 2000 år av traditioner och tolkningar? Som i tid och otid pratar mer om sexualitet än om nästan allt annat och på samma gång sviker alla de som inte berörs av sexualitetsdebatten men som har det så svårt under syndens mångfärgade ok ändå?

Kanske är det dags nu. Kanske inte. I ovisshetens land måste vi alla var och en dra gränser för vad vi tror på och vad vi inte tror på, vem vi tror på och vem vi inte tror på. Om vi ska vara kvar eller inte, acceptera eller inte. När alla ord är sagda och där alla hävdar att just dom följer Jesus och Bibeln, är det rimligt och riktigt att jag är den avgörande auktoriteten på vad som är rätt tro och rätt liv...eller kan man välja ett tredje sätt? Kan man välja en annan auktoritet än sin egen och på så sätt bli fri från sin subjektivitet? Kan man/vi välja att böja sig/oss för den Jesus som har förkunnats och upplevts innan oss själva, fri från våra egna tankar?

Inom kristendomen har alla väckelser/nystarter aldrig gått framåt, typ vetenskaplig utveckling. Vi har alltid gått bakåt, till urkyrkan, Bibeltexten och Gud/Jesus. Kanske är det vägen vidare på vår vandring med Jesus...att gå tillbaka till den väg som var vårt första smeknamn, "Vägens folk". Hur hittar vi dit?
Genom att böja oss och våra fina utläggningar om Jesus och hans inställning till x,y,z och genom att sätta oss i skolbänken igen...där vi får dra ur Katolska, Ortodoxa och Anglikanska källor då våra egna är för grunda. Vill vi tillbaka till urJesus, urBibeln och urKyrkan har vi få val för vi är inte urnånting. Vi är vilse i postmoderniteten.

tisdag 16 februari 2010

Kjernald om Alsted

När jag beskrev vem jag tyckte skulle vara den nya ledaren i ett nytt potentiellt samfund var det en person med Christian Alsteds egenskaper och inte han själv i egen hög person som jag menade. Det säger sig självt att han inte har möjlighet att leda det nya samfundet då han är vald biskop för the United Methodist Church i Nordeuropa. Men visst, jag har väldigt svårt att svälja att den nya kyrkan föreslås ledas utan biskop/Christian eller centrala dokument om kristet tro och liv. Vi metodister får ge efter mycket.

Själv har jag ingen uppfattning om vilken person inom de tre samfunden som skulle vara lämplig att leda den nya kyrkan. Jag tycker att det finns viktigare frågor än den, till exempel hur en ny kyrka ser och lär angående lärjungaskapet (eftersom den inte har några centrala dokument om hur ett kristet liv ser ut. Är det fritt fram?) eller hur den kan nå ut i dagens samhälle fastän den ser ut/låter väldigt lik de tre gamla samfunden.

Vi får väl se vad det blir.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=202798

tisdag 9 februari 2010

Bland drömmar och sjukdomar

Hela familjen är mer eller mindre sjuk vilket bl.a. innebär att bloggandet lugnar ner sig lite. Inte för att ha varit hysteriskt på något sätt men det känns mer relevant att befinna sig i verkligheten än här när verkligheten är som den nu är.

Församlingen i Alingsås har under vintern kommit fram till att satsa på tre drömmar – ett mål. En öppen gospelkör, en nystartad mångkulturell trosgemenskap och ett nystartat socialt ledarskap och engagemang. Dessutom ska hela församlingen delas in i hemböngrupper för att bättre inkludera hela församlingen.

Har tänkt en del på hur man skulle kunna börja ett upprop inför den nya samfundsbyggnationen. Kan bli rätt bra för det finns en längtan och en passion hos många…tror jag. Men den har inte fångats än. Kanske behövs det nåt nytt.

För att citera Galenskaparna, vilket man alltid ska: “Nåt nytt? Veckans portkod: 4271”.

Vi hörs

tisdag 2 februari 2010

Bland en skara pastorer…

…händer det ungefär det man kan förvänta sig. Det handlar om kyrkans framtid men det får vi veta förvånansvärt lite om. Det taktiska skälet sägs vara att gå med och sedan gå ur…om man alltså inte tycker om den nya kyrkan. Då är det lättare att få behålla sina tillgångar. Jaha, vad hände med sant/falskt, rätt/fel? Är målet att behålla våra kyrkor och tillgångar bara för att man inte vill vara med på något man upplever som mänskliga påhitt i tider av andlig nöd…

Men det är som alltid lika trevligt och givande att möta andra människor som också, antagligen, försöker leva med Bibeln i ena handen och SvD i andra. Men hur det nya samfundet ska möta samhällets behov blir mindre och mindre klart. Nu ska det nya inte längre göra det utan det ska bli en grund att stå på. Kanske för att det “nya” låter och ser väldigt “gammalt” ut. Bara en sådan sak som att vi fortfarande talar typisk svensk organisation och föreningstanke. Kanske för att jag har fattat fel.

Men min största insikt är nog ändå att jag har uppfattat att jag nog sörjer för,och alltså längtar efter, en metodism som inte finns längre. Det verkar och låter som om metodistskeppet har seglat och det som finns kvar är minnen från fornstora dagar. Nu är det en önskedröm som får duga som “bargaining chip” in i det nya. Är vi kyrkovärldens Saab?

ShareThis